Utflykter och utmaningar

Hej hej superhösten med underbara färger och världens bästa luft. 

(null)
(null)
(null)

Hej hej blåsväder, regn, mörker  och minusgrader. 

(null)
(null)

Precis som hösten är vår vardag just nu. Sprakande sprudlande stunder av kärlek, solsken, skratt och lek. 

(null)
(null)
(null)

Följt av förtvivlan, ilska och konflikt! En tvååring i stort behov av en mamma, ett bröst, vila, kramar, uppmärksamhet. En bebis som sover mest hela dagen men som skriker högt när magen tjorvar, blöjan är blöt, när hon behöver närhet eller allt annat som kan fattas när man är liten. 

(null)
(null)

Därför varvar vi utflykterna med mycket häng i soffan eller på golvet. Sjalarna arbetar många timmar per dag. Kaffe dricks i mängder. Vi avlöser varandra bäst vi kan. Jag trodde den här fasen skulle komma mycket tidigare. 

(null)

Det är otroligt att Alfred varit så snäll och tålmodig mot Svea en hel månad. Först nu varvas pussar och kramar med en del tjuvnyp. Det är som att skriken börjar vara påfrestande även för hans lilla hjärna. Han har samma trötta blick och korta tålamod som vi föräldrar. Vill fortfarande ta hand om sin syster men kramarna blir ofta för hårda och pussarna onödigt våldsamma. Allt oftare tjuter han "mamma ouäääää mamma" och behöver tröstas. Ibland blir det sparkar och skrik istället. 

(null)

Det var nästan så att han fick stanna hemma i torsdags när vi åkte till österåsen för att promenera och äta. Fast jag tror ju att det enda som hjälper i de där "jobbiga" faserna är att han får vara med och vara nära, helst otvunget och vilsamt. Därför fick han åka ryggen under promenaden och var ett solsken under middagen.

(null) 
(null)      
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Därefter hade vi en liten sundsvallstripp planerad. Första korta "semestern" hemifrån som tvåbarnsföräldrar och oj så vi kände oss som typiska kaosföräldrar emellanåt! Redan på vägen upp jagade vi barn genom XXL på (lyckad) jakt efter skor till mig. Därefter hann vi med en kiss-olycka på Ikea, med barn i sjal = jag och Alfred köpte mat i nedkissade kläder innan Danne hämtat extrakläderna i bilen. Innan vi kom fram hann dessutom Alfred skrika medan Svea sov och Svea skrika när Alfred somnat. Ja, vanligt småbarnskaos helt enkelt. 

Här sover Alfred i bilen och vi besöker gammal-Sveas grav. Lugnet efter stormen. 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Medan Alfred sov i bilen hann vi både med ett besök på kyrkogården och en kopp kaffe på Norra Berget. Välbehövlig vila för både honom och oss! 

(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Sen fick han allt vårt fokus igen när vi letade upp både lekplatser och djur. Alla pigga, himlen blå, då är livet lätt och roligt! Utomhus är dessutom bästa grejen, gärna med en sovande Svea i sjalen. 

(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Vi hade otur med djuren som blev instängda precis när vi kom, men några får fick Alfre åtminstone hälsa på innan vi satte oss i bilen igen. 

(null) 
(null)

Efter en rolig utflykt kommer tröttheten och hungern igen. I en längdenhet i stan dessutom... innan det uppstod nya viljekamper därhemma satte jag Alfred i sjalen och gick för att handla middag. Å så skönt att få bära honom igen. Monoklina och roliga lille kille, det är ett nöje att handla med honom på ryggen! Trots att vi fick springa ut och panik-kissa mitt i allt. 

(null)

På kvällen gick vi till ett närbeläget grönområde med fina kullar för att sparka fotboll. Vi tog vagnen med men Alfred ville gå. "Gå på sidan, nej sidan, jag håller bollen tills vi är över vägen, inte än, inte än, inte än, nuuuu är vi över, neeeej du får INTE sparka ut bollen på vägen, kom Alfred nu går vi, heja heja, vi tävlar". Puh lock och pock, värre än att valla en skock får ju! Jag saknade sjalen får jag erkänna. Men vi kom fram, sparkade litegrann trots trött liten pojke och fick köra honom i vagn tillbaka. Att natten blev lite tjorvig var inte hans fel! Det finns ju fler som kan skrika - särskilt på kvällarna - och när båda tillslut sov lekte min hjärna vakthund tills jag flyttade från soffan till sängen. 

(null) 
(null) 
(null) 

Dag två i Sundsvall hade jag lärt min läxa. Alfred var sitt mest ynkliga jag hela morgonen och ville helst vara i famnen konstant. Efter att ha vaggat, sjungit, ammat och tröstat och samtidigt ätit och packat satte vi båda barnen i bilen för en tur på stan. Jag såg till att båda selarna fanns nära tillhands. 

