Helt tvärtom men bra ändå

 Redan helg igen, tänkte vi i fredags och hurrade. Nu skulle vi vila och göra en mysig familjeutflykt och få lite ordning på torpet. Haha, lycka till skrattade verkligheten. 
 
Igår vaknade jag och Alfred efter en okej natt. Jag tänkte efter. Jo, vi hade sovit ganska många timmar ostört. Bådade gott. Gjorde mitt bästa för att inte känna efter för jag var omotiverat trött trots timmarna med sömn. Fast sånt kan ju gå över när man kommer igång. Vi smög förbi Danne som blivit lovad sovmorgon och åt frukost. Det blev en mysig morgon med mat, trädgårdsjobb, mera fika och promenad.
 
 
Jag kände att luftrören reagerade på den där latenta tröttheten men var i övrigt peppad på utflykt. Fast, vädret var ju inte så bra. Danne var också trött trots en lång och ostörd natt. Han var INTE sugen på att vara utomhus. Två trötta föräldrar med dåligt tålamod och olika viljor. Tillslut blev det en kompromiss. Vi åkte en lång biltur och beundrade höstprakten på avstånd medan Alfred sov. Daniel lovade dessutom att städa och jag tog med mig Alfred efter lunch och åkte till badhuset. Bra aktivitet en ruggig höstdag. 
 
 
Meeeen! Vad ÄR det med vissa trötta dagar? Ibland blir ingenting som man vill. Vi ringde till Magdalena och hade tur, de ville gärna träffas. Kompis-mys är kanske ännu trevligare än badhus när jag tänker efter! Fast piggare blev vi kanske inte. Nej, den här dagen var mer överlevnad än nöje och hade jag inte haft sjalarna att stoppa ner en mammig Alfred i ibland hade jag kanske blivit lite galen. 
 
Lagar lunch och är precis så trött som jag ser ut
 
Dags att laga middag.
 
Inte heller idag blev det utflykt. Inte för oss i alla fall. Det gjorde ingenting! Daniel tog Alfred på förmiddagen så att jag fick skriva artiklar till Rallet går, vår fina byatidning. Den 10:e oktober kan ni bland annat läsa om Patrik på P Mohlins åkeri :-). Det är en del i vår följetong där vi presenterar en företagare från trakten. Riktigt roligt att få träffa och skriva om alla härliga människor! 
 
 
På eftermiddagen fick Danne egentid och åkte på utflykt själv. Vi promenerade mot lekplatsen på Öhns skola men.... ja ni gissade rätt... det blev inte så. Fast bra ändå!
 
 
Vi fastnade hos en trevlig granne och promenerade hemåt genom skogen först när magen började kurra efter middag.
 
 
Alfred myste och busade omväxlande på ryggen och skogen var så fin med alla färger! Jag skulle velat he en liten kameraman bakom ryggen, så som Lolita i Supermariospelen på Nintendo. Nu fick jag hålla tillgodo med självutlösare. 
 
 
Jag ställde en gryta på spisen och sen pysslade vi i trädgården medan den puttrade.
 
 
 
Strax innan fem började jag duka men... ja det kom något emellan. Något bra! Patrik ringde och berättade att han var på väg till lastbilen och vi skyndade oss dit för att fota lite. Alfred fick sitta vagnen en stund som omväxling. 
 
 
Middag fick vi såklart ändå och faktiskt en tur till lekplatsen också tillslut. Daniel kom hem strax efter sex och föreslog att vi skulle ta bilen dit innan kvällsfikat. Det gjorde vi och det var väldigt roligt. Öhns skola är så fin och Alfred bara MÅSTE komma in på dagis där. Ska ringa imorgon och förhöra mig om hur vi bäst försäkrar att han får en plats. Vi kanske måste byta strategi lite och få in hoom tidigare än vi tänkt så att han säkert får en plats. Hoppas det funkar!
 

Soff-filosofi

Det är som det är och det blir som det blir. Idag har vi haft en lugn och lång eftermiddag. Suttit och läst många böcker på golvet. Ätit pannkakor. Varit på gården. Alfred pratade själv med mormor på plattan en lång stund medan jag fixade på ovanvåningen. Han hade slagit på och av allt möjligt, pausat och stängt av men hela tiden kommit tillbaka till samtalet igen. Stort steg! Sen lekte vi med Lukas och Wilma. Gick på lina, hoppade studsmatta, spelade boll och satt i sandlådan. Grävde lite hemma. Hamnade plötsligt en lång stund mitt i trädgårdslandet och ammade.

