Lekande Lätt på semestern

Igår jobbade jag min sista dag innan semestern och fick avsluta med ett stort och roligt kontrakt. 
Bara några timmar senare var jag i full semesterstämning. Vi åkte nämligen raka vägen till Sundsvall på kalas. Alfreds farfar fyllde jämnt och vi firade med familjen, god mat, tårta och lite presenter. För Alfreds skull blev det lite sång också.
 
 
Den lille krabaten levde det goda livet i centrum av allas uppmärksamhet. Jag la honom vid åtta på kvällen och han somnade snabbt. Efter en timme smög jag ut från en tungt sovande liten ängel. Pratade lite och fixade kvällsmat. Så plötsligt tassade det i sovrumsdörren. Två små fötter. En sömnig och skinande glad Alfred i glipan. Han såg så stooor ut där, efter att han utan ett knyst klättrat ur den höga sängen och smugit ut till de mysiga rösterna i köket. 
 
 
Idag är jobbet lååångt borta. Solen har värmt på en klarblå himmel. I sakta mak har vi promenerat till stan, inte mindre än två gånger. Besökt två lekplatser. Fått tid med Alfred och tid för oss själva. 
 
 
Imorse tog jag Alfie på ryggen och vi traskade till inre hamnen. Där tittade vi på de nybyggda husen och på båtarna. Alfred fick komma ber och klättra på drakarna och leka på lekplatsen. 
 
 
En stund senare gick vi ner igen, för att hitta finkläder åt Alfred. Det gjorde vi och mer därtill. Vi gick rakt in på kappahl, fick syn på skjorta, byxor och skärmmössa. "De var fina, de tar vi". Klart! Danne köpte pyjamaser till Alfred också. Sen kom han på att han behövde finskjortor. Bi gick vidare till HM och hittade henast tre stycken. Under tiden fann jag fram två somriga amnings-plagg. Japp, här köps det nya amningskläder när ungen fyllt ett. Vi ammar på ett tag till! Sen skyndade vi oss bort från stan för att inte bli helt fattiga. 
 
 
Efter lunch mötte vi upp en kompis med barn på en lekplats. Alfred fick springa runt med två treåringar och hade jätteroligt. Jag insåg än en gång hur stor han blivit när han utan hjälp klättrade upp för trappsteg och kröp genom tunneln. Han grävde med spadar och lekte med lastbilsr och gungade. Följde efter de äldre barnen som var ytterst toleranta men otåligt virvlade runt vår fascinerade knodd. Danne och jag lekte också. Gungade och klättrade. Var betydligt barnsligare än de andra föräldrarna. Det tycker jag är kul, att vi nåda kan leka och uppskattar det. Efter en intensiv lekstund däckade Alfred i bilen. Då hade han varit vaken hela förmiddagen. 
 
 
Inte sova - så är det hela tiden nu. Inte på kvällen och inte på dagen. Ändå är han så aktiv. Jag försökte lägga honom klockan åtta idag också. Då hade han busat och sprungit och ätit och pysslat i många timmar. Varit med farmor och farfar medan jag och Danne tränade. Lekt med faster när vi andra drack kaffe. Sedan myst på ryggen en stund på kvällspromenad. Efter saga och nån halvtimme vid bröstet gav jag upp. Alfie fick springa lite till medan jag åt kvällsfika. Så försökte jag igen, utan framgång. Tillslut somnade han bredvid Daniel efter högljudda protester. Lille tok!
 
 
Imorgon åker vi hem igen, för att återvända hit på fredag. Då bär det av söderut!
 

Ett stort litet barn

Så var denna trötta ledighet till ända. Konstigt nog känns det ganska skönt. Jag har en vecka kvar innan semestern och många saker kvar att ta tag i. Roliga saker faktiskt! Tre markägarmöten och en massa traktplanering. För mycket såklart, det inser jag, men ju mer jag hinner desto bättre! Resten får jag ta tids nog. Pojkarna verkar glada åt att få vara ensamma igen och Danne är övertygan om att Alfred sover mer när jag inte är hemma. Allt kan man inte som mamma ;-).
 
