Snor, jord, kärlek och sjalar

Ledig dag. Så skönt det skulle bli. Äntligen gos hela dagen. Så mycket vi skulle mysa. Så mycket vi skulle hinna. Så mycket den tankegången föll under natten. Natten då Alfred snörvlade och snurrade och klängde sig fast vid bröstet. Då min hals började killa och kroppen inte kom till ro. Suck! Inte vila. Inte ha det bra. Inte vara pigg och aktiv. Klockan fyra på morgonen gav vi upp. Då var Alfred fortfarande gnällig och jag alldeles för trött. Sen somnade vi om i soffan en stund. Vaknade halv åtta. Då var Alfred något piggare och jag fortfarande trött. Först efter en långpromenad med Alfred i sjalen vaknade jag till. Alfred somnade om i soffan med Daniel och jag fick påta i jorden. Det blev kanske inte så illa ändå.
 
 
Det har varit en lugn men ändå produktiv dag. Daniels föräldrar kom vid lunchtid och det var så skönt att ha dem här. Alfred ville helst vara hos farmor hela tiden. Jag hann sitta vid datorn och ordna lite tråkiga saker som jag skjutit upp allt för länge. Danne målade klart och röjde bort gräs. Jag och Ami rensade rabatter. Alfred lekte och lekte och lekte. Solen kom och gick. Regnet likaså. Alfred ville bara vara ute och det fick han. Leka i sandlådan. Tugga på pinnar och gräs. Plocka i lövhögarna. Rota i leksakslådan. Utebarn ända in i själen! 
 
 
Innan middagen kom Cheri och Thor på besök. De skulle låna min kortsjal för att se om det är en lagom längd för dem. Pojkarna lekte och lekte och lekte. Alfred tittade på Thor som gick omkring med saker i händerna. Sen gick han också nästan hela tiden. Snabbare och säkrare för varje minut. Innan de åkte hem sjalade vi upp pojkarna och tog lite kort. Det var mysigt att få bära i en ullsjal. Mjuk och varm och stark! Lätt att få till ett snyggt knyt med.
 
 
 
När jag började bära Alfred tänkte jag att en bra sele var allt jag behövde. Sen insåg jag att en sele skulle vara bra för att både jag och Danne skulle kunna bära lätt och bekvämt. När Alfred blev stor nog för att bäras på rygg förstod jag att en sjal var smidig att knyta ryggsäck med eftersom barnet hamnar högt upp, nära kroppen och kan bäras under en vanlig jacka. Jag undrade dock varför folk hade så många sjalar. En räcker väl? Eller? 
 
 
Nu har jag en lång bomullssjal som är stark, kan knytas i flera lager och stadiga knyt, är lätt att tvätta och bra att använda i skog, trädgård osv. Jag har en kort sjal med silke som är sval, stark, tunn och snygg. Den tar jag när jag ska packa i vanlig väska, sjala utanpå kläder, bära på höften inomhus, bära när det är varmt. Jag vill gärna ha en bomullssjal också. En mjuk och gosig som ligger skönt på axlarna, men inte för lång. Kanske "villhöver" jag ännu fler framöver. Det blir så när man får ett intresse. Som att den inbitne löparen behöver olika skor för olika underlag och tennisspelaren har fler än ett rack. Sjalar är inte billiga. De är äkta hantverk, eko och rättvisa och väldigt hållbara. Det innebär också att de inte förlorar i värde av att användas. En dag kan jag sälja för samma pris som jag köpte de för. Därför  ser jag fram emot att få köpa, byta och prova många olika innan bärdagarna är över. Det här är helt klart mitt hittills mysigaste intresse. 
 
 
Håll tummarna för en skön natt med mycket sömn och en frisk morgondag!
 

En mammas utvecklingssamtal med sig själv

Idag har jag varit på medarbetarsamtal i ö-vik. Det innebär att jag och chefen gått igenom året som varit, målen fram till årsskiftet, hur jag trivs på jobbet, vad jag är bra på, var jag kan utvecklas osv. Inser med stor tydlighet att jag har tagit ett stort steg framåt sedan jag blev mamma. På färre arbetsdagar gör jag ett effektivare, mer självsäkert och övertygande jobb. Jag har mål för egen del och en bra logistik i arbetet samtidigt som jag prioriterar privatlivet högt. En välmående arbetare är en bra arbetare konstaterade chefen. Det stämmer! 
 
Därmed är kaffe på solig altan mkt arbetsfrämjande!
 
Även på det privata planet har livet förändrats enormt mycket. Både jag och Daniel har lärt oss massor om att vara vuxna. Blivit bättre på att få vardagsstöket med mat, tvätt och städ att flyta. Axlat rollen som föräldrar med ansvar för ett ömtåligt litet liv. Inte minst lärt oss sköta ett hus. Vi har klarat av att renovera gamla möbler, tapetsera, slipat ett tak, målat allt möjligt, skruvat upp hyllor och krokar och beslag och odlat en massa ätbara grejer. Hela tiden är det nya projekt som dyker upp. Idag har jag satt upp ett spis-skydd så att inga nyfikna fingrar når upp till plattor och kastruller. En trappgrind variant "rullgardin" väntar på att skruvas upp och vi har tillsammans målat både utemöbler och kåpan till luftvärmepumpen.
 
