En fredag lång som hela sommarlovet :-D

Det bästa med att vara inkallad på jobb en måndag är helt klart att få vara ledig på fredagen :-) sovmorgon ända till 05.55 (hehe) och fågelkvitter mot en ljus himmel när vi gick ner för trappan. Mängder av närhet och tid för både pyssel och projekt. I sakta mak dock. De senaste dagarnas regn och snö verkar ha fått fart på pollensäsongen och både Danne och jag är påverkade. Hos mig är det astman som slår till på riktigt. Danne har snarare varit gränslöst trött och snuvig. Inte bästa förutsättningarna för att få saker gjort men jag njöt ändå av att ha både tid och möjlighet till hemarbete. Tillsammans med Alfred fixade jag god frukost, röjde i köket, diskade, plockade och bäddade. Efter en förmiddagsvärd tog Lill-ungen och jag tag i sandlådeprojektet igen. Han skötte först hink och spade medan jag lassade jord i skottkärran. Sen åkte han sele när vi stjälpte bort jorden. Vi lekte med Dante mellan varven. När Alfie blev trött satt han och gosade i sjalen på ryggen medan jag grävde klart. Sen somnade han i min famn i soffan och sov i nästan två timmar. 
 
Danne handlade och lagade lunch och efter maten fick jag andas i nebulisatorn en stund. Jag tänkte tillbaka på förra våren då jag mådde så hemskt dåligt och på vändningen som kom med nebulisator. Det var vid den här tiden ungefär. Då var magen stor och jag var nyfiken på vem som växte därinne. Jag har inte blivit besviken :-) 
 
 
Klockan tre var vi bjudna till Karins familj i Väst Nyland, en favorit-markägare som jag red och gjorde voltige hos innan graviditeten. De har nu fått tillökning i form av en valp och Dante var därmed hedersgäst. Lille Frans, som redan är lika stor som Dante och fullvuxen i höjd och längd, visade sig vara en vacker charmknutte. Han blev genast kompis med Alfred och bearbetade sen ivrigt Dante tills de sprang runt och busade som två tokar. 
 
 
Vi gick en promenad och beundrade den vackra gallringen i niporna som jag hjälpt till med innan min föräldraledighet. De bor verkligen fantastiskt vackert och utsikten över älven och multråberget är till och med bättre än vår! Hundarna busade på och Alfred vred sig på min rygg för att hela tiden följa deras lek. 
 
 
Sen bjöds vi på fika i deras vackra växthus (inte alls avundsjuk nej). Alfred hade myror i benen och stöp på huvudet i en hink med vatten.
 
 
 
Då var Elsa så snäll och gick runt med honom så att han fick titta på hundarna och hoppa studsmatta.
 
 
Jag hann sitta ner dricka kaffe och prata en stund. Dante sprang och sprang och sprang. Han önskade nog att han var i toppform och inte en försoffad familjehund ;-). När hund och barn var trötta hälsade vi på hästarna en stund innan vi körde hem med lust och löfte att snart komma tillbaka. Alfred somnade i bilen och sov en bra stund efter att vi kommit hem.
 
 
 
Väl hemma fixade Danne, som piggnat till lite, middag och tof hand om Alfred en stund medan jag badade. När jag kom upp hade de hämtat en massa paket från brevlådan. Så här fin blev Alfred i sommarkläder från både mormor och farmor. 
 
 
Tänk, nu har jag haft en ledig dag lång som en hel semester och det är fortfarande TRE (!!!) dagar kvar på min helg :-D Hurra för den flexibla föräldraledigheten!

Nära och kära

Min stackars sambo tvingades jobba över inatt igen. Tufft på jobbet just nu tydligen! Därför har jag och Lilleman ägnat oss åt varandra större delen av dagen.
 
Det finns ingen jag hellre ägnar en hel dag åt än denna charmknutte!
 
Massor av mys och gos blev det, för min plutt har en tand som håller på att spränga genom tandköttet i överkäken och den gör ONT. Dessutom känner han nog fortfarande av resan. Därför har status-Alfred varit omväxlande:

Åh, mitt hus, jippiiii, pyssla på och leka tiger och mamma är hela tiden i närheten...

Observera studsande clownhuvud 😝🤡

... mamamamamama inte nära nog, närmare, nääärmare, ÄNNU NÄRMARE!!!...

Suck, ungen är ledsen och jag är bortglömd igen

... mys och gos och puss i sjal och allt är bra igen.... tills nästa gång man blir trött och ledsen och har ont.

Vi har lagat mat, gjort kanelglass, groddat, vattnat blommor och gått promenader i sjal idag. Ringsjal inne, ryggknyt eller sele ute. Skillnaden mellan problem och gos!

Vi har också lekt med Loui och Leon (jag "lekte" mer med Paulina 😉), gått en massa promenader, hälsat på Kerstin och Bolo på väg hem från promenad, ätit mat med hela kroppen, badat badkar, facetajmat och hängt upp gunga innan Danne vaknade.

