Semster på hemmaplan

Jag är hemma. Helgen är slut. Semestern fortsätter! Vi vill jobba hemma och vila och träffa folk och jag vet inte allt. Kommer som vanligt inte hinna hälften, men det gör inget :-) Fördt och främst ska vi vara tillsammans. Idag började vi med att sova till nästan halv åtta, äta långsam frukost och sen hänga ute på gården ett par timmar medan Danne fick sovmorgon. 
 
 
Alfred, Dante och jag har firat första dagen med så lite tråk och så mycket mys som möjligt. Vi överlät handling, sopsortering, gräsklippning och annat åt Danne. Fast Alfred erbjöd sig stt fixa gräset ;-) 
 
 
Vi åkte på utflykt till kollegans sommarstuga under tiden. Fick träffa hans härliga barn. Den lilla trollungen är nästan lika gammal som Alfred. 
 
 
Mycket bus, god fruktsallad och en promenad i skogen. Perfekt! Det är så roligt att vi år flera på jobbet med små i samma ålder. Det blir så lätt att hitta något att prata om på fikat då :-). 
 
Smågungen blev burna i skogen. En i sele, en k sjal :-) 
 
 
När vi kom hem fick jag tid stt springa, styrketräna och duscha. Underbart! Nu har Danne satt upp en stång i trädgården att göra chins i. Förutom det har vi romerska ringar, ribbstol, pilatesboll och tunnmatta i längan. Bra förutsättningar för träning alltså! 
 

Utflykt och att bära på ryggen

Solig förmiddag och åska på kvällen. Så lät prognosen imorse. Det stämde inte riktigt för någon åska blev det aldrig, men det hjälpte oss att komma ut snabbt imorse åtminstone! 
 
Alfred vaknase vid sju men var trött igen redan halv bil. Då gick vi en promenad och Alfie satt så mysigt i sjalen hela tiden. Lutade huvudet mot min nacke och tog nappen i mun lite då och då. Klockan tio satte vi oss i bilen och han somnade gott. Den här gången var utflyktsmålet Grundtjärn - oupptäckt mark för oss! 
 
 
En timmes bilfärd - så himla värt! För hur ofta hittar man egentligen de där små glasklara och safirblå sjöarna egentligen? Tja, typ var tredje dag om man ser på senaste veckans statistik, men den är nog aningen missvisande. Vi placerade oss i alla fall på en solvarm kulle under tallkronorna med matsäcken redo och utsikt över vattnet. Pratade lite om hur fantastiskt det ändå är att bo som vi gör. Sen hoppade Danne i :-) 
 
 
Det var nog en liten käll-sjö vi hittat där i skogen, för vattnet var (enligt uppgift) mer än nådigt kallt. Alfred fick stanna på land, och jag också
 
 
Det var nog lika bra för han var lite snuvig och gnällig. Han fick leka med pinnar och kottar i skogen istället. 
 
 
Fast riktigt idyllisk var inte picknicken om jag ska vara ärlig. Knotten hittade snabbt delikatessen (vi) som trampat in i deras matsal. Dante hoppade ständigt i vattnet för att slippa bli biten och envisades sen med att skaka av sig på oss. Alfred orkade inte leka själv utan villa bara vara nära. Inget bad blev det. Vi gick en promenad istället. 
 
 
En bra promenad i fina miljöer!
 
 
Med världens bästa knyt i fina sjalen från Vanamo. Och här någonstans byter inlägget fokus lite. Den här dagen har jah nämligen burit Alfred på 2 promenader, en utflykt och under pyssel i trädgården. Vi har burit på mage och rygg, i sele, ullsjal och linsjal. Jag tror nästan jag knäckt koden för ryggbärande på riktigt nu. Därför tyckte jag att det var dags för ett långt inlägg med tips och trix i skaldandets värld. Så är du helt ointresserad av sjalar råder jag dig att titta på bilderna och strunta i texten.
 
 
Alltså jag har, om jag ska vara ärlig och det här är ju uppenbarligen ett ärligt inlägg, krånglat en del med sjalandet. De första månaderna gick det rätt bra, vad jag kan minnas. Alfred hamnade högt och verkade nöjd. Sen har han blivit tyngre, rörligare och otåligare. Börjat orma sig när jag knyter och klättrar runt på ryggen tills sätet glider långt upp på ryggen på Alfred. 
 
