Mellandagar
Jag tänker inte bli filosofisk nu. Inte prata om lugn eller återhämtning. Bara konstatera - vad fint vi har det! Trots att jag ibland blir alldeles vansinnig på barn som kivas. Trots att jag mest velat gömma mig under en filt och läsa bok ett par dagar. Så tacksam jag är över att få vara trött just här!
Över att jag faktiskt får läsa den där boken rätt ofta. Vila en stund och orka ut i skidbacken. Först en dag medan förkyld Daniel vilade hemma. Sen en dag till med hela famlljen. Grymma Hallstabacken i vårt lilla Sollefteå.
Så bra att Vickis bara råkat ut för en jobbig stressfraktur och inte något värre. Att vi kunde åka och hälsa på dem alla en dag i Sundsvall. Danne med bil redan kvällen innan, barnen och jag med en lite extra spännande bussresa dit (inte ofta man får åka lång-buss här på landsbygden ju!). Och så himla skönt att sen åka hem till vårt alldeles egna lugn igen.
Bråk-lugnet. Stök-lugnet. Men trots allt det lugn som bara infinner sig i en gammal timmerkåk med milsvid utsikt över skogar, vatten och en oändlig stjärnhimmel.
Ett så fint inlägg! Jag kan relatera till lugnet och uppskattar liksom du att få vara trött just här och nu.
Önskar dig och dina nära en fin nyårsafton och ett gott nytt år 2025.
Kram