Sjukdagar

Nu år det tisdag och den trötta helgen är förbi. Ändå är jag fortfarande hemma. Igår åkte jag till jobbet som vanligt fast med lite ont i magen. Mådde lite illa. Skyllde på tröttheten. Satt på kontoret och fick mer och ont. Mådde skit så efter ett par timmar åkte jag hem igen.
 
 
Gick till sängs med en hink och låg och kräktes, sov och våndades några timmar. Skulle vi nu åka på en vinterkräksjuka? Däcka hela familjen och spy om varandra hela veckan? Peppar peppar - det verkar inte så.
 
 
Vid tvåtiden fick jag i mig lite buljong och sov sen en timme med Alfred. Därefter vände det. På kvällen kunde vi gå en promenad i sakta mak och sen sov vi tungt hela natten. 
 
 
24 timmars inkubationstid är det på kräksjuka. Därför höll jag mig hemma idag också. Trött och med halvdålig aptit men helt klart på benen.
 
 
Försökte jobba lite hemifrån. Strulade mest med krånglande teknik men fick ändå bokat och förberett ett par markägarmöten och veckans budgetplanering. Mellan varven gosade jag med Alfred och tog lite frisk luft. Semestersjalen fick jobba på en långpromenad. Tror det är bösta sjalen jag hittills fått låna, åtminstone i konkurrens med Vanamo Routa. Den bär upp så tajt, skönt och mjukt i ryggsäck och är riktigt lätt att knyta. Typiskt, det är ju bäst om lånesjalarna är lite lite sämre än de man själv äger ;-) 
 
Jag förstår inte varför mina mobilbilder blir liggande hela tiden =(  Förlåt för det. 
 
 
Vi gick förbi ett fint fält med korn. Här kan man ta lite bilder (med mobilkameran tyvärr) tänkte jag glatt och knäppte flera stycken. Såg först efteråt att Alfie stoppat in rönnbär i munnen. Surt sa räven och det stämde helt klart! 
 

 
På väg hem blev det lite tråkigt att åka sjal. Då busade litegrann så var det skoj igen =). 
 
 
På eftermiddagen åkte Danne och tränade en stund och då passade vi på att leka lite i det som kommer bli lekstugan. Vi började möblera om och göra det barnvänligt. Där har grannarna tidigare ätit surströmming. Det kommer bli ett litet fint Alfie-bo, det är jag säker på :-). 
 
 
Ju längre dagen gick, desto mer återställd kände jag mig. Köttbullar och pannkakor gjorde sitt till! Vid femtiden (då mer än 24 timmar gått efter gårdagens kräkningar) åkte jag och Alfred till Erikshjälpen en stund. Vi fyndade ordentligt :-). Vinterskor, böcker och en fin trähäst på hjul. Träffade en kompis också och bestämde stt vi ska ha lekdejt med våra småttingar framöver! 
 
 
På kvällen ringde min bror oss på facetajm när Alfred åt kvällsmat. Han spelade och sjöng och det var så himla mysigt! Bästa morbrorn i världen <3
 
 
Nu känner jag mig på riktigt redo för jobb imorgon. En dag på kontoret och i fält, sen ska vi till Sundsvall och göra budget 👍
 

Helt tvärtom men bra ändå

 Redan helg igen, tänkte vi i fredags och hurrade. Nu skulle vi vila och göra en mysig familjeutflykt och få lite ordning på torpet. Haha, lycka till skrattade verkligheten. 
 
Igår vaknade jag och Alfred efter en okej natt. Jag tänkte efter. Jo, vi hade sovit ganska många timmar ostört. Bådade gott. Gjorde mitt bästa för att inte känna efter för jag var omotiverat trött trots timmarna med sömn. Fast sånt kan ju gå över när man kommer igång. Vi smög förbi Danne som blivit lovad sovmorgon och åt frukost. Det blev en mysig morgon med mat, trädgårdsjobb, mera fika och promenad.
 
 
Jag kände att luftrören reagerade på den där latenta tröttheten men var i övrigt peppad på utflykt. Fast, vädret var ju inte så bra. Danne var också trött trots en lång och ostörd natt. Han var INTE sugen på att vara utomhus. Två trötta föräldrar med dåligt tålamod och olika viljor. Tillslut blev det en kompromiss. Vi åkte en lång biltur och beundrade höstprakten på avstånd medan Alfred sov. Daniel lovade dessutom att städa och jag tog med mig Alfred efter lunch och åkte till badhuset. Bra aktivitet en ruggig höstdag. 
 
 
Meeeen! Vad ÄR det med vissa trötta dagar? Ibland blir ingenting som man vill. Vi ringde till Magdalena och hade tur, de ville gärna träffas. Kompis-mys är kanske ännu trevligare än badhus när jag tänker efter! Fast piggare blev vi kanske inte. Nej, den här dagen var mer överlevnad än nöje och hade jag inte haft sjalarna att stoppa ner en mammig Alfred i ibland hade jag kanske blivit lite galen. 
 
Lagar lunch och är precis så trött som jag ser ut
 
Dags att laga middag.
 
