Alfred och sängarna - rond 4

När Alfred låg i magen och jag kom in i "boa-fasen" fixade jag en otroligt mysig säng hörna åt honom. På väggen målade jag en björkstam och gröna blad. I taket hängde jag fåglar som dinglade fint och på väggen satte jag vår gamla speldosa. Spjälsängen stod bäddad med sängkläder från Ikea flera månader innan han tittade ut. En hylla av massivt trä hängdes upp med rep och på den ställde jag lampa och böcker. En akvarell med namn, vikt, längd och datum kom till när han var nyfödd. Alfies egen lilla sov-hörna. Jag gladde mg åt hur fint han skulle kunna ligga bland lövverket. 
 
 
 
Fast från början skulle han såklart sova bredvid mig. I en vagga av en gammal flätad tvättkorg som Anne-Marie klätt med vaddering och linnetyg. Den skulle vi kunna bära med oss så att vår sovande prins alltid var nära. 
 
 
Tillåt mig skratta! Hahahaha. Sin första fina vagga har Alfred aldrig sovit i. Han har legat dör någon minut då och så. Gungat lite. Tittat på mig. Velat komma upp i famnen igen. Jag har aldrig nekat honom det! Inte heller spjälsängen blev välanvänd. Efter några jobbiga kvällar med skrik och förtvivlan insåg jag att jag inte förstår poängen med att lägga ifrån sig mitt barn. Han vill ju känna min värme! Jag fortsatte sova med honom vid bröstet. 
 
 
Tredje sängen var ännu en spjälsäng. En rejäl variant som jag hade när jag var liten. Vit och fin med träkulor på ena spjälan. Vi hade varit i Skåne och sett Alfred sova själv i rese-sängen. Han hade dessutom börjat krypa över sängkanten och jag fick inte sova så lugnt längre. Nu så, nu var det dags på riktigt! Full av motivation kämpade jag varje natt i drygt en vecka med att få honom att somna i sin nya säng. Låg till och med bredvid honom om det krävdes. Tills en vittrad bottenplugg knäcktes. Då gav jag upp. Alfred pch jag tycker om att sova tillsammans. Det finns ingen anledning att kämpa emot det! 
 
 
Så, rond fyra, vad har vi nu tänkt försöka? Jo, vi inser att en bebis tar minst en halv 180 säng, trots att han bara är knappt 80cm lång. Hur det går till är såklart ett mysterium, men det är ändå ett faktum. Därför har Daniel sovit i gästsoffan bra länge nu och det måste ju ta slut någon gång. Jag tänkte först att vi kunde bredda vår säng till 270 men istället ställde vi en 90 säng i Alfreds hörna. Jag har bullat upp med en kudd-barriär under bäddmadrassen och bäddat med Alfreds täcke. Vi har lagt en madrass under. Om han vill vara nära oss kan en av oss sova bredvid honom i hans säng tills han kommer till ro. Om det inte funkar kan en vuxen sova i hans säng. Vi slipper flytta honom när han somnat. Han blir nattad med oss som vanligt. Den här lösningen kan faktiskt fungera! 
 
 
Förutom att fixa sängplats barn vi städat här hemma idag. 
 
 
 
Sen har Alfred lekt med Thor. De killarna alltså, så himla söta tillsammans!
 
 
Ända sen första gången vi hängde med Thor och Alfred har de gått bra ihop. Då följde Alfred Thors varje rörelse, den "stora" pojken som fått styrsel på armar och ben. Därefter har de sakta men säkert närmat sig varandra i utvecklingen. Plötsligt kunde Thor sitta och plocka med leksaker medan Alfred måste ha stöd av händerna. Sen kröp Thor medan Alfred frustrerat drog sig fram på mage. Därefter reste sig Thor från huksittande och Alfred fick krypa till en stol för att komma i ögonhöjd.
 
 
 
Nu gör ett par månader inte längre så stor skillnad. Fast Alfred ser fortfarande upp till Thor. Särskilt roligt var det förstås att få komma till hans nya hus, det nya rummet och leka med alla häftiga leksakerna. Jag hade som alltid trevligt med Cheri under tiden och nu kunde vi prata riktigt ostört medan killarna pysslade på tillsammans. Ser fram emot att fortsätta följa deras utveckling! 
 
 
När vi kom hem och hade ätit var det svart som natten och vi ville helst bara lägga oss och sova. Fast klockan var bara halv fem så vi gick ut i blötan istället. Alfred höll på att somna på promenaden igen. Det är ju så mörkt och ha satt och gungade mot min mage, mätt och ny-lekt.
 
 
 
När vi nästan hunnit hem mötte Susanne och lille William upp med en påse till Alfred. Stolt och storsint gav William bort sin utväxts tiger-kostym till Alfred, som såklart provade så snart vi kom hem. Det var en trött tiger som åt kvällsfika och pratade med mormor och morfar! 
 
 
Om han somnade i sin säng? Jajemen! Innan åtta kunde jag smyga ner och åta kvällsmat och han sover fortfarande gott. Hoppas på en lugn natt 👍 
 
 
 
 

Allt vi gjort

Den här helgen var riktigt skön och bra. På lördagen åkte vi till Sundsvall för att se Daniels föräldrars nya lägenhet. Den var jättefin och det var mysigt att få träffa dem igen. Vi passade dessutom på att ordna några saker på Ikea, det verkar alltid finnas ett behov av det!
 
 
Söndagen var lång som en hel helg bara den och vi hann hur mycket som helst. Till och med vila!
 
