Mamma-höver

Igår började jag dagen precis så som själen behövde - och allt flöt så fint efteråt. Redan klockan fem smög Svea och jag ner. Då var jag hungrig. Törstig. Kissnödig. Fast mer än allt annat var jag kanske i behov av en lugn stund. Vi hade det så fint Svea och jag! Tände brasa. Åt långsamt med bara en talbok. Myste i soffan. Sen målade jag på en födelsetavla till Svea. Flera timmar med illustration med talbok som enda ljudet. Inga avbrott. Jag laddade mina batterier! Det var så väldigt värt den tidiga timmen. 

(null)

Sen flöt den dagen så himla fint med julfika och lek, sovfri men pigg dag och snabb läggning. Det kändes så lovande! 

(null)

Ja, så kom idag då... 

Det där med att ha föräldrar som flyttar upp från Skåne för att finnas nära och till exempel förhindra ett mindre krig mellan mor och son det är helt klart värt 🥇🥇🥇 guldmedalj! En sån har inte jag förtjänat idag. Jag tror faktiskt att jag varit en rätt tråkig mamma att stå ut med, trots försök till lite kul aktiviteter (läs potatistryck, marsipanbak och snögubbe) och trots att jag fick en lång promenad med bara Svea och Dante.  

(null)

Mitt ganska så fattiga tålamod har testats oavbrutet av en 2,5 åring som helst velat förstöra, brottas, sparka och busa. Enligt alla poddar jag slukar beror det nog inte bara på att Alfred var trött andra dagen utan middagsvila. Det var troligtvis också en reaktion på att jag varit ganska disträ och smågrinig. Då har barn tydligen en tendens att bli lite extra "på". Att Alfred ganska ofta sagt "mamma du är glad?" "Mamma du är frisk?" hintar väl om just det?

(null)

En annan sak som kommer upp i puffarna med jämna mellanrum är varför ett barn "gnäller". Ett gnälligt barn har fått för lite av något. Det kan vara mat eller sömn, men det kan också vara uppmärksamhet eller närhet eller annat. Just nu skulle jag kunna skriva under på att detsamma gäller för mammor.

(null)

Jag vet att jag varit gnällig ett tag. Jag har försökt låta bli, men långt inne i själen har något bara skrikit "låt mig vara i fred!" En liten stund - nej förresten jag skulle behöva en lååång stund - utan pill och pock och uppmärksamhet. Tid för bara Svea. Tid för bara Sara. Sakta men säkert, lite i taget, fylls tomrummet upp. Än är det inte tillräckligt men snart. 

(null)


Gårdagens morgontimmar gav mersmak. Kanske ska man smyga upp tidigt oftare? För visst har jag en stund på kvällen, men då är jag ju så trött! Då har jag och Svea hittat en annan mysig rutin. 

(null)

Vi har högläsning i sängen med mysig nattlampa och julig barnbok. Hon är vaken och ligger bredvid mig. Sen somnar vi till en talbok. En smygstart på framtida nattningsrutiner! 

(null)

Nu hoppas jag att vakna imorgon med energi och glädje och en lillkille på bättre humör! 

Julstämningen...

... har kanske inte varit på topp här hemma, men det tar sig! Nästan som för att mota trötthet och sura miner (mest jag som stått för dem) i dörren har vi öst på med så mycket jul vi kan denna första adventsvecka. Jag kan bocka i:

- Ljusstakar och stjärnor
- Adventskalendrar på vägg, teve och talbok
- Böcker med jultema
- Julsånger på kören
- Julsånger på Spotify hemma
- Julgran inne och ute samt en jul-tall på ovanvåningen
- Juliga kläder på barnen

Idag åkte vi på jobbets julfika och spisade lussebullar, pepparkakor och glögg. Både pigga, glada och finklädda dessutom 🤗

(null)
(null)
(null)

Jag fick signera julkorten som jag traditionsenligt målar till vårt område. 

(null)

Svea sov nästan hela tiden och fortsatte sova när vi kom hem. Väldens nöjdaste unge! 

(null)

Nu är första decemberveckan till ända och vi ser fram emot tre adventsveckor som förhoppningsvis bara innehåller julbak, skidor och mys. Idag kom både svärföräldrarna och snön tillbaka. Det verkar lovande! Jag hälsar hejdå med ett litet i-phone-collage från de senaste dagarna: 

(null)

Vi hörs! 

Oceaner av tid

De senaste två dagarna har varit som en hel månad. Så mycket tid! Tid att tänka. Tid att vila. Tid att känna. Tid att fixa. Tid att längta. Tid att sakna. Tror jag behövde varenda punkt! 

(null)


I fredags, typ två minuter efter att ytterdörren slagit igen bakom killarna, skrev jag en lång lista och skickade till min kompis. "Jag är ensam, allt det här vill jag göra men jag ska vara realistisk och vara nöjd med en bråkdel." Nu har jag prickat av VARENDA PUNKT (utom fixa med bilder och film för min dator är på jobbet) och dessutom lagt till fler som också blivit klara. Utan att på något sätt kompromissa med vilan, det viktigaste med min ensamma helg. Jag har vilat med en bok på sängen. Med en talbok på sängen. Med en bok i badet. Med en talbok i badet (inte samma tillfälle). Med två olika teveprogram på soffan (inte hänt sen Alfred var ett par månader gammal). Jag har vilat på natten och vid köksbordet och överlag genom att göra saker utan press. När jag tröttnat på denna något passiva handling har jag: 

- Handlat blommor, blöjor och välling. 
- Handlat en massa nya förvaringslådor. 
- Delat ut hälften av blommorna till världens bästa granne och andra hälften till världens bästa mig. 
- Rensat lådor inomhus och burit till förrådet.
- Sorterat allt löst i förrådet och fyllt tre kassar med loppis-saker. Det tog några timmar 😅 Nu ligger alla sparade barnkläder sorterade enligt storlek. Vi har MÅÅÅÅNGA sparade barnkläder! 
- Sorterat alla lösa papper och slängt/satt in i pärm.
- Åkt skidor TVÅ gånger = säsongens två turer (sammanlagt mindre än ett par kilometer men ändå) samt gått typ 100 promenader med otålig hund. 
- Fått hjälp att rasta otålig hund av ännu en toppen-granne.
- Monterat ner vår pyttelilla och väl dolda och väldigt oanvända teve (maken godkänner).
- Avbeställt radiotjänst.
- Beställt fröer till sommaren.
- Tagit hand om mina växter inomhus. 
- Tagit hand om all tvätt och bytt sängkläder. 
- Fyllt kalendern med kör-datum. 
- Målat träd och klistrat in i dockskåpet.

(null)

Har dessutom fikat och ätit så ofta jag kunnat. Nu har jag fyllt mitt behov av "egentid" för ett bra tag framöver. Tror jag åtminstone! Ser fram emot att träffa mina fina pojkar imorgon ❤️ Inatt ska jag sova i Alfreds säng! 

(null)