Nu händer det grejer!

Hela sommaren har vi pratat om fibern och gångarn som ska grävas. Varit på möten, skrivit i ansökningar, gjort ledningskollen, ställt frågor, pratat med entreprenörer, funderar och tänkt om igen. Vi hade hoppats på stt bli klara tidigt. Därefter innan skåneresan. Därefter innan sommaren var slut. Nu är det äntligen igång! Idag kom en kompis med grävmaskin och gjorde ett hästjobb timme efter timme. Herregud, vi hade aldrig klarat det själv. 
 
 
Alfred hade en stor dag såklart! En grävmaskin på tomten :-o hur bra får det bli? Jo, ännu lite bättre. 
 
 
 
Han fick nämligen hjälpa till att köra en stund. Dessutom med en kompis! 
 
 
Grävmaskinisten är nämligen Wilmas pappa. Fina Wilma som leker så bra med Alfred. Medan Daniel och Daniel grävde timme efter timme i strilande regn höll jag och Jennifer barnen på gott humör. De tittade på leksaker, ritade, sprang runt och busade. Gosade ibland. Läste lite bok. Medan vi grillade hamburgare sov båda barnen en stund. Wilma somnade lugnt och stilla i sin vagn på altanen. Alfred slocknade efter en stund i sjalen på min mage med bröstet i mun. Så olika, ändå så lika små barn. 
 
 
En stund fick de springa utomhus, de små naturbarnen. Mest höll vi oss dock undan regn, grus och maskiner. Lagade mat, pratade, drack kaffe, bäddade och städade. Ytterst typiska könsroller idag! Så måste det bli för Alfred ville inte lämna mig ur sikte när helgen äntligen inträtt. 
 
 
Från morgon till kväll har han snuttar och hängt i famnen, sjalen, selen. På ryggen i sjal på morgonpromenaden. På magen i sele medan vi slipade och oljade en bänkskiva. På rygg i selen när vi mätte och klippte fiberkabel. Vid bröstet i sele när jag lagade lunch. Sovandes i trikån när vi fixade middag. På ryggen på kvällspromenaden. Praktiskt, Gosigt och aningen ansträngande. Dock välbehövligt att fylla på batterierna all tid vi har tillsammans. 
 
 

Då laddar jag batterierna

För fyra timmar sedan satt jag i en bil med en timme kvar att köra. Trött efter en jobbdag som började klockan sex. Efter långkörning till Umeå, datorer och lika lång väg tillbaka. Spända och rossliga luftrör. För ett par år sedan skulle jag troligtvis slängt mig på en soffa med en bok, suckat och ätit något och kanske kommit ut en stund på kvällen. Inte så nu! Tänk så underbart att komma hem till det här: 
 
 
Solen ligger lågt över grönskan. Det värmer lagom men inte för mycket. Skuggorna är långa. Mellan bärbuskar, sockerärtor och salladsblad springer Alfred runt runt. Det går inte att undvika att smittas av hans livsglädje. 
 
 
Av en lycklig slump var Alfreds farmor, farfar och faster hos oss just nu när jag jobbade heldag. Jag kunde vara lugnt förvissad om att alla hade det bra hemma och bara brösten som sprängde så att jag fick spruta mjölk i vasken påminde om att jag egentligen borde vara på annan ort. Når jag kom hem möttes jag så av ett stort gapande leende, uttryckta armar och en unge som rusade in i famnen. Underbara lilla pojke! Maten var klar och allt i ordning. Jag satte mig till dukat bord och kunde sen ta lite kort på när Alfred och farmor vattnade nyplanterade smultron. Total harmoni! 
 
 
När klockan rusade mot läggtid tog vi en kvällspromenad genom skogen. Alfred och jag turades om att peka ut allt vi tycker är fint (träden, solen, kottar, en tupp, utsikt och rostiga traktorer) samt kasta pinnar åt Dante.
 
 
Killarna mötte upp på cykel. 
 
 
Sen stannade vi till och beundrade vyn över Älvdalen. Bäääää bääää ropade Alfred och pekade på fåren som sprang över vägen. Inga problem med synen! 
 
 
Nu är nätterna kalla, sommaren snart slut. Lite vemodigt känns det alltid men vi har fortfarande mycket trevligt framför oss. Bärplockning, fjällvandring, myströjor och utflykter. Hösten är bra skön den också!

Sol och mer semester

Å så skönt att vara hemma! Även om vi fortfarande är snörvliga och trötta och mina luftrör brpkar på grund av förkylningen. På Sandsmon finns nämligen inte bara lugnet, tryggheten och hemkänslan utan även SOLEN! Dessutom sallad, jordgubbar, vinbär och ärtor och så Dante förstås.  
 
 
Vi har varit utomhus nästan hela dagen. Ätit ute. Dryckit kaffe. Tittat på Alfred som absolut inte var trött, om än lite snorig. 
 
 
Gräset har vuxit till en hel äng så efter lunch satte jag Alfred på ryggen och så blev vi klara med ena halvan. Varje varv passerade vi vinbärssnåret och Alfie fick "bäääää(r)". Mums! 
 
 
Två bilturer tog vi också, för att Alfred helt säkert skulle sova. Det funkar i princip varje gång. Ena turen fick Tova följa med och vår mysiga kille satt och kramade om henne med nappen i mun. Gullunge! 
 
 
Vi fick lite nytta gjort också, på de där bilresorna. Danne kollade upp var vi kunde hämta fiber-grejerna (nu MÅSTE vi snart börja med projektet!). Jag tankade, slängde skräp och handlade. Så hämtade jag en semestergäst. Ja, ingen mänsklig bekantskap utan en fluffig. En bärsjal på besök. Det finns nämligen en grupp på Facebook som heter Sveriges Semester Sjalare där man lånar sjalar av varandra för att få prova lite olika. Kul grej! Därför är min underbara Vanamo Kide Korento på utflykt i en månad och jag får fyra nya kompisar på besök. Spännande! 
 
 
Artipoppe Twobirds är först på tur. En lyxig sjal med Kashmir och annat fint i väven. Mycket dyrare än mina. Tjock och ganska glatt. Oväntat svår att spänna bra och inte så avlastande som jag trodde den skulle vara. Kan eventuellt bero på astman som gör mig då matt och andfådd när jag försöker knyta sjal, så jag ska ge den någon chans till innan jag dömer den helt. Dock väldigt vacker så jag passade på att ta lite fina bilder :-). 
 
 
En mysig promenad fick vi dessutom. Alfred var så gosig! Efter en stund knöt jag om från shepherds till en hög ryggsäck där han kommer upp i "nästan-huvud-höjd". Då började han först busa. Tog i mina öron. Gömde nappen. Pussades på kinden. Sen la han armarna om min hals och kramades länge länge. Sååååå himla mysigt! Vi gick tillbaka så. Pratade, sjöng, pekade och kramades i nästan en timme. Det är den bästa medicinen för en förkyld mamma och bebis. Imorgon är vi nog helt friska!