Alla våra änglar

Ännu en dag i vårt liv, de flyter iväg så lätt! Nu är luften sval och klar. Vi kan vara utomhus mest hela dagen. Runtomkring mig och Alfred finns det folk som ställer upp med lite allt möjligt. Vi gör vårt bästa för att bidra till det goda livet vi också! 

(null)

Vi började dagen med lek och en cykel-promenad. Alfred är duktig på att styra sin lilla spring-cykel nu, och jag puttar på med stången (han når inte till marken än). Hälsa på faffa bestämde han som höll i styret så vi cyklade till Kåge i tidiga morgonen och sa hej, innan vi vände tillbaka igen. Sen slängde jag upp lillungen på ryggen och gick lite till för Dantes skull. 

(null)

En stund senare kom Kåge och Ami till oss, laddade med färg och städredskap. På helt eget initiativ började de fixa med saker som inte ens hamnat på vår långa prio-lista än (därmed inte på något sätt onödiga). Kåge målade slitna lister på längan och Ami städade rummet där mamma och pappa tidigare huserade, som nu agerat lagerlokal i nästan ett år. Oj så fint allt blev! Vilka pärlor till svärföräldrar ⭐️

(null)

De höll på för fullt när jag nattade Alfred, och så snart han somnat med räven i famn slog jag på babywatchen och smög ut för att fixa lite jag också. 

(null)

Först målade jag en hallspegel, sen gick jag och mamma ner till "stickeriet" för att sy klart ett hemligt projekt till Alfred. Hemligt för honom alltså, men han läser ju inte bloggen så här kan jag visa upp resultatet: 

Ruben fick agera provdocka
(null)
(null)


Det är en sele som han ska kunna bära sina bebisar/dockor eller räven i medan jag bär runt på lillasyster. Förhoppningsvis en enkel modell han kan trivas med. Ett babynest ska vi också hinna sy innan bebisen kommer hoppas jag. Tur man har en mamma som både har kunskap och utrustning för själv hade jag aldrig klarat det projektet! 

(null)
(null)
(null)

Jag vill så gärna underlätta för Alfred att ta till sig förändringen med en ny bebis i huset. Han är än så länge peppad och engagerad, och sina bebisar sköter han så varsamt och fint. Därför känns det viktigt att han ska kunna göra som jag gör de stunder han vill vara stor, och däremellan få bli liten på min rygg, mage eller vid bröstet så ofta det går. Att han tagit till sig räven och både sover, myser och leker med den känns så himla bra! Han har aldrig behövt ett "ersättningsobjekt" som liten för han har alltid haft mig och brösten nära, men nu kan han behöva trösta sig utan mig ibland. Då tror jag räven kan bli viktig! Förutom alla andra änglarna vi har omkring oss förstås. Bästa pappan, mormor och morfar, farmor och farfar, faster Vickan och alla vännerna ❤️ Förutsättningarna är minst sagt på topp! 

(null)

Danne kom hem redan vid två, hade handlat och satte igång med middag. 

(null) 

Sen fick jag ligga i badkaret helt utan stress. Låta värmen mjuka upp kroppen. Läsa. Njuta. Bli ren.
Så himla skönt! 

(null)

Först morfar, därefter Lukas kom och lekte med Alfred. På gården lassade Danne och Kåge ved medan Ami fortsatte städa. Vi fick in babyskyddet i bilen. Mamma kom förbi och agerade smakråd i badrummet. Jag älskar att vara omgiven av en stor skara människor som bara hittar sin egen plats hos oss! Tiden flög fram mot läggdags och strax innan det blev försent hoppade lilla familjen in i bilen för att ta kvällspromenaden på andra sidan älven för en gångs skull.

(null) 
(null)

Det är så fint att promenera på de anlagda stigarna vid fiskodlingen. 

(null) 
(null)

Vi har tagit oss hit varje höst och Alfred blir bara större och mognare hela tiden (såklart). 

(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Men när han blev trött satt han nöjt i sjalen och jag tänkte på hur häftigt det är att min kropp fortfarande kan bära honom upp och ner för backarna  så här nära nästa förlossning. 

(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null) 
(null)

Nu sover favoritkillarna en trappa upp. Jag har min "lediga-natt" men ska gå och lägga mig nu jag också. Imorgon är en ny dag med nya roliga planer! 

Färdigt!

 
Fortsätter på gårdagens tema - för nu går det verkligen framåt här hemma! 

Imorse åkte jag till Långsele och fixade dörrhandtag. Under tiden började rörmokaren med det allra sista av renoveringen. När jag kom hem var Daniel och Alfred hos farmor och farfar och då passade jag på att röja här hemma. Först det där vanliga, disk och tvätt och leksaker. Sen rensade jag tvättstugan på badrumssaker och slängde en massa gammalt vi aldrig kommer använda. Därefter han jag plocka både in och ut saker ur förråd innan lunchen och bara längtade tills rörmokaren skulle gå så att jag fick städa och inreda. Fast lagom tills maten var uppäten kände vi att någon kanske borde titta på såret på Dantes tass innan helgen. Han är ynklig och trött, slickar så snart han inte har tratt och flämtar så fort vi går på promenad. 

(null)

Fick lite nya plåster, en spray och ett ok på att såret kommer läka på några dagar om vi kan hålla honom ifrån att slicka. Sen kom jag hem till sovande pojke och ett badrum som var redo. Tjohoo! Fram med dammsugare och mopp. Sen inredde jag allt jag kunde ända tills Alfred vaknade och vi fick kompisar på besök. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Det återstår såklart en del pyssel! Lite maskeringstejp som sitter kvar i taket. Krokar för handdukar, kanske någon hylla, spegel ovanför vasken, en plats för medicinskåpet. Vi har inte fått handtaget på plats och jag vill måla Alfreds pall och lilla skåpet (medicinskåpet). Vi ska köpa nya handdukar och kommer säkert hitt anya uppslag vartefter tiden går. Men ändå! Ett badrum 🚽🛁🙏🙌🤗

Och en hall såklart! Där ska det skruvas upp mer inredning framöver men äntligen kan vi hänga kläder och nycklar på rätt ställe igen. 

