Supersurasunksara vill ATT ALLA SKA HA ETT VÄRDE!

Ja, alltså för de som inte vet är Supersurasunksara en barnprogramskaraktär som kommer fram när Supersnällasilversara blir arg. Så här ser hon ut: 
 
lånad bild.
 
Jag vill också ha en argbigga att ta till. När dumma gubb-politiker har dumma medelsvensson-idéer i radio bland annat. Som att lägstalönerna borde SÄNKAS så att fler kan få jobb. Eftersom vi i Svergige tydligen har onödigt lite inkomstskillnader, med tanker på det kunskapsgap som uppenbarligen börjat uppstå. Med det förmodar jag att gubb-politikern vill säga att "alla som inte läst på universitetet i en himla massa år, och därmed blivit übersmarta, jättekompetenta supermänniskor, egentligen är för dåliga för att få jobb, men eftersom det är synd om dem och alla ska få jobb i vår väääldigt snälla politik så är vi beredda att MUTA arbetsgivarna att anställa inkompetenta arbetare till slavlöner". Okej, han sa kanske inte precis så, men den som känner att alla som inte läst en högre utbildning måste ha lägre lön (oavsett arbetsuppgift) för att kunna bli anställd har nog missat något tror jag. Det här till exempel:
 
1. Studenter festar, skriver omtentor, är kåraktiva och lever på bidrag. De lär sig vara kritiskt granskande, ha studiedisciplin (med lite tur), vända och vrida på siffror och prata fint. De blir däremot INTE övermänniskor, var INTE övermänniskor innan de började studera och är BARA kompetenta på sitt område.
 
2. Den som anställer en vårdare efterfrågar OMVÅRDNAD. Den som anställer en lokalvårdare efterfrågar STÄDNING. Den som anställer en receptionist efterfrågar ORDNING OCH REDA. Jag går ut skolan med högsta betyg i nästan alla ämnen. Jag kommer förhoppningsvis utföra ett jägmästararbete föredömligt om ett par (tre, sju tio?) år. Jag kommer däremot INTE göra mitt arbete BÄTTRE än en KOMPETENT snickare, rörmokare, badvakt, kassör, parkeringsvakt OSV.! Så ärligt talat, varför ska de som inte har en magisterexamen, men utför arbeten vi INTE VILL VARA UTAN fläckfritt pga. sunt förnuft, envishet, tålamod, omtanke och en himla massa erfarenhet (eller villighet att skaffa erfarenhet) bli mindre belönade?!?! DE GÖR OCKSÅ SITT JOBB!!!
 
Jag vill att vi slutar se på hårt arbetande människor (inom alla yrken) som arbetsTAGARE. Vi/de/ni är för sjutton arbetsGÖRARE! Det känns som om ett jobb numera är något att vara supertacksam över. En gåva från arbetsGIVAREN (med mycket mer lön och mindre slitsamt uppdrag) och våra eminenta politiker. Jag vill att Sverige ska se min platsmitt värde, mina potentialer som något viktigt, önskvärt, något som tillför. Jag vill ge min arbetskraft, inte  ett jobb.
 
Och med det kommer jag till dagens sista (och kanske mest riskabla) punkt. Dessa TIGGARE som nu är på allas läppar. Tiggarna som skapar dåligt samvete. Som det är synd om, eller som egentligen är organiserade brottslingar, eller som bara är lata, eller som åtminstone borde tigga i sitt eget land. Jag vill inte ge mig in i debatten om deras vara eller inte vara, men tänk om vi kunde se dem som entreprenörer istället för hjälplösa stackare? Ett tankeexperiment bara. Det behöver inte vara entreprenörer vi uppskattar (vi vill ju faktiskt helst slippa telefonförsäljare, radiotjänst och diverse andra yrkesgrupper också, eller hur?). Men tänk ändå, de sitter på gatan, vi går förbi (och får dåligt samvete) och så en dag bestämmer vi oss för att ge. Några kronor. Den "tiggande" människan skiner upp. Tackar. Kanske välsignar din godhet. Erkänn att hjärtat klappar lite gladare. Att färgerna omkring blivit skarpare. Den tiggande människan sålde en gloria, för valfritt antal kronor. Utan att jaga, utan argument. Erkänn, om det varit en svensk, välbärgad människa som sålt t.ex. visselpipor för samma summa, skulle du handlat? Förmodligen inte? Haft dåligt samvete efteråt? Förmodligen inte? Varför? Eftersom du inte efterfrågade visselpipor just då, och därför inte hade en anledning att köpa. Kan det vara så att vi just nu efterfrågar det de tiggande säljer? Behöver vi få vara medmänniskor i ett samhälle där alla har allt? Kan du nästa gång du går förbi den tiggande se denne som en människa, inte ett hot? 
 
Jag satte mig och pratade med en man från Bulgarien. Han fick ett äpple och några tior. Jag fick lära mig om hans land och hans resa. Vi var båda glada när jag gick därifrån. Ser jag honom igen kan jag prata utan att ge. Ge om jag vill. Han är inte "tiggaren", han är sitt namn, sin historia och sina drömmar. Precis som jag!
 
Det här blev ett långt inlägg. Jag hoppas ändå ni tog er igenom det. Nu säger Supersnällasilversara tack för mig. Jag ska ut i en trevlig vårdag =)
 
KRAM! Ni vet att åtminstone jag tycker att ni är värda PRECIS lika mycket som alla andra, fast på ert eget VIS!