 
Hösten har ju kommit med mörker och kyla. Vi insåg plötaligt att det behövdes lite fler lampor här hemma, stt elementen som ställdes undan över sommaren måste upp.
 
 
Att vi har en liten tok här hemma som behöver ett barnsäkrat hus. Lite att fixa helt enkelt! 
 
 
Vi hängde upp en ny blå kökslampa, jättefin och passar perfekt till gardinen som vi fick av Ami.
 
 
Alfred fick en ny lampa i sovrummet.
 
 
Daniel skruvade upp en lampa i trappen och vi förundrades över hur ljust det blev. Varde ljus- varför har vi inte fixat det här tidigare? Under tiden satte jag nya fotografier i ramar som åkte upp på väggen. 
 
 
Sen klurade vi ut hur lådspärrarna funkade och orkade säkra en låda. Alfres testade den genast. Jovisst, det gick att klämma fingrarna nu också. Dock inte tömma lådan. Alltid något! 
 
 
Jag åkte till affären på förmiddagen också,
medan Alfred sov. Fick i lugn och ro handla och bunkrade upp med vårlökar för bara 10kr förpckningen! Jag var som ett barn i en godisaffär när jag plockade åt mig krokus och påskliljor, stjärnblommor och tulpaner. Solen sken ute medan jag preparerade årets rabatter tänkte jag på hur mycket vi gjort den här sommaren. Massor faktiskt! 
 
Grävt en sandlåda 
 
Sågat två bänkar
 
Satt upp en uggla på vår pelare
 
Grävt upp vinbärslandet och stagat upp buskarna
 
Påbörjat en träningsplats
 
Fptt en uteplats framför längan
 
Grärvt fiber
 
Grävt grusgångar
 
Grövt en rabatt
 
Kapat trädet, som pyntats med lampor
 
Nu har första snön landat på det nya gräset på den delvis uppgrävda gräsmattan. I flera månader kommer trädgården ligga i träda, men jag har redan planer för nästa år. Mer rabatter men fler växter. Odlingslådor. Studsmatta åt Alfred. 
 
 

Rapport från en sändag

Natten till söndag fick jag sova riktigt bra. Först för att min fina pojke sov utan avbrott 21-03:30. Sen tack vare underbara Danne som tog vakentimmarna när en väldigt ledsen Alfred inte kom till ro. Jag sprang upp med en nappflaska och la mig sedan på soffan. Drömde mycket och vaknade strax efter sju, något mer utvilad. Hämtade en nyvaken pojke bredvid sovande pappa och gav Danne sovmorgon. Jag har därmed varit något piggare idag. Alfred däremot var trött, snorig, blev lätt ledsen och kändes stundvis varm. Vi tog därför en lugn dag på hemmaplan med promenader, mys och bus på hemmaplan. 
 
 
Numera blir det en hel del upp och ner, upp och ner i sjalen på en promenad. Jag tog en riktig långrunda med mina pojkar efter lunch. Sprang fram och tillbaka in i huset för att få med min napp, koppel, bajspåsar, kamera och mobil. Vilken tur att jag i sista sekund satte stövlarna på Alfred utifall att han skulle vilja gå själv.
 
 
Klart han ville! Nästan hela rundan. Helst med Dante i koppel. 
 
 
Eller utan Dante i koppel. För Dante vill ju helst springa själv han också.
 
 
 
Då kastar Alfred pinnar istället, eller tittar på allt spännande som finns i skogen. 
 
En koja till exempel
 
Eller en svamp
 
Ajajaj - USCH!
 
Snitselband kan man också hitta i skogen. Alfred plockade upp en liten bit naturvärdesband från marken. Den skulle genast knytas i en gren. Jag knöt fast den och han drog loss igen. Gick till nytt träd. Han pysslade koncentrerat. Satte upp. Tog ner. Gick till nästa träd. Hängde över en gren. Tog ner. Mammas lilla hjälpreda vet att det ska sitta band i måååånga träd när man är i skogen! 
 
 
För ett halvår sedan skulle jag tänkt att det vore bättre att ta med vagn eller sele när Alfred blev stor nog för att gå själv. Nu går det så snabbt att knyta upp att jag hellre sjalar. När Alfie springer knyter jag sjalen som en tröja och slipper bära den. Sen slänger jag bara upp honom på ryggen när benen är trötta. 
 
 
Där sitter han och hummar, kramas, myser med nappen. Laddar batterierna. Och så sprattlar han till och vill ner. Det är ju inte alltid det funkar att låta honom bestämma men idag hade vi verkligen ingen tid att passa. Så skönt! En lång och långsam runda. Bara följa efter en ettåring och se var man hamnar. Det borde alla göra ibland. 
 
Mot slutet blev vi båda trötta. Alfred tog en dricka-paus. Jag knöt honom på magen sista biten. Stretade med Dante som ville åt alla håll, stövlar som trillade, kameran som hängde och slängde. Mobilen som inte hade någon ficka att ligga i (stoppar den innanför bröstpasset när jag knyter på rygg). Just precis då vore en vagn ganska skön att ha ändå. Jag ringde på förstärkning istället och Daniel mötte upp. Tog hand om stövlar och hund. Skönt! 
 
 
På eftermiddagen lagade jag lasagne, sen pysslade vi i trädgården fram till läggdags. Jag fick hjälp som vanligt :-) 
 
 
En riktigt skön dag med lagom återhämtning för trötta mammor, som sen följdes av ännu en bråkig natt som sopade undan den uppsamlade energin - men det är en annan historia.