Helt tvärtom men bra ändå

 Redan helg igen, tänkte vi i fredags och hurrade. Nu skulle vi vila och göra en mysig familjeutflykt och få lite ordning på torpet. Haha, lycka till skrattade verkligheten. 
 
Igår vaknade jag och Alfred efter en okej natt. Jag tänkte efter. Jo, vi hade sovit ganska många timmar ostört. Bådade gott. Gjorde mitt bästa för att inte känna efter för jag var omotiverat trött trots timmarna med sömn. Fast sånt kan ju gå över när man kommer igång. Vi smög förbi Danne som blivit lovad sovmorgon och åt frukost. Det blev en mysig morgon med mat, trädgårdsjobb, mera fika och promenad.
 
 
Jag kände att luftrören reagerade på den där latenta tröttheten men var i övrigt peppad på utflykt. Fast, vädret var ju inte så bra. Danne var också trött trots en lång och ostörd natt. Han var INTE sugen på att vara utomhus. Två trötta föräldrar med dåligt tålamod och olika viljor. Tillslut blev det en kompromiss. Vi åkte en lång biltur och beundrade höstprakten på avstånd medan Alfred sov. Daniel lovade dessutom att städa och jag tog med mig Alfred efter lunch och åkte till badhuset. Bra aktivitet en ruggig höstdag. 
 
 
Meeeen! Vad ÄR det med vissa trötta dagar? Ibland blir ingenting som man vill. Vi ringde till Magdalena och hade tur, de ville gärna träffas. Kompis-mys är kanske ännu trevligare än badhus när jag tänker efter! Fast piggare blev vi kanske inte. Nej, den här dagen var mer överlevnad än nöje och hade jag inte haft sjalarna att stoppa ner en mammig Alfred i ibland hade jag kanske blivit lite galen. 
 
Lagar lunch och är precis så trött som jag ser ut
 
Dags att laga middag.
 
Inte heller idag blev det utflykt. Inte för oss i alla fall. Det gjorde ingenting! Daniel tog Alfred på förmiddagen så att jag fick skriva artiklar till Rallet går, vår fina byatidning. Den 10:e oktober kan ni bland annat läsa om Patrik på P Mohlins åkeri :-). Det är en del i vår följetong där vi presenterar en företagare från trakten. Riktigt roligt att få träffa och skriva om alla härliga människor! 
 
 
På eftermiddagen fick Danne egentid och åkte på utflykt själv. Vi promenerade mot lekplatsen på Öhns skola men.... ja ni gissade rätt... det blev inte så. Fast bra ändå!
 
 
Vi fastnade hos en trevlig granne och promenerade hemåt genom skogen först när magen började kurra efter middag.
 
 
Alfred myste och busade omväxlande på ryggen och skogen var så fin med alla färger! Jag skulle velat he en liten kameraman bakom ryggen, så som Lolita i Supermariospelen på Nintendo. Nu fick jag hålla tillgodo med självutlösare. 
 
 
Jag ställde en gryta på spisen och sen pysslade vi i trädgården medan den puttrade.
 
 
 
Strax innan fem började jag duka men... ja det kom något emellan. Något bra! Patrik ringde och berättade att han var på väg till lastbilen och vi skyndade oss dit för att fota lite. Alfred fick sitta vagnen en stund som omväxling. 
 
 
Middag fick vi såklart ändå och faktiskt en tur till lekplatsen också tillslut. Daniel kom hem strax efter sex och föreslog att vi skulle ta bilen dit innan kvällsfikat. Det gjorde vi och det var väldigt roligt. Öhns skola är så fin och Alfred bara MÅSTE komma in på dagis där. Ska ringa imorgon och förhöra mig om hur vi bäst försäkrar att han får en plats. Vi kanske måste byta strategi lite och få in hoom tidigare än vi tänkt så att han säkert får en plats. Hoppas det funkar!
 

En fredag på vift

Idag är vi i Sundsvall. Jag hade ett läkarbesök pga den senaste tidens envisa astma, och då passade vi såklart på att hälsa på hos farmor och farfar. 
 
 
Alfred hade det finfint på Rosenborg medan jag fick konstaterat att det var fel på nebulisatorn = jag har inte fått i mig medicinen = problemet är lätt att lösa och beror inte på min kropp! Hurra :-). 
 
 
Efter lunch satt jag och arbetade några timmar medan de andra promenerade och lekte på lekplats. Därefter fick även jag njuta av sol, bär och bus. 
 
 
Efter middagen gick vi en promenad och jag fick prova ännu en semestersjal. Den här gången en tunn och mjuk ullsjal som var riktigt skön att bära med. Promenaden var välbehövlig efter en stillasittande dag! 
 
 
Så är det redan helg igen. Tack tack och bock :-) 
 

Inga syskon i bilen tack

Så var det söndag igen här gången var den inte alls lika lång som förra veckan. Klockan är lver sex och jag har ju varken städat, klippt gräs eller satt upp bokhylla. Fast inte slagit sank heller förstås. Hela förmiddagen jobbade vi på med fibergrävningen och nu är både vi och granntomten redo att få det inblåst. SÅ SKÖNT! Alfred satt först på min rygg och "hjälpte till". Sen grävde vi ur hans sandlåda tillsammans för att lägga den grova grusen i gångarna och fylla på med finare sandlådesand istället. 
 
 
Efter lunchen fick Daniel och Daniel gräva klart i lugn och ro medan jag och Alfred åkte in till stan. Det har nämligen arrangerats BB-marscher över hela landet och hos oss är det ju högaktuellt. Vi ville självklart ställa upp! 
 
 
Vi slöt upp med Cheri och Thor så att killarna fick sällskap med varandra på varsin rygg och vi fick småprata i tåget. Mysigt, trevligt men inte minst VIKTIGT!
 
 
För oss börjar det kännas rimligt med syskon förr eller senare. Jag har fortfarande inte fått tillbaka mensen så jag lär väl inte bli gravid i brådrasket, och bråttom har vi inte alls, men Alfred börjar blir stor nog för att vi ska klara av två barn. Vi har dessutom blivit riktigt haj på det här med att vara föräldrar och saker och ting sitter allt mer i ryggmärgen. 
 
 
Men helst vill vi ju ha ett öppet BB på rimligt avstånd nästa gång. Jag vill inte oroa mig för långa bilturer, kalla vintrar, komplikationer och sådär. Hellre föder jag hemma än att ränna fram och tillbaka till Sundsvall. Det är vansinne att sverige som är ett så "tryggt i-land" hsr en så dåligt fungerande förlossningsvård! 
 
 
Därför tågar vi med våra små mirakel på ryggen och hoppas att det gör skillnad förr eller senare. 
 
 
När vi kom fram till parken fick Alfred springa runt en stund medan vi lyssnade på några brandtal. Så fick han ju visa upp sin fina "made in Ådalen" body också! Finns att köpa på butik madeinadalen i långsele (sök upp dem på fb vetja!)
 
 
Väl hemma hade vi fått besök av Bernt, på väg ner från Umeå till Stockholm. Det är en av mina brevvänner, en fantastisk bekantskap sedan några år tillbaka. Vi fikade, pratade och tittade på Alfred. Typiskt bra söndags-göra! 
 
Nu försöker jag än en gång få mina luftrör fria från segt slem så att jag kan soringa RN liten runda ikväll och jobba utan att ta fullkomligt slut imorgon. Får väl se hur det går, de är visst envisa just nu. 
 
God kväll på er!