Verkligheten

Idag har vi:

- Startat dagen med promenad, tandborstningen och kökspyssel med bärsjalen. Alfred höll sig vaken men var nöjd och glad på ryggen.


- Haft babymassage med fina Anki, alltid en lugn och mysig och väldigt intressant stund även om Alfred inte har tålamod att ligga och njuta. Nalle fick massage istället.

 

- Introducerat grötpinnar. Misslyckade sådana visserligen men ändå. De fick godkänt!


- Promenerat hela familjen och avslutat med en kopp kaffe och en pratstund hos grannarna.


- Bakat och ätit pizza. Alfred hjälpte till som underhållare på ryggen tills han tvärsomnade. 

 

- Slutligen har jag sprungit till ön och tränat med tjejerna. Himla bra pass idag, var helt slut när jag åkte hem med grannen. Tur jag slapp springa tillbaka!

Det här är typ en perfekt lista! Kan inte tänka mig en bättre tisdag. Ändå har känslan svängt från glad och nöjd till trött och less och tillbaka igen. Vädret utanför har tydligen haft samma känslor för det har omväxlande snöat, regnat och hållit upp. Jag vet att småbarnsföräldrar är trötta. Jag vet att jag slarvat med järn och D-vitamin. Jag vet att 4-8 uppvak per natt (om än korta för det mesta) måste märkas dagtid. Jag vet att det tar på krafterna att vara totalt närvarande med ögonen på en liten äventyrare. Ändå vill jag liksom inte vara trött. Jag vill orka rycka på axlarna när saker ramlar eller krånglar eller tar extra tid. Vill gå på promenaden med pirr i kroppen och skratt i rösten. Vill vara en glad och mysig sambo. Antar att det kommer sådana dagar också framöver. Dagar där listan kan innehålla tråk eller trams men magkänslan ändå skriker "tjoho". Jo, det gör det såklart. Det var bara inte en sån dag idag.

Så fick ni båda sidor av myntet. Den bra och trevliga dagen jag är mycket nöjd med. Den dagen där jag, än en gång, var lite tröttare än jag hade lust att vara. Verkligheten!

 

 

Köp jag inte ångrar

Vi åkte till Ikea i helgen, när vi ändå var i Sundsvall. Det är en sak jag kan se fram emot och samtidigt fasa. Jag hade en lista med saker jag ville titta på. En handdocka med ugglan som figurerar i en av våra barnböcker. Lite andra leksaker och böcker. En toasits för barn. Växter. En blomspruta. Jag gillar Ikeas sortiment och vi har många saker därifrån. Däremot är jag dålig på att shoppa. Det är så många saker att titta på. Så mycket priser att ta ställning till. Folk överallt. Jag blir totalt överbelastad i huvudet efter bara en liten stund. 

 

Jag, Vickan och Alfred tog listan och undvek allt som inte fanns med där. Först kammade vi igenom leksaksavdelningen. Klämde och kände. Jag plockade ihop ett par böcker, några träinstrument, ett twist-band till vår ”cirkuslåda”, en smart förvaringsvagn som farmor ville ge oss och ugglan. Skulle kunnat köpa mycket mer om inte allt kostade pengar. Det gör ju dock saker allt som oftast och tur är kanske det! Sen spurtade vi förbi en massa avdelningar och landade bland växterna. Danne hjälpte till att välja ut två bra krukor. Vid det laget var jag helt slut i huvudet. 

 

Vid kassan var jag glad att vi följt listan och inte handlat mer. Det blir ju dyrt att handla även på Ikea, och trots att man tänker efter. Dessutom är det så lätt att fylla huset med saker. Saker som sen bara ligger och är ivägen. Ska förvaras. Går sönder. Ska slängas. Shopping som nöje är helt enkelt inte min grej!

Hopskruvning och test av nya lådan

Jag ångrar sällan saker jag gjort. Däremot kan jag vara rädd för att jag ska bli missnöjd med något jag köpt. Särskilt om det kostade lite mer, dvs inte var ett fynd på loppis. Denna tendens till köp-ångest gör som tur är att jag tänker efter både en och två och sjuttielva gånger innan jag "tar klivet" och gräver i plånboken. Sen kan jag glatt invänta den då efterlängtade investeringen och njuta av den länge efter. Ja, även om jag inte uppskattar själva handlingen kan jag absolut bli glad i magen många många gånger över att få omges av saker som verkligen fyller sin plats. Här är några grunkor jag är riktigt nöjd med:  

