Över och ut!

Idag har jag: 
- Simmat innan jobbet
- Blivit biten i rumpan av en hund
- Gosat med en tiger
- Sjungit Bach med krampande luftrör. 
 
Jag är såååå förtjänt av att sova nu! I Alfreds säng. För att det är mysigast så ❤️
 
 

Glömt och förlåtet

Vilken tur att ett litet barn inte är lika långsint som många vuxna. En sån ynnest att få umgås med en varmhjärtad liten människa som säger ifrån när hans behov inte tillgodoses men alltid är beredd att mysa och kramas när han är på gott humör.
Idag har jag fått massor av den varan. Igår också för den delen, även om jag en liten stund inte förtjänade det. 

Efter den sköna veckan i Skåne, när jag fått vara med Alfred hela tiden, kändes det jobbigt att åka hemifrån innan han vaknat och inte komma hem förrän vid middagstid. När min praktikant ringde och sjukskrev sig såg jag därför chansen att hämta Alfie som medhjälpare istället. Vi möttes i stan och han sken upp när jag kom. "MammA" sa han med det där härliga eftertrycket på sista A. Sen satt han och läste bok i bilen medan jag berättade att vi skulle ut i skogen. Var glad åt att komma fram efter en knapp halvtimme. Tultade omkring i snön och letade efter Dante.

(null)

Vi hade myclet kläder för det var kallt ute och det gjorde sjalningen hemskt svår. Snö på sjalen och stelfrusna händer, halkig jacka och bylsig overall. 

(null)

När jag drog en bärjacka utanpå allt for Alfreds mössa av och försvann i jackan. Efter mycket krångel fick han min istället, alldeles för stor förstås men jag orkade inte börja om och inte han heller. Sen traskade vi in i skogen. Herregud det hade kommit mer snö än jag anat! Grenarna var tunga och jag pulsade till knäna. Efter bara tio minuter på väg mot beståndet kom en misstänkt dunst från sjalen. "Neee neee neee" ropade Alfie (ner ner) och jag gissade att han bajsat. 

(null)

Jag sjalade ner honom på en mindre snöig plätt men kunde inte annat än att sätta upp honom igen, på magen dock. Han såg trött ut och hade hunnit bli ledsen. Bajs i blöjan och nappen var kall. Jag kunde bara gå vidare, genom beståndet men mot vägen. Insåg att jag inte skulle få mycket gjort men kanske kunna ta några bilder på väg ut åtminstone. Så dök en skoterstuga upp. Vi gick in. Alfred grät. Jag klädde av honom och torkade bajset ur blöjan. Fick ett bättre knyt. Nu gallskrek han och inget jag gjorde hjälpte. Vi var långt från bilen. Jag skrek jag också, i frustration. Klädde oss igen och pulsade vidare. Försökte gena längs en skoterled. Plötsligt gav snön vika och jag sjönk knädjupt i en lerig Bäck. Kände kängorna fyllas med iskallt geggigt vatten. Baaaaah! Förbannat. Kunde bara gå vidare, kall och trött med panikslagen bebis. Gå och gå pch gå. Väl ute på vägen sprang jag tills jag inte orkade. Då vände turen. En markägare kom körande och vi fick åka tillbaka till vår bil. Jag satte stackaren i stolen. Han ville inte ens ha sin mjölk, bara grät. "Han kommer hata skog. Han kommer hata snö. Han kommer hata sjalen. Han kommer hata mig". Efter en kvart somnade han. När han vaknade var allt glömt och förlåtet.

(null)
(null)
(null)

Idag har vi haft en bättre dag tillsammans. Jag jobbade först förmiddag, sen var jag hemma till halv fyra och kunde leka, mysa, promenera. Fyra började jag jobba igen och åkte från kontoret vid åtta.

(null)

Då hade jag planerat lördagens skogsdag med sbo och dessutom haft ett bra markägarmöte där vi pratat skogsägarstrategier, norras upplägg och kartor i appen. Alfie somnade med pappa vid sju och hade egentligen mer kvalitetstid med mig än när jag jobbar som vanligt. Borde kanske ta fler kvällspass framöver ;-). 

(null)

Imorgon ska jag simma innan jobbet och Danne och Alfie ska på BVC-kontroll. Ser fram emot båda delar! Godnatt godnatt ❤️

I tid och rum

Hej mitt vinterland, nu är jag här! Idag landade vi på Sandsmon igen och det här var vad vi möttes av. 
 