 
Jag har under helgen fyllt på närhetskontot till bredden. Hängt med Alfred så mycket jag kunnat. Stundvis haft en mammig och lite ledsen pojke omkring benen. Burit tills det blivit för varmt. Ammat tills brösten hängt som tomma påsar. Tittat. Busat. Lekt. Skällt och bannat. Jo för han testar både oss och gränserna numera. Gosat och tröstat.
 
 
Den här helgen har Alfred bara sovit i bil eller säng. Därför har vi legat mycket tillsammans, läst och vilat. Väldigt skönt! Däremellan har det blivit lite små utflykter och lek i trädgården. Det är verkligen full fart så länge Alfred har fötterna på marken! 
 
 
Han har blivit så STOR! Så stor och mogen och vacker. Min pojke.
 
 
Jag har haft mycket tid att fundera och läsa och har tänkt mycket på den här tiden förra året. På mjölkstockning och ledsen spädis. På trötta amningar i soffan, precis som nu fast med bröst så stora och en mun så liten att det knappt verkar möjligt. På frustrationen när vi inte kunde trösta och det märkliga i att spendera all sin tid, energi och kärlek på en person man inte känner än.
 
 
Nu känner vi honom. Den bästa personen jag träffat. Rolig, varm, klok, viljestark. Bästa Alfred!

Gnäll i paradiset

Guuud så otacksam jag känner mig just nu. Jag har ett paradis utanför fönstret. Strålande varm badsommar. Helt underbart! Det är nu jag skulle sitta leende och lukta på blommor, ta svalkande bad och bara ha det bra. Jag jobbar på den biten. Samtidigt arbetar jag för att få rätt på luftrören. Kroppen värker. Träningsvärk. Ryggont. Huvudvärk. Spända axlar. Är så trött. 
 
 
Det är så svårt att hitta den rätta balansen. Jag HAR vilat! Igår tog vi ett par promenader. Drack kaffe i trädgården. Försökte få Alfred att sova. Det tog tid. Efter en lång vagnrubda och en del skrik resignerade han tillslut och sjönk bak mot vagnens rygg. Några få minuter senare kom tåget. Alfred såg ut som om han fått en elchock. Hela kroppen sprattlade och han slet sig upp ur sömnen. Pekade. Vinkade. Vägrade missa tillfället. Sen var han vaken. 
 
 
Och vaken och vaken och vaken och vaken. "Vi sätter honom i bilen". Körde till stan. Det tog tid. Tillslut slocknade han. Jag släppte Danne vid affären och körde vidare. Några minuter. Sen skällde Dante. Alfred vaknade. Vi landade hos Magdalena och barnen istället. Alfred var tok-nöjd och vi hade det bra. Efter nån timme åkte vi vidare för att äta matsäck. Då fick han äntligen bil-sova en längre stund. Klockan var två. Det var på tiden! 
 
 
Ja, jag vilade! Låg på handduk på stranden. Åt melon och god sommarmat. Plaskade i vattnet med Alfred. Lugn och harmoni. Sommarkänsla!
 
 
När vi kom hem satte jag Alfred på ryggen och klippte gräset. Det var skönt, gick snabbt, kändes bra. Vi åt middag. Jag kände hur det kröp i kroppen, energin rann ut. Längtade till läggdags. Ont i huvudet. Ont i kroppen. För mycket sol. För lite vatten. För mycket lyft och för böjda ryggar. Trots paradissommar.
 
 
Den där balansen - inte lätt. Alfred och jag la oss tidigt och han somnade snabbt. Jag hade badat varmt och fyllt på vätskedepåerna. Äntligen sova! Eller? Plötsligt var jag kissnödig varje gång jag nästan somnat. Vågade inte dricka mer. Somnade inte förrän efter tio ändå. Vaknade med huvudvärk. Till paradissommar. Ganska arg på allt möjligt. 
 
 
Nu är klockan snart tolv och Alfred sover i sängen bredvid mig. Han ville varken somna i vagnen eller på ryggen idag heller. Det kan vara så ibland. Nu tvingades jag åtminstone bort från solen. Det kanske var bra. Man måste inte vara ute vara för att det är fint väder!