Status bebis

Lovade ju att hålla er uppdaterade - och nu händer det faktiskt något! 

Imorse bölade jag alltså massor över att hon aldrig kommer. Tänkte själv att "det här känns hormonellt, det kanske betyder att det ska starta nu, eller inte" men valde att se det som vanlig leda och frustration. 

Under dagen har jag känt lite ilningar och mensvärk men inget att dra upp så stora växlar på. 

Medan Alfred sov började jag känna rejälare sammandragningar och när han vaknade vid halv fyra vågade jag kalla det "svaga värkar". 

Vid halv sex började värkarna kännas smärtsamma, men inte så att jag behövde andas igenom dem. Då hade jag pratat med Daniel som lovade att komma tidigare från jobbet så att vi kan åka in ikväll, troligtvis i lugn och ro. 

Nu har jag ätit mat och ligger i ett bad. Värkarna har avtagit men inte försvunnit. Jag har inte klockat dem, däremot är jag rätt säker på att tappen är kortare och jag öppnat mig lite till. När Danne kommer får han äta om han vill, sen packar vi det sista (typ laddare, kamera, glasögon) och åker iväg :-) 

Planen är väl att göra en koll på förlossningen och sen åka och sova i lägenheten om allt fortfarande är lugnt.

Får väl se om hon föds i Augusti eller i september ;-) 

(null)

Cykeltur

Imorse vaknade jag och var så ledsen att jag bara grät och grät. Inte logiskt ledsen, utan fysiskt (hormonellt?) och oundvikligt. Jag kände mig bara så färdig med att vara gravid. "Njut den tid som är kvar" få jag höra - men jag vill inte vara gravid längre! Jag vill inte gå med en människan inuti min kropp fler dagar. Jag vill inte ha en tung mage och en ond rygg mer nu. Jag vill inte undra när det är dags. Ungen har bannemej fått sin tid därinne, hon har ingen rätt att vara kvar. Så kändes det åtminstone just då. Men, vad hjälper väl det? Bara att gråta ut med tröst från Alfred och min mamma och så göra det bästa av dagen. Idag sken solen så vi lånade mammas elcykel och gjorde en cykelutflykt innan lunch. 

(null)
(null)

Det är en så härlig tidig höstluft ute just nu. Klar och skarp, lagom sval och lätt att andas. Fina färger. Perfekt utomhusväder! 
(null)
(null)
(null)

Vi stannade till vid älven. Kastade lite sten i vattnet... 

(null)
(null)

Hittade några fina bänkar och fikade på trädgårdsäpplen.

(null)
(null)
(null)

Alltså minspelet på vår lilla filur 😍

(null)
(null)
(null)

Efter en lagom lång paus vände vi om och cyklade hem igen. Fick lunch hos svärföräldrarna. Sen sövde jag Alfred i vagnen. Nu ligger jag på soffan och vilar. Känner motvärk och sammandragningar och brottas med hopp och det sunda förnuftet. Det behöver inte betyda något den här gången heller. Orkar inte bli besviken hela tiden! 


Trösterikt citat

"Under sker medan man väntar - mirakel tar lite längre tid" ... så sa min talbok alldeles nyss i örat på mig. Det lät så trösterikt och skönt att jag var tvingen att skriva ner det. Lilla mirakel i magen, en sån som du tar helt enkelt lite längre tid ❤️

Din storebror var likadan, om än lite snabbare. Fast då hade jag börjat vänta alldeles för tidigt å andra sidan. 
(null)