Förtrollade Fulltofta

Idag har varit min sista dag som ogift. Min sista dag som ogift mamma till Alfred och som ogift med mitt livs stora kärlek. Bör en sådan dag firas? Uppmärksammas? Upplevas på särskilt sätt? Jag har spenderat den med familjen. På lekplats, vid sjö, i skog och hos mina föräldrar. Kanske de bästa ställena jag vet! Med de allra bästa människorna. De som imorgon kommer bevittna mitt ja. 
 
Nej, jag tänkte faktiskt inte på det stundande bröllopet imorse, när jag och Alfred klättrade och lekte tittut. Då tänkte jag på Alfred.
 
 
Jag tänkte inte på bröllopet under utflykten till fulltofta naturcentrum. Då tänkte jag på att Alfred skulle få sova i bilen. På att han kunde leka på naturlekplatsen medan vi drack kaffe. På att Dante fick träna parkour - och så duktig han var sen! Balanserade på smala brödor och hoppade mellan stubbar. På att vi skulle kunna bygga något liknande i Forsmo.
 
 
Jag lät mig uppslukas av omgivningarna helt enkelt! De stora myrstackarna i granskogen. Den återskapade dammen där Dante fick bada. Han njöt verkligen av att simma och vi hade fullt sjå med att hålla Alfred på land. 
 
 
I skogen är det lätt att vara i nuet. Att småprata medan man vandrar med iderligen fångas av fågelkvitter, fladdrande vingar, den lilla paddan Danne hittade och bäcken som slingrar mellan träden. 
 
 
Särskilt när Alfred sitter på ryggen och kraxar som en kråka, ropar "pappappapp" (=pipipip), visar på "anka" och pekar ut de röda stigmarkeringarna på träden. Alfred märker allt! 
 
 
De stora blommorna, ljuset mellan grenverket, Alfreds små händer smekte över mina armar och pillade i nacken. Det var en härlig vandring som
avslutades med en cykeltur till Sätofta och en god, sen lunch.
 
 
Det var först när Danne lagt Alfred till eftermiddags-vila som jag tog tag i morgondagen. Duschade. Tog fram kläder. Hittade en klänning att ha innan och efter brudklänningen, en som jag kan amma i. Provade ett par frisyrer. Försökte plocka ihop en bukett. Inte förrän vid kvällsfikat i stugan insåg jag att jag inte övat på varken psalmer eller sång. Nu är det lite väl sent för det. Det blir nog bra ändå. Vår dag. Den som är viktig och högtidlig, fast på en annan nivå än den som handlar om kläder, frisyrer, antal gäster och buketten vi håller i handen. Vad som än händer knyter vi livslånga band imorgon och DET KÄNNS HELT RÄTT!
 

Vilken härlig dag

Ojojoj så mycket vi hunnit med den lugna och härliga dag. Den känns som minst tre :-) ändå sov vi till 06:20 imorse! Daniel fick sovmorgon till nio. Då hade vi ätit frukost, promenerat till mormor och druckit kaffe/lekt, cyklat till skolan och lekt på lekplatsen. När vi kom hem hann Alfred bara leka lite med pappa i trädgården men sen var det sovdags För herr "vill bara varA vaken". Trots att molntäcket mot alla odds öppnat upp för solen la vi oss i sovrummet och lillungen slocknade.
 
En dryg timme sov han och solen sken och sken. När han vaknade skyndade vi oss ner till skön. Alfred i bara blöja i sjalen. Jag barfota och utan tröja. Härligt härligt att bo ett stenkast från badplatsen! Alfred vaknade snabbt till intill min kropp. Pekade och pratade. När vi kom till vattnet ropade han förtjust "Anka kvack kvack". Sen plaskade och simmade han länge. Underbart! 
 
 
En lunch i gröna trädgården hann vi med också innan det var dags fär utflykt med Amsbys. Målet idag var söderåsen med paus i Billinge. Där ligger nämligen Fricks Spettekaksbageri. Norrlänningarna måste ju lära känna Skånes natinnan-bakelse! Den uppskattades faktiskt. Likaså kaffet i tunna koppar och den lummiga trädgården med bort i små mysiga krypin, halvt ute och halvt inne. Åk dit om ni är i Skåne sommartid <3. 
 
 
Vi kom till Söderåsen vid tretiden och började med en sen lunch för Amsbys och mera fika för oss. Alfred härjade på som ett yrväder, naken med skor på fötterna. Han hade en road publik i förbipasserande turister och underhöll gärna där han sprang runt på gräset. Efter en stund fick han på sig byxor och blöja och så gick vi ett varv på naturcentrat medan de andra åt klart.
 