 
Sen invigde vi gungan och därefter fick jag springa en runda medan killarna gick på promenad. Alfred somnade gott på Dannes mage och vaknade inte ens när vi tippade över honom till mig i sängen.
 
 

Tänk så lång en dag kan vara när det inte finns någonting planerat!

Ps, nu står han när han glömmer bort att hålla i sig :-) Oftast håller han lite nonchalant med ena handen men det kvittar om han har stöd eller inte. Jag höll i vristerna när han stod framför spegeln utan att hålla i. Släppte och han stod kvar några sekunder. När han började sätta sig höll jag i benen igen och han stod kvar. Jag kunde släppa så flera gånger innan han blev trött. Så spännande att följa utvecklingen! 

Alfred 6 månader

Tiden går så fort och det händer saker hela tiden! Jag tänkte sammanfatta hans utveckling just nu:

- Alfred är ca 7,5kg tung och 67cm lång. Han har härliga veck på armar och ben samt härliga kinder och dubbelhaka. Vi använder kläder i strl 62-68 men även några plagg i 56.

- Håret är ca 1-2cm långt i nacken men skavs fortfarande av i pannan med jämna mellanrum. Det är numera blont med ett rödskimmer i viss ljus.

- I underkäken syns två knölar under tandköttet som ständigt gnuggas men inga tänder har tittat fram.

- Alfred är väldigt nyfiken och vetgirig. Huvudet, och ofta hela kroppen, snurrar och vrids för att inte missa minsta rörelse. Han vänder och vrider på allt, bankar och undersöker med stort lugn och tålamod.

- Leksaker kan underhålla länge. Särskilt om de är bra att 1. Tugga på, 2. Banka med, 3. Kasta.

- Nu ålar han kvickt över golvet. Startar i krypläge, puttar sig till mage och drar upp benen igen. Han står ofta på händer och fötter som ett omvänt V och gärna på ett ben.

 
- Det är superkul att promenera om man får hålla någons händer. Mot en soffa kan han stå utan stöd och försöker, utan framgång, dra sig upp själv.
 

- Alfred åker vagn, sele eller sjal med lika stort nöje eller ibland missnöje. Ibland är han vaken och ibland sover han. Även bilen är okej numera, en stund i taget, och han åker riktig bilstol.

- Bada är roligt, både i balja och bassäng. Alfred plaskar så att det kommer vatten i ögon och mun och på allt inom flera meters omkrets, men det gör honom oftast ingenting. I bassängen simmar han gärna med kryp-liknande rörelser. Vi badar varje vecka men har inte gått på babysim.

- Alfred är inte blyg utan trivs bäst bland människor. Han vill fortfarande ha mycket kroppskontakt men det är bara kvällstid han är mammig.

- På dagarna är det roligt med allt fysiskt. Dansa, slå kullerbyttor, hänga upp-och-ner, flyga genom luften. Han är van vid diverse tok och skrattar högt när det killar i magen.

- Alfred skrattar högt och ofta. Han pratar helst med pip eller mummel men är gärna tyst och lyssnar också. Han kan säga dada och nana men gör det bara när han är upprörd. Han vet vad han vill (ha bröst och vara med) och inte vill (ligga på ryggen eller vara ensam) och proklamerar högljutt när vi gör fel. Tystnar dock så snart han blir åtlydd.

- Vi samsover hela nätterna, ofta 19-07. Bröstet ska helst vara i munnen. Ibland vaknar han av mardrömmar eller tand-ont och måste vaggas och tröstas. Ibland vaknar vi tidigt av att han pratar, sprattlar och kryper runt i sängen. Då kan det gå att ge bröst igen men inte alltid.

- Alfred helammas i princip men får mosad potatis, äpple, banan, avokado och smakprov av annat vi äter flera gånger om dagen. Dock inte så mycket åt gången.

 

Det var nog det mesta jag kommer på just nu. 6 månader efter förlossningen har jag följande status:

- Jag väger 52 kg.

- Kroppen är så vitt jag vet återställd men jag har inte fått tillbaka mensen än.

- Magmusklerna är aningen delade och navelbrosket skymtas men jag har åter kontroll på bålmuskulaturen.

- Jag kan springa 5km, åka skidor, göra situps, armhävningar och hopp utan större problem. Dock inte brytningar till handstående än. Muskelstyrkan är inte mycket att skryta med.

- Jag känner mig enormt mycket som mamma och i drömmarna är jag och Alfred ibland en person. Jag vet nu vad alla hans ljud betyder och han är ständigt i mina tankar.

- När jag inte har ansvar för Alfred vill jag gärna träna, duscha, fota, skriva, måla.

Vi får väl se vad som hänt om ytterligare sex månader :-). Fast innan dess ser jag fram emot det riktiga krypandet, tänderna (med skräckblandad förtjusning), de första stegen och andra kul milstolpar!