(null)

Första stoppet blev en rolig lekplats där killarna busade medan jag bar på sovande lillflicka. Sen besökte vi faster Vickans jobb och fikade på café. Alfred åkte rygg hela vägen dit och både han och jag vilade. Då orkar man med lite spring och skrik mellan varven. 

(null)
(null) 
(null)

Därefter tittade vi på uppstoppade djur och små hur på Kulturmagasinet och åt en supergod ekologisk lunch. 

(null) 
(null) 

Vi fick med oss lite nya böcker och vinterskor till Alfred från stan och på vägen hem sov båda barn hela tiden. Det var vi värda! En bra men tröttsam resa blev det. Nu ska vi hitta tillbaka till långsamt vardagslunk och försöka få Alfred att landa i rollen som storebror igen. En tillräckligt stor utmaning även på hemmaplan! 








Tji fick jag

Bloggar, Facebook och instagram - det är väl utvalda glimtar av helt vanliga liv. Små små fönster där man kan smygkika eller hälsa på som snabbast i andra människors liv. Kanske ser man mest det där varms skenet från brasan och de tända ljusen, en mysig måltid och skrattande barn som leker? Medan föräldrarna grälar i rummet intill, det där på baksidan som ingen ser? Idag tror de flesta numera försöker ge en mer varierad bild av sin vardag, åtminstone i bloggar där det ändå finns utrymme för utsvävningar. Visst kan bilderna vara vackra och tillrättalagda men jag hoppas åtminstone kunna visa alla delar av vårt liv, inte minst för min egen skull, för att kunna läsa tillbaka och minnas alla delar. Idag gjorde jag dock en tabbe på insta som jag skrattade bittert åt. Det var under nattningspromenaden efter lunch. Jag har fått sån himla snits på den. Samma rutin varje dag - vagn, räv, tutte, mjölk och bädda mysigt. Ibland Svea på magen och Dante bredvid. Gå på stenarna så att vagnen vibrerar. Efter kröken sover Alfred oftast, inom 10minuter. Även idag tystnade han snabbt efter att ha hummat sin sovsång. Jag tog upp telefonen och filmade skogen, svea, mig själv och så en glimt in i vagnen. Såg på skärmen att han inte riktigt somnat, han hade händerna för ansiktet. Jag vände vagnen från solen och gick vidare. Postade ett idylliskt inlägg på insta om sovande barn och vilande föräldrar (han somnar ju strax ändå så det är nästan sant). En stund senare hörde jag "vill inte sova". Å nej! Sen kom en granne och pratade. Därefter var det kört. Gick hem med en vaken pojke och en klump i magen. Så kan det också gå! 

(null)
(null)

Annars flyter vardagen på. Ibland är vi trötta, ibland piggare. Vi pysslar med lite av varje hör hemma men bloggen har inte blivit uppdaterad på ett tag inser jag. Lillflickan har hunnit bli 52,7 cm lång och 3,88kg tung, stark i nacken och allt stadigare. Allt bärande har skavt av håret från pannan snart har vi en liten professor i huset igen.   

(null)

En professor med klänning den här gången 😜

(null)

Vi har kommit in i någon slags lunk de senaste dagarna. Sover till nästan halv sju. Myser i amning i sängen. Lite mer gos framför barnprogram i soffan och Alfreds fotölj innan vi är redo för frukost. 

(null)

På förmiddagen försöker vi vara utomhus så mycket som möjligt. Idag smet jag iväg på egentid deluxe redan halv nio! Då hade jag visserligen bjudit på liiiite extrasovning och lyckats amma två, pumpa bröstmjölk, fixa frukost, tända elden, koka kaffe och borsta tänder. Därefter åkte jag på massage i en hel timme! En timme av fria tankar, plinkande musik och skön avslappning, plus tid i bilen t-o-r. Under tiden var Danne  ute med båda barnen i flera timmar. 

(null)
(null)

Matlagningen hjälper Alfred oftast till med på ett eller annat sätt. Han rör i grytor, skalar morötter, pysslar vid vattenkranen och lägger sallad i skål. Fast det är ju tröttsamt att hjälpa till och om inte lillasyster sitter ivägen kan han få hänga i sjalen som "förr-i-tiden". Tur ändå att vi än så länge är två vuxna som kan hjälpas åt! 

(null)

Svea fortsätter att sova sig igenom stora delar av dagarna, även om hon har mycket längre vakenstunder än tidigare. Vi flyttar henne från bord till soffa till sjal/sele till vagn, beroende på vad som passar oss och henne för tillfället. 

(null) 
(null)

Efter maten är det dags för sövning och oftast får vi ett par timmars lugn och ro. Fast inte idag då... istället la jag mig med Alfred i sovrummet och vilade i nästan en timme. På så sätt tog vi oss igenom dagen ändå. Dessutom fick han sitta i sjalen på eftermiddagen medan jag kunde prata relativt ostört med Rebecka. Mysigt och välbehövligt kände jag! 

