Sandsmo-ligan junior

Regn. Sol. Regn. Sol. Idag gällde det att ha kläder för väder och hitta på saker att göra inomhus under skurarna. Det klarade vi alldeles utmärkt! Två promenader började vi dagen med. En lång med Alfred på ryggen. En ännu längre med honom i vagn. Jag lyckades till och med söva i vagnen och fick prata med Rebecka under tiden. Plus plus!
 
 
Efter en god lunch hämtade vi upp Loui så att killarna fick leka en stund. Han lät sig snällt bäras bort hemifrån, satt lugn i vår vagn på den korta promenaden och följde nyfiket med in. Sen ville Alfred pussas och samtidigt kom Daniel och sa hej. Det blev för mycket! Vi backade lite och särade på pojkarna. Loui satt länge i mitt knä och tittade medan Alfred sprang runt och lekte. Alfie i sin tur var så duktig. Tittade ofta mot sin kompis men lekte så fint på egen hand. 
 
 
En liten bit i taget fick de närma sig varandra. När Loui var redo fick han undersöka leksakerna medan Alfred ammade en stund. Sen var de på golvet samtidigt medan jag gjorde mitt bästa för att roa dem på varsitt håll. Tillslut blev de vänner över en kastrull russin.
 
 
De var så söta! Alfred matade Loui som snart på nåder lät sin lille kompis kramas och pussas lite. Så lekte de på golvet tills jag upptäckte att solen sken utomhus. Då gick vi ut. 
 
 
Allt blir så mycket lättare utomhus! Killarna lekte lugnt medan jag städade undan inomhus och plockade fram fika. Så kunde jag dricka kaffe och titta på medan det grävdes och vispades i sandlådan. 
 
 
Vi avslutade med en fika innan det var dags för nästa sovning. Daniel och jag skrattade åt hur smutsig och kladdig Alfred var i jämförelse med Loui som åt duktigt och spillfritt :-). 
 
 
Alfred var så uppspelt efter försöket att han vägrade somna. Danne tog med honom på en biltur och medan han körde lillpojken till ro passade jag på att ta ett varmt bad och laga middag. 
 
 
Oj så utvivlas jag blivit nu :-). Sömn, roliga aktiviteter och ganska mycket astmamedicin har gjort susen! Nu ska jag hugga tag i en massa jobb-saker innan det är dags för nästa semester. Inte ens en månad kvar! 

... på en skottkärra fram

 
Idag för ett år sedan föddes Alfred inte heller. Nej. Trots att bf passerat och förvärkarna jobbade på. Fast det gör ingenting, för såhär i efterhand får man faktiskt fira födelsedag nästan när man vill. Hur många gånger man vill också. Idag hade vi därför kalas nummer två. Nu med Daniels familj och min moster som gäster. Vi fortsatte på det vinnande konceptet: 
 
- Ballonger
- Vimplar
- Flagga
- Ljus
- Gott sällskap
- Få men bra presenter
 
 
Alfred och Tova var båda uppklädda i sjömanskostym. Stolt visade Alfie upp sin stora bebis för kusin William. Visade hur Tova kan hoppa, var ögat sitter, att han orkar lyfta henne. Han älskar verkligen sin docka :-). 
 
 
Medan lunchen dukades upp provade Alfred och farmor skottkärran de hittat alldeles gratis. "Å när han har levat uti hundrade år, ja då ska han skjutas på en skottkärra fram" sjöng vi såklart, även om han inte ens uppnått ett års ålder.
 
 
Den här gången gjorde jag en pannkakstårta med skogshallon, mosad banan, jordgubbar, blåbär och sojagrädde. MUMS! 
 

Sa alla vuxna alltså. Hmmmm sa födelsedagsbarnet och kastade pannkakan till Dante. Bären slukade han sock med god aptit. Jordgubbsfrossa! 
 
