Alla våra änglar

Ännu en dag i vårt liv, de flyter iväg så lätt! Nu är luften sval och klar. Vi kan vara utomhus mest hela dagen. Runtomkring mig och Alfred finns det folk som ställer upp med lite allt möjligt. Vi gör vårt bästa för att bidra till det goda livet vi också! 

(null)

Vi började dagen med lek och en cykel-promenad. Alfred är duktig på att styra sin lilla spring-cykel nu, och jag puttar på med stången (han når inte till marken än). Hälsa på faffa bestämde han som höll i styret så vi cyklade till Kåge i tidiga morgonen och sa hej, innan vi vände tillbaka igen. Sen slängde jag upp lillungen på ryggen och gick lite till för Dantes skull. 

(null)

En stund senare kom Kåge och Ami till oss, laddade med färg och städredskap. På helt eget initiativ började de fixa med saker som inte ens hamnat på vår långa prio-lista än (därmed inte på något sätt onödiga). Kåge målade slitna lister på längan och Ami städade rummet där mamma och pappa tidigare huserade, som nu agerat lagerlokal i nästan ett år. Oj så fint allt blev! Vilka pärlor till svärföräldrar ⭐️

(null)

De höll på för fullt när jag nattade Alfred, och så snart han somnat med räven i famn slog jag på babywatchen och smög ut för att fixa lite jag också. 

(null)

Först målade jag en hallspegel, sen gick jag och mamma ner till "stickeriet" för att sy klart ett hemligt projekt till Alfred. Hemligt för honom alltså, men han läser ju inte bloggen så här kan jag visa upp resultatet: 

Ruben fick agera provdocka
(null)
(null)


Det är en sele som han ska kunna bära sina bebisar/dockor eller räven i medan jag bär runt på lillasyster. Förhoppningsvis en enkel modell han kan trivas med. Ett babynest ska vi också hinna sy innan bebisen kommer hoppas jag. Tur man har en mamma som både har kunskap och utrustning för själv hade jag aldrig klarat det projektet! 

(null)
(null)
(null)

Jag vill så gärna underlätta för Alfred att ta till sig förändringen med en ny bebis i huset. Han är än så länge peppad och engagerad, och sina bebisar sköter han så varsamt och fint. Därför känns det viktigt att han ska kunna göra som jag gör de stunder han vill vara stor, och däremellan få bli liten på min rygg, mage eller vid bröstet så ofta det går. Att han tagit till sig räven och både sover, myser och leker med den känns så himla bra! Han har aldrig behövt ett "ersättningsobjekt" som liten för han har alltid haft mig och brösten nära, men nu kan han behöva trösta sig utan mig ibland. Då tror jag räven kan bli viktig! Förutom alla andra änglarna vi har omkring oss förstås. Bästa pappan, mormor och morfar, farmor och farfar, faster Vickan och alla vännerna ❤️ Förutsättningarna är minst sagt på topp! 

(null)

Danne kom hem redan vid två, hade handlat och satte igång med middag. 

(null) 

Sen fick jag ligga i badkaret helt utan stress. Låta värmen mjuka upp kroppen. Läsa. Njuta. Bli ren.
Så himla skönt! 

(null)

Först morfar, därefter Lukas kom och lekte med Alfred. På gården lassade Danne och Kåge ved medan Ami fortsatte städa. Vi fick in babyskyddet i bilen. Mamma kom förbi och agerade smakråd i badrummet. Jag älskar att vara omgiven av en stor skara människor som bara hittar sin egen plats hos oss! Tiden flög fram mot läggdags och strax innan det blev försent hoppade lilla familjen in i bilen för att ta kvällspromenaden på andra sidan älven för en gångs skull.

(null) 
(null)

Det är så fint att promenera på de anlagda stigarna vid fiskodlingen. 

(null) 
(null)

Vi har tagit oss hit varje höst och Alfred blir bara större och mognare hela tiden (såklart). 

(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Men när han blev trött satt han nöjt i sjalen och jag tänkte på hur häftigt det är att min kropp fortfarande kan bära honom upp och ner för backarna  så här nära nästa förlossning. 

