Sandsmo-ligan junior

Regn. Sol. Regn. Sol. Idag gällde det att ha kläder för väder och hitta på saker att göra inomhus under skurarna. Det klarade vi alldeles utmärkt! Två promenader började vi dagen med. En lång med Alfred på ryggen. En ännu längre med honom i vagn. Jag lyckades till och med söva i vagnen och fick prata med Rebecka under tiden. Plus plus!
 
 
Efter en god lunch hämtade vi upp Loui så att killarna fick leka en stund. Han lät sig snällt bäras bort hemifrån, satt lugn i vår vagn på den korta promenaden och följde nyfiket med in. Sen ville Alfred pussas och samtidigt kom Daniel och sa hej. Det blev för mycket! Vi backade lite och särade på pojkarna. Loui satt länge i mitt knä och tittade medan Alfred sprang runt och lekte. Alfie i sin tur var så duktig. Tittade ofta mot sin kompis men lekte så fint på egen hand. 
 
 
En liten bit i taget fick de närma sig varandra. När Loui var redo fick han undersöka leksakerna medan Alfred ammade en stund. Sen var de på golvet samtidigt medan jag gjorde mitt bästa för att roa dem på varsitt håll. Tillslut blev de vänner över en kastrull russin.
 
 
De var så söta! Alfred matade Loui som snart på nåder lät sin lille kompis kramas och pussas lite. Så lekte de på golvet tills jag upptäckte att solen sken utomhus. Då gick vi ut. 
 
 
Allt blir så mycket lättare utomhus! Killarna lekte lugnt medan jag städade undan inomhus och plockade fram fika. Så kunde jag dricka kaffe och titta på medan det grävdes och vispades i sandlådan. 
 
 
Vi avslutade med en fika innan det var dags för nästa sovning. Daniel och jag skrattade åt hur smutsig och kladdig Alfred var i jämförelse med Loui som åt duktigt och spillfritt :-). 
 
 
Alfred var så uppspelt efter försöket att han vägrade somna. Danne tog med honom på en biltur och medan han körde lillpojken till ro passade jag på att ta ett varmt bad och laga middag. 
 
 
Oj så utvivlas jag blivit nu :-). Sömn, roliga aktiviteter och ganska mycket astmamedicin har gjort susen! Nu ska jag hugga tag i en massa jobb-saker innan det är dags för nästa semester. Inte ens en månad kvar! 

Jag tror på dig Alfred =)

Vi har en bokhylla full med barnböcker här hemma. Nästan varje gång jag är på loppis hittar jag ett gäng fina bilderböcker i toppskick för lite och ingenting. Jag fyller på med bunt efter bunt. Läser en bok varje kväll. Njuter själv. Ser Alfred slumra och somna till min röst. Sakta men säkert har han gått från att bara lyssna till att bli mer intresserad av vad jag egentligen håller på med. Han vrider på boken. Pekar på bilder. Vill se framsida och baksida. Upprepar ord han känner igen. Ikväll var det första gången han själv hämtade en bok. Jag hade redan valt en och låg i sängen medan han pysslade omkring på golvet. Så ser jag hur han tar en bok, håller den högt i ena handen och stolt som en tupp traskar fram till sängen. Självklart läste vi "Ibland kommer julen om natten" ikväll! Han var med och tittade noga. Somnade så fort sagan var slut. Det värmde så gott i mitt hjärta! Jag tror på läsning =). Tror att det skapar trygghet, välmående och fantasi. Att det bidrar till anknytningen. Att det ger honom ett språk. En trygghet. Ett större perspektiv. Kanske inte allt på en gång men vi har förhoppningsvis många års läsning på oss!
 
Här är några andra saker som jag tror på i barnuppfostran och som den här dagen varit fullproppad av: 
 
Jag tror att barn som är utomhus blir friska, kreativa och harmoniska. Idag har det varit perfekt väder. Varmt och lite mulet. Vi började dagen med en riktigt lång promenad. Fortsatte med att sätta potatis i landet. Alfred plockade potatisarna i hinken och stoppade ner dem i jorden. På fjärde potatisen insåg han att han blev av med allihopa. Då blev han arg och ledsen. Därefter fick han gnaga lite på en, undersöka den, rulla den i gräset, slå på den med en pinne osv. medan jag satte resten. Det skötte han exemplariskt! Råkade äta lite jord också... Sen lekte vi sandlådan, jag grillade utomhus, vi åt lunch utomhus och på eftermiddagen blev det en del gjort i trädgården. Alfred traskar runt på gräset, plockar, undersöker och leker med Dante. Kommer för att kramas, pussas, amma, prata men fortsätter sen med sitt. Kreativ och harmonisk helt enkelt!
 
