Älskar du livet?

Har fått förmånen att spendera flera timmar med två underbara och kloka upptäckare idag. En fyrbent och en femårig (världens bästa Maja). Jag och Maja konstaterade snabbt det vettiga i att para ihop vår lilla trio. Jag barnvaktade Maja, Maja hundvaktade Dante och Dante höll som vanligt minst ett öga på mig. Över en tallrik fänkålssoppa hann vi dessutom fastlägga att vi båda älskar livet. Vilken tur! Sen ägnade vi eftermiddagen åt att göra just det; älska livet. Vi hälsade på myror, plockade nässlor, målade, sjöng barnsånger, åt frukt-glass, hittade en gunga i skogen och kröp under sticksiga granar. Så enkelt kan det vara, åtminstone om man har lika bra vänner som jag :-). Igår sprang jag och Sanna drygt 6km. Sakta tempo pga ytterst trånga luftrör, men på något sätt var det bara skönt och roligt. Aldrig den kamp jag tidigare utkämpat under löprundor i ren frustration över min trilskande kropp. Efteråt blev jag helt enkelt kvar hos dem. Lekte i trädgården, "åt" sand-tårta, bakade chokladbollar och tittade på Let's Dance. Få saker är så vilsamma som att bara få finnas till, och ha roligt under tiden :-).
 



På spåret och full rulle

 
Just nu är jag en stolt inspektor. Först köpte jag bra skog som kan göras fin även under den blöta vårtiden. Sen traskade jag och Daniel rakt på många rösen på vägen runt. Låååång väg blev det. En mil igår och en till idag. Måste medge att jag var bra trött innan vi såg bilarna som hägringar i fjärran. Status tom, arg och odräglig. Innan gränsen till hopplöst energiunderskott passeras brukar jag dock nå en (för mig själv) rolig fas när jag småsjunger och hittar på dåliga ordvitsar. Den här gången kom jag på de här; 
 
1. Dadamdatatatarararataraaaaaaaa (signaturmelodin till på spåret) - nosar mig fram längs gamla rågångssnitslar som en blodhund efter skadeskjuten förbrytare (eller vad blodhundar nu brukar förfölja).
 
2. Full rulle! (byter till ny rulle snitselbanden och är redo att planera ytterligare några kilometer). 
 
 
 
3. Jag är en snörröjare - jag röjer närvaron av snören (okejdå, snitselband) trots att de sannerligen är väl dolda ibland. 
 
Idag har vi dessutom råkat ut för malm i marken som villade bort kompassen, samt försökt lära Dante hitta rågångsrösen. Nöjd tjej :-)
 
 

Tacksam patient

Idag var jag på återbesök hos logopeden. Hon är så himla bra! Nyfiken och intresserad och gör sitt jobb och mer därtill. Den här gången skulle vi lösa gåtan med det rosslande/snarkande ljudet som inte passar in i astmadiagnosen. Jag fick en kamera genom näsan, ner i halsen, och sattes på en tränigscykel. Uppdraget var att cykla fram ett anfall. Självklart var jag i toppform just idag, trots att jag haft flera anfall om dagen den senaste veckan. Vi höjde och höjde svårigheten och tillslag tog jag iaf slut och luftrören gav med sig. Nu har vi stämbandens reaktion på film. Så här blev slutsatsen: 

- Stämbanden drar inte ihop sig på något onormalt sätt.
- Däremot har jag uttänjda flikar runt stämbanden som blåser upp sig som ballonger och nästan möts vid gård ansträngning.
- Anledningen till de över-flexibla flikarna är troligtvis att jag kämpat med andningen under långa perioder. 

Nästa steg är ett möte med en sjukgymnast och 10 lektioner i att andas rätt. Alltid ger det väl något :-)