(null)
(null)

När Alfred vaknade kom Jennifer med Melker och Mira. Det var så längesen vi hittade tid att hänga senast och jättekul att se hur alla barnen hade utvecklats! Killarna pratade och sjöng, passade fotboll till varandra och gick igenom alla leksaker. Mira växlade mellan att leka med dem, leka själv och prata med oss. Hon har ju blivit stora tjejen plötsligt :-). Kameran låg utan batteri i skåpet så inte en enda bild tog jag. Men snart har de flyttat in på promenadavstånd och då blir det förhoppningsvis många fler chanser. Tog några halvfula mobilbilder på Dante-promenaden efter maten istället. Mest för att iaf ha något till bloggen faktiskt. 

(null)
(null)

Storkillen springer så bra själv nu, även om han testar både gränser och tålamod emellanåt. Fast efter en stund satte han sig i gräset och ville att jag skulle sitta bredvid. Då fick han åka rygg istället och var nöjd med det. 

(null)
(null)
(null)

När stigen blev rak och bred kom han på att han och faster Vickan hade sprungit just där för någon vecka sen. Då blev det fart på benen igen ett tag. Ända tills han ramlade i största vattenpölarna den här sommaren upplevt. 

(null)

Sista biten satt han och gosade och vi peppade upp oss för ett invignings-bad. 

(null)
(null)

Vi blev inte missnöjda! Gud så jag saknat att bada med lillkillen. När vi fick badbaljan i januari 2017 var det en revolution för mig som föräldraledig mamma mitt i vintern. Nu blev det lite samma känsla igen. Lite foglossning och regn utanför fönstret - krypa ner med Alfred i ett varmt bad och omväxlande leka och mysa. Underbart ❤️ 

(null)
(null)

Imorgon hoppas jag på att få tid och ork att städa huset på riktigt. Bäst att gå och lägga sig igen nu. Godnatt!

Trött lördag på språng

Imorse vaknade jag och va noll peppad på utflykt, lek, aktivitet osv. Jag var så seg och trött. Hade drömt om mål ung hela natten men ville helst bara hugga penseln och bli klar med så mycket jag kunde. På morgonpromenaden insåg jag att luftrören var urusla vilket sätter sig i hela kroppen och inte minst huvudet. Först när Daniel och jag stod och målade igen, med barnvakt till Alfred, insåg jag att terpentindoften inte är bra för mig. Här trodde jag att jag målade med naturlig och skonsam linoljefärg, och så är det den färg jag blir sjuk av. Typiskt! Men det är bara första omgången man späder med terpentin så nu är det värsta nog över. Efter lite vila och medicin var jag trots allt redo för Urkult.

(null)

Idag hade vi köpt in oss på festivalområdet. Det var första året för mina föräldrar, andra för Alfred och fjärde för mig. Vi hade peppat på att åka lilla tåget, och i kön spelade Alfred trummor med plockade pinnar inspirerad av artister bakom stängslet. Typiskt nog slutade trummandet preciiiis när vi kom in, men istället hittade vi musik-lek på lekplatsen. Där höll vi till en god stund! 

(null)
(null)
(null)
(null)

Min pappa och Alfred är så fina tillsammans ❤️ Alfred blir mer lik sin morfar för var dag och de leker varje dag. Tänk vilken skatt att få ha en sån morfar till granne! Nu spelade de på alla fantasifulla instrumenten och sen upptäckte vi resten av den stora lekplatsen, byggd av återbruk med enkla och smarta idéer. 

(null)

Klockan passerade vila redan i bilen. Jag hade hoppats att plutten skulle somna på väg till Näsåker, nu provade vi istället med en promenad. Han satt i vagn, sen i sele, sen i vagn igen. Trött men med allt för mycket att titta på. Vi fick åtminstone en bra titt på festivalområdet, hörde lite musik och blev sugna på mat. När vi gått ett stort varv både innanför och utanför grindarna gav vi upp sövningen och köpte tapas istället. Hittade en bekant att prata med. Jag häntade alla mina sjalar från bilen för klockan tre var det dags för sjalträff vid cirkustältet. 

(null)

Det är så roligt att träffa andra mammor. Prata lite, känna på sjalar man läst om på Facebook, få och ge lite tips och råd. Med en tvååring på benen blir det dock inga samtal i lugn och ro. Alfred och jag varvade cirkusskola, lekplats och sjalar tills mina föräldrar kom efter.

(null)

 Då hade de hunnit med en fika och lite musik och morfar fortsatte glatt leken på cirkusskolan. 

(null)

Mamma och jag drack kaffe istället. Tittade på. Sen kände vi oss rätt nöjda med vår dag och hade en trött liten pojke som tappert lekte på. 

(null)

Den här gången hade vi egentligen klarat oss bra utanför själva festivalplatsen. Vi hängde inte kvar till kvällen, lyssnade inte på så många uppträdanden och engagerade oss inte i dans eller annat. Fast det var kul att få visa Urkult "på riktigt" för mamma och pappa ändå. Nästa år blir det kanske eldnatt och sedan lek vid cirkustältet för hela slanten istället. Folkfest är det ju ändå! 

(null)

Det var en väldigt trött kille som somnade i bilen på vägen hem och sen sov ända in på natten, till klockan fyra på morgonen. Det tar på krafterna att ha roligt!