En kortis innan lunch

Klockan är bara tio över tio och vi har redan ätit frukost (vid sex), lekt lite, pratat med mormor och morfar, promenerat och lekt i skogen, beskurit äppelträd, druckit kaffe...
 
Plink plink på pianot
 
Killarna bygger koja och gosar lite
 
... påskpyntat och lagat lunch. Mina föräldrar är likadana så det går i släkten, sen tar energin i regel lagom till nattning och inget mer blir gjort.
 
Igår blåste jag ur ägg och bakade maränger (de ska likna hönor och ägg om någon undrar, inte så tydligt...). Idag kom de upp i påskris också och de slokande tulpanerna fick nytt liv som dekoration.
 
Alfred började bli trött medan jag fixade kalkon-stroganoff. Ville vara nära och ligga vid bröstet. I sjalen var han nöjd med att hänga med, ha utsikt och kunna slurka lite när han ville. Plötsligt blev det lugnt intill mitt bröst. Då sov han gott.
 
 
 
Som sagt, vissa dagar flyter bättre än andra! Vi följer upp den här sköna morgonen med lite badhus så tror jag det här blir en himla härlig söndag :-).

Hälsningar från Bubblan

Det har börjat titta in lite läsare som jag inte känner ”i verkliga livet” här på bloggen och det är jättetrevligt tycker jag. Ännu roligare är det att ni lämnar kommentarer lite då och då. Det ger mig en uppfattning om vilka som läser, och så får jag ju tips om lite nya bloggar via era länkar. Jag brukar kika in hos er också =). 

 Vi har ännu en seg-dag här hemma. Killarna tog en biltur igen och jag skulle tro att Lilleman slocknade som en klubbad säl så snart bilen började rulla. Det går så bra att ha honom i den riktiga bilstolen, och för tillfället kan han ha svårt att slappna av hemma eftersom det är så mycket han vill undersöka. Han kryper omkring och känner på allt, reser sig mot allt, tar och plockar, bankar och kastar. Han har så smått börjat förflytta sig längs möblerna och börjar bli duktig på att komma tillbaka i krypläge eller sittande igen. 

 

 

Det räcker dock sällan att stå och titta eller plocka. Samtidigt ska han ”sjunga” med handryggen klappandes mot munnen som en indian. Och försöka vissla på Dante. Och skaka på huvudet (=dansa). Och vinka med handen. Och prata prata prata. 

 

 

Gulligast är det kanske när han ropar Mamma Mamma. Det gör han ofta numera, och med en tydlig riktning mot mig. ”Mamma” säger han glatt när han står i mitt knä och tittar på mig. ”Mamma mamma” säger han hos pappa och tittar åt mitt håll”. ”Mamamamama” gnäller han när han blir trött och kryper fram för att få sitta lite på bröstet. Ljuvligt är det!

 

 Förutom att sitta still och njuta av vårt lilla underverk har jag gjort klart fåret idag. Eller, jag ska sätta några skruvar på väl valda ställen för att förankra skinnet ordentligt, och eventuellt sätta skinn på undersidan också men den är nästan färdig i alla fall. Tycker att det blev mycket finare och roligare såhär! Min pappa ska fixa en pinne att hålla i för den saknades, men det bekymrar inte Alfred så mycket. Han gungar på ändå, fast med stöd av oss förstås. 

 Rida rida ranka

 
Vi har dessutom varit utomhus i det fina vädret en stund. Killarna längre än jag. Mina fina pojkar =). Solen har börjat värma igen. Det är helt underbart! Alfred fick åka pulka, klättra i träd och titta på utsikten mot älven. Vi har några fina veckor framför oss nu!
 
 

Nej, nu måste jag se till att bli av med den här snuvan. Jag vill ju ut på utflykt, grilla i finvädret, åka pulka och skidor, njuta av den bästa tiden på året. Vet inte hur mycket av det täppta, tunga och orkeslösa som är förkylning och vad som är astma just nu. En salig blandning helt enkelt. Jag går runt i en egen liten bubbla av vakuum i huvudet, lock för öron, avsaknad av luktsinne och hes röst. Lite lagom avskärmad från världen. Dock otroligt peppad på att kliva ut i verkligheten igen!

Pentax K-5

Okej, det där med att fotografen är viktigare än kameran är fortfarande sant. Sant är också att vi ändå valde att ”byta upp oss”. Efter mycket googlande och research om kamerahus och fotografering kom vi fram till att det inte var värt att köpa nya objektiv till vår Sony. Den är en superbra ”instegskamera” men kommer inte att ta toppenbilder när förutsättningarna är dåliga oavsett objektiv. Vi gjorde därför en slags kompromiss. 