 
Notera att det 1. Har kommit snö och 2. Var skottat redan när vi kom! Våra grannar är bäst ❤️❤️❤️
 
Det känns lite märkligt att ena dagen befinna sig i färggrann höst och nästa dag vara mitt i vintern. Det moderna resandet är nog bra märkligt för våra stenåldershjärnor! Det märks mer på Alfred än på oss vuxna men nog blir väl alla trötta av plötsligt miljöombyte? Jag tycker ändå att han gör det fantastiskt bra! Han har varit på gott humör hela tiden. Ätit bra, sovit två gånger om dagen, lekt massor och vuxit både på längden och i sin mentala utveckling. Daniel tyckte han kändes vuxnare nu och jag tror att det till stor del är hans språk och kroppsspråk som blivit tydligare. För både mig och Alfred hsr sjalen varit en trygghet som alltid följt med. Det är där han har sovit de fledta dagarna och där han suttit på promenader och utflykter. Det känns så skönt för mig att han så gärna vill åka sjal, att han somnar på bara några minuter och sover i en timme medan jag kan fixa annat. Jag har lagt in bilder och pysslat på datorn i lugn och ro, eller suttit och vilat, gått promenader, fikat och pratat. Det är tryggt att ha honom nära, inte behöva springa och kolla om han vaknat, veta hur varm han är och höra hans andetag. Mitt fina lilla burna barn som gärna springer till andra men ändå ofta vill vara nära mig 🤗
 
 
Den här gången delade vi upp resan mot Skåne på två dagar. Då gick tågresan snabbt och lätt och han sov (i sjalen) en dryg timme på varje etapp. Jag är så nöjd att allt flöt bra men det var ändå lite bökigt att åka runt i Stockholm och sova över och sådär. Hemresan gjorde vi i ett svep och jag hade bokat avresa vid två och ankomst tio på kvällen i hopp om att han skulle somna vid sju och sova nästan hela sista resan. Allt gick superbra, med sovning i bil,  lek, fika, lite spring i korridorerna, sovning i sjalen sista timmen på första tåget och lite mer fika på stationen. Jag kände mig som en supermamma med min nöjda kille. Busade, gosade, läste bok, slängde upp i sjal, sövde på några minuter, satt och vilade nån timme, fikade lite mer, upp med småtrött pojke på ryggen, bak med flaskan - alla nöjda. 
 
 
Sen gick det mindre bra... Superkrafterna tog liksom slut någon gång vid åtta-tiden. Alfred var trött redan när vi steg på. Jag planerade in lite mys, mat, facetajm och så ett avsnitt pippi för att få tiden att gå lite. So far so good, med lite spring i korridorerna dessutom. Han var otroligt trött redan vid sju så när jag började sjal-natta tänkte jag att et här fixar jag snabbt. Men han protesterade. Inga problem, vi sprang lite mer, åt lite mer, lekte lite och kollade Pippi igen. Så upp i sjalen. Skrik och gråt. Nu framhärdade jag för ögonen gick nästan i kors. Svettig mamma sliter och drar i sjal och försöker hålla skrikande unge på plats. Inte så harmoniskt! Tredje försöket gick lika illa. Då hade jag försökt natta i knäet och stolen en bra stund men han bara rymde. "Nu ska du sitta i sjalen och sova" väste jag. Han skrek som en stucken gris. Inte förrän strax efter nio sov han. Alldeles färdig. Stackare! Nej, på kvällen ska vi inte resa, då ska han få sova sängen istället! 
 
Kan inte sova
 
Varm kille fick ligga i famnen, men hur ska man då packa och komma ut???
 
Lyckades tillslut sjala upp honom sovande och värma honom under mina kläder när vi gick ut i snön
 
 
Idag var han pigg igen och glad att få vara med pappa, farmor, farfar, faster och Dante inte minst.
 
 
 
Vi åt lunch i Sundsvall och sen åkte vi hem. Där blev det värmande brasa, pulkaåkning och återupptäckande av gamla leksaker. Nöjd kille med andra ord! Mormor och morfar pratade i plattan flera gånger så att han vet var han har dem igen.
 
 
Bu sover han gott i sin egen säng och jag ska gå ner och äta kvällsmat. Godnatt godnatt!