Det doftar torkade äpplen…

… i hela huset. Golven är rena. Tvätten vikt och undanstoppad. Potatisen och frukten plockad. Lugnet råder. Det var ändå rätt skönt att komma hem!
 
 
Efter ännu en smidig flygresa där Alfred mest sov, och där min kusin mötte upp för fika i Bromma, landade vi i Sundsvall över natten. Det var lagom att mellanlanda. Hälsa på farmor och farfar igen. Slippa tänka på middagar och uppackning efter en hel resdag. Alfred var uppenbart trött av alla nya möten och miljöombyten. Vi mådde alla bra av att på måndagen nå Sandsmon. 
 
 
Solen sken och värmde den friska höstluften. Vinden hade slitit sönder ett träd, vält vårt lastpall-staket och plockat ena äppelträdet rent från frukt. Grannens studsmatta hade sånär krossat våra bilar. När väskorna var uppackade och Alfred somnat i min famn i soffan till ljudet av ”Geni-kampen” gick vi ut i trädgården. Vår sovande favorit la vi försiktigt i vagnen, nu med sitt-insats istället för liggkorgen och baby-nestet som mjukt skydd. Han snusade snällt vidare. Jag plockade äpplen och tog kort. Daniel grävde upp potatis. När fin-killen vaknade fick han vara med och titta på. 
 
 
 
Grannarna kom förbi och fick lite av den enorma squash-skörden. Sen cyklade vi enhjuling, gick på lina, pratade och hade det bra. Det var värt att flytta hit enkom för att få så bra grannar! Oberoende av finaste huset, bästa trädgården och allt annat jag gillar med vårt hem. 
 
 
Jag och Alfred fick en mysig kväll med högläsning och invigning av tygblöjorna. Han somnade intill mig, sov vidare bredvid sin pappa och sen en stund på egen hand innan det blev en omgång skrik medan jag åt kvällsmat. Ändå nöjd med framstegen! Efter en skön tillsammans tog vi tillbaka vår inkörda rutin med 1) babygym och frukostmakeri, 2) mat och mys i fåtöljen, 3) promenad och ringa mamma. Därefter läste vi högt tills Alfred somnade igen och ännu en gång fick jag ner honom i vagnen. Framsteg som sagt =D. 
 
 
Vi promenerade bort till gymmet och han sov nästan hela vägen. 2 minuter till så hade det bara varit mysigt och trevligt. Jag såg fram till Forsmo IF när han slog upp ögonen. Han ville inte ligga kvar. Äta ville han. Geeeeenaaaast! Vi stannade. Krånglade. Försökte amma i selen. Gav upp och lät honom skrika. Då tystnade han. Ny lärdom! Gymma gillar han åtminstone och vi hade en riktigt rolig stund tillsammans. Det var skönt att komma igång igen efter en veckas total semester i Skåne. Nästa måndag börjar mamma-baby-träningen på aquarena. Ser fram emot det =). 
 
  
Nu väntar en eftermiddag med städning på hembygdsgården så nu måste jag nog sluta skriva. Vi hörs!

Racer-veckan

Den här veckan har verkligen sprungit iväg i ett virrvarr av solskenspromenader, mysstunder och middagar. Samtidigt har vi hunnit umgås otroligt mycket och nära. Jag är så glad att Alfred fick träffa sin morfar nu, innan han vuxit sig ännu större, och att jag fått dela leenden, ljud och annat med mina föräldrar.. En vecka full med beundran och beröm fyller mitt mamma-konto till bredden!
 
 
Nu är vi redo att flyga hem till vår saknade pappa, hund och fina Sandsmon =).
 
Bilder från gravidfotografering med Rebecka Hallqvist
 

En riktig skogis

Det är någonting med skogen som får oss människor (åtminstone mig) att må väldigt bra. Någonting som går utöver fina träd, susande löv och skön temperatur. Skogen rymmer en harmoni, en rymd, en trygghet som inte går att återskapa i inomhusmiljöer. När jag promenerat med Alfred mellan Sandsmons tallstammar och under Skånes ekkronor är jag väldigt nyfiken på hur han upplever omgivningen. Är det skönt för honom att vara utomhus? Är solljuset mest besvärande eller händer det någonting i hjärnan när vi passerar solkatter och skuggspel? Hör han fågelkvitter och vinden i löven? Ser han stammarna eller bara ett blus? Är omgivningen grön eller bara ett ljusspel i grå nyanser? Oavsett vad har jag hela tiden varit övertygad om att det är bra att ha Alfred utomhus så mycket som möjligt. 
 
På promenad i Skåne kan man få se storkar...
 
... och lövskogskantad betesmark
 
... och, om man har tur, en liten tomte vid ett träd
 
 
Idag tycker jag att vi fick bekräftelse på att han trivs med det. Mamma och jag tog en promenad till närmaste skogen för att ta lite fina bilder mot en trädstam. Han satt så snällt och fint, tittade på oss och på omgivningarna. Fick sedan åka i mammas famn hem och verkade otroligt lugn, glad och nyfiken. Älskade lilleman, jag ska göra vad jag kan för att du ska bli en riktig skogis. 
 
Gladisar i skogen
 
Att hänga i mormors famn var toppen.