Full fart Alfred

Vi är tillbaka i Sundsvall efter några få dagar hemma. Jag är trött. Resfeber och dåliga luftrör. En väldigt livlig ettåring. Hur kan han hålla igång så? Imorse gick vi en låååång promenad. Stora bitar gick, nej sprang, Alfred själv. Busade med Dante. Plockade blommor och sten. Hemma fick jag sätta honom på ryggen för att över huvud taget kunna packa ihop och plocka undan. Då var han ändå ganska trött, men efter att ha sovit i bilen var det full fart igen! 
 
 
Efter lunch gick vi till en fin lekplats för att rasta yrvädret. Han sprang, och sprang, och sprang. Gungade. Klättrade. Åkte kana. Tittade på barn. Sprang lite till. Har fått så bra balans! 
 
 
En dryg timme har han sovit idag. Ändå var det nog jag som var tröttast klockan sju. Det är så skönt att få natta barn! Vila. Smyga upp och äta lite. Somna med Alfred nära nära intill. Imorgon är jag nog redo för en tågresa :-). 

Varje blomma var ett frö

Det går undan här hemma. Åtminstone för den kortaste i hushållet. Vi andra får nöja oss med att få väldigt lite gjort, men ha ganska så roligt under tiden :-). Idag har vi försökt ägna lite uppmärksamhet åt huset. Städat, tvättat, plockar undan. Jag var ganska så effektiv medan Daniel körde en sovtid med Alfred i bilen. Sen tog Danne över dammsugaren och vi andra höll oss undan i trädgården. Jag hade som intention att pyssla lite därute också. Och liiiite blev också gjort. Herregud så slut jag var efteråt.
.
 
Vi har nämligen ett riktigt busfrö här hemma just nu. Sötaste fröet i universum förstås. Med okynnig blick och höga glädjetjut pilar han fram dit han inte ska vara och gömmer sig från oss. Imorse när jag borstade tänderna blev det oroväckande tyst i vardagsrummet. När jag kikade in hade lill-token fått tag på min hårddisk som han ivrigt tuggade på, tyst och i smyg. Väl medveten om det härligt förbjudna. Danne byggde därefter en mur av forölj och fotpall mot dator med tillbehör. Strax därefter satt Alfred åter i hörnet med hårddisk i mun. "Men hur..." började Danne och hämtade ut barnet. Det dröjde inte länge, sen såg vi händer och knän trumma fram bakom soffan. Den hemliga tunneln! Smart krabat :-) 
 
 
Fast det var ju trädgårdsarbete jag berättade om. Jag försökte alltså stadga upp en vinbärsbuske. Under tiden försvann Alfred åt än det ena, än det andra hållet. Först in i Maj-Britts garage. När jag följde efter glittrade ögonen och han tjöt av skratt och sprang iväg. Sen var han plötsligt på väg efter grannarnas automatiska gräsklippare. Vi smög på den tillsammans en stund.
 
 
Sen ägnade han sig åt att äta jord och ju argare jag blev, desto roligare var det. Helt hopplöst alltså! Jag vann några minuter genom att hitta på en ny rolig lek och blev faktiskt färdig efter långt om länge. Färdig på alla sätt. Helt slut faktiskt! 
 
 
Ja han är ett litet frö, men ett charmigt sådant. "Företagsam" sa markägarna vi besökte på förmiddagen. Det kan nog stämma och jag är så stolt som bara mammor kan vara!
 
 

Upp och hoppa bara

Idag var jag på fjärde bärträffen i sollefteå sen vi började med bärsjal. Det är kul att få nörda in på något och träffa andra som är eller håller på att bli frälsta. Att bära barn, det är nog ett biologiskt knark. Kroppen blir sprängfylld med må-bra-hormoner. Idag stod jag i hallen och bara "han kan ju sitta i vagnen nu, fast det är ju mysigt att sjala honom, men han satt ju på ryggen när vi klippte gräs, fast han kan ju sitta där igen, om han vill alltså." Jovisst ville han. En stund senare gick vi genom skogen hela familjen och hans lilla huvud vilade tillitsfullt mot min nacke. Knark! Förhoppningsvis en laglig variant...
 
 
Bärträff var det ja. Fyra var vi som träffades idag, varav två från Ö-vik. Vi hade en hel hög sjalar att klämma och känna på och tränade på framåtknyt med de små. Lite tips och trix för ryggbärande hann vi också med men de små öviksbebisarna (4 och 6 månader) hann somna innan mammorna fick träna på det. 
 
 
Tiden går fort när man har roligt helt enkelt. Vi avslutade träffen med ett test av styrkan i den längsta, tyngsta, tjockaste sjalen. Jovisst, den bar lätt 50kg! 
 
 
Sammanfattningen från dagen var nog: 
 
- kortisar är bra! (nu ska jag komplettera sjalhögen med en tvåa för snabba ryggknyt)
- bambu är fantastiskt mjukt men glattigt
- ull är gosigt om man inte är känslig men kan kännas sticksigt
- lin är svalt, lite strävt och lagom greppigt
- man ska inte vara perfektionist när man knyter. Det går att justera i efterhand om barnet blir otåligt. 
- att bära är både mysigt och praktiskt!
 
 
Efteråt hann vi med både tacos, ett varmt bad (jag) och en lugn kväll innan dagen tog slut. Danne och jag tittade på lite film från när Alfred var nyfödd och jag kände mig mer kär än någonsin i mina pojkar. 
 
Nu får jag sova bredvid dem en hel natt. Lyckligt lottad!