Över och ut!

Idag har jag: 
- Simmat innan jobbet
- Blivit biten i rumpan av en hund
- Gosat med en tiger
- Sjungit Bach med krampande luftrör. 
 
Jag är såååå förtjänt av att sova nu! I Alfreds säng. För att det är mysigast så ❤️
 
 

Glömt och förlåtet

Vilken tur att ett litet barn inte är lika långsint som många vuxna. En sån ynnest att få umgås med en varmhjärtad liten människa som säger ifrån när hans behov inte tillgodoses men alltid är beredd att mysa och kramas när han är på gott humör.
Idag har jag fått massor av den varan. Igår också för den delen, även om jag en liten stund inte förtjänade det. 

Efter den sköna veckan i Skåne, när jag fått vara med Alfred hela tiden, kändes det jobbigt att åka hemifrån innan han vaknat och inte komma hem förrän vid middagstid. När min praktikant ringde och sjukskrev sig såg jag därför chansen att hämta Alfie som medhjälpare istället. Vi möttes i stan och han sken upp när jag kom. "MammA" sa han med det där härliga eftertrycket på sista A. Sen satt han och läste bok i bilen medan jag berättade att vi skulle ut i skogen. Var glad åt att komma fram efter en knapp halvtimme. Tultade omkring i snön och letade efter Dante.

(null)

Vi hade myclet kläder för det var kallt ute och det gjorde sjalningen hemskt svår. Snö på sjalen och stelfrusna händer, halkig jacka och bylsig overall. 

(null)

När jag drog en bärjacka utanpå allt for Alfreds mössa av och försvann i jackan. Efter mycket krångel fick han min istället, alldeles för stor förstås men jag orkade inte börja om och inte han heller. Sen traskade vi in i skogen. Herregud det hade kommit mer snö än jag anat! Grenarna var tunga och jag pulsade till knäna. Efter bara tio minuter på väg mot beståndet kom en misstänkt dunst från sjalen. "Neee neee neee" ropade Alfie (ner ner) och jag gissade att han bajsat. 

(null)

Jag sjalade ner honom på en mindre snöig plätt men kunde inte annat än att sätta upp honom igen, på magen dock. Han såg trött ut och hade hunnit bli ledsen. Bajs i blöjan och nappen var kall. Jag kunde bara gå vidare, genom beståndet men mot vägen. Insåg att jag inte skulle få mycket gjort men kanske kunna ta några bilder på väg ut åtminstone. Så dök en skoterstuga upp. Vi gick in. Alfred grät. Jag klädde av honom och torkade bajset ur blöjan. Fick ett bättre knyt. Nu gallskrek han och inget jag gjorde hjälpte. Vi var långt från bilen. Jag skrek jag också, i frustration. Klädde oss igen och pulsade vidare. Försökte gena längs en skoterled. Plötsligt gav snön vika och jag sjönk knädjupt i en lerig Bäck. Kände kängorna fyllas med iskallt geggigt vatten. Baaaaah! Förbannat. Kunde bara gå vidare, kall och trött med panikslagen bebis. Gå och gå pch gå. Väl ute på vägen sprang jag tills jag inte orkade. Då vände turen. En markägare kom körande och vi fick åka tillbaka till vår bil. Jag satte stackaren i stolen. Han ville inte ens ha sin mjölk, bara grät. "Han kommer hata skog. Han kommer hata snö. Han kommer hata sjalen. Han kommer hata mig". Efter en kvart somnade han. När han vaknade var allt glömt och förlåtet.

(null)
(null)
(null)

Idag har vi haft en bättre dag tillsammans. Jag jobbade först förmiddag, sen var jag hemma till halv fyra och kunde leka, mysa, promenera. Fyra började jag jobba igen och åkte från kontoret vid åtta.

(null)

Då hade jag planerat lördagens skogsdag med sbo och dessutom haft ett bra markägarmöte där vi pratat skogsägarstrategier, norras upplägg och kartor i appen. Alfie somnade med pappa vid sju och hade egentligen mer kvalitetstid med mig än när jag jobbar som vanligt. Borde kanske ta fler kvällspass framöver ;-). 

(null)

Imorgon ska jag simma innan jobbet och Danne och Alfie ska på BVC-kontroll. Ser fram emot båda delar! Godnatt godnatt ❤️

Fredagsfunderingar

Jag fortsätter att snickra på inlägget om fjällresan men flikar in med lite nutid här emellan :-) 
 
 
Fredag igen och jag glädjer mig verkligen åt helgen! Bra jobbat Sara, den här veckan var tung men det gick. Jisses så trött jag varit! 
 
 
Dels beror det nog på att vi var borta hela helgen. Semester eller inte, det är ändå lite tröttsamt att vara ute på vift och så komma hem till ostädat hus och väskor stt packa upp lagom tills det är dags att ställa väckarklockan och börja jobba igen. 
 
 
Att vi sen inte får sova så bra på nätterna för tillfället är såklart också faktor. Nu är nattamningen på god väg bort. Alfred får mysa vid bröstet vid nattningen, med saga gos och talbok. Sen smyger jag som vanligt ner för att äta och när jag kommer upp tar jag på en av Dannes tröjor och ser till att vi har nappar i beredskap.
 

 
Sen tröstar vi med napp, pussar, kramar och närhet varje gång Alfred vaknar. Och det gör han! Ofta. Månda och tisdag blev det mycket skrik och långa vakenperioder. Sen blev det gradvis lättare att söva om med napp. Nu hittar han allt oftare själv tillbaka till sömnen och kurar ihop sig vid (eller på) mig. Först på morgonkvisten när han är hungrig och därmed orolig i kroppen vill han ha bröstet igen och då låter jag honom äta sista timmen innan min klocka ringer. 
 
 
Till sist går det inte att komma ifrån att det blivit höst nu. Dagarna är kallare. Färgerna skiftar ute. Luften är frisk och luktar gott. 
 
 
Kvällarna är mörkare och morgnarna dimmgrå. Just nu brinner brasan i köket där jag sitter och det är kolsvart utanför fönstret. Danne har monterat ännu en utomhuslampa och vi tänder i alla rummen inomhus. 
 
 
Höst blir man också trött av. Trött och ibland lite deppig. Danne påminde mig om att vitamintillskott kan hjälpa så nu äter jag lite järn och D-vitamin för att pusha kroppen genom övergångstiden.
 
 
Idag har jag i alla fall varit på möte hela dagen och kommit hem till lagad middag. Sen tog vi en långpromenad ner till gymmet och tränade lite innan läggdags. Väldigt lite för mig för promenaden blev visst längre än jag tänkt mig så det hann bli läggdags innan vi kom fram 😝
 
 
Den här helgen ska bli lugn och skön med lite körsång, trädgårdspysslet, städning och en massa mys. Nästa vecka ska jag vara i toppform igen ;-).