Sol ute och inne

Vilka dagar vi har nu! Varje morgon vaknar vi till en stigande sol på blå himmel. Dagarna är varma nog för t-shirt. Jag är ledig och Anne-Marie (Alfreds farmor) är på besök. Förkylningen hänger kvar men känns ändå bättre. Passar på att pusta ut och njuta helt enkelt! 

(null)

Det är så fantastiskt nu när Alfred kan roa sig själv. Precis som i somras får han ett helt annat lugn i kroppen utomhus än när vi är inne. Igår var Alfred och jag ensamma fram till lunch.

(null)

 Vi gick på promenad med grannarna så fort luften blivit varm och sen fortsatte vi hänga ute i trädgården. Jag kokade kaffe och satte fram fika på altanen. Alfred satt själv på riktig stol och plockade i sig medan vi pratade om ditt och datt. Ja, det kändes verkligen som ett samtal! Sen sprang han ner och lekte i snön. Jag satte mig på ett varmt trappsteg med min kaffekopp och bara njöt. Just precis då fanns det bara sköna känslor i magen. Inget fladder över kämpande luftrör. Ingen tankar om vad jag borde lyckas med på jobbet. Ingen ohanterlig trötthet från sömnbrist eller förkylningar. Bara solen mot ansiktet och min lekande pojke. Helt underbart! 

(null)

Innan Alfred kom var solen både givande och krävande. Den pockade på joggingrundor, utflykter, ut och ta tag i saker nu! Numera har man all anledning att bara vara. Sitta i en snöhög och gräva med hink och spade länge länge. Gå till snöhögen och tillbaka. Lyssna på fåglarna. Titta på vattnet som droppar. Just nu är det precis lagom!

(null)

Jag har dessutom fått städa hemma och tvätta klädseln på "nya" bilbarnstolen nu när vi har en barnvakt på plats. Alfred gav stolen tummen upp 👍 Tack Eva-Maria för att du letade fram den 🤗

(null)

Litegrann har vi varit inomhus också... 

(null)

... men helst vill alla i familjen gå ut medan vi kan! Idag tog vi en skön promenad till storskogen. 

(null)
(null)
(null)
(null)

Jag hade Alfred i selen utan midjebälte och han fick hoppa upp och ner några gånger. Helst ville han sitta och kramas ändå. Myspojke. 

(null)
(null)
(null)

Alfred fick känna på träden som vanligt, och när han hoppade ner en stund gick han fram till en stor tall och gav den en kram. Så roligt när man kan överföra åtminstone några av sina intressen! Imorse ritade vi faktiskt riktigt länge också, det har han ju lite dåligt tålamod med annars. Skog, böcker, pyssel och sång är så härliga saker att ha i sitt liv tycker jag 😍

(null)

Titta så fint det är här i Forsmo! Vi enades om att det inte är många andra platser vi skulle vilja bo på. Hemma bäst helt enkelt!

(null)

Nu är maten klar! Då ska jag sluta vila mig :-). 

(null)










Dubbelliv

I skolan har vi lärt oss källkritik. Vem skriver, i vilket syfte, hur nära i tiden, vilka källor? Samhället har lärt oss se kritiskt på bloggar och sociala medier. Vad väljer man att visa? Vad finns det bakom de fina bilderna? Vad jämför du dig med?  Jag tror det vore klokt om vi använde samma glasögon i verkligheten. För vi filtrerar. Det måste vi! Gallrar och väljer i sina intryck, inåt och utåt. Det halvtomma eller halvfulla glaset är ofrånkomligt. Människor är nog ofta inte så bekymmerslösa som de framstår som. För mig är bloggen en ventil. Jag vill inte bära med mig alla sidor i vardagen. Jag vill välja och vraka själv bland mina sinnen och minnen, kunna skratta, le och se världen fortsätta som inget hänt. Så länge jag orkar. Men jag kan bara sållra på ytan, och på något sätt känns det skönt att få låta flera sidor ta plats och låta fler ta del av det som händer under ytan också.  

Idag tog Danne hand om Alfred under tidigaste morgonen och frukosten. När han gick till jobbet tog vi oss genast ut i finvädret. För att fika på trolldegskakor. 

(null)

Sen hälsade vi på hundar medan jag ringde 1177 och försökte luska ut hur man kan få tag på kortison på en söndag. Inte helt lätt uppenbarligen... 