Här har jag inte lyckats låsa sätet och det glider uppåt när han rör sig. Det slappa tyget längs ner än bara sjaländarna som jag knytit bakom ryggen i ett försök att minska sprattel ;-). 
 
Ibland har jag funderat på varför jag är så envis med sjalandet. Svaret - det finns inget mysigare och mer bekvämt än ett riktigt bra knyt! Det går att bära länge, tunga barn, flexibelt och nästan viktlöst. Det är snyggt, utmanande och sjalarna är riktiga konsthantverk. Det tilltalar mig helt enkelt! 
 
 
Min fina sommarsjal från Woven Wings sålde jag tillslut (utan att förlora pengar dock) för att jag aldrig fick ett bra säte. Han gled ur helt enkelt, fram som bak. Den sjalen lärde mig dock en hel del nya knyt. Jag var helt enkelt tvungen att experimentera för att hitta något som funkade. Knyt där benen satt fast, knyt på höften, knyt med många lager. Jag insåg också att 4,9 meter (som min första sjal är) blir onödigt långt och att ca 3,5m är en lagom längd på sjal för mig. Ingen skasa skedd alltså! 
 
Här har jag låst benen i ett knyt som inte går att hoppa ur (poppa)
 
Så fick Alfred en ullsjal i present av mina föräldrar, och den är så underbart mjuk och gosig och vacker. Jag insåg dock snabbt att man inte kan slarva upp ungen lite snabbt som jag gjort med svarta bomullsjalen. Det slutar med att tyget töjer sig, knytet blir slappt, sätet glider och det blir jobbigt att bära. Åter till skolbänken alltså. Nu tittade jag på youtube-videos för att lära mig mer om att spänna sjalar. Och det har gått framåt!
 
 
Men en sommarsjal ville jag gärna ha och valet föll alltså på Vanamo Kide Korento i bomull och lin. När den kom var den stel som en sällan använd bordsduk. Den behövde "brytas in". Så jag har tvättat, strukit, flätat och lekt hängmatta med den. Första försöket att bära blev katastrof. Jag spände bort sätet gång på gång. Alfred var otålig. Vi slutade när knytet "dög" och det höll inte promenaden ut. Frustrerad läste jag på igen. Tittade på videos. Tittade på bilder. Idag fick vi belöningen. Knyt på knyt satt perfekt och rörde sig inte en millimeter. Bra sjal - bättre teknik - närhetstörstande bebis = bästa kombon! 
 
 
Så här är några tips till den som vill lära sig knyta på rygg: 
 
1. Bäranära och Wrapyouinlove har bra videor på youtube med en massa fiffiga knyt. 
 
2. På instagram hittar man bra knep på "Bärsjalsutmaningen" och "ruckstars". #howtoruck är en fiffig hashtag med en del bra tips! 
 
3. Ett bra säte måste inte vara djupt från början. Vi provade "seatless ruck" efter att ha sett en video på youtube. Där Drar man ner tyget över bebisens rygg men skapar inte ett säte mellan bebis och bärare utan spänner sjalen direkt och lägger benpass. Då är det enklare att få passen att låsa sjalen och det blir ett säte för barnet ändå. Fiffigt! 
 
4. Jag tycker det är trixigt att få benpassen att låsa sätet. Två tips från insta hjälper mig. När jag gör högra sätet håller jag höger hand så att tummen hamnar i knävecket (om jag når) och för benpassen rätt med vänster hand. Likadant på andra sidan såklart. Sen försöker jag få benpassen breda (inte snurrade tåtar som tidigare) så att Alfred nästan sitter på en gunga av tyg.
 
Brett benpass som låser tyget under rumpan (hör i symmetrisk DH tas)
 
5. Ibland kan det vara enklare att göra ett asymmetriskt knyt och lägga ett benpass över båda benen istället för att låsa med ett kors. Då får man lättare ett brett och bra pass under rumpan. Om man vill Ian man breda ut det en bit över ryggen också (reinforced ruck). En annan fördel med det knytet är att man får ett skönt bröstbälte som håller ihop axelpassen så att de inte kan glida.
 
Reinforced ruck, dubbla lager tyg under runpan och bröstbälte.
 