(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Nu sover favoritkillarna en trappa upp. Jag har min "lediga-natt" men ska gå och lägga mig nu jag också. Imorgon är en ny dag med nya roliga planer! 

Mellandagar

Min app meddelar att det är ensiffrigt tills vår bebis kommer (vilket jag fortfarande betvivlar, lite längre än så får vi nog vänta). Insikten om vad som är på väg fyller sakta mer och mer av kroppen. En till bebis. Nu när badrummet börjar bli färdigt kan jag fixa med sådant som får hjärnan att förstå. Jag lägger ut skötbädden i tvättstugan när badrumssakerna rensats ut. Hänger en ull-mobil ovanför. Jag plockar fram den gamla vaggan, bäddar och hänger den bredvid min säng. Den kanske inte kommer användas med lillasyster heller, men även den är en påminnelse om vad som väntar. 

(null)

Alfred provade vaggan innan jag hängde upp den, men fick såklart inte plats längre. Min stora kille, att tiden går så snabbt! Tänk så liten han var, då för drygt två år sen. Liten och klängig och ständigt behövande. 

(null)
(null)

Nu sover han oftast två timmar på dagen i vagn eller soffa, somnar vid åtta på kvällen och sover oftast lugnt till fyra på morgonen. Jag har flera timmar varje dag då jag kan fixa och pyssla här hemma! 

(null)

Idag sydde jag och mamma små presenter han ska få när lillasyster kommer. De får ni se mer av längre fram. Nu när jag bloggat klart ska jag måla igen. Som vanligt! Förutom sovstunderna så har jag ju mer tid att pyssla på under dagen också. Dels när Alfred hjälper till, dels när han är med våra föräldrar och dessutom när det kommer kompisar. Vi har bakat en kaka tillsammans idag, och innan läggtid kunde jag i lugn och ro duka upp medan Alfred lekte med Lukas, med farmor och farfar som extra ögon i trädgården. Sen fikade vi allihopa. Supermysigt! 

(null)
(null)
(null)


Det är annat än den där första tiden då jag inte kunde äta, hänga tvätt, duscha eller gå på toa utan bebis i famnen. Förresten har jag gjort allt det där tillsammans med Alfred idag och det går ju bra det också. 

(null)

Ja det är ett slags mellandagar nu. Tiden då jag är ledig, i väntan på något som kommer bli både härligt och jobbigt (tror jag nu i alla fall). Tiden då Alfred fortfarande är ensambarn på gott och ont. Då jag är mamma till en härlig filur som tjattrar, spexar och kan det mesta själv. Då jag hinner med det ena projektet efter det andra. Tiden innan bebisbubblan. Men, man vet ju aldrig vem som kommer. Vi undrar så! Kommer hon vara en vaken krabat som storebror, eller kommer hon sova sig igenom första tiden? 

(null)

Kommer hon kunna ligga ensam mer än några sekunder i taget eller vill hon ha mig nära dygnet runt? 

(null)
(null)

Vem kommer hon likna? Bli ett svarttroll som jag, rödhårig som pappa eller ljus som sin bror? 

(null)

Och sist men inte minst, när och hur gör hon entré? Jag har än så länge varit hellugn med att åka till Sundsvall igen. Tänker ju inte åka in långt i förväg bara för att, men så snart det känns som att de riktiga värkarna börjat så kör vi. Jag tror inte det kommer gå rasande fort, även om det kanske går snabbare än förra gången, men man vet ju aldrig. Kommer jag märka när det är på gång på riktigt, åka in för overksamma förvärkar eller vänta för länge? Igår gjorde vi en utflykt till Sundsvall för att gå på stan och passade på att testa de två vägarna som inte har vägarbeten just nu. Ca 2 timmars resväg måste vi räkna med vilken vi än tar! Det kröp så nära inpå, hur långt det är. 

(null)
(null)
(null)

Vi åt lunch på en sushirestaurang med vår stora pojke... 

(null)
(null)

...mötte upp Vickan och lekte på alla möjliga lekplatser... 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

... och var allmänt stolta över vår härliga stora lilla pojke. 

