Soligt på hemmaplan

Tänk att vi fick komma hit och ha en sommarvecka i april! Helt fantastiskt. Sista vistelsen i barndomshemmet levererar. Det är så märkligt, trots att huset är delvis tömt, att jag går igenom lådor och kläder och att flytten är efterlängtad känns allt så avlägset. Här har jag haft så många favoritställen som Alfred nu fått leka på många många gånger. Jag har fått se honom bli större på samma plats vid varje besök. Lilla pyret kommer inte ha den anknytningen. Å andra sidan har hon mormor och morfar som grannar - bättre än så blir det knappast! 

I maj 2016 tog vi den här bilden på mig och Alfred i magen. Nu tog vi samma bild igen på mig och lilla pyret, och en där Alfred ficl vara med på grenen. Samma plats, olika tillfällen!
(null)
(null)
(null)

I augusti 2016 tog jag en bild på lille Alfred i en färgsprakande blomkruka. I januari 2017 tog jag om bilden för att visa hur mycket han vuxit. Nu är han drygt ett år äldre och vi tog en sista kruk-bild, april 2018. 

(null)
(null)
(null)

Idag har vi haft en lugn och skön dag som påminner mycket och min barndom. På morgonen gick vi en promenad i sakta mak. Alfred gick själv i minst en kilometer, inklusive pauser för att plocka pinnar, ploppa ner stenar i gatubrunnar, hälsa på smådjur osv. 

(null)

Sen fick han rida ryggen fram till grod-dammen. I min familj har det varit tradition att följa grodornas parning och ynglens tillväxt varje år. Det var roligt att få dela det med vår pojke! Han var bekvänt nog väldigt nöjd med att sitta kvar på ryggen och titta. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Efteråt fortsatte vi till en rolig lekplats där det blev paus för fri lek och fika. 

(null)
(null)


Jag kände av fogarna litegrann sä Alfred fick sitta på pappas rygg hem. Då blev det spring, bus och en massa skratt! 

(null)
(null)

Det blev en väldigt lugn dag på hemmaplan med lek i trädgård och inomhus, mat och frukt. Välbehövligt för alla och härligt i värmen! Efter middagen, när alla var samlade, gick vi ner till sjön. Med många stopp på vägen såklart!

(null)
(null)
(null)
(null)

Det blåste lite men det bekymrade varken Alfred eller morfar. Idag skulle de plaska i vattnet. Det blev succé! 

(null)
(null)
(null)

Det var en härligt sömnig pojke och en minst lika trött pappa som la sig att sova på kvällen :-). 








Bilder från en solsemester

Vi är i Skåne! Semester - såååå skönt. Jag har redan tagit massor med kort redan så nu kommer det ett inlägg där bilderna får tala. 

Tågresan - lång men ganska mysig. Alfred sov ca 5 minuter, och mer blev det inte den dagen.  Dessutom väldigt mammig. Väldigt tuttig. Väldigt bestämd. Tur att vi var två vuxna ändå!

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Sen kom vi fram till solsken, blommor, leksaker, en mormor, en morfar och lek precis hela tiden! Vem har då tid att sova eller äta? 

(null)
(null)
(null)
(null)

Älskar att titta på honom med mina föräldrar! 

(null)

Innan läggdags gick vi till lekplatsen och sjön. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Idag gjorde vi en favorit-i-repris på det. Innan daggen torkat ur gräset hann vi med lek både i trädgården, på lekplatsen och vid vattnet. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Efter lunch åkte vi på utflykt till Lund. Gick en runda på stan och åt middag i stadsparken. Där fanns det en rolig klättersten och en damm med fåglar. Spännande! 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Vi avslutade med ett efterlängtat besök hos Rebecka, Marcus och Elliot i deras nybyggda hus. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Vilka dagar, inte sant! Vi håller alla tummar för att det fina vädret håller i sig ☀️

Magen och jag i stora staden

Nu har jag varit i Stockholm. Oj vilka bryderier jag hade dagarna innan. Resa. Inte resa. Resa. Inte resa. Jag hade bokat möte med en ny markägare och en gammal. Fått en icke-ombokningsbar tågbiljett på onsdagen. På fredagen lämnade nya markägaren återbud. Suck! Sånt händer, men plötsligt kändes resan myclet mindre viktig. Resa. Inte resa. Resa. Ja, tillslut reste jag ändå. Biljetten var ju betald, ett möte skulle hållas, kanske kunde jag få ihop ett till på kort varsel - lika bra att försöka! 