  • Bärselen. Såååå jag motiverade för mig själv att jag skulle kunna lägga drygt 1000kr på en sele. Googlade på olika modeller. Testade i butik. Bestämde mig slutligen. Tja, den har gjort sina goda mil nu. Timpenningen är låg. Skulle tro att vår bärsele arbetar i snitt 2-3 timmar om dagen, varje dag och efter ett halvårs trogen tjänst ser den knappt sliten ut. Otvetydigt god investering! 
  • Sjalen. Än en gång krävdes lite debatterande med mig själv och närstående. Jag har ju en sele, så varför bärsjal? Tja, för att variation är bra? För att den revolutionerar ryggbärandet? För att Alfred sover så gott där? För att den kommer bära honom när selen blivit för lite? För att jag älskar känslan av att bära i sjal? Underbar julklapp till Alfred och mig, från mig. 
  • Vissa bra möbler i huset. Soffan och öronlappsfotöljen till exempel. Och loppis-stolen som står uppe i trapprummet. 
  • Badkaret var ju en födelsedagspresent, men det blir jag glad av varje dag så det får stå med på listan ändå. Ett badkar har jag alltid drömt om att ha!
  • Pianot är också en sådan där ”vill-ha-i-livet” sak som jag kunnat bocka av. Det fick jag helt gratis, men det kostade lite att få hem det. Även om jag inte är duktig på att spela fyller det helt klart sin plats och används nästan varje dag. 
  • Kameran har betalt sig många gånger om. Både den första som jag köpte 2014 för dryga 100-lappen, och den nya som jag velade länge innan jag betalade för. ”Jag har ju redan en kamera jag gillar” tänkte min snåla hjärnhalva, men oj vad jag inte har ångrat köpet! Nu kan jag ta riktigt bra bilder inomhus i dåligt ljus och det är värt mycket =). 
  • iNanny -babywatch. Det är fantastiskt skönt att kunna ha Alfred i sängen, där han kan krypa ut om han vaknar, och hela tiden se honom på en skärm. Det var en ganska billig variant men den funkar jättebra och används jättemycket. 
  • Tunnmattan från Ikea som agerar lekplats, kullerbytte-madrass, gymnastikmatta, träningsredskap och mycket mer.
  • Bröstpumpen. Ojojoj så bra den har varit. Såååå glad att jag investerade i en elektrisk pump!
  • Slacklinen. Längtar redan efter sommaren när vi får gå på lina igen. Då kommer det förmodligen även resas en studsmatta (vår gamla som jag hade när jag var liten) och tillkomma en sandlåda vi fått av grannarna. Gunga och bebis-pool är andra sommarnöjen som bör rymmas i trädgården. 
 
Ja, det var en hel del bra saker, och ändå långt ifrån alla jag glädjs över dagligen. Datorn jag skriver på, telefonen och surfplattan, diskmaskin och en massa annan elektronik underlättar vardagen. Kläder, växter och prydnader gör världen lite vackrare. Saker är dyrt, det är belastande och lever inte för alltid - men tänk så bra de kan vara ändå!
 
 

En solig dag

Jämna andetag. Hans huvud mot min arm. En liten hand på bröstet. Munnen plutar lätt. De svarta ögonfransarna vilar mot kinderna. Min fina prins sover gott efter en aktiv dag.

Idag åkte vi till Sundsvall under klarblå himmel. Vi hade kaffetermos och frukt med oss i bilen även om resan bara tar knappt två timmar. I vår familj är resan nämligen en del av nöjet och idag tänkte vi stanna till vid västanåfallen på vägen. Kommer ni ihåg förra gången vi var där? Det var i somras, när jag ivrigt väntade på Alfred och hoppades att alla trappor skulle påskynda processen. Så skedde inte. Likväl är han här nu. Nästan åtta månader gammal.

 

Alfred sov nästan hela vägen fram till Västanå och var på gott humör när vi stannade. Vi var ensamma på området och vädret var perfekt. En lycklig Dante rusade runt i snön. Jag satte ner Alfred så att han fick krypa en stund och han var snabb att provsmaka. Jorå, kallt och gott den här gången också!

 

Sen traskade vi upp till en stuga och landade i snön med kaffekopp och frukt. Alfred smakade banan och slurkade i sig lite bröstmjölk. Sen blev han pigg och ville leka med pappa :-).

 

Jag kände ända in i själen att det här är en sådan stund jag kommer drömma mig tillbaka till längre fram. Värmande vårvintersol. Klarblå himmel. Ingen stress och ingen press. Bara en god kopp kaffe, en chokladbit och en glad familj. Tänk att de viktigaste stunderna i livet ibland inte är längre än en halvtimme. Ändå kan de följa med i minnet i decennier framöver!

Efter pausen gick det snabbt att köra till Sundsvall. Alfred var pigg och vaken hela vägen och på gott humör när vi kom fram. Efter att ha pejlat in den nya miljön som han inte sett på flera veckor kastade han sig nöjd i farmors famn. Sen ägnade han en god stund åt att krypandes upptäcka hela lägenheten med detaljer han inte noterat förut. Nya tider, nya äventyr!

Solen fortsatte skina utanför fönstret och vi packade strax in oss i bilen igen och for till Sidsjön. Där har kommunen plogat upp en fantastisk slinga med skridskobana, skidspår och promenadstråk intill slalombacken. Sjön var full av människor i alla åldrar. Där fanns sparkar och cykelkärror med skidor istället för hjul. Skridskoåkare med och utan stavar. Hundägare. Barnvagnar. Joggaren. Familjer åt fika vid kanten och matade ankor vid en brygga. En härlig myllrande vinterbild i stadsmiljö! K-G kom med sin fat-bike och Ami tog Alfred i selen medan vi snörde på oss skridskorna. Sen åkte Daniel, Dante och jag runt runt på isbanan medan Alfie sov tryggt hos farmor och farfar. Dante sprang så han tog helt slut. Han drog mig med sig när han jagade efter Daniel. Vi hade väldigt roligt! Sen promenerade jag hem med Ami, K-G och Dante för att krama ut det sista av den fina utomhusdagen.

Därefter tog vi det lugnt hemma. Alfred fick krypa runt runt runt och alltid fanns det någon som höll koll. Faster kom och myste och alla fick en dos av bit-och-känn. Det är en hårfin gräns mellan gos och klös, mellan att vilja klappa eller slå och när man är knappt åtta månader är det lätt att älska någon så att det gör riktigt ont!

 

Det är tur att Sundsvall inte ligger 100 mil bort. Att inte alla lediga dagar fylls med aktiviteter. Att vi har bil och körkort. Släkten träffar man aldrig för ofta, det är en sak som är säker!