(null)
(null)
(null)

"Nästa gång vi åker den här vägen kommer vi hem med ett nytt barn" tänkte jag i bilen på väg hem. Så himla märkligt. Otroligt. Och liiite läskigt ändå. Det blir en lång biltur, oavsett hur bra allt går, det tvivlar jag inte på! Efter den här tankeställaren ska vi sätta in babyskyddet snarast möjligt och ladda med hink, plastlakan och frottéhanddukar för att vara redo när det är på gång. För oavsett vad hon bestämmer sig för så är det högst ca 3 veckor bort. Troligtvis mindre. Och tiden går fort! 

(null)


Trött lördag på språng

Imorse vaknade jag och va noll peppad på utflykt, lek, aktivitet osv. Jag var så seg och trött. Hade drömt om mål ung hela natten men ville helst bara hugga penseln och bli klar med så mycket jag kunde. På morgonpromenaden insåg jag att luftrören var urusla vilket sätter sig i hela kroppen och inte minst huvudet. Först när Daniel och jag stod och målade igen, med barnvakt till Alfred, insåg jag att terpentindoften inte är bra för mig. Här trodde jag att jag målade med naturlig och skonsam linoljefärg, och så är det den färg jag blir sjuk av. Typiskt! Men det är bara första omgången man späder med terpentin så nu är det värsta nog över. Efter lite vila och medicin var jag trots allt redo för Urkult.

(null)

Idag hade vi köpt in oss på festivalområdet. Det var första året för mina föräldrar, andra för Alfred och fjärde för mig. Vi hade peppat på att åka lilla tåget, och i kön spelade Alfred trummor med plockade pinnar inspirerad av artister bakom stängslet. Typiskt nog slutade trummandet preciiiis när vi kom in, men istället hittade vi musik-lek på lekplatsen. Där höll vi till en god stund! 

(null)
(null)
(null)
(null)

Min pappa och Alfred är så fina tillsammans ❤️ Alfred blir mer lik sin morfar för var dag och de leker varje dag. Tänk vilken skatt att få ha en sån morfar till granne! Nu spelade de på alla fantasifulla instrumenten och sen upptäckte vi resten av den stora lekplatsen, byggd av återbruk med enkla och smarta idéer. 

(null)

Klockan passerade vila redan i bilen. Jag hade hoppats att plutten skulle somna på väg till Näsåker, nu provade vi istället med en promenad. Han satt i vagn, sen i sele, sen i vagn igen. Trött men med allt för mycket att titta på. Vi fick åtminstone en bra titt på festivalområdet, hörde lite musik och blev sugna på mat. När vi gått ett stort varv både innanför och utanför grindarna gav vi upp sövningen och köpte tapas istället. Hittade en bekant att prata med. Jag häntade alla mina sjalar från bilen för klockan tre var det dags för sjalträff vid cirkustältet. 

(null)

Det är så roligt att träffa andra mammor. Prata lite, känna på sjalar man läst om på Facebook, få och ge lite tips och råd. Med en tvååring på benen blir det dock inga samtal i lugn och ro. Alfred och jag varvade cirkusskola, lekplats och sjalar tills mina föräldrar kom efter.

(null)

 Då hade de hunnit med en fika och lite musik och morfar fortsatte glatt leken på cirkusskolan. 

(null)

Mamma och jag drack kaffe istället. Tittade på. Sen kände vi oss rätt nöjda med vår dag och hade en trött liten pojke som tappert lekte på. 

(null)

Den här gången hade vi egentligen klarat oss bra utanför själva festivalplatsen. Vi hängde inte kvar till kvällen, lyssnade inte på så många uppträdanden och engagerade oss inte i dans eller annat. Fast det var kul att få visa Urkult "på riktigt" för mamma och pappa ändå. Nästa år blir det kanske eldnatt och sedan lek vid cirkustältet för hela slanten istället. Folkfest är det ju ändå! 

(null)

Det var en väldigt trött kille som somnade i bilen på vägen hem och sen sov ända in på natten, till klockan fyra på morgonen. Det tar på krafterna att ha roligt!