Jag såg fram emot:
1. Att sitta stilla på ett tåg en massa timmar helt ensam. 
2. Att sova en ostörd natt och äta en ostörd frukost. 

Det var härligt att sitta på tåget timme efter timme. Jag älskar att åka tåg. Även om jag kom på mig själv med att sakna Alfred 1 minut efter avgång och ägna låååång tid åt att scrolla bilder i mitt eget instagramflöde 🙈 Sen kände jag någon sparka inuti. En liten sprattelfisk som allt som oftast blir åsidosatt än så länge. Nu är det bara du och jag lilla okända älskling tänkte jag och klappade fina magen. Du och jag på äventyr. 

Ungefär såhär förlöpte vistelsen: 

Episod taxi
Tåget blev sent. Jag kom inte fram förrän halv elva på kvällen. Jag bokade taxi på vägen, fick ringa istället för att använda appen för jag hade ingen aning om var jag skulle be bilen stanna. När jag kom till utsatt plats 15 minuter tidigt stod där en bil från sagda bolag. Efter en liten stund gick jag fram och knackade på fönstret för att kolla om utifall att bilen var min och bara i god tid. Ha ha ha. Chauffören skrattade mig inte upp i ansiktet men inte långt ifrån. "I god tid" i Stockholm innebär tydligen 2 minuter tidig. 

Episod hiss
Kom välhållen till hotellet och checkade in. Fick ett kort i handen. Våning 6. Letade upp en hiss. En massa knappar. Stjärna. Pil upp. Pil ner. Chansade på pil ner. Tjohoo dörren öppnades. Tryckte på 6. Inget hände. Tryckte på 6. Inget hände igen. Tredje gången. Nej. Tryckte på botten och kom ut igen. Provade uppåtriktad. In igen. Tryckte på 6. Vad sjutton är det här! Letade efter ett trapphus. Nej, det fanns inget! Tillbaka till hissen. Upptäckte en korthållare. Där skulle nyckeln placeras. Hissen rörde sig. Pjuh! Morgonen efter, när jag ätit, skulle jag åter använda hisspiiiiipeln med förnyat självförtroende. Då stannade den på trean. In välldeen massa kineser. Sen åkte hissen neråt igen. Innan den fortsatte till min våning. Vad hände där liksom? Hissen -Sara 2-0.

MEN JAG SOV SÅ GOTT SÅ GOTT! Och åt en massa frukost därefter. 

Sen promenerade jag till Norras kontor som visade sig vara jättefint. Vädret var grått. Det brusade ständigt från alla vägar runtomkring. Jag undrade hur folk kan bo såhär utan att bli galna. Men man vänjer sig väl? Det var en väldigt fin promenad ändå förbi en skogsdunge, ett koloniområde och en havsvik. Jag fick en känsla av en annan tid, när jag var ensam och inte hade rotat mig. Men så kände jag den mysiga magen puta under kläderna. Du och jag lilla pyret, du och jag i stora staden. 

(null)
(null)
(null)

På kontoret gick tiden snabbt. Jag ringde stockholmare som inte svarade eller hade tid idag. Förberedde mötet. Höll mitt möte. Avräknade och skickade mejl. Klockan två var det mesta gjort och det kändes skönt att åka mot tågstationen igen. Se till att få i mig lite mat innan hemresan. 

(null)

Jag gick en kort tur på stan också. Det är inte varje dag man är i Stockholm ändå. Jag hittade en barnbutik och hoppades på att hitta en present till Alfred. Men den var:
1. Dyr
2. Full med föräldrar som fångade mig mellan hyllor och barnvagnar
3. Helt tom på lekvänliga leksaker
Blir så fruktansvärt obekväm i stadsmiljö och affärer, särskilt när allt är så pretentiöst, alla så uppfixade, allt så tillrättalagt. Sen råkade jag ändå hitta en Superfin "gravid-outfit" på indiska när jag bara skulle leta efter någonstans att äta. Var så nöjd med mitt inköp att jag struntade i att inga lyxiga restauranger lockade. Hade precis bestämt mig för att bara ta en hamburgare på centralstationen innan det perfekta matstället dök upp precis mittemot. SÅ GOTT. Jag är proppmätt!

(null)

Nu sitter jag på tåget. Har arbetat ett par timmar. Är alldeles nöjd med att få ta det lugnt igen. 

Trots buller, cigarettrök, små missöden och konstiga stadsnormer blev det en riktigt trevlig tur söderut. Fast jag önskar att jag sluppit det där återbudet så att jag kunnat känna mig liiiite mer effektiv...