SNAAAART

Om 10 minuter kör jag hemifrån. Nu är det dags! Snart snart snart är Sollefteås tre kyrkokörer på väg till BERLIIIIN!

Något upprymd :-D

(obs lånad bild)

DRIVNA AV SOLENERGI

”Lagom till påsk förfaller föret”. Så säger de på jobbet, och menar att tjälen går ur marken så att det frusna ersätts av fukt och lera. Det gäller tydligen oavsett när påsken kommer, och verkar stämma även i år. Än ligger snötäcket kvar i stora sjok men det smälter fort nu. Bara under måndagen sjönk det tjocka istäcket som isolerat vår gård ihop och har faktiskt nästan försvunnit. På en dag! En strålande varm och vacker vårdag som satte fart på människa såväl som natur. 
 
 
Vi hade bestämt oss för att använda vår ”bonusmåndag” till att rensa ut tvättstuga och trapprum inför snickarnas ankomst. Det strålande solskenet uppmuntrade dock till en extra lång promenad innan vi började. Vi hamnade vid älven och laddade batterierna en liten stund. Sen kom vi på att ”om vi ska bära ut möbler till förrådet borde vi ju först städa ut lite saker därifrån”. Sagt och gjort, överflödiga möbler flyttades ut och  lades upp på blocket. Skräpet fick flytta in i hönshuset och ”oj, här låg det en massa kartonger och kasserade brädor, ska vi göra en brasa?”. En brasa blev det och hönshuset rensades. 
 
 
Sen tog vi en paus och grillade på altanen och därefter somnade jag på soffan en stund. Tror jag har kaffet att tacka för att dagen inte tog slut där och då. Istället drog vi igång en andra omgång.
 
 
Inomhus flyttades möbler undan, bokhyllan tömdes och böcker rensades ut. Sovrummet fylldes sakta med prylar. Jag skruvade ner hyllan och klädstången från tvättstugan och kom på att ”de här kan ju användas i trapprummet”. Upp med hylla och stång. Rengöring, hinkar och toapapper strukturerades. Tadaaa, ännu ett rum sorterat. Men nu var ju hela huset smutsigt! Dammsugaren fick göra en snabbtur genom nedanvåningen. Sen var jag slut. 
 
 
Danne fortsatte att jobba på, lycklig över att utomhusvärlden öppnat sig igen. Handling, skräpkastning och därefter dikning av det översvämmade kvarteret där hela grannskapet samlats för att hjälpa till. ”Det här skulle aldrig hända i stockholm” konstaterade han glatt. Dante och jag tog istället en promenad och jag hann med ett yogapass och en dusch innan jag landade i soffan. ”Gud så trött man blir av att vara gravid” tänkte jag flera gånger under dagen. ”Usch att luftrören inte kan skärpa sig, jag orkar ingenting.” Nu i efterhand så gjorde jag ju en hel massa bra saker, trots gravid-mage och astma! Herregud vilken dag! En riktig lång-måndag =). Nu (imorgon) åker jag till Berlin. Vi hörs när jag är tillbaka!

EN SKÖN PÅSKHELG

Släkten är värst, heter en film jag inte sett. Jag skulle dock å det starkaste vilja opponera mig mot uttalandet. Min släkt är så himla bra =). Den här påsken har jag dessutom fått umgås med både delar av den medfödda och bonusfamiljen (dvs Dannes föräldrar, syster och systerson)
 
På långfredagen tog Dante och jag en tur till Backe. Vädret var strålande, vägarna tomma, radioprogrammen bra och vi båda på gott humör. Ledighet på en solig vardag, kan man bli annat än glad? De flesta som läser bloggen har sett glimtar av stugan förr, men har jag berättat hur den kommit till familjen? Egentligen är det min moster (Kerstin) och hennes man (Ernst) som har bäst koll på bakgrunden (tillika äger huset) men jag kan dra en kortversion. 
 
 
Backe har varit ett litet torp med odlingsplätt och skog. På våran (eh, okej Kerstins) mark låg det ett till hus som brann ner under början av 1900-talet. På torpet bodde min morfars mamma Frida Svensson (född Nolén), hennes man Emmanuel (Manne) Svensson, min morfar (Lars) och hans halvbror (Zakris). Morfars pappa var en tillfällig förbindelse som Frida hade innan hon gifte sig med Manne men morfar adopterades av Manne. Till gården kom även Gunhild, en flicka som blev hemlös när gården intill brann ner. När mamma och moster var små bodde Frida och Manne själva på torpet. De odlade potatis och grönsaker på det som nu är en gles björkskog och hade lite djur. Kerstin har en fin flygbild från den tiden hängande på väggen. På äldre dagar flyttade de in till Backe by och Mannes son Zakris ärvde torpet. Han och hans familj hade dock etablerat sig på Frösön i Östersund så stugan användes inte så mycket. Kring år 2000 fick min Kerstin därför frågan om att köpa ut stället billigt och hon nappade. Mamma var skeptiskt till idén om en stuga så långt bort. Kerstin bor ju i Nacka och har fullt upp med jobb, barn, barnbarn och fritid, men hon såg potentialen och började renovera. Taket lyftes så att en beboelig ovanvåning kom till. Vatten och el drogs in (eller sågs över, vet inte riktigt vilket) och rummen renoverades. Nu står där möbler och minnen från samtliga led i de äldre generationerna på både Kerstins och Ernst sida. Sakta men säkert har små detaljer fallit på plats och mamma motbevisades. Inte bara Kerstin och Ernst, utan barn och barnbarn åker till torpet Åsen i Backe för att pusta ut efter en stressig vardag. Så räddades alltså ett fint stycke historia från förfall!
 
Mysig torpkänsla inomhus
 
Dante och jag stannade bara några timmar i Backe den här gången. Vi drack kaffe på den soliga terassen, gick två promenader med Kerstin och pudlarna, lekte med pudlarnas leksaker (såklart roligare än de vi har hemma) och åt en god lunch. Sen begav vi oss hemåt igen för att orda babyskydd och mysa i vårt eget fina hus en stund. 
 
 
Lördag och söndag spenderades i Sundsvall hos Dannes familj. Två lugna dagar blev det, med stadspromenader, tidningsläsande i mjuka fåtöljer, god mat, spel vid köksbordet och lite shopping. På senare tid har vi nämligen nästan alltid åkt inom Ikea ”när vi ändå är i Sundsvall”. Lika slut i huvudet blir vi var gång. Lika glada att få återvända till landsbygden. Dock fixas en och annan detalj till hemmet och det är ju inte fel. Nya skruvar till spjälsängen och en kontorsstol i trä till Dannes skrivhörna blev det den här gången. Sen stannade vi till på en loppis i tre våningar (ikea and loppis makes our home!) för att slutligen ta en picknick i Västanåfallens naturreservat. Balansen återställd! Den kvällen var luftrören faktiskt lite bättre igen. Kanske fungerar strategin med vila bättre än dubbla doser medicin? Bra i så fall!
 
Det här stället måste vi åka till oftare!
 
 
 
 
Nu ska jag gå en Dante-promenad. Därefter är vårt ”mission” att röja ut övervåningen inför snickarnas ankomst, packa min Berlin-väska, grilla på altanen och förhoppningsvis få in någon slags träning som min allt mer gravida kropp mår bra av.