(null)

Eftermiddagarna är nog mest varierade. Då är det skönt att träffa folk, åtminstone svärföräldrar eller mina föräldrar. Idag kom Dannes morbror med fru på kortvisit och beundrade hys, gård och barn. Dessutom roade vi oss med en hinderbana som Danne hittat på. 

(null) 
(null)

Svea och jag agerade publik sittande på en pilatesboll.

(null) 
(null)

Nöjet varade inte så länge. Tröttheten tog ut sin rätt för lille herr virvelvind som inte orkade med motgångar när kvällen närmade sig. 

(null)
(null)

Moooorfaaaar ropade han och sprang in för att tröstas av favoriten. 

(null)

Vid sjutiden fixar vi kvällsfika i kök eller vardagsrum. Varvar ner en stund. Borstar tänder. Halv åtta lägger jag mig med Alfred och läser bok. Vid åtta sover han oftast och en stund senare smyger jag ner. Svea får äta och gosa, ofta i sjalen om kvällsoron slår till. Daniel och jag kan prata ostört en stund. Senast tio vill jag sova. 

(null)

Så kan en dag i värt liv alltså se ut. Högt och lågt. Mys och trötthet. Helt vanligt familjeliv alltså! 

Syster och bror

Svea Amsby, min lilla Fia-Lia, tre veckor gammal. Så fort det gick! Tiden flög liksom förbi medan vi tittade på storebror. Andra barnets lott i livet antar jag... 

(null)

...jag tänker en hel del på det där just ny, balansen mellan att fokusera på Alfred och att inte missa Sveas första tid i livet. När Alfred var tre veckor gammal hade jag knappt tagit blicken från honom känns det som. Allt kretsade kring det nya lilla livet. Jag försökte få in rutiner på när han skulle äta och sova (han skrek så hemskt om han inte sövdes i rätt ögonblick för han ville helst vara vaken) och all vakentid ville jag ta tillvara. Tröttande men också underbart. Fast vid tre veckors ålder sov även han en hel del, till och med i vagnen inser jag när jag kikar bakåt i bloggen.

(null)

Svea hänger mest med. Sover mycket, vaknar och skriker lite, ligger vid bröstet och somnar igen. Hon skickas från famn till famn eller stoppas ner i sjal eller sele för att vi ska klara av både Alfred och oss själva. Å andra sidan innebär ju det att hon nästan alltid är nära och har mycket tid med både mig och sin pappa. Allra bäst sover hon i stoj och stim. En stökande storebror är en härlig trygghet att slumra till. 

(null)
(null)

Än så länge har jag tyckt att om Svea bara har mat, närhet och torra blöjor så är det viktigare för mig att lägga fokus på Alfred. Hela familjen mår bra av att han inte känner sig åsidosatt utan blir stimulerad och sedd precis som innan. Dessutom är det ju oftast rätt så roligt att umgås med honom 🤗

(null)
(null)
(null)

Det har fungerat väldigt bra! Alla runtomkring har hjälpt till och stöttat i projekt "få Alfred att må bra" och sett till att han alltid haft uppmärksamhet från någon. 

(null)

 Alfred har dessutom blivit väldigt stor på många sätt. Nu tar han på sig byxor, strumpor och stövlar själv. Tar av sig skor, jacka, tröjor och dressar. Han går på toa själv och dukar av sin tallrik (ibland). Han försöker dessutom bestämma en himla massa och är snabb som sjutton om han sätter av åt fel håll. Alldeles säkert har han blivit påverkad av att han nu är storebror, men inte alls på något negativt sätt. Han är stolt och har vuxit i sin roll! 

(null)

Lillasyster tar ju liksom inte så mycket plats, skriker inte så farligt, är mysig att pussa på och härlig att amma bredvid. Idag sov hon tre timmar i vagnen efter frukost och lät storebror spela fotboll med kusin William och därefter vara i centrum när vi traskade till vindskyddet och grillade korv. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Jag kan dock sakna närheten med Svea, den som jag och Alfred hade. Nu är hon snart en månad gammal, är mer nyfiken och har fått stora ögon som följer röster och föremål. Nu börjar det bli allt viktigare med den där tiden vi har tillsammans bara hon och jag. Blöjbyten i lugn och ro där man kan pussas och prata. Långa amningar där jag lägger bort telefonen. En timme med småplock och vaken lillflicka hemma i huset. Nätterna då vi sover tätt intill, hud mot hud. De där stunderna som stärker bandet mellan oss två, mamma och bebis. För trots att hon inte kommer vara ensam om min uppmärksamhet, att hon alltid kommer präglas av att det finns en till unge som redan fångat mitt hjärta, så är hon ju min efterlängtade lillflicka ❤️

(null)

Och skulle hon nu fö lite mindre fokus från mig än vad Alfred fick så har hon ju en ständigt närvarande storebror som överöser henne med pussar och kramar. "Älkkar dig Fea" sa han imorse i sängen. Då smälte jag såklart! Finaste syskonen, så glad att ni alltid har varandra. 

(null)

(null)