Sovit på saken

Vilken skillnad en enda natt kan göra! Idag är huvudet lättare, Alfred lite gladare och livet mycket roligare att leva! 

Pysselstund
(null)
(null)
(null)

Alfred orkar inte hålla humöret uppe så länge åt gången men idag leker han åtminstone på egetinitiativ. 

(null)
(null) 
 
En liten stund. Sen blir det skrik. Eller bus. Eller båda delar. 

Kana - tjohoooo - buhuuu
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

"Ajaj booord, mamma aaaarg"
(null)
(null)

Den här däremot skulle orka hur länge som helst men får inse faktum och ta det lugnt ett tag till. 

(null)

Och så myser vi. Undrar om man någon gång i livet kommer få så mycket kramar som nu? All dela kärlek och kroppskontakt. Lyx som är så lättillgänglig att man nästan missar att uppskatta det. 

(null)
(null)

Undrar hur jag kommer minnas den här tiden. "Småbarnstiden". Om jag kommer oja mig och sälla mig till skaran som pratar om hur trött man alltid var, eller om det är det där andra som stucker ut. Skratten. Kramarna och pussarna. Stoltheten. Utflykterna. Att alltid ha någon att umgås med. Lugnet. Vardagen. Jag har en känsla av att det där härliga kommer framträda mycket tydligare, och det är precis som det ska vara! 

(null)

Jag läste tillbaka i bloggen igårkväll. Läste lite från universitetstiden. Mindes ännu mera. Den häftiga, roliga, utvecklande med alla vänner, stimulerande utbildning, utflykter och nya intryck. En tid att växa, att vara äventyrlig, att hitta sig själv. Första egna boendet. Första kärleken. Första tiden på egna ben. När jag tänker tillbaka på de åren minns jag alla resor genom Sverige, till Afrika, till England, till Polen, till England igen. Jag minns voltige, gymnastik och skidåkning, fältjobb på somrarna och innehållsrika semestrar med Axel.

(null)

 Om jag gräver djupare, läser i blogg eller dagböcker, letar efter detaljer - då minns jag också hur sjuk jag var under de här åren. Sällan anfallsfri. Alltid andfådd. Alltid kämpa. En så stor ensamhet mitt i all kärlek och vänskap. Fel stöd från vården. Sedan knäskadan. Rehab. Mera astma. Känslan av att vara fast i en kropp som inte fungerade. Att inte orka äta. Tappa vikt. Kämpa med maten. Då skämdes jag över det, ett fel till. Så här i efterhand känns det konstigare att jag ändå hanterade allt på egen hand.

(null)

 Ändå hade jag så himla roligt så väldigt ofta. Jag ska hämta tillbaka den känslan. Förmågan att se bortom det jag inte kan påverka. Tycker det här inläggen beskrev det så bra: Den ofrivillige kämpen

Nu ska jag blunda en stund bredvid min sovande gullunge och fortsätta vara tacksam över hur bra allting blivit! 

(null)

Ps, nu är det kväll. Alfred har varit kviltande glad efter 2,5 timmars sovning mitt på dagen. Solen hann komma fram. Vi hämtade pappan som fixade go-fika. Vi gick på långpromenad. Alfred pratade på facetajm med både faster och farmor och farfar. Jag har fått en lugn kväll medan Danne söver Alfred och lagar nu kvällsmat på order av gravidmagen. Det skulle tydligen vara makrill och svamp ikväll. Gott! Herregud så bra jag har det just nu. Det var jag bannemej värd 👍

Höjden av lyx

(null)

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN vecka 16! 

Idag är jag smått euforisk. Jag är nämligen:

- Inte illamående. 
- Pigg! Hörde ni? Pigg 🤗
- Utsövd
- Bara hostig utomhus och det är nog astma mer än förkylning pga rå luft. 
- Synligt gravid
- Stark nog att bära Alfred igen

(null)

Dessutom kände jag bebis sparka alldeles nyss. Tjohoooo! 

