Mörka tider

Känner ni som jag? Mörkret har lagt sig över Sverige. Krupit in i kroppen. Som tröt tjära tränger det genom huden, lägger sig i huvudet, får tankarna att flyta segt. Allt som ska göras måste man ta tag i mellan klockan åtta och tolv. Kring fyra blir världen svartvit. Ögonlocken tunga. Det gäller att kämpa för sin rätt att förbli aktiv. Eller. Jag kanske överdrev lite.Eventuellt påverkad av snörvliga förkylningar och svajiga luftrör. Vad jag ville säga är att vi är trötta just nu.

 

Så, vad gör vi när allt, det mesta åtminstone, är lite jobbigare än det brukar? Jo, då passar vi på att åka till Sundsvall. Alfredvakt - check! Dantevakt - check! Egentid - checkcheckcheck :-D. Det har ärligt talat varit himla skönt att få sitta ner och pyssla med lite mörkersysslor i lugn och ro. Jag har bland annat:

 

- Deklarerat bort företaget. Inte. Nehepp. Inte nu heller. Men snart ska jag. Lovar!

- Ritat på plattan. Myyyycket roligare. Terapeutiskt rent utav. Ska dessutom bli skönt att kryssa bort ett projekt från listan igen, snart. I lurarna har "No stig vår sang", i inspelning av Mika the körledare, gått på repeat. 
 
Kan ni lista ut vad det ska bli?
 
Nu kanske?
Pssst... okejdå, jag berättar... håller på med födelsetavlor till två favoritkillar. Lite pyssligt och pilligt men himla kul ;-). 
 

- Klippt ihop små filmsnuttar på Alfred. Jag har hittills filmat totalt 2 timmar och 50 minuter (tvåtimmarochfemtiominuter :-O) av minutskorta mobilklipp. Makalöst! Jätteroligt att titta på dem igen. Både från lille plutt Alfie i juli, och från den mulliga lille kerub som nu bjussar friskt på leenden till alla han möter.

 

Är det någon där hemma som behöver lite Bio Alfred för att lysa upp i vintermörkret? Hörde jag ett rungande JAAAA?! Självklart ska ni få det :-) Här är några sekvenser från veckan som gick.

 

Bebisskratt. Bebisskratt. Bebisskratt. SÅÅÅÅ smittsamt!

 

Stor kille i ännu större gåstol. Skämtar. Liten plutt når knappt ner till marken men går visst ändå. Helt plötsligt har vi massor med tid utan bebis i armarna. Snudd på paradigmskifte!

 

Första besöket på badhuset med tipptopp barnvakter :-). Alfred var fantastisk (helt subjektivt). Glad, modig, duktig på att simma. STOLT MAMMA!

 

Och var är MIN tallrik får jag fråga - verkar han undra där i sin barnstol. Äter sedan allt han kommer åt. Japp, nu sitter Alfie med vid matbordet (ibland). Fullt rimligt vid fyra månaders ålder tyckte tydligen vi. 

 

Min hjärna vaknade dock inte upp av gulliga filmklipp. Inte heller av den verkliga, varma, gosiga charmören. Inte ens av snön som började falla och lyste upp eftermiddagen. Nej, det enda som lyckades sprätta liv i mitt amnings-dåsiga novemberhuvud var (obs nördvarning) ett frågemaraton vid matbordet. Jajemen, lite hederligt läxförhör med allmänbildande frågekort väckte mig lagom till läggdags och nu sitter jag pigg och glad i soffan medan hjärnan på egen hand repeterar frågorna jag misslyckades med (Pakistans huvudstad är Islamabad... Vikingarna härjade 800-1150... Sokrates är filosofins fader... osvosvosv). Det kan bli spännande drömmar inatt!

 

Imorgon ska jag repetera körsånger istället för på kvällen sjunger vi på allhelgona-gudstjänst i kyrkan. Kom dit vetja! Det kommer bli fint :-). Nu går jag och lägger mig mellan mina killar, med eller utan läxförhör i huvudet. Godnatt!

Magknip, Lingon och Ergobaby

Idag har det varit en sån där dag då soffan är så djup att man knappt kommer ur den. Då regnet faller så tätt att man knappt kommer ut genom dörren. Då en liten mage kniper och det enda som hjälper är att snutta och sova. En hel förmiddag låg vi och vilade. Danne och jag turades om att kramas och klappa så att lilleman kunde somna om och om igen. Mysigt. Lite segt. Välbehövligt. 
 
Supermyyyys med mina killar omkring mig
 
Mellan två skurar lyckades vi ta oss ut med bärplockaren. Blåbären lyste med sin frånvaro. Mer regn tvingade oss söka skydd. Det var ganska mysigt ändå. 
 
Sitter som en kung i pappas famn
 
Den nya bärselen är åtminstone mer än godkänd av samtliga i familjen. Efter promenaden fortsatte Alfred att sova, sittande med huvudet mot pappans bröst.Då passade jag på att måla en "födelsetavla" till vår lillkille. Det var fantastiskt att få tid till en så långsam och pillig aktivitet. Jag har saknat att måla!
 
Inspirerad av andra men målad av mig
 
 
Nu hoppas jag att magen bubblat klart till imorgon. Min lille lille kille, jag tycker synd om dig när du mest bara gråter och kräks. 
 
 
 
 
 
 
 

Det är i tanken som plantan börjar gro

Ju starkare solen skiner utanför fönstret, desto livligare blir mina fantasier om spadtag i marken och fröer som kikar upp ur jorden. Så har det varit i flera år och länge länge fick jag nöja mig med att grodda mungbönor och köpa krukväxter till lägenheten. Det här är faktiskt första året som jag kommer ha en hel odlingssäsong i egen trädgård. Gissa om det kliar i de gröna fingrarna?!
 
Planer på hur norrsidan kan se ut i framtiden
 
Nu råkar det ju växa ett litet liv i min mage också, inte bara i mina rabatter, och därför inser jag att det här kanske inte blir sommaren då vi uträttar underverk i rabatter och land. Ändå hoppas jag att vi hinner med en del grävande och plantering, odling och skörd. Jag vill kunna plocka in blombuketter och sallad jag själv gett upphov till. Vill måla min omgivning med levande färgprakt. Skapa rum och enhet i trädgården. För att pröva min vision innan jag gör verklighet av den har jag (som vanligt) gett tankarna liv på pappret. Daniel och jag har googlat på växter som trivs i olika förhållanden och som inte kräver supermycket skötsel och därefter har jag målat. Fått allt att blomma samtidigt, oavsett växtsäsong, och fyllt pappren med prunkande grönt, lila, orange, gult blått och rött. På mina bilder växer allt utom ogräset.
 
Planer på hur väster och söder kan se ut i framtiden
 
Akvareller är så tacksamma. De kräver ingen tidsplan, budget eller utförande. De måste inte bli förverkligade utan finns bara där, som en motivation när skaren ännu vinner över solstrålarna. Kanhända stannar visionerna där, på pappret eller inramade på en vägg medan odlingsbäddarna gror igen utanför fönstret. Men vi hoppas ändå att trädgården, åtminstone om några år, ska likna den jag nu skissat upp (eller ännu hellre, överträffa våra nuvarande fantasier).
 
Planer för altanen - syrenen
 
Som ni ser på bilderna saknas ännu en del växter, och de jag målat dit är mer förslag än "beställningar". Därför tar vi självklart tacksamt emot både tips och växter från alla som bor i samma klimat och vill dela med sig av sina erfarenheter :-).
 
Planer för halvmånen med bänken