6. Jag har alltid sjalat med en hand under rumpan (sprattlande bebis dom försgör knyten annars) men det är svårt att få mitten av sjalen ordentligt spänd med bara en hand. Så testade jag ett tips från insta. Jag spänner ena änden lite lagom snabbt med en hand. Sen lägger jag ett benpass som låser sett eller båda ben (=mindre sprattel). Då kan jag släppa rumpan och ganska snabbt spänna andra änden riktigt hårt. När det är gjort sitter Alyftes hårt och ofta stilla. Lägger ett benpass med den änden och spänner andra sidan igen, bättre. Det är såååå stor skillnad att bära i en riktigt hårt spänd sjal! 
 
Lång promenad, bouncy sjal - fortfarande bra spänt knyt
 
7. Sista tipset - våga prova många sjalar, köp och sälj, det må vara ganska dyrt men man får igen pengarna när det är dags att sälja för andrahandsvärdet är högt! Olika sjalar passar olika knyt, bärare, bebisar, åldrar. Bara att testa tills man hittar rätt :-) Och förutom sjalar finns det ju en uppsjö av selar och mellanting att prova. Någonting för alla helt enkelt!
 
Det är nog mina viktigaste lärdomar för att knyta ryggsäck just nu. Sista tipset är - gå med i facebookgruppen "Bärsjalar!" om du inte redan hittat dit. Det man inte lär sig där är inte värt att veta ;-). 
 
Visstja, en bonus - om du har hund, skaffa dig ett bälte med hakar på. Jag har ett som man använder till slalom-sele för småbarn. Knäpp fast koppel, knyt fast bajspåsar, fäst en godisgömma. Där kan även kamera, extranapp och nycklar hängas. Underlättar så himla mycket att ha händerna fria! Det var nog allt :-)
 

Badsäsongen är invigd

Efter regn kommer sol säger talspråket. Ibland stämmer det! Plötsligt återvände sommaren till Sollefteå. Jag hann knappt innanför dörren efter jobbet förrän Daniel föreslog att vi skulle bada idag. Jajemensan, jag är inte den som är den. Snabbt satte vi i oss alldeles underbart goda köttbullar och tog bilen till badplatsen. Klockan var sex. En timme till sovdags. Det var ljust och varmt som mitt på dagen. 
 
 
Två små badmonster har vi i familjen. Knappt hade vi landat på stranden så stod Dante på bryggan och Alfred i strandkanten. Vattnet kändes iskallt mot fötterna. Jag bestämde mig nästan, men bara nästan, för att jag var absolut nöjd med att vada upp till knäna med Alfred idag. 
 
 
Känner små barn ingen kyla? Jag ledde Alfie upp på bryggan, ut i solen, med jämna mellanrum. Försökte värma i famnen ibland men det ville han inte veta av. Han ville hoppa från bryggan, plaska i vattnet, plöja runt och gå ut tills halva magen var doppad. Galna lille tok!
 
 
Efter en stund hade min kropp vant sig vid kylan och jag kände mig redo att inviga badsäsongen. Någon badkruka är jag inte, men jag är sällan i så länge heller. Ett par korta simturer från bryggan till land blev det. Sen var jag avsvalkad och nöjd. 
 
 
Danne föredrog att hoppa i. Hu det tycker jag INTE om! Jag vill hålla i bryggan, sänka ner mig kontrollerat och se till att andningen fungerar innan jag släpper kanten. Det har väl med astman att göra kan jag tro. Det är så otäckt att tappa andan och sen inte få tillbaka den snabbt nog. Behöva sprattla i vattnet med rosslande luftrör. Nej, lugnt och stilla är min melodi! 
 
 
Efteråt svepte jag in mig och Alfred i ullsjalen. Knöt honom i ett framåtknyt som jag lärde mig idag när vi hade bärträff på kyrkis. Hud mot hud. Bebis vid bröstet. Vi blev varma snabbt. Han kom ner i varv. Blev gosigt lugn och sömnig. 
 
 
Vi var hemma lagom till klockan sju och efter bara några sidor i Pip-Larssons slocknade Alfred. Nöjd och lugn efter en väldigt fin dag! Jag ska se om jag hinner rensa lite ogräs innan det är sovdags för mig också. Någon gång ska ju det också göras.