Läskigt värre
En berg och dalbana av känslor har det varit! Från första promenaden till sista festen. För vilka kläder ska man välja? Och vem får ha låtsas-kniven? Visst blev något lite orättvist ändå? De har ju INGENTING att ha på sig! Trots att både mormor och
pappa fyllt på utklädningslådan 🤷♀️
Men halloween blev det, med start förra lördagen. Fina blev de (läskigt fina) och pumpa-korgarna fylldes till bredden med godis.
Svea och Maria gick tillsammans innan det hann bli så mörkt. Gulligaste bus-eller-godis paret som skuttade mellan snälla, välkända och väl förberedda grannar ❤️ De fick sällskap av häxan surtant.
När det mörknat var det killarnas tur att smyga runt i ett stort gäng. Och de läskiga pappornas 😱 Jag tror att papporna hade det allra roligast!
Och redan dagen efter var det dags för pappa-bus igen, på den lääääskiga spökrunda. Den som jag bara kunde njuta över utan minsta lilla fix. Faktum är jag jag inte fixat någonting alls i år. Varken inköp av godis, smink eller kläder. Inga arrangemang
eller evenemang. Så himla härligt att bara få landa i det ena fina arrangemanget efter det andra istället.
Spökrunda var värd varenda uns av kaos som uppstod innan vi kom iväg - för kaos var det - igen! Ja, vem ska egentligen ha kniven? Och vi har ju inget att ha på oss. Och målningen är ful. Och man kan ABSOLUT inte ta på sig varma kläder, fattas bara. Så
tillslut kom jag med två dåligt klädda och osminkade barn och tre humör som fortfarande ångade av känslor. Känslor som slog över i rädsla tyyyyp… här nånstans kanske?
Nej, kanske inte riktigt här när alla samlades och man hade hittat några kompisar.
Snarare någonstans här!
I en skog fylld av monster, levande eller målade, längs en stig av marchaller. I en grupp på sju där Susanne och Jennifer var nästan lika rädda som barnen. Med en Svea i sjal som var väldigt nära gråten många gånger.
Efteråt var det en otroligt stolt Svea som pustade ut, tog emot beröm och tuggade godis ❤️ Hon växte säkert flera centimeter, inifrån och ut, av att vara sååå rädd och ändå klara sig. En viktig lärdom. Och jag var väldigt tacksam för sjalen som arbetar
allt mer sällan men räddar oss när det som mest behövs.
Så idag kom slutspurten - festen - mycket efterlängtad och så himla väl genomförd.
Den här gången var alla utom pappan sminkade och redo i god tid, men det visade sig att den ambitiösa inredningen inkluderade en rökmaskin. Jag höll mig därför utanför fönstret i 1,5 timme och kikade in på barnen genom fönstret. Det var faktiskt oväntat
roligt, som om mina barn var deltagare i ett barnprogram där jag kunde se men inte påverka. Utom när de kom ut och pratade såklart. Det hände titt som tätt så jag fick knappast tråkigt.
Festen hade pirat-tema och det blev skådespel, utmaningar, skattjakt, korv, godis, discodans, tårta, dansstopp och en massa fri lek. Sa jag att det var lyckat? Värt att sägas igen!
Tack lilla by för att du levererar så stora upplevelser ❤️ Nu är det dags för helg 🙏