 

  1. Vi köpte kameran begagnad på blocket och fick därför ett kamerahus som kostat ca 10’000 + 5 objektiv och en blixt för 3000kr. Det kändes värt!
  2. Jag fortätter min youtube-utbildning för att bli en bättre fotograf. Det hjälpte mig ta lite bättre bilder med Sony och det är alldeles nödvändigt för att jag ska kunna fotografera med vår Pentax. Den är nämligen mycket mer manuell och kräver lite insiktsfull fotografering för att göra kameran rätta. 

Det som är uppenbart bättre med den här kameran är dels att den kan använda mycket högra ISO-tal utan att ge korniga/brusiga bilder. Det är till stor hjälp när man fotograferar i mörker. Den tillåter dessutom fotografen är ställa in parametrarna i högre grad än Sony samtidigt som den ger direktiv om hus ljus bilden kommer bli. Sen är det en väderskyddad och robust liten kamera som är enkel att förstå och skön att använda. 

Kvällstid

Morgon

Jag har dock varit tvungen att läsa på mer än förväntat. Objektiven som följde med är nämligen gamla analoga modeller som är helt kompatibla med kamerahuset men som inte fungerar med autofokus och andra automatiska funktioner. Jag måste därmed ställa in bländaren på objektivet med alla utom ett, räkna ut hur jag då ska justera ISO och slutarhastighet och vara snabb med att fokusera rätt. Det kanske kommer att vara den bästa skola jag fått i fotografering! Inga genvägar från början. Självklart kommer vi framöver att köpa till ett digitalt objektiv, förmodligen liknande det Tamron jag hade på min Sony, men jag har en känsla av att två av de analoga (ett ljuskänsligt 35mm och ett macro 35-70mm) kommer att förbli favoriter även därefter. 

 Porträtt med macro 35-70mm

Nu gäller det alltså att bli kompis med nya kameran och komma underfund med vilka objektiv som används i vilka sammanhang. Helst vill jag hitta ett eller ett par jag lätt kan ta med mig så att jag slipper släpa på en hel arsenal. Metoden är enkel. Fota fota fota fota!

Träna på fokus, kontraster och ljus 

Test av olika objektiv

 

Försöka (och misslyckas) att manuellt fokusera på objekt i farten.

Det är lättare att fota snyggt i macro än landskap 

Ibland blir bilderna så platta och tråkiga att jag besviket saknar den gamla kameran. Den man bara behövde peka på ett fint objekt (utomhus) och få en snygg bild med.

Kanske är det den gråtrista januarimorgonen som inte gör sig på bild, men lite mer djup, skärpa och kontrast skulle ju vara trevligt.

Det är lätt att tro att ovjektivet är dåligt när de första 20 bilderna blir så här...

 

Sen plötsligt har jag rattat till något bra och så blir några bilder helt fantastiska. Målet är att upptäcka varför och hur jag egentligen gjorde ;-). 

...fast egentligen är det den där komponenten "bakom kameran"  (fotografen alltså) som behöver finjusteras igen.

 Än så länge blir det bäst när jag tar porträtt eller macro-bilder. Eventuellt är objektiven jag använt mest menade för den typen av fotografering, men det är sannolikt att jag helt enkelt inte förstått hur jag ska fånga ljus och djup på ett bra sätt heller. 

 

Alfred den stackaren får agera modell tills han skriker åt mig. Utomhus i vagnen…

 Här provar vi att åka framåtvänd. Det är roligare att titta på Dante än på mamma när jag bara håller på med kameran.

När det också blir tråkigt blir det vagnåkning knäsittande och en springande mamma. det är skoj tycker Alfred!

… eller i snön…

 Här lekte vi med pinnar en liten stund.

 

…inomhus utan blixt…

 

 

… eller med en externa blixten. Den är för övrigt en hit. Den fästs uppe på kameran, riktas mot taket eller någonting annat vitt och sprider sedan ett mjukt ljus över rummet. Som om det inte alls var vintermörker utan mitt på ljusa sommardagen. Perfekt för vardagsögonblick!

Jag är alltså nöjd. Helt klart nöjd! Den gamla kameran får stanna kvar som reserv, åtminstone ett tag. Än har jag inte lärt mig tillräckligt för att våga släppa den helt. Jag tror dock att Pentax och jag snart kommer bli väldigt bra vänner. Då kommer lille Alfred åtminstone slippa vänta på att jag ska skruva på en massa rattar fram och tillbaka innan jag blir nöjd med bilderna. Eller stanna och ta bild på varenda skylt, gren eller ljusglimt bara för att se hur det blir. Eller gå konstiga rundor med vagnen bara för att jag vill ha en ny miljö att testfota i. ”This too will pass” brukar mammorna trösta sig med när barnen hamnar i jobbiga faser. Jag får väl föra vidare det till min tålmodiga bebis. ”This too will pass” och sen blir det ännu bättre bilder i albumen.