(null)
(null)

Vi pratade med grannen, hyllade vårsolen och diskuterade smutsiga bilar. Gick sedan varvet runt i den där sköna solen, med annan granne och annan hund. 

(null)

Det gick bra att gå och prata. Gick bra att njuta av finväder och glada människor och djur. Det gör oftast det. Tills man kommer hem. Måste känna igen. Måste vila. Det är svårt att vila med en liten hemma. Samtidigt ringa läkare på KRY. Bli hänvisad till akuten. "Jag kan vänta, det går lite längre, om Alfred bara somnar snart..." Varför är det så svårt att be om hjälp när man behöver den som bäst? Jag gjorde det ändå idag. Hade bestämt att jag skulle om det blev för jobbigt, innan det blev kritiskt den här gången. Har vänner jag har förtroende för. De ställde upp och tog hand om Alfred medan jag åkte och andades starkare medicin, tjatade mig till kortison, bedyrade att min läkare godkänt det under graviditet. Några timmar tog det, sen var allt mycket lättare. Alfred hade ätit och lekt med en hel familj istället för att vara med trött och ledsen mamma. Huvudet var klarare och det kändes tydligt att det var sååå bra att inte vänta längre. 

(null)

Varför är det så svårt att ringa det där samtalet, visa sig sårbar, be om hjälp? Vad är jag rädd för? Att bli en belastning, att tränga mig på, att någon ska känna sig nödgad, att dra med andra ner i skiten, att det kanske inte var så nödvändigt... eller så är allt bara för jobbigt när man mår dåligt. Jag har fått höra för många gånger att astma inte är, inte ska vara, så farligt. Man borde nog klara det själv, är ju både stark, smart och vuxen. Men det funkar inte alltid som på papper och jag har sällan ork över att kämpa, prata, förklara. Tur jag har kompisar som förstår, ringer, möter upp med en kram och lite pepp. Bästa Magdalena med familj ❤️

(null)

Sen åkte vi hem och åt, sov tills pappan kom och nu badar killarna medan jag får fortsätta vila. Kroppen är trött efter en dryg vecka med olika prövningar men helt klart på banan igen. Imorgon börjar en ny rolig arbetsvecka och då behöver jag vara i någorlunda form.

(null)
(null)



I eget sällskap

Visste ni att... 

  • Jag kan måla och handarbeta men är en hopplös stil-analfabet som helst klär mig i det min mamma stickat, sytt eller köpt.
  • Jag tycker det är coolt när andra har t-shirts med budskap, skapar collage med talande bilder och spellistor som uttrycker deras personlighet, men aldrig hittar något som uttrycker "mig". 
  • Jag gillar att gå på loppis men får ångest i en vanlig klädesbudik, oklart varför.
  • Jag är helt enkelt hopplös på att shoppa, matcha och klä upp mig men är rätt nöjd med mig själv ändå 😜
Idag har jag iaf köpt en klänning som jag rent teoretiskt tyckte jag helt fel modell men som jag fastnade för ändå. På loppis. Den var skön. Jag gillar den på nåt sätt. Danne sa att jag blev en Afrika tjej. Inte så illa!

(null)

Dessutom syns magen så fint i den. 

(null)

Jag fyndade också ett par tröjor till Alfred, ett pussel, en käpphäst och en massa böcker. Det var skönt att komma iväg en stund! Annars har dagen varit hemskt seg och trögstartad. 

(null)

Gråväder både ute och inne. Trötta föräldrar och trött pojke. 

(null)
(null)
(null)

Bus och bråk - nu testas vi hårt! 

(null)

Killarna gick in i mormor och morfars hus en stund och jag lagade gulasch-soppa i lugn och ro. Det var gott! Alfred bredde en egen macka, modell pyramid. 

(null)
(null)

Så fick vi energi till ett sista ryck och promenerade runt mon innan läggdags. Känns alltid bra! Plutten på ryggen och snöbollar åt Dante. Mys, småprat, frisk luft. Lite kvalitetstid med Danne. Så välbehövligt nu när vi båda är lite för trötta för vuxet mys och umgänge kvällstid. 

(null)
(null)

Nu önskar vi oss
  • Sol
  • Vår
  • En resa till sol och vår om inte annat
  • Energi
  • En fin sommar
Fast dessförinnan en lugn och skön natt 😴