 
Det blev en liten tur in i duschen efteråt 🚿
 
 
Det blev en naken paketöppning. "Om barnet själv får välja" så att säga... Han har börjat förstå tjusningen med presenter och rev själv upp pappret. 
 
 
Tadaaa, ett eget litet kök. Fyndat ur ett soprum och ändå så himla fint! Jag har en liten filmsnutt från när jag är ett år och får ett Micki-kök i julklapp. Står och poppar popcorn i en kastrull. Poppopopoppp! Alfred sprang hellre runt och bangade med sina kastruller 😝 Öppnade och stängde ugnsluckan. Kokade morötter och stekte köttbullar. 
 
 
Därefter lekte Alfred en god stund med lådan innan han hade tid för själva presenten.  
 
 
 
En polisbil, som morfar har på jobbet. Perfekt!
 
Mycket mat blev det men också flera promenader i typiskt svenskt sommarväder. Lite regn. Lite sol. Ganska blåsigt. Kallt varmt kallt varmt. ändå vackert med böljande grönska och blommande ängar.
 
 
Alfred somnade snabbt i vagnen och sov sedan gott hela rundan.
 
 
Angel passade på att åka i vagnskorgen en stund när hon blev trött i de små benen. 
 
 
Kalas-dagen fortsatte med lite lek i trädgården, grillat till middag och en sista promenad innan gästerna åkte hemåt och vi gick till sängs. Nu sover han väldigt gott, vår fina lilla pojke!
 

Midsommar-premiär

Midsommar. Tredje året med Daniel. Första året med Alfred. Förra året var jag 100% gravid och 0% födande. Minst 200% otålig dessutom. Nu känns det rätt bra att vi får dansa små grodorna i lugn och ro, med en vecka tillgodo innan ettårsdagen. Inte för att vi firar på rätta dagen i år, men ändå :-) Idag åkte vi i alla fall till resele för att lyssna på musik, äta matsäck och dansa. 
 
 
Alfred var så fin i hatt och sjömanskostym! Påminde mig om min lillebror när han var liten, med ljus hockeyfrilla och blåvita kläder :-) Själv hade jag den blommiga klänningen som inte passade förra året.
 
 
När jag, efter en liten stund, fick Alfred på ryggen i vackra Easysling Cassiopeia (sjalen) kände jag mig väldigt finklädd! Vi gick runt och minglade litegrann bland kända och okända människor. Fick leenden och glada kommentarer om hur mysigt Alfred satt, hur charmig han är, hur fin han var i hatten. Ljuv musik för en stolt mamma såklart ;-). 
 
 
Daniel tog över kameran och tog vackra bilder, han har verkligen öga för komposition och fick med både flagga, nipor och dramatisk himmel ❤
 
 
En liten extra lov tog vi, bort från folket och ner mot vattnet. Alltid skönt att komma undan en stund. Dante sprang ner till vattnet och badade fötterna. Närmare än så kom vi inte "årets första dopp" idag, även om vi var bra sugna medan solen ännu värmde.
 
 
Firandet började vid tolv och inte förrän två restes stången. Då hade vi hunnit fika och mingla lite längre än nödvändigt och "höll ut" en stund för att Alfred skulle få uppleva ain första ringdans. 
 
 
Tillslut blev klockan två och sommarfina barn med föräldrar samlades, tog varandra i hand och förde traditionen vidare.
 
 
Jag satte Alfred i selen och dansade med honom på magen. Nästan som förra året när han låg inuti, men ändå världar ifrån! 
 
 
För i år kunde jag ta ner honom och låta honom hoppa små grodorna till han kiknade av skratt. Hålla honom. Kramas. Pussa. Visst var det skönt därinne, Alfie, men det är ju bättre här. För alla andra finns ju, ute i världen där
 
 
Det var bra med en midsommar med bara lilla familjen, i vår egen takt. En trött familj var det. Imorgon ska vi vila. På söndag kommer det folk och då firar vi Alfred igen. Han är vrd att firas varje dag. Varje timme, minut, sekund. Älskade underbara Alfred!