Fyller på

En dag räckte helgen. Det är minst en för lite! Två för lite faktiskt, det där med tredagarshelg var helt fantastiskt! Hoppas att vi kan återinföra det efter årsskiftet :-). Idag har jag haft en lång, snöig men effektiv och ganska rolig arbetsdag. 

(null)

Hemma lekte lekte killarna med lite nya saker som jag plockade in igår. Ja, när de inte var ute i snön förstås. De hade gått en lång och mysig vagnrunda och Alfie var så nöjd. Gospojken! Men igår tig jag i alla fall tag i att fixa lite roligare inomhusmiljö för Alfred. Jag hängde äntligen upp gungan i köket (så länge jag tänkt på det!)

(null)

... fixade ett pysselbord så som mormor och morfar hade hemma. Fick ett meddelande idag om att det var "nya favoritplatsen" :-).

(null)

... och plockade in gungfåret som jag gjorde iordning förra vintern. Nu är han stor nog att gunga själv! 

(null)

Alfred har inte supermycket leksaker inne men än så länge har det funnits annat som varit mycket mer intressant. Klättra på möblerna tillexempel. Busa på golvet. Spela piano. Dansa. Bada i diskhon. Plocka ur diskmaskinen. Men nu tyckte jag att han var så glad i att ha sina egna platser hos mormor och morfar så jag ville ställa iordning lite mer. Verkar ha blivit uppskattat! 

(null)

Dockor älskade Alfred ju för några månader sen. Särskilt sin Tova. Nu har han varit gladare i böcker, saker man kan banka med, klossar och annat. Därför blev jag förvånad men glad när jag kom hem till en pojke som bar runt på sin lille Holger och kramade och myste. Holger busade och klättrade i trappan. Ska bli kul att se om han fortsätter med det. Kanske har han kommit in i en fas när han behöver en låtsaskompis att gosa med? 

(null)

Han är onekligen mer mammig och pappor nu än tidigare. Vill hålla koll och vara nära. Jag tycker att han verkar arg över att jag åker bort. När jag kommer hem blir han först ivrig och helt uppskruvad. Rusar runt runt runt, vill upp och ner hela tiden. Sen går kramarna över i knip och pussarna i bit. Ivern slår över i frustration. Han vill kasta och banka hårt, gärna på mig. Jag förstår om han är arg. Jag vill ha mer tid tillsammans och det vill troligtvis han också. Ha sin mamma för sig själv. Det är en livsläxa han måste lära, att dela med sig, samtidigt vill jag ge honom att närhet jag kan så länge som möjligt. Han är inte ens 1,5 än och behöver båda sina föräldrar så mycket som möjligt. Idag, när han rasat lite vid pusslet, badade vi tillsammans och torkade under samma morgonrock. Sen fick Alfred följa med på träning.

(null)

Alfred tränade minst lika hårt som jag! Min starka filur.

(null)

När jag nattade honom med bok, sen sjal, verkade han glömt att jag varit borta. Ändå somnade han inte och tillslut tog Danne över. Får se om han sover lika länge igår som han gjorde idag. ÄNDA TILL ÅTTA I EGEN SÄNG! Galet :-). 

(null)

Själv ska jag upp halv sex så nu måste jag sova

Fullt upp...

... men med vadå? Det känns som om tiden rinner iväg och jag hinner nästan ingenting. Åtminstone inte på jobbet. Litegrann beror det just nu på att snön gör det väldigt svårt att ta sig fram, men det är långt ifrån hela sanningen. Hela hösten har varit ett virrvarr av "oj jag hann visst bara en bråkdel av vad jag trodde". 

(Igår gick Dante och jag ca 1,5 km i snö upp över knäna, i skorna och över allt faktiskt. Träningspass delux!!!)
(null)

Jag borde traktplanera, men också titta på nya saker, och ha möten som kanske men kanske inte leder någonstans, och lösa problem, och göra en massa andra saker. Idag var det just precis "andra saker" på schemat. Vilket det såklart borde vara en lördag. Det borde vara en dag med Daniel och Alfred numera, men ibland är det helgaktiviteter vi måste delta i. Som tur är oftast trevliga sådana. Idag hade vi en gallringsdag i Härnösand.

(null)
(null)

Jag fyndade årets julklapp till Alfred från oss. Snart är han fullärd skogshuggare ;-) 

(null)

Tio till halv tre var vi på plats, och därtill en timmes enkel bilfärd. 
(null)

Det hann bli mörkt innan jag kom hem. Fast klockan var ju bara fyrs ändå så vi hann med en hel del mys. Först god middag. Därefter bad tillsammans med Alfred. Så en promenad i mörkret.

(null)

Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag pysslar på hemma, fixar och donar med små projekt tillsammans med Daniel och Alfred. Förbereder inför vintern i lugn och ro. Sandar, plockar undan, tar fram nytt. Att jag då tänker tillbaka till i år och ler åt att ingenting hanns med, denna första vinter med heltidsjobb och småbarn. Jag hoppas att jag kommit in i rutinerna så att jag slipper vara så förvirrad och splittrad. Jag har ju tänkt att jag skulle göra så mycket på hemmaplan också. Plantera Ljung. Klippa granris. Köpa fler ljusslingor och hänga i träden. Hjälpa till mer med städning och annat. Pyssla inför julen. En massa saker! Inte mycket blir av. Som sand mellan fingrarna rinner tiden bort. En hel del går åt till att ligga på golvet och sprattla med Alfred. Bättre prioritering finns inte just nu! 

(null)

Än så länge får har Alfred och Daniel tid stt fixa lite mer. Idag har de dammsugit. De matar fåglarna och skottar gården. De handlar och lagar mat, tvättar och plockar undan. Danne har hängt upp ljusen ute och satt på timer. De har åkt pulka och byggt snögubbe. Jag önskar att jag kunde vara med men är åtminstone glad för deras skull. 

(null)

(null)

När jag vattnade blommorna efter nattningen tänkte jag på hur myclet som ändå flyter på nu om man jämför med förra året. Då undrade jag hur jag någonsin skulle kunna äta kvällsfika i lugn och ro igen. För att inte tala om stt hinna göra annat än att fika innan jag sprang upp till gråtande barn. Nu har vi oftast ettt par timmar på kvällen för egna projekt och sen är det sömnighet snarare än Alfred som sätter stopp. Även på dagarna går myclet på autopilot som tidigare tog lång tid. Blöjor, kläder, tvätt, det fixar vi (eh ofta Danne då) utan att tänka efter. Jag antar att det till viss del kommer fortsätta bli lättare. Samtidigt försöker jag ständigt hitta mer utrymme för att vara med familjen. Det viktigaste av allt just nu!

(null)
(null)
(null)
(null)

Ikväll somnade Alfred i sjalen igen. Han har varit lite svårsövd några kvällar. Igår fick han komma ner och hänga på min rygg medan jag målade för han kom inte till ro. Idag gick det snabbt att sova ner honom på min mage och sen kunde jag lägga honom i sängen och smita ner nästan genast. Vär stora duktiga pojke som var på BVC i onsdags och nu mätte 80cm och 9,97 kilo! Som ska börja på dagis om bara 2 månader. Jag kan inte få för mycket tid med dig ❤️

(null)


Över och ut!

Idag har jag: 
- Simmat innan jobbet
- Blivit biten i rumpan av en hund
- Gosat med en tiger
- Sjungit Bach med krampande luftrör. 
 
Jag är såååå förtjänt av att sova nu! I Alfreds säng. För att det är mysigast så ❤️