Alfred packar upp leverans av trappgrind, spis-skydd, födelsedagspresent m.m
 
Natta barn och samtidigt måla trädgårdsmöbler än ändå ganska skickligt ;-)
 
 
Ändå längtar jag tills jag lärt mig mer. Det känns som att jag saknar viktiga kompetenser som jag behöver för att få ordning på min projekt-lista. Till exempel skulle jag vilja kunna snickra åtminstone enklare konstruktioner. Ett lock till sandlådan och ett trappsteg som går runt hela altanen till exempel. Det är säkert inte jättesvårt men det kräver ändå att man 1. Vet vilket virke man ska ha, 2. Mäter rätt längder och vinklar, 3. Lyckas såga rakt i alla riktningar, 4. Vet hur man bäst fogar ihop allt, 6. Väljer rätt skruvar och huvud på skruvdragaren, 7. Faktiskt tar tag i ovanstående lista och får det gjort. Det blir lite för många moment för att jag ska våga försöka! Samtidigt vill jag inte vara beroende av pappa för de där småsakerna som vi kanske kan klara själv. Får helt enkelt ta mig tid och börja öva på sandlådelocket någon dag så ger sig kanske resten med tiden. 
 
Balansakt på tillfälligt trappsteg
 
Den där tiden förresten, den har också förändrats det senare året. Eller snarare fördelats på nya saker. Vissa intressen har hamnat på avsittarbänken och annat (Alfred framförallt) har kommit till. Tänkte lista upp de största förändringarna: 
 
Saker jag lägger mindre tid på numera
- se på tv - händer i princip aldrig
- sitta vid datorn - händer om jag har tur nån gång i veckan 
- rita och skriva berättelser - var tyvärr längesen
- handarbeta - blir inte heller av
- städa - sker när det sker
- träna - gör jag 2-3 gånger per vecka men kortare pass än innan Alfred. Långt ifrån de 8-12 timmar per vecka med gymnastik, voltige, löpning mm jag fick ihop under Umeå-tiden 😝
- spegla mig, fundera över livets mening och min egen betydelse, grubbla över lag
- Jobb (80% just nu)
- kören - förhoppningsvis bara tillfälligt 
 
Vem behöver tv när man har det här?
 
Saker jag fortfarande hinner med
- Promenera
- Blogga
- Göra utflykter
- Fuldansa (nu med barn i sjal eller famn)
- Laga riktig mat
- Läsa på kvällarna
- Springa och styrketräna
- Fixa med hus och trädgård
- Träffa vänner
 
Redo för promenad
 
Saker jag gör mycket mer
- Kramas, pussas och myser med både Danne, Alfred och Dante
- Sitter på golvet och tittar på Alfred
- Fotograferar
- Facetajmar
- Skrattar
- Plockar undan
- Vilar
- Surfar på telefonen
 
Jag kan titta på Lill-token nästan hur länge som helst (fast gärna få lite saker gjort under tiden)
 
Mitt liv har helt enkelt blivit väldigt väldigt bra sen jag fick barn!
 

Alfie-Abstinens

Fem snygga kvinnor och ett gäng ungar i solig trädgård. Bebis som duger i luften. Cirkelträning och pepp. Bästa slutet på dagen!
 
Idag har jag gått i skogen i över en timme, druckit kaffe och pratat med trevliga markägare och känt mig bortskämd. Sen har jag fått superduperabstinens efter Alfred, lunchat i solig trädgård med pojkarna och därmed bevisat att jag ÄR bortskämd. Jobbat lite till och försökt express-handla (pga abstinens igen) men ändå släpat kassar i butik i tre evigheter. 
 
 
Därmed återkommer jag till scenen i början av detta inlägg. Tisdag = tisdagsträning. "Då kan Alfred och jag gå på promenad med Dante" sa min förstående sambo, men se det kändes INTE bra. Jag vill vara med min Alfie! Tur då att jag tränar med ett gäng mammor och att vi idag skulle hänga i en trädgård i kvarteret. Alfred var lycklig med aktiviteten. Daniel passade på att springa och styrketräna på sitt håll. Jag fick både vara med Alfred och bli lite starkare. Dessutom klarade luftrören, som strulat ska dagen, aktiviteten alldeles utmärkt. Bra där! 
 
Super-teamet, bild från igår.
 
Nu vill jag egentligen vara hemma och mysa i en vecka, men lite mer jobb ska jag få gjort innan jag får vara ledig på torsdag. Hurra för röda dagar!