Tankeläge

En drömmande fas. Mellanrum. Rum för eftertanke. Jag tänker inte alls för mycket. Jag funderar. Fantiserar. Där, i tankarna, är vi alltid två. De frågar hur vi klarar av ett förhållande på distans. Då vet de inte, hur nära jag bär honom. Intill bröstet. I Mellanrummet. Där undran ryms. Rum för kreativitet. All den framtid som kan bli sann. Den blir sällan det. Lever kvar i mellanrummet istället. Imorgon börjar nästa kurs. Nästa tankefas. Då ska jag bli sammanhängande igen. Men förs ska jag sova. Drömma. Undra. 

Godnatt!








Astma på modet?

Våren är här. Det känns alltid som den kommer med löftet om framtid. Om ljus. Som naturens egen lucia. Jag tänkte ta tillfället i akt och presentera en liten nutidsspaning. I sann vetenskaplig andra blanda fakta och fundering hej vilt! Varför? Kanske eftersom jag sitter begraven i jobbsökningar och föreställer mig framtid efter framtid. Kanske för att jag bara älskar att lyssna på Spanarna i P1 och andra kul människor som spekulerar kring framtiden =). Det kan dessutom vara så att jag bara spanar om sådant som passar mig som handen i handsken ;-P Välj och vraka bland trenderna, och plötsligt är du SÅÅÅÅ INNE!
 
1. Livsstilsspaning: Att vara ung är inte längre vad det en gång varit. Den svärmiska tjugoåringen som smög till dansbanan och kysste andra ungdomar med håret lagt i prydliga vågor tillhör morföräldrarnas generation. Den upproriska tjugoåringen som marcherade med plakat och vågad klädsel hör till föräldrarnas tidsera. I vår tid svärmar sexåringar och tolvåringar börjar med smink och revolution. Nuförtiden är tjugoåringens ideal... PENSIONÄREN! Tv-mys, bryggstickning, kaffe med kaka och stavgång är vårt nya Rock n' Roll. Det ska bakas, pysslas och skvallras. Vi längtar efter en sommar med blommor i cykelkorg och ryser vid tanken på fylleslag i festivallera.
 
Kanske är min bild vinklad? Jag som läser skog med kreativa miljömuppar? Nog finns det utbud för alla karaktärer nuförtiden, men med storbloggare som Underbaraclara, tv-succéer som Historieätarna och en ständigt växande pysseltrend måste jag få påstå att jag är äntligen inne! 
 
Jag slår mig därmed glatt ner vid min frukostgröt med ett korsord från HJ och P1 på radion, tar mig en promenad bland vårfåglarna, stickar en stund i solen och dricker te med mina vänninnor. UngPensionär, det är det vi är!
 
2. Modespaning: I P1 - Stil redovisades nyligen årets stora klädtrend. MYSSTILEN. Oja, jag hurrade! Stora koftor att gosa ner sig i. Stickat och sportigt. Jag visste väl att tiden skulle hinna ifatt även den ofelbart otrendiga. Okej, jag kommer säkert bära fel stickade plagg. Lite för bylsigt, eller kanske för obylsigt? Men vad gör väl det? Ylletröjor, stretchjeans och gummistövlar är typ världens bästa outfit och jag överger er aldrig! (med reservation för framtida åsiktsskiften...) Dessutom verkar tönten blivit populär =o !? Plötsligt är stora nördglasögon på allas näsor och Synsams reklam insinuerar att du inte bara ser ut som, utan också blir, en (cool) nörd i dina nya brillor. Jag norpade stilen, väl medveten om att jag alltid varit, och alltid förblir, en nörd - mode eller ej =)
 
3. Sjuka accessoarer: I senaste avsnittet av P1 - Spanarna uppmärksammades en ny och kanske oväntad trend. Sjukdomen som accessoar. Ni vet, diagnosen som gör kändisen liiiite mer intressant. Cancern som bekämpats, bokstavskombinationen som aldrig uppmärksammats men nu förklarar aaaallt, missbruket eller ätstörningen i historien som liksom ger den "fläckfria" idolen ett djup och en kontrast. Det är helt enkelt på modet att inte vara perfekt. Dock tvivlar jag på att alla sjukdomar är okej. "Hej, jag heter XXX och jag är inkontinent" är nog inte statushöjande. Knappast heller en pågående, livsbegränsande depression. Nej, det ska vara lagom ångestladdat. En krydda på tillvaron. Kanske en lagom dramatisk astmadiagnos? Med obehagliga men knappast livshotande anfall? Eller en årsgammal knäoperation med en snyggt ärr som bevis? Okej, knappast något jag vill sätta upp på CV:t, men om någon vill beundra mig för mina tillkortakommanden så tackar jag, bockar och tar emot.

Vad landar då detta i? En uppmuntran till er att botanisera i mormors garderob, damma av ert fia med knuff, bjuda in kompisarna på te och skorpor för att livligt diskutera era (lagom allvarliga) defekter? Njä, snarare en uppmuntran till alla som aldrig upplevt den där känslan av att ligga "HELT RÄTT I TIDEN". Se er omkring och skapa en egen spaning, jag lovar, i dagens mångfassetterade samhälle kan du hitta bevis för att allt, PRECIS ALLT är inne just nu. 
 
Jag skickar alltså vidare spaningen och ser fram emot att läsa vad ni kommit fram till. Länka gärna till er variant i en kommentar så att jag får se er version =)
 
MVH Ung töntig och lagom skadad wannabe-pensionär i praktiska sköööna kläder, med förkärlek för Antikrundan, På Spåret, P1, Korsord, Handarbete och Långpromenader/Bilturer/Bussresor/Tågresor/Muséer/Andras liv =)
 
Bevis 1 - stickat och gummistövlar
Handarbete + tåg = sant
Bevis 3 - Töntglasögon lååångt innan det blev inne