Vårrkänslor
1. Haft vårdagjämning
2. Ställt om till sommartid (tyckte nog jag kände mig trött klockan 06:05, host host 05:05 imorse!)
3. Avklarat sista dagen i mars.
Då bestämmer vi helt enkelt att våren är här! Deal? Idag har vi åtminstone eldat bort julriset från krukorna. Det kändes otroligt skönt.
Vårvindar friska blåste ute men det väljer vi att se som ännu ett vårtecken. För att fortsätta listan i samma anda har vi:
- hängt upp gunga ute
- städat undan pulkor och sparkar
- öppnat sandlådan så att tjälen ska gå ur.
Snön är snart borta och i rabatterna sticker det upp små små knoppar som snart blir blommor. Jag känner liiiiivet i mig, vem var det som sa så? Farbror Nilsson i Madicken kanske? Och sä jag förstås. Så känns det nu när naturen vaknar upp och allt
härligt ligger framför fötterna. Idag var vi utomhus från frukost och nästan ända till lunch. Bara det! Underbart.
Alfred cyklade på bitvis torra och isfria grusvägar och for fram i en väldig fart. I sommar kommer cykeln vara ännu roligare än förra året! Han kanske t.om knäcker koden att trampa, vi får se.
Vill ni ha fler vårtecken? Den där smältsjön på tomten blir bara större och större! Idag badade grannbarnen i den, ja jag skojar inte. De hoppade på isen, plumsade genom med jämna mellanrum, hamnade på magen i vattnet flera gånger, lyfte isflak med dyngsura
vantar, hade uppenbarligen väldigt skoj! Fast kallt måste det ha varit - tur det var nära hem!
Ikväll planerade vi valborg på hembygdsgården. Det är inte långt tills dess! Fast en månad är just nu både kort och lång. Svea blir sju månader imorgon och det har hänt så mycket sedan vi firade halvår. Vid valborg blir hon åtta, och har tagit ännu fler
steg framåt. Lilla stora flickan! Hon som både gosar sjalen, kravlar runt på golvet, står och vinglar mot allt hon kan hålla i, sitter vagn och vinkar och bubblar glatt med allt och alla ❤️
Alfred kommer vara två år och nio månader gammal i april. För snart två år sedan gick jag av föräldraledigheten med honom. Han lärde sig stå själv. Han stapplade fram om vi höll en hand. Nu är han så stor att vi häpnar dagligen! Idag tog han på sig
stövlar och regnbyxor utan hjälp, knäppte till och med spännena helt utan hjälp. Tog på sig jackan (jag knäppte knapparna) och därefter vantar och mössa. Trär i fingrar i fingervantar själv. Öppnar dörrar och lådor och städar när han lekt.
Är i vissa hänseenden som en fyraåring i utveckling (kan prata om tid som varit om tid som kommer t.ex årstider och födelsedagar, håller reda på veckodagar, räknar till tio och lite till, berättar hela historier förr oss på ett sammanhängande sätt med ett rent språk, kan namn och efternamn på sig själv, släkten inkl morbror, faster och kusin samt några kompisar osv).
Samtidigt är han sååååå mycket 2-3 år också. Allt tjat om tutte, gnäll och gråt och utbrott, maktkamp och puttar och sparkar och slag. Hur kommer det ha förändrats om en månad? Vad lär han sig då?
Visst är det häftigt va, att få följa all utveckling vi omges av! Årstiderna, barnen, projekt som löper på. Jag är så tacksam över allt just nu. Kanske lite extra ikväll, när ja ligger lugnt i sängen med en sovande Svea i spjälsäng och två snarkande killar
i rummet intill. Liten pappig Alfred som ber stolt Danne att natta honom för andra kvällen i rad. Liten ljuvlig Svea som visserligen protesterade en stund med sen somnade lugnt med mina händer och min röst som trygghet. Världens bästa familj
❤️