Jag får väldigt lite gjort hemma. Tar inte så mycket bilder just nu. Lägger minimal tid på bilderna jag tar. Skriver kortare och kortare blogginlägg. Håller bara rimligt snyggt hemma. Kollar inte på teve. Tittar mest bara på Alfred. Bättre än så kan man inte spendera trötta dagar. Jag tycker ändå vi klarar den här perioden bra. Hjälper varandra. Tar dagen som den kommer. Myser mycket. Busar ännu mer. Ingen blir sitt bästa jag när man är trött men vi kanske kommer ännu närmare varandra ändå. Vi är ju ändå i samma lag, alla i familjen ❤️

Just nu ligger jag i soffan igen. Planerat den här gången. Alfred och Danne ska sova tillsammans. Alfred har ätit korv, välling, frukt och russin till kvällsfika. Pratade med morbror under tiden. Borde vara rejält mätt! Vi la oss vid sju och läste bok. Han somnade vid bröstet. Jag smet efter en timme. Det gick bra. Nu vaknade han nyss och gråter där uppe. Jag hoppas ändå att killarna får en lugn och bra natt. Snart snart snart måste vi väl vara över det här med nattamning? Det är svårt att byta rutiner!

Rapport från en sändag

Natten till söndag fick jag sova riktigt bra. Först för att min fina pojke sov utan avbrott 21-03:30. Sen tack vare underbara Danne som tog vakentimmarna när en väldigt ledsen Alfred inte kom till ro. Jag sprang upp med en nappflaska och la mig sedan på soffan. Drömde mycket och vaknade strax efter sju, något mer utvilad. Hämtade en nyvaken pojke bredvid sovande pappa och gav Danne sovmorgon. Jag har därmed varit något piggare idag. Alfred däremot var trött, snorig, blev lätt ledsen och kändes stundvis varm. Vi tog därför en lugn dag på hemmaplan med promenader, mys och bus på hemmaplan. 
 
 
Numera blir det en hel del upp och ner, upp och ner i sjalen på en promenad. Jag tog en riktig långrunda med mina pojkar efter lunch. Sprang fram och tillbaka in i huset för att få med min napp, koppel, bajspåsar, kamera och mobil. Vilken tur att jag i sista sekund satte stövlarna på Alfred utifall att han skulle vilja gå själv.
 
 
Klart han ville! Nästan hela rundan. Helst med Dante i koppel. 
 
 
Eller utan Dante i koppel. För Dante vill ju helst springa själv han också.
 
 
 
Då kastar Alfred pinnar istället, eller tittar på allt spännande som finns i skogen. 
 
En koja till exempel
 
Eller en svamp
 
Ajajaj - USCH!
 
Snitselband kan man också hitta i skogen. Alfred plockade upp en liten bit naturvärdesband från marken. Den skulle genast knytas i en gren. Jag knöt fast den och han drog loss igen. Gick till nytt träd. Han pysslade koncentrerat. Satte upp. Tog ner. Gick till nästa träd. Hängde över en gren. Tog ner. Mammas lilla hjälpreda vet att det ska sitta band i måååånga träd när man är i skogen! 
 
 
För ett halvår sedan skulle jag tänkt att det vore bättre att ta med vagn eller sele när Alfred blev stor nog för att gå själv. Nu går det så snabbt att knyta upp att jag hellre sjalar. När Alfie springer knyter jag sjalen som en tröja och slipper bära den. Sen slänger jag bara upp honom på ryggen när benen är trötta. 
 
 
Där sitter han och hummar, kramas, myser med nappen. Laddar batterierna. Och så sprattlar han till och vill ner. Det är ju inte alltid det funkar att låta honom bestämma men idag hade vi verkligen ingen tid att passa. Så skönt! En lång och långsam runda. Bara följa efter en ettåring och se var man hamnar. Det borde alla göra ibland. 
 
Mot slutet blev vi båda trötta. Alfred tog en dricka-paus. Jag knöt honom på magen sista biten. Stretade med Dante som ville åt alla håll, stövlar som trillade, kameran som hängde och slängde. Mobilen som inte hade någon ficka att ligga i (stoppar den innanför bröstpasset när jag knyter på rygg). Just precis då vore en vagn ganska skön att ha ändå. Jag ringde på förstärkning istället och Daniel mötte upp. Tog hand om stövlar och hund. Skönt! 
 
 
På eftermiddagen lagade jag lasagne, sen pysslade vi i trädgården fram till läggdags. Jag fick hjälp som vanligt :-) 
 
 
En riktigt skön dag med lagom återhämtning för trötta mammor, som sen följdes av ännu en bråkig natt som sopade undan den uppsamlade energin - men det är en annan historia.