Vilken härlig dag 🎶

Ord är överflödiga! En guldglittrande höstdag med sommarvärme och sköna vindar. Helt proppfull med härligheter. 

Sov till sju. Myste i soffan. Sjalpromenad med Dante och Alfred. Därefter det här: 

(null)
(null)

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Lek på gården när Danne och Svea vaknat en bit in på förmiddagen. Sen tände vi elden för det gick bara inte att äta inne.

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Mamma sövde Alfred. Vi stickade, pratade och drack kaffe. När barnen vaknade slängde jag planen på att handla i sjön. Vi gjorde en utflykt istället. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Rastad hund. Nöjda barn. Långpromenad. Kaffe och fika.  Fina bilder. Sen kom vi hem till lagad mat och lek hos mamma och pappa. 

(null)
(null)
(null)

Jag provade inte ens natta tillsammans utan lämnade Svea hos mina föräldrar efter kvällens sjalpromenad. Nu sover hon på min mage och Alfred i sängen. Jag ska bara borsta tänderna, sen hoppas jag kunna somna innan tio ikväll. Det skulle vara grädden på moset, kronan på verket. Helt enkelt ett bra slut på en härlig dag! 

Räddad

Fredag i mitt liv. Sovmorgon till tjugo i nio! En småbarnsmammas dröm - inte sant? Natten till igår sov Alfred hos mina föräldrar och vi vaknade inte förrän Alfred ringde och frågade efter sin mamma. Jag kommer strax sa jag sådär lugnt, mysigt och kärleksfullt, bara för att en minut senare inse "jag borde vara på VOON med Svea om 5 minuter" 😱 

Inte en chans att vi skulle hinna, och när jag ringde för att meddela misstaget fick jag bara besked från telefonsvararen att "vi ringer upp dig klockan tjugo. i. tio. om du vill ha en senare tid..." Därmed var den sovmorgonen förstörd. Jag kom in till en längtande Alfred med stress och skam i magen. Väntade ut min telefontid. Kände inget av lugnet en sovmorgon bör ge. Dessutom berättade mamma att de hade peppat iför besöket hos hästen Ollie, och tittar på hästfilm hela morgonen. Men det besöket blev ju uppskjutet en vecka - risk för stor besvikelse. Jag försökte trösta mig med att jag iaf skulle hinna städa huset. Det hjälpte föga. 

Räddning nr 1:
Kvart i tio ringde Barbro, bvc-sköterskan, och sa med trygg och glad stämma att "kom in nu och stressa inte". Ojojoj så skönt! Alla kan vi göra missar, nästa gång jag har en morgontid sätter jag alarm.  

(null)
(null)
(null)

Hon var 54cm lång och vägde drygt 4kg, vår gullunge! Allt såg fint ut förutom den röda rumpan, och så fick vi lite tips för magen som ofta kniper efter maten. Sen åkte vi direkt hem till killarna utan att komma ihåg att fylla den halvtomma tanken...

Räddning nr 2:

En av våra trevliga maskinförare hälsade oss välkomna att hälsa på deras hästar under eftermiddagen! Så när Alfred sovit och lekt lite på gården packade vi väskan och åkte mot Näsåker. Jag hade aldrig varit hemma hos dem men hade telefonen till hjälp. Halvvägs insåg jag att vi ju inte tankat 😧 Hur många fel får man göra på en dag? Skulle jag fastna på vägen nu, ensam med tom tank och två ledsna barn? Med is i magen körde jag till Näsåker och kunde fylla på med ganska god marginal. Pjuh! Sen körde vi bara fel två gånger innan vi kom fram. 

(null)     
(null)

Därefter gick allt bra. Alfred var lite rädd vid första matningen och vågade inte gå fram till hästarna med moroten. Därefter morskaste han upp sig rejält och ryktade både hovar och mage som den naturligaste sak i värden. Svea sov gott på magen.

(null)
(null)
(null)

Så fort sadlarna kom på och Alfred fått låna en fin hjälm ville han upp och ruda. Hästen Kitty hade fått en westernsadel med bra knopp att hålla i. Linda kastade upp Alfred och så satt han själv stolt och nöjd. Jag riiiider! 

(null)
(null)
(null)

Först red han några varv runt paddocken med snälla Alma som ledsagare. När jag tyckte han fått en ordentlig ridtur föreslog Linda ett varv i skogen. Jajemen tyckte lillpojken och så gick vi en riktigt fin runda. 

(null)
(null)
(null)

Sen ville han byta häst och då tig de några "hinder" också. Alfred var otroligt stolt över att få "hoppa". 

(null)
(null)
Mot slutet fick även jag prova rida lite. Så himla kul! Även om jag hade fullt sjå att hålla mig kvar i trav och galopp 🙈

(null)
(null)

Medan jag skumpade runt med Adde fick Alfred hölsa på höns, ankor och kycklingar. 

(null) (null)
(null)
(null)

Innan vi åkte hem hann han mata både höstar, kanin och degu också. Underbart för vår lilla kille! Vilken lyckad utflykt 🤗

Det blev en väldigt bra fredag trots allt, och städningen - den fixade Danne 👍


Utflykter och utmaningar

Hej hej superhösten med underbara färger och världens bästa luft. 

(null)
(null)
(null)

Hej hej blåsväder, regn, mörker  och minusgrader. 

(null)
(null)

Precis som hösten är vår vardag just nu. Sprakande sprudlande stunder av kärlek, solsken, skratt och lek. 