 
Söderåsen är fantastiskt vackert! Jag är glad att vi hann med en tur dit. Det går att vandra där länge utan att se hela parken men vi gjorde bara ett kort instick på den mest dramatiska punkten - Skäralid. Vi gick ett varv runt dammen och en bit längs ravinen där Kåge kunde följa med på cykel. 
 
 
Sen tog vi oss an de 200 trappstegen för att se på utsikten. Då hade Alfred hunnit bli trött och satt och hummade med napp i munnen. Gullunge! Behöver jag tillägga att han somnade gott i bilen? 
 
 
Nu har vi ätit grillade hamburgare hos mina föräldrar. Alfred har fått leka och gosa, gå kvällspromenad och efter lång tid somnat hos mig i sängen. En låååång dag är snart slut!
 

Förbättrar min alfabetiska position

Jag minns när jag gick i småskolan och vi skulle vaccineras hos skolsyster. Många av mina klasskompisar var rädda, men inte jag. Sprutor var inget farligt, det var tvärtom lite spännande att få lämna klassrummet, en i taget, och gå till syster. En stor fruktkorg bars genom korridoren. Clementiner och gröna äpplen och bananer. Mums! Så började eleverna från A och bakåt i alfabetet. Sist var en flicka på T. Näst sist var jag. När jag suttit snällt och utan ett knyst blivit stucken låg två brunfläckiga bananer i fruktkorgen. Alltid. Åtminstone som jag minns det. Därför lovade jag mig själv, som 9-10åring, att jag skulle gifta mig högt upp i alfabetet för mina barns skull. Med det vill jag bara säga - på lördag tackar jag JA till att bli fru Amsby, i nöd och lust tills döden skiljer oss åt.

Det blir ett litet bröllop, precis i vår smak. Min familj. Daniels familj. Rebecka, Marcus och lille Elliot. Rebecka, som förevigat både vår graviditet och Alfred i sjalen vid havet, kommer vara fotograf. Hon ska också sjunga duett med mig. Min bror ställer upp som solist. Efter vigseln promenerar vi runt i bosjöklostera vackra park. Äter middag på deras restaurang. Lever lyckliga i alla våra dar.

Fast, inte tror jag att jag blir lycklig bara för att jag är gift. Jag har fått frågor om jag är nervös, om det känns stort, hur det är att vara ogift bara några dagar till osv. Svaret är - nej jag är inte nervös och det är inte så himla stort. Fint är det. Symboliskt. En vacker cermoni, som julafton typ. En fin tillställning med familjen. Ett löfte till Daniel. En juridisk trygghet. Men vi är redan bundna till varandra. Vi älskar varandra. Har ett gemensamt barn. Ett hus och lån. Ett liv tillsammans. Förutom vackra bilder och fina minnen blir största förändringen att jag skriver en ny signatur på jobbet efter semestern, tar nya passbilder, skapar nytt körkort osv. Sen lever vi precis lika lyckligt som hittills hoppas jag!

Igår kom Rebecka, Marcus och Elliot för att öva inför bröllopet med oss. Vi började med lunch i stugan. Alfred hade sovit dåligt och ville inte äta så han blev hämtad av mormor.

Igår var vi i kyrkan och träffade präst och Kantor. Pratade och gick igenom cermonin. Prästen antog att vi hade övat, att vi hade läst på och sett filmer eller nåt sånt. Att det skulle komma massor med folk och en toastmaster och kanske näbbar och tärnor. Vi visste knappt dag och tid, för att inte tala om vilken musik vi egentligen önskat. Två gånger slängde vi om ordningen på låtarna och strax innan vi sa hejdå fick kantorn byta utgångsmarch med hälsning "ta den du gillar, det blir bra vilket som".

Elliot är snart 9 månader, otroligt charmig och väldigt försigkommen. Står nästan själv och kan "banga" lika bra som Alfred :-).

Danne rusade iväg mitt i allt för att undsätta familjen som fick punka. Jag övade på sång med Rebecka och sen gick jag och hennes familj en runda i parken för att hitta bra fotografier. Det var inte något problem. Oavsett väder är bosjökloster som skapat för bröllop med sina stenväggar, valv, torn, rosor, alléer och utsikten över Ringsjön. Dessutom får vi bli fotade INNE I Skånes största ek. Det är en bröllopsbild värdig en skånsk jägmästare, inte sant?

Rebecka agerade som en proffsfotgraf. Väl förberedd med exempelbilder och tankar pch med kameran ständigt för prisbilden i parken.
 
Här testar hon olika avstånd och perspektiv vid rken.
 
En van liten fotomodell 😍😍😍