Inte heller idag blev det utflykt. Inte för oss i alla fall. Det gjorde ingenting! Daniel tog Alfred på förmiddagen så att jag fick skriva artiklar till Rallet går, vår fina byatidning. Den 10:e oktober kan ni bland annat läsa om Patrik på P Mohlins åkeri :-). Det är en del i vår följetong där vi presenterar en företagare från trakten. Riktigt roligt att få träffa och skriva om alla härliga människor! 
 
 
På eftermiddagen fick Danne egentid och åkte på utflykt själv. Vi promenerade mot lekplatsen på Öhns skola men.... ja ni gissade rätt... det blev inte så. Fast bra ändå!
 
 
Vi fastnade hos en trevlig granne och promenerade hemåt genom skogen först när magen började kurra efter middag.
 
 
Alfred myste och busade omväxlande på ryggen och skogen var så fin med alla färger! Jag skulle velat he en liten kameraman bakom ryggen, så som Lolita i Supermariospelen på Nintendo. Nu fick jag hålla tillgodo med självutlösare. 
 
 
Jag ställde en gryta på spisen och sen pysslade vi i trädgården medan den puttrade.
 
 
 
Strax innan fem började jag duka men... ja det kom något emellan. Något bra! Patrik ringde och berättade att han var på väg till lastbilen och vi skyndade oss dit för att fota lite. Alfred fick sitta vagnen en stund som omväxling. 
 
 
Middag fick vi såklart ändå och faktiskt en tur till lekplatsen också tillslut. Daniel kom hem strax efter sex och föreslog att vi skulle ta bilen dit innan kvällsfikat. Det gjorde vi och det var väldigt roligt. Öhns skola är så fin och Alfred bara MÅSTE komma in på dagis där. Ska ringa imorgon och förhöra mig om hur vi bäst försäkrar att han får en plats. Vi kanske måste byta strategi lite och få in hoom tidigare än vi tänkt så att han säkert får en plats. Hoppas det funkar!
 

Lyssnar på Marc

Jag brukar lyssna på "tankar för dagen" på väg till jobbet. Det kommer så lagom vid tio i sju och slutar ungefär när jag parkerar. Imorse var det Mark Levengood som pratade. Han filosoferade om sommaren, den opålitliga älskaren som lovar evig kärlek men alltid överger oss. Fortsatte så med hösten, en surmulen mattant som skevar upp alldeles för mycket äcklig sörja som vi genast vet att vi inte kommer orka äta upp men ändå tvingas försöka. Han berättade om mamman som nekat pappans försonande "vänskapsförfrågan" på Facebook och konkluderade så att vi, inför vintern, ska städa bort oförätter och problem och ta med oss en vän för att överleva vintern. Med detta vill jag säga - vi kommer klara oss i år igen! 
 
 
Vi är helt omgivna av fantastiska människor inser jag nästan varje dag! Idag, otroligt nog en fredag (var tog veckan vägen), slutade jag arbetsdagen hos en favorit-markägare. Jo, jag har favoriter. Det är olämpligt för lärare och tränare men jag har inte läst någon policy som förbjuder inspektorer att favorisera så länge jag behandlar alla rättvist. P-O och Karin har all rätt stt bli extra omtyckta och jag ägnar gärna några timmars fritid åt att hälsa på hos dem. Därför hämtade jag mina killar och avslutade dagen i deras söta sommarstuga(or) med fantastisk utsikt över älven. 
 
 
Kaffe, fika, gott sällskap. Dante sprang som en tok på den stora gräsmattan.
 
 
Alfred beundrade motorsågen och fyrhjulingen och studerad noga den fällda björken. 
 
 
Vi njöt av utsikten med alla höstfärger. Det är väl märkligt, i juni och juli tror jag alltid att jag aldrig mer vill ha mörker och kyla. Sen kommer augusti och september. Bär i skogen. Svampar. Dimslöjor på morgonen. Träden blossar upp i rött och gult. De gosiga ulltröjorna åker på. Vi tänder brasa och drar fram filtar. Så känns det ändå rätt så mysigt med höst. I år igen. Människan är bra underlig! Fast på ett bra sätt :-)
 
 
 
Höst höst höst, men nu var det ju vänner jag skulle prata om. Jag har alltid haft ganska lätt att skaffa kompisar. Nu ser jag att Alfred verkar ha ärvt den förmågan och det gör mig så glad! Vi bor ju i ett område med mycket barn fast i lite spridda åldrar. Alfred är än så länge yngre än de flesta men grannarna tar så himla väl hand om honom. Han leker nästan dagligen med ungar från två till sju år och de kramar honom, håller handen, leker och busar, lär honom tokerier och är allmänt underbara. 
 
 
Idag lekte vi med grannpojkarna en stund. Alfred och William fick varsin morot ur landet och bytte vänskapligt efter någon tugga.
 
 
Sen spelade alla killar (inklusive Danne och Dante) boll en stund.
 
 
Innan läggdags gick vi på promenad tillsammans och beundrade fina Sandsmon. 
 
 
Jo, många kompisar har vi, fina arbetskollegor, markägare och familjen. Inte minst har vi varandra och det är det allra viktigaste. Nu ska jag sova bredvid Alfie så att Danne får vila ut en natt. Har laddat genom: 
 
1. Kvällsmat till alfred
2. Amma till sömns
3. Klä mig i sporttop, linne, Dannes träningströja och smörja brösten med kokos för att dölja lukten av bröstmjölk
4. Många nappar nära till hands
 
Wish us luck ;-)