Helt tvärtom men bra ändå

 Redan helg igen, tänkte vi i fredags och hurrade. Nu skulle vi vila och göra en mysig familjeutflykt och få lite ordning på torpet. Haha, lycka till skrattade verkligheten. 
 
Igår vaknade jag och Alfred efter en okej natt. Jag tänkte efter. Jo, vi hade sovit ganska många timmar ostört. Bådade gott. Gjorde mitt bästa för att inte känna efter för jag var omotiverat trött trots timmarna med sömn. Fast sånt kan ju gå över när man kommer igång. Vi smög förbi Danne som blivit lovad sovmorgon och åt frukost. Det blev en mysig morgon med mat, trädgårdsjobb, mera fika och promenad.
 
 
Jag kände att luftrören reagerade på den där latenta tröttheten men var i övrigt peppad på utflykt. Fast, vädret var ju inte så bra. Danne var också trött trots en lång och ostörd natt. Han var INTE sugen på att vara utomhus. Två trötta föräldrar med dåligt tålamod och olika viljor. Tillslut blev det en kompromiss. Vi åkte en lång biltur och beundrade höstprakten på avstånd medan Alfred sov. Daniel lovade dessutom att städa och jag tog med mig Alfred efter lunch och åkte till badhuset. Bra aktivitet en ruggig höstdag. 
 
 
Meeeen! Vad ÄR det med vissa trötta dagar? Ibland blir ingenting som man vill. Vi ringde till Magdalena och hade tur, de ville gärna träffas. Kompis-mys är kanske ännu trevligare än badhus när jag tänker efter! Fast piggare blev vi kanske inte. Nej, den här dagen var mer överlevnad än nöje och hade jag inte haft sjalarna att stoppa ner en mammig Alfred i ibland hade jag kanske blivit lite galen. 
 
Lagar lunch och är precis så trött som jag ser ut
 
Dags att laga middag.
 
Inte heller idag blev det utflykt. Inte för oss i alla fall. Det gjorde ingenting! Daniel tog Alfred på förmiddagen så att jag fick skriva artiklar till Rallet går, vår fina byatidning. Den 10:e oktober kan ni bland annat läsa om Patrik på P Mohlins åkeri :-). Det är en del i vår följetong där vi presenterar en företagare från trakten. Riktigt roligt att få träffa och skriva om alla härliga människor! 
 
 
På eftermiddagen fick Danne egentid och åkte på utflykt själv. Vi promenerade mot lekplatsen på Öhns skola men.... ja ni gissade rätt... det blev inte så. Fast bra ändå!
 
 
Vi fastnade hos en trevlig granne och promenerade hemåt genom skogen först när magen började kurra efter middag.
 
 
Alfred myste och busade omväxlande på ryggen och skogen var så fin med alla färger! Jag skulle velat he en liten kameraman bakom ryggen, så som Lolita i Supermariospelen på Nintendo. Nu fick jag hålla tillgodo med självutlösare. 
 
 
Jag ställde en gryta på spisen och sen pysslade vi i trädgården medan den puttrade.
 
 
 
Strax innan fem började jag duka men... ja det kom något emellan. Något bra! Patrik ringde och berättade att han var på väg till lastbilen och vi skyndade oss dit för att fota lite. Alfred fick sitta vagnen en stund som omväxling. 
 
 
Middag fick vi såklart ändå och faktiskt en tur till lekplatsen också tillslut. Daniel kom hem strax efter sex och föreslog att vi skulle ta bilen dit innan kvällsfikat. Det gjorde vi och det var väldigt roligt. Öhns skola är så fin och Alfred bara MÅSTE komma in på dagis där. Ska ringa imorgon och förhöra mig om hur vi bäst försäkrar att han får en plats. Vi kanske måste byta strategi lite och få in hoom tidigare än vi tänkt så att han säkert får en plats. Hoppas det funkar!
 

Lyssnar på Marc

Jag brukar lyssna på "tankar för dagen" på väg till jobbet. Det kommer så lagom vid tio i sju och slutar ungefär när jag parkerar. Imorse var det Mark Levengood som pratade. Han filosoferade om sommaren, den opålitliga älskaren som lovar evig kärlek men alltid överger oss. Fortsatte så med hösten, en surmulen mattant som skevar upp alldeles för mycket äcklig sörja som vi genast vet att vi inte kommer orka äta upp men ändå tvingas försöka. Han berättade om mamman som nekat pappans försonande "vänskapsförfrågan" på Facebook och konkluderade så att vi, inför vintern, ska städa bort oförätter och problem och ta med oss en vän för att överleva vintern. Med detta vill jag säga - vi kommer klara oss i år igen! 
 
