I stallets strå


Hm, nu ska vi se, vad skulle nu den perfekta julen innehålla? Gnistrande kyla- check. Familjelycka - check. Tomtegröt och pepparkakor - check. Visstja, lite halm, stall och höstar är ju aldrig fel. Nämen vi slår väl till på lite julfika i ett stall då va? Allt för er och bloggen! Fast nu förstår att jag skämtar va? Det känns bara dom om livet är så löjligt perfekt ibland. Som om det vore iscensatt. Dahlmarks och stjärnan Olli är i alla fall ett av våra absoluta favoritställen att åka till. Då tacksam att vi lätt känna er. 

(null)

Smällkall vinterkyla fick definitivt inte stå emellan när det vankades ridnings vi klädde oss i lager på lager på lager på lager med ullkläder. Fast nog var vi glada åt stallvärmen, fikat och den gemytliga pratstunden efteråt. Särskilt jag som klädde av mig både barn och ytterkläder när jag fick chansen att hoppa upp på hösten bakom Alfred. Världens finaste häst Olli! 

(null)

Idag var Olli klädd i pepparkaksvoljock och voltigegjord. Därmed fick Alfred göra premiär som voltigör, efter att han med lite tvekan godkänt att även jag fick hoppa upp på hästen. Det var ju liksom han som skulle rida, inte mamma. Sen satt han med ett brett leende medan Olli travade, inte ett dugg läskigt tydligen! 

(null)
(null)

Därefter var han medgörlig när jag ville göra konster och kunde både släppa händerna och stå på hästen. Inte så väldigt utmanande i fysiskt för vår lille akrobat, men vid 2,5 är det tydligen jättesvårt att göra något mamma eller pappa ber om, något man inte själv kommit på, så bara det var ju en bragd! 

(null)
(null)
(null)

Vid fikat fick Alfred finaste julklappen också - en liten häst som var på pricken lik Olli-favoriten. Den kommer både bli en älsklingsleksak nu när djur är det enda han önskar sig, och ett fint minne i framtiden. "Minns du hästen Olli som lärde dig rida?" Svea var mest upptagen med att sova. Varmt, gott och mysigt verkade hon ha det. 

(null)

Med mycket möda och stort besvär höll Alfred sig vaken i bilen. Sen passade vi på att kryssa av ännu en punkt på jullistan: Knäckebröd med julskinka och senap. Gott! Imorgon är det dags för julton, en viktig tradition. Klockan 18 i sollefteå kyrka om någon vill lyssna. Snart återstår bara pepparkaksbaket! Men så är det jul om bara drygt en vecka också. Tjohoo! 

(null)
(null)
(null)

Lugnet

Ni vet de där stunderna som infaller ibland, då man tänker undrar om jag någonsin kommer ha det så här bra igen. Där landade jag ikväll. I soffan, vid den tända granen, med sovande bebis i sjalen, en Jul med Ernst på teven och en stickning i handen. Alfred somnade på tio minuter ikväll, med mig och Svea vid fotändan. Ett stort framsteg! Redan klockan sju var vi nere igen och kunde lugnt slå oss ner och småprata med stickningen i händerna. Både mina och Sveas händer tills hon somnade. Hon är duktig på att gripa nu, vår tös! 

(null)
(null)

Den här julen blir nog den sista på länge då jag är så ledig. Jag är hemma med båda mina barn. Daniel jobbar ganska så luftigt men har ett schema så vi vet att han får de timmar han behöver. Både mina och Dannes föräldrar avlastar oss. Dante mår bra hos svärföräldrarna. Livet är fritt från stress och ångest. Vi oroar oss inte för vare sig ekonomi eller tidsbrist. Julen kommer vara lugn och relativt spontan, precis som dagarna som går. 

(null)

Trots att jag trivs med mitt jobb och ser fram emot alla år som kommer känns det som att det här måste vara den totala lyxen! Småbarnsåren delux (i positiv bemärkelse alltså). Åren som springer förbi så fort - barnen blir ju större precis hela tiden. 

Dags att få smakportioner snart? Undrar Svea.  (null)

Idag har Alfred tagit två stora kliv mot att bli storpojke. Först var han på sitt första besök hos frisören och skötte sig utmärkt. Frisyren är densamma som innan men nu är det slitna sommarhåret borta. Och på kvällen nattade jag alltså utan att ligga bredvid tills han somnat. 

(null)

Igår, efter en dryg nattning där Svea hann bli ledsen hos mina föräldrar, kände jag bara att nu är det nog. Jag vill inte vara beroende av andra vid nattningen längre. Svea är 3,5 månad nu. Alfred har hunnit vänja sig vid nya tillvaron. Nu ändrar vi nattningsrutinerna! Så idag pratade jag med Alfred och berättade att från och med nu ligger jag inte längre bredvid när du somnar. Okej sa han och blev lite pepp faktiskt. Först provade jag att gå ut ur rummet men då kom han efter på direkten. Sen satt vi vid fotändan och han slocknade nästan direkt. Trött som bara den efter en lång dag utan sovning. Nu hoppas vi på fler bra nattningar framöver! 

(null)

Nu ska vi kolla På Spåret och äta kvällsfika. Ha de! 

På andra sidan

Nu har min lilla tvååring haft en underbar dag. Firat lucia både hemma och på förskolan. Sjungit tillsammans med kompisarna och dansat i mitten av ringen.

(null)

Min trygga lilla pojke som är hemma med mig men inte ett dugg blyg i barngruppen. Som inte alls glöms bort utan glatt vinkas med i leken av stora och små. Som sjunger högst av alla och var först med att dansa. 

(null)

Min pojke som alltid har oss så nära nära när han behöver oss. 2,5 år och sakta men säkert på väg ut i världen. Idag har hans stolt förevisat sina båda hem för Eva-Maria och hennes två barn. Ja, för han bor ju lika mycket hos mina föräldrar som hos oss, och har lika många saker där. 

(null)

På andra sidan jorden, i varma och soliga Tanzania, växer många barn fortfarande upp utan sina föräldrar. Många mammor dör vid födseln. Ännu fler blir offer för sjukdomar. Små barn har små chanser att klara sig utan sina mammor, särskilt om de är sjuka när mamman dör. 

(null)

Vid mitt besök i Tanzania besökte jag ett underbart barnhem fullt av skratt och värme. Där bor barn tills de är ca 2 år gamla. Bor och älskas, matas och får vård. Blir trygga och starka små människor. Under hela tiden har de kontakt med en eller flera släktingar, som sedan tar hand om dem när de är stora och friska nog för att klara sig utan mammans mjölk och omvårdnad. 

Lucia året då jag var "på andra sidan ekvatorn"
(null)

Det är ett sätt att kunna ta hand om många barn under de mest utsatta åren, och se till att de får växa upp hos sin släkt därefter. De minns aldrig att de bott på barnhem, men de får en bra start i livet. 

(null)

Jag väljer att stödja denna verksamhet, en av många som skapar en bättre värld. Jag tror att en bra start i livet ger ringar på vattnet och jag vet att alla mina pengar kommer barnen till godo. Lisbeth och hennes man driver verksamheten som sin livsgärning och för det med flaggan i topp. 

(null)

Om du också vill hjälpa dem skapa en bättre värld i Tanzania kan ni ge er gåva till dem på http://www.musoma.se/420063948

Ha en fin lucia!