Alla bilder är återblickar för jag tog inga idag
 
Jag tror på att amma så länge mamman och barnet kan, vill och mår bra av det. Amning som funkar är fantastiskt mysigt. Sprider en massa må-bra-hormoner. Det är ett sätt för oss att landa, mysa, vila och kommunicera. Ett hemligt du-och-jag-alfred som ingen annan kan ta del av. Jag är säker på att mammor som inte ammar hittar andra sätt att få sin kontakt på, men vi kan amma, vill amma och kommer förhoppningsvis göra det länge till. Idag har Alfred ätit i gräset, på coop, i bilen (stillastående på parkering), i köket, i fotöljen, i sjalen, i badkaret och slutligen i sängen för att somna. 
 
 
Jag tror, nej jag vet, att vi mår bra att närhet. Att jag och Alfred knarkar oxytocin när jag bär honom intill mig. Att det ofta är enda sättet, utom kvällsamning, han på riktigt kan slappna av när han är med mig. Alfred 11 månader är full av energi, nyfikenhet, spralliga ben och upptäckarlust. Sara 28 år är full av energi, nyfikenhet, driv och framåtanda. Resultatet = väldigt vaken bebis. Imorse fick jag sovmorgon och kom upp till sömnig bebis. Vi gosade i sjalen medan jag åt frukost. "Nu somnar han snart" sa mamma när vi facetajmade med Alfie i ett höftknyt. En kvart senare insåg jag att han kämpade på. Jag sätter mig väl i soffan då, det funkar ju för Danne. En kvart senare försökte jag hålla fast en slingrande ål vid mitt bröst. Jag går väl en låååång promenad med Alfred på ryggen. En kvart senare sov han. Jag promenerade i över en timme. Han vaknade när jag förberett tre rader i potatislandet. Perfekt!
 
Första bärandet, i ett örngott 1 dag gammal
 
Första fjällvandringen, trygg i ergon med spädbarnsinlägg.
 
Jag tror att en närvarande förälder blir bra på att läsa barnets signaler och hjälpa barnet förstå sina behov. Det kan handla om att lära barnet när det är trött, hungrigt, ledset, argt eller rädd. Känslor som bara dyker upp och är både starka och obegripliga tills någon satt ord på dem. Många vuxna har nog inte lärt känna sina känslor fullt ut och vi svenskar är bra på att trycka undan till exempel ledsenhet, sorg och ilska som "äsch det där är inget att bry sig om". Jag vill hellre hjälpa Alfred förstå vad han behöver så tidigt som möjligt. Det innebär att vi måste lära oss hans behov först. Det är inte förrän nu Alfred börjar visa tydliga tecken på hunger. Hittills har han ammat sig lagom mätt dagen igenom. Nu räcker inte bröstmjölken och tålamodet är för kort för långa amningsstunder. Därför blir han hungrig. Gnällig. Rastlös. Vi misstolkar det ibland som trötthet, tandsprickning, närhetsbehov. Vi lär oss så sakta! Detsamma gäller för kiss-och-bajsnödighet. När jag var mammaledig kom Alfred och jag långt i pottningen. Länge hamnade nästan inget bajs i blöjan och han kissade pottan både morgon och kväll. Nu är det nya rutiner för hela familjen och en mer otålig kille att potta. Det har alltså gått lite bakåt. Ingen fara, men nu tänkte vi utnyttja sommaren till att gå lite längre. När jag är hemma (åtminstone) får Alfred vara nakenfis så länge det är varmt nog. Inne och ute. Pottan ska stå framme och han får sitta där när vi ser att det kommer kiss, när han visar tecken på kiss eller bajs, när han hämtar pottan själv och efter mat, sjalning, sovning eller andra bra tillfällen. Förhoppningsvis kommer vi snart ha upptäckt när det behövs och med lite tur är han blöjfri inom något år iaf =). 
 
Plutt på pottan i februari
 
Mest av allt tror jag dock på att låta ett barn växa upp i en miljö med skratt, bus och vuxna som mår bra. Jag är så glad att vi har hittat vårt lilla paradis på jorden. Det fina, snälla huset med den stora trädgården. Området med snälla vuxna som hejar glatt på både mig, Dante och Alfred på promenaden. Grannar som kommer förbi för att prata och dricka kaffe och som kan hjälpa till när det behövs. En hund att gosa och busa med. Två föräldrar som älskar varandra och hittar på roliga saker både på hemmaplan och på utflykter. Vuxna som kan leka för sin egen skull eller bara sitta och titta på sitt barn. Ett barn mår bra när föräldrarna mår bra. Det kanske inte är svårare än så!
 
 
Lille vän så du vuxit. En gång, för bara ett år sedan, var du liten nog att rymmas i min mage. 
 
En gång, för bara elva månader sedan, var du som en docka i min famn.
 
En gång, för bara nio månader sedan, var jag stolt över att du låg så fint på mage.
 
En gång, i början på året, längtade du efter att få gå. 
 