Den här graviditeten har äntligen passerat stadie tung och tråkig och plötsligt känns det så himla härligt stt vänta ett nytt barn. Efterlängtat! Dessutom känner jag mig inte längre om mamma + barn-fabrik + fru + skogsinspektor + matte utan som mig själv helt enkelt. Framförallt mig, och så det andra som små jordgubbar på tårtan. Nu har jag plötsligt fått ork och lust att planera och fixa och förbereda. Fast den här gången är det ju inte så mycket att göra. Vi har redan det mesta. Därför har jag plockat fram handarbetet igen och det är himla roligt! Jag tänkte ge tygblöjor ett bytt försök med nästa bebis. Har köpt några begagnade formsydda och ska sticka några skal att ha över. Om MA stickar i ull och fettar in dem ska det tydligen hålla tätt. Ska bli kul att testa. Funkar det inte vet vi ju var det finns vanliga att köpa! Dessutom kommer kag nog mest ha tygblöjor hemma och Danne vill kanske hellre använda engångs. Det får han så gärna. Jag vill nog mest lära mig lite nytt igen 🙂

(null)


Idag har vi åkt till Sundsvall iaf. Blir som vanligt bortskämda med myclet vila och en massa god mat. Danne bakade dessutom kaka. Alfred går från famn till famn. Vädret är äckligt kallt och snöigt men vi har ändå promenerat. Alfred ville åka vagn och grävde sen länge med en spade vi hittade på en lekplats. Annars åringen han runt runt i lägenheten som ett allmänt yrväder. 

(null) 
(null) 
(null)

Bara ibland får jag honom att ligga still och mysa en stund. Tur vi båda tycker om att läsa! 

(null)

Dante och jag håller betydligt lägre profil. Sitter i fotöljerna. Jag bläddrar i tidning. 

(null)

Hittar inspiration. Njuter av att inte behöva jaga efter virvelvinden. Att vara pigg och ändå få vila - det är ändå höjden av lyx! 

Inspiration
(null)

Oceaner av tid

De senaste två dagarna har varit som en hel månad. Så mycket tid! Tid att tänka. Tid att vila. Tid att känna. Tid att fixa. Tid att längta. Tid att sakna. Tror jag behövde varenda punkt! 

(null)


I fredags, typ två minuter efter att ytterdörren slagit igen bakom killarna, skrev jag en lång lista och skickade till min kompis. "Jag är ensam, allt det här vill jag göra men jag ska vara realistisk och vara nöjd med en bråkdel." Nu har jag prickat av VARENDA PUNKT (utom fixa med bilder och film för min dator är på jobbet) och dessutom lagt till fler som också blivit klara. Utan att på något sätt kompromissa med vilan, det viktigaste med min ensamma helg. Jag har vilat med en bok på sängen. Med en talbok på sängen. Med en bok i badet. Med en talbok i badet (inte samma tillfälle). Med två olika teveprogram på soffan (inte hänt sen Alfred var ett par månader gammal). Jag har vilat på natten och vid köksbordet och överlag genom att göra saker utan press. När jag tröttnat på denna något passiva handling har jag: 

- Handlat blommor, blöjor och välling. 
- Handlat en massa nya förvaringslådor. 
- Delat ut hälften av blommorna till världens bästa granne och andra hälften till världens bästa mig. 
- Rensat lådor inomhus och burit till förrådet.
- Sorterat allt löst i förrådet och fyllt tre kassar med loppis-saker. Det tog några timmar 😅 Nu ligger alla sparade barnkläder sorterade enligt storlek. Vi har MÅÅÅÅNGA sparade barnkläder! 
- Sorterat alla lösa papper och slängt/satt in i pärm.
- Åkt skidor TVÅ gånger = säsongens två turer (sammanlagt mindre än ett par kilometer men ändå) samt gått typ 100 promenader med otålig hund. 
- Fått hjälp att rasta otålig hund av ännu en toppen-granne.
- Monterat ner vår pyttelilla och väl dolda och väldigt oanvända teve (maken godkänner).
- Avbeställt radiotjänst.
- Beställt fröer till sommaren.
- Tagit hand om mina växter inomhus. 
- Tagit hand om all tvätt och bytt sängkläder. 
- Fyllt kalendern med kör-datum. 
- Målat träd och klistrat in i dockskåpet.

(null)

Har dessutom fikat och ätit så ofta jag kunnat. Nu har jag fyllt mitt behov av "egentid" för ett bra tag framöver. Tror jag åtminstone! Ser fram emot att träffa mina fina pojkar imorgon ❤️ Inatt ska jag sova i Alfreds säng! 

(null)