Här händer det grejer

Första jobbveckan avklarad. Det firade vi igår med tacos hos Jennifer, Daniel och Wilma. Supermysigt! Wilma och Alfred är så söta ihop och lekte riktigt bra tillsammans. Så stora de blivit! 
 
 
På kvällen fick Danne lägga Alfred medan jag körde och hämtade Josefin. Hon blev nämligen lokalkändis efter att ha kört spoken-word om ockupationen på spelmansstämman. Nu kom hon för att delta i en gala för ockupationen. Superkul för oss! Vi utnyttjade dagen på bösta vid med att bestiga Multråberget.
 
 
Vi plockade lite blåbär på vägen. Fikade på toppen och pratade en massa. Fick dessutom himla bra benträningen och mina lungar jobbade som blåsbälgar med att pumpa luft genom rossliga luftrör. 
 
 
På kvällen lämnade vi killarna hemma och åkte i god tid mot stan. Vi hade inte kommit långt innan vi fick stanna vid en trafikolycka och hjälpa en medtagen dam. Ringa 112, stanna kvar, försöka lugna och ta beslut. Allt gick bra men vi blev allt lite skakade. Nu har jag varit med vid 2 olyckor och en brand på ett år, det får vara nog! Josefin gjorde ändå ett superfint framträdandenaom går att lyssna på via facebookgruppen Ådalen2017 (bland annat). 
 
 
 

Alla djuren

Under den här skånevistelsen har Daniels familj varit på besök på grund av bröllopet. Vi ville helst visa dem ALLT i Skåne. Alla våra smultronställen kring Höör och de fina orterna på Österlen eller andra kustområden. Städer och landsbygd. Loppisar och fikaställen. Inte alltid så roligt för Alfie kanske. Bilresor, kaffedrickande, affärer med saker han inte får pilla på. 
 
Kuriosafarmen loppis
 
Två utflykter blev dock riktiga fullträffar. Alfred är nämligen i full gång med att lära sig prata, och högt upp på favorit-listan finns djurnamn och djurläten. Katt, kråka, anka och vovve kan han säga. Fåglar, kråkor, ankor, kor, hästar, tigrar, lamm, vargar och björnar härmar han. Varje gång vi kommer till en hästhage gnäggar Alfred och säger Prooo. Därför var lyckan stor när vi efter en loppisrunda körde till @lantis för att äta lunch. 
 
AnKA kwakwa, pipipip - Alfred fick till och med mata fåglarna.
 
Kattungen var lekfull och väldigt intressant 
 
På @Lantis är allt närodlat och ekologiskt. Dessutom väldigt gott! Det finns en liten eko-butik och en café-del med kaffe, raw-food-kakor och lunch. 
 
 
Vi hade väldigt tur! Det serverades stenungsbakad pizza - suuupergod :-) Vegansk till mig och Danne. Alfred fick en stor tanzaniska avokado och ekologisk klämmas. Vi åt oss alldeles fyrkantiga. 
 
 
På måndagen, när Amsbys åkt norrut och Danne var med William i Köpenhamn, fortsatte vi med djurtemat. Mormor, Alfie och jag tog en dag på Skånes Djurpark. 
 
 
Alfred hade sovit i bilen och satt glad och nöjd på min rygg. Det var väldigt lagom att titta på de stora (liiite läskiga) djuren på tryggt avstånd intill mamma. Kunna klappa lite på min arm och peka och härma. Han tittade och tittade och tittade. 
 
 
Gnäggade åt hästarna... 
 
 
... upptäckte sälarna långt före oss och pekade ut dem för alla i närheten... 
 
 
... och ville tillslut ner på marken igen. Han och mormor körde vagnen tillbaka till "Stallet" där vi skulle äta lunch.
 
 
Skånes Djurpark har verkligen fått en fin upprustning där de satsat på barnfamiljer. Redan i kassan fick vi tips om att äta lunchbuffé på stallet för att slippa långa köer. Vi betalade maten samtidigt som inträde och fick gröna armband som sen gav oss fri mat och dryck hela dagen. Kanon! Utanför restaurangen fanns gott om utrymme för barnen att leka. Alfred körde traktor och åkte rutchkana. 
 
 
Efter maten fick Alfred plaska i en badlekplats, perfekt för småbarn. Vatten rann i slingrande rännilar och föräldrarna kunde passa utan att bli blöta. Han hittade en kompis som vanligt.
 
 
Sen gick vi resten av varvet. Tittade på björnar (wraaaaw)... 
 
 
... och älgar (som enligt Alfred gnäggade)...
 
... och slutade med mer mat och kaffe på stallet.
 
 
Superbra utflykter för alla:-)

Förtrollade Fulltofta

Idag har varit min sista dag som ogift. Min sista dag som ogift mamma till Alfred och som ogift med mitt livs stora kärlek. Bör en sådan dag firas? Uppmärksammas? Upplevas på särskilt sätt? Jag har spenderat den med familjen. På lekplats, vid sjö, i skog och hos mina föräldrar. Kanske de bästa ställena jag vet! Med de allra bästa människorna. De som imorgon kommer bevittna mitt ja. 
 
Nej, jag tänkte faktiskt inte på det stundande bröllopet imorse, när jag och Alfred klättrade och lekte tittut. Då tänkte jag på Alfred.
 
 
Jag tänkte inte på bröllopet under utflykten till fulltofta naturcentrum. Då tänkte jag på att Alfred skulle få sova i bilen. På att han kunde leka på naturlekplatsen medan vi drack kaffe. På att Dante fick träna parkour - och så duktig han var sen! Balanserade på smala brödor och hoppade mellan stubbar. På att vi skulle kunna bygga något liknande i Forsmo.
 
 
Jag lät mig uppslukas av omgivningarna helt enkelt! De stora myrstackarna i granskogen. Den återskapade dammen där Dante fick bada. Han njöt verkligen av att simma och vi hade fullt sjå med att hålla Alfred på land. 
 
 
I skogen är det lätt att vara i nuet. Att småprata medan man vandrar med iderligen fångas av fågelkvitter, fladdrande vingar, den lilla paddan Danne hittade och bäcken som slingrar mellan träden. 
 
 
Särskilt när Alfred sitter på ryggen och kraxar som en kråka, ropar "pappappapp" (=pipipip), visar på "anka" och pekar ut de röda stigmarkeringarna på träden. Alfred märker allt! 
 
 
De stora blommorna, ljuset mellan grenverket, Alfreds små händer smekte över mina armar och pillade i nacken. Det var en härlig vandring som
avslutades med en cykeltur till Sätofta och en god, sen lunch.
 
 
Det var först när Danne lagt Alfred till eftermiddags-vila som jag tog tag i morgondagen. Duschade. Tog fram kläder. Hittade en klänning att ha innan och efter brudklänningen, en som jag kan amma i. Provade ett par frisyrer. Försökte plocka ihop en bukett. Inte förrän vid kvällsfikat i stugan insåg jag att jag inte övat på varken psalmer eller sång. Nu är det lite väl sent för det. Det blir nog bra ändå. Vår dag. Den som är viktig och högtidlig, fast på en annan nivå än den som handlar om kläder, frisyrer, antal gäster och buketten vi håller i handen. Vad som än händer knyter vi livslånga band imorgon och DET KÄNNS HELT RÄTT!