Nu traskar du fram hemma. Leker och undersöker. Härmar och jollrar. Pekar och bestämmer. Majsen vill jag ha. Nu vill jag ha dricka. Köttbulle! Äter själv med säkra fingrar. Du blir bara större. Fortsätt så!
 

En mammas utvecklingssamtal med sig själv

Idag har jag varit på medarbetarsamtal i ö-vik. Det innebär att jag och chefen gått igenom året som varit, målen fram till årsskiftet, hur jag trivs på jobbet, vad jag är bra på, var jag kan utvecklas osv. Inser med stor tydlighet att jag har tagit ett stort steg framåt sedan jag blev mamma. På färre arbetsdagar gör jag ett effektivare, mer självsäkert och övertygande jobb. Jag har mål för egen del och en bra logistik i arbetet samtidigt som jag prioriterar privatlivet högt. En välmående arbetare är en bra arbetare konstaterade chefen. Det stämmer! 
 
Därmed är kaffe på solig altan mkt arbetsfrämjande!
 
Även på det privata planet har livet förändrats enormt mycket. Både jag och Daniel har lärt oss massor om att vara vuxna. Blivit bättre på att få vardagsstöket med mat, tvätt och städ att flyta. Axlat rollen som föräldrar med ansvar för ett ömtåligt litet liv. Inte minst lärt oss sköta ett hus. Vi har klarat av att renovera gamla möbler, tapetsera, slipat ett tak, målat allt möjligt, skruvat upp hyllor och krokar och beslag och odlat en massa ätbara grejer. Hela tiden är det nya projekt som dyker upp. Idag har jag satt upp ett spis-skydd så att inga nyfikna fingrar når upp till plattor och kastruller. En trappgrind variant "rullgardin" väntar på att skruvas upp och vi har tillsammans målat både utemöbler och kåpan till luftvärmepumpen.
 
Alfred packar upp leverans av trappgrind, spis-skydd, födelsedagspresent m.m
 
Natta barn och samtidigt måla trädgårdsmöbler än ändå ganska skickligt ;-)
 
 
Ändå längtar jag tills jag lärt mig mer. Det känns som att jag saknar viktiga kompetenser som jag behöver för att få ordning på min projekt-lista. Till exempel skulle jag vilja kunna snickra åtminstone enklare konstruktioner. Ett lock till sandlådan och ett trappsteg som går runt hela altanen till exempel. Det är säkert inte jättesvårt men det kräver ändå att man 1. Vet vilket virke man ska ha, 2. Mäter rätt längder och vinklar, 3. Lyckas såga rakt i alla riktningar, 4. Vet hur man bäst fogar ihop allt, 6. Väljer rätt skruvar och huvud på skruvdragaren, 7. Faktiskt tar tag i ovanstående lista och får det gjort. Det blir lite för många moment för att jag ska våga försöka! Samtidigt vill jag inte vara beroende av pappa för de där småsakerna som vi kanske kan klara själv. Får helt enkelt ta mig tid och börja öva på sandlådelocket någon dag så ger sig kanske resten med tiden. 
 
Balansakt på tillfälligt trappsteg
 
Den där tiden förresten, den har också förändrats det senare året. Eller snarare fördelats på nya saker. Vissa intressen har hamnat på avsittarbänken och annat (Alfred framförallt) har kommit till. Tänkte lista upp de största förändringarna: 
 
Saker jag lägger mindre tid på numera
- se på tv - händer i princip aldrig
- sitta vid datorn - händer om jag har tur nån gång i veckan 
- rita och skriva berättelser - var tyvärr längesen
- handarbeta - blir inte heller av
- städa - sker när det sker
- träna - gör jag 2-3 gånger per vecka men kortare pass än innan Alfred. Långt ifrån de 8-12 timmar per vecka med gymnastik, voltige, löpning mm jag fick ihop under Umeå-tiden 😝
- spegla mig, fundera över livets mening och min egen betydelse, grubbla över lag
- Jobb (80% just nu)
- kören - förhoppningsvis bara tillfälligt 
 
Vem behöver tv när man har det här?
 
Saker jag fortfarande hinner med
- Promenera
- Blogga
- Göra utflykter
- Fuldansa (nu med barn i sjal eller famn)
- Laga riktig mat
- Läsa på kvällarna
- Springa och styrketräna
- Fixa med hus och trädgård
- Träffa vänner
 
Redo för promenad
 
Saker jag gör mycket mer
- Kramas, pussas och myser med både Danne, Alfred och Dante
- Sitter på golvet och tittar på Alfred
- Fotograferar
- Facetajmar
- Skrattar
- Plockar undan
- Vilar
- Surfar på telefonen
 
Jag kan titta på Lill-token nästan hur länge som helst (fast gärna få lite saker gjort under tiden)
 
Mitt liv har helt enkelt blivit väldigt väldigt bra sen jag fick barn!