 
Vi är helt omgivna av fantastiska människor inser jag nästan varje dag! Idag, otroligt nog en fredag (var tog veckan vägen), slutade jag arbetsdagen hos en favorit-markägare. Jo, jag har favoriter. Det är olämpligt för lärare och tränare men jag har inte läst någon policy som förbjuder inspektorer att favorisera så länge jag behandlar alla rättvist. P-O och Karin har all rätt stt bli extra omtyckta och jag ägnar gärna några timmars fritid åt att hälsa på hos dem. Därför hämtade jag mina killar och avslutade dagen i deras söta sommarstuga(or) med fantastisk utsikt över älven. 
 
 
Kaffe, fika, gott sällskap. Dante sprang som en tok på den stora gräsmattan.
 
 
Alfred beundrade motorsågen och fyrhjulingen och studerad noga den fällda björken. 
 
 
Vi njöt av utsikten med alla höstfärger. Det är väl märkligt, i juni och juli tror jag alltid att jag aldrig mer vill ha mörker och kyla. Sen kommer augusti och september. Bär i skogen. Svampar. Dimslöjor på morgonen. Träden blossar upp i rött och gult. De gosiga ulltröjorna åker på. Vi tänder brasa och drar fram filtar. Så känns det ändå rätt så mysigt med höst. I år igen. Människan är bra underlig! Fast på ett bra sätt :-)
 
 
 
Höst höst höst, men nu var det ju vänner jag skulle prata om. Jag har alltid haft ganska lätt att skaffa kompisar. Nu ser jag att Alfred verkar ha ärvt den förmågan och det gör mig så glad! Vi bor ju i ett område med mycket barn fast i lite spridda åldrar. Alfred är än så länge yngre än de flesta men grannarna tar så himla väl hand om honom. Han leker nästan dagligen med ungar från två till sju år och de kramar honom, håller handen, leker och busar, lär honom tokerier och är allmänt underbara. 
 
 
Idag lekte vi med grannpojkarna en stund. Alfred och William fick varsin morot ur landet och bytte vänskapligt efter någon tugga.
 
 
Sen spelade alla killar (inklusive Danne och Dante) boll en stund.
 
 
Innan läggdags gick vi på promenad tillsammans och beundrade fina Sandsmon. 
 
 
Jo, många kompisar har vi, fina arbetskollegor, markägare och familjen. Inte minst har vi varandra och det är det allra viktigaste. Nu ska jag sova bredvid Alfie så att Danne får vila ut en natt. Har laddat genom: 
 
1. Kvällsmat till alfred
2. Amma till sömns
3. Klä mig i sporttop, linne, Dannes träningströja och smörja brösten med kokos för att dölja lukten av bröstmjölk
4. Många nappar nära till hands
 
Wish us luck ;-)
 

Soff-filosofi

Det är som det är och det blir som det blir. Idag har vi haft en lugn och lång eftermiddag. Suttit och läst många böcker på golvet. Ätit pannkakor. Varit på gården. Alfred pratade själv med mormor på plattan en lång stund medan jag fixade på ovanvåningen. Han hade slagit på och av allt möjligt, pausat och stängt av men hela tiden kommit tillbaka till samtalet igen. Stort steg! Sen lekte vi med Lukas och Wilma. Gick på lina, hoppade studsmatta, spelade boll och satt i sandlådan. Grävde lite hemma. Hamnade plötsligt en lång stund mitt i trädgårdslandet och ammade.

Jag får väldigt lite gjort hemma. Tar inte så mycket bilder just nu. Lägger minimal tid på bilderna jag tar. Skriver kortare och kortare blogginlägg. Håller bara rimligt snyggt hemma. Kollar inte på teve. Tittar mest bara på Alfred. Bättre än så kan man inte spendera trötta dagar. Jag tycker ändå vi klarar den här perioden bra. Hjälper varandra. Tar dagen som den kommer. Myser mycket. Busar ännu mer. Ingen blir sitt bästa jag när man är trött men vi kanske kommer ännu närmare varandra ändå. Vi är ju ändå i samma lag, alla i familjen ❤️

Just nu ligger jag i soffan igen. Planerat den här gången. Alfred och Danne ska sova tillsammans. Alfred har ätit korv, välling, frukt och russin till kvällsfika. Pratade med morbror under tiden. Borde vara rejält mätt! Vi la oss vid sju och läste bok. Han somnade vid bröstet. Jag smet efter en timme. Det gick bra. Nu vaknade han nyss och gråter där uppe. Jag hoppas ändå att killarna får en lugn och bra natt. Snart snart snart måste vi väl vara över det här med nattamning? Det är svårt att byta rutiner!