(null)
(null)
(null)

Följt av förtvivlan, ilska och konflikt! En tvååring i stort behov av en mamma, ett bröst, vila, kramar, uppmärksamhet. En bebis som sover mest hela dagen men som skriker högt när magen tjorvar, blöjan är blöt, när hon behöver närhet eller allt annat som kan fattas när man är liten. 

(null)
(null)

Därför varvar vi utflykterna med mycket häng i soffan eller på golvet. Sjalarna arbetar många timmar per dag. Kaffe dricks i mängder. Vi avlöser varandra bäst vi kan. Jag trodde den här fasen skulle komma mycket tidigare. 

(null)

Det är otroligt att Alfred varit så snäll och tålmodig mot Svea en hel månad. Först nu varvas pussar och kramar med en del tjuvnyp. Det är som att skriken börjar vara påfrestande även för hans lilla hjärna. Han har samma trötta blick och korta tålamod som vi föräldrar. Vill fortfarande ta hand om sin syster men kramarna blir ofta för hårda och pussarna onödigt våldsamma. Allt oftare tjuter han "mamma ouäääää mamma" och behöver tröstas. Ibland blir det sparkar och skrik istället. 

(null)

Det var nästan så att han fick stanna hemma i torsdags när vi åkte till österåsen för att promenera och äta. Fast jag tror ju att det enda som hjälper i de där "jobbiga" faserna är att han får vara med och vara nära, helst otvunget och vilsamt. Därför fick han åka ryggen under promenaden och var ett solsken under middagen.

(null) 
(null)      
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Därefter hade vi en liten sundsvallstripp planerad. Första korta "semestern" hemifrån som tvåbarnsföräldrar och oj så vi kände oss som typiska kaosföräldrar emellanåt! Redan på vägen upp jagade vi barn genom XXL på (lyckad) jakt efter skor till mig. Därefter hann vi med en kiss-olycka på Ikea, med barn i sjal = jag och Alfred köpte mat i nedkissade kläder innan Danne hämtat extrakläderna i bilen. Innan vi kom fram hann dessutom Alfred skrika medan Svea sov och Svea skrika när Alfred somnat. Ja, vanligt småbarnskaos helt enkelt. 

Här sover Alfred i bilen och vi besöker gammal-Sveas grav. Lugnet efter stormen. 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Medan Alfred sov i bilen hann vi både med ett besök på kyrkogården och en kopp kaffe på Norra Berget. Välbehövlig vila för både honom och oss! 

(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Sen fick han allt vårt fokus igen när vi letade upp både lekplatser och djur. Alla pigga, himlen blå, då är livet lätt och roligt! Utomhus är dessutom bästa grejen, gärna med en sovande Svea i sjalen. 

(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Vi hade otur med djuren som blev instängda precis när vi kom, men några får fick Alfre åtminstone hälsa på innan vi satte oss i bilen igen. 

(null) 
(null)

Efter en rolig utflykt kommer tröttheten och hungern igen. I en längdenhet i stan dessutom... innan det uppstod nya viljekamper därhemma satte jag Alfred i sjalen och gick för att handla middag. Å så skönt att få bära honom igen. Monoklina och roliga lille kille, det är ett nöje att handla med honom på ryggen! Trots att vi fick springa ut och panik-kissa mitt i allt. 

(null)

På kvällen gick vi till ett närbeläget grönområde med fina kullar för att sparka fotboll. Vi tog vagnen med men Alfred ville gå. "Gå på sidan, nej sidan, jag håller bollen tills vi är över vägen, inte än, inte än, inte än, nuuuu är vi över, neeeej du får INTE sparka ut bollen på vägen, kom Alfred nu går vi, heja heja, vi tävlar". Puh lock och pock, värre än att valla en skock får ju! Jag saknade sjalen får jag erkänna. Men vi kom fram, sparkade litegrann trots trött liten pojke och fick köra honom i vagn tillbaka. Att natten blev lite tjorvig var inte hans fel! Det finns ju fler som kan skrika - särskilt på kvällarna - och när båda tillslut sov lekte min hjärna vakthund tills jag flyttade från soffan till sängen. 

(null) 
(null) 
(null) 

Dag två i Sundsvall hade jag lärt min läxa. Alfred var sitt mest ynkliga jag hela morgonen och ville helst vara i famnen konstant. Efter att ha vaggat, sjungit, ammat och tröstat och samtidigt ätit och packat satte vi båda barnen i bilen för en tur på stan. Jag såg till att båda selarna fanns nära tillhands. 

(null)

Första stoppet blev en rolig lekplats där killarna busade medan jag bar på sovande lillflicka. Sen besökte vi faster Vickans jobb och fikade på café. Alfred åkte rygg hela vägen dit och både han och jag vilade. Då orkar man med lite spring och skrik mellan varven. 

(null)
(null) 
(null)

Därefter tittade vi på uppstoppade djur och små hur på Kulturmagasinet och åt en supergod ekologisk lunch. 

(null) 
(null) 

Vi fick med oss lite nya böcker och vinterskor till Alfred från stan och på vägen hem sov båda barn hela tiden. Det var vi värda! En bra men tröttsam resa blev det. Nu ska vi hitta tillbaka till långsamt vardagslunk och försöka få Alfred att landa i rollen som storebror igen. En tillräckligt stor utmaning även på hemmaplan!