Varje blomma var ett frö

Det går undan här hemma. Åtminstone för den kortaste i hushållet. Vi andra får nöja oss med att få väldigt lite gjort, men ha ganska så roligt under tiden :-). Idag har vi försökt ägna lite uppmärksamhet åt huset. Städat, tvättat, plockar undan. Jag var ganska så effektiv medan Daniel körde en sovtid med Alfred i bilen. Sen tog Danne över dammsugaren och vi andra höll oss undan i trädgården. Jag hade som intention att pyssla lite därute också. Och liiiite blev också gjort. Herregud så slut jag var efteråt.
.
 
Vi har nämligen ett riktigt busfrö här hemma just nu. Sötaste fröet i universum förstås. Med okynnig blick och höga glädjetjut pilar han fram dit han inte ska vara och gömmer sig från oss. Imorse när jag borstade tänderna blev det oroväckande tyst i vardagsrummet. När jag kikade in hade lill-token fått tag på min hårddisk som han ivrigt tuggade på, tyst och i smyg. Väl medveten om det härligt förbjudna. Danne byggde därefter en mur av forölj och fotpall mot dator med tillbehör. Strax därefter satt Alfred åter i hörnet med hårddisk i mun. "Men hur..." började Danne och hämtade ut barnet. Det dröjde inte länge, sen såg vi händer och knän trumma fram bakom soffan. Den hemliga tunneln! Smart krabat :-) 
 
 
Fast det var ju trädgårdsarbete jag berättade om. Jag försökte alltså stadga upp en vinbärsbuske. Under tiden försvann Alfred åt än det ena, än det andra hållet. Först in i Maj-Britts garage. När jag följde efter glittrade ögonen och han tjöt av skratt och sprang iväg. Sen var han plötsligt på väg efter grannarnas automatiska gräsklippare. Vi smög på den tillsammans en stund.
 
 
Sen ägnade han sig åt att äta jord och ju argare jag blev, desto roligare var det. Helt hopplöst alltså! Jag vann några minuter genom att hitta på en ny rolig lek och blev faktiskt färdig efter långt om länge. Färdig på alla sätt. Helt slut faktiskt! 
 
 
Ja han är ett litet frö, men ett charmigt sådant. "Företagsam" sa markägarna vi besökte på förmiddagen. Det kan nog stämma och jag är så stolt som bara mammor kan vara!
 
 

Semster på hemmaplan

Jag är hemma. Helgen är slut. Semestern fortsätter! Vi vill jobba hemma och vila och träffa folk och jag vet inte allt. Kommer som vanligt inte hinna hälften, men det gör inget :-) Fördt och främst ska vi vara tillsammans. Idag började vi med att sova till nästan halv åtta, äta långsam frukost och sen hänga ute på gården ett par timmar medan Danne fick sovmorgon. 
 
 
Alfred, Dante och jag har firat första dagen med så lite tråk och så mycket mys som möjligt. Vi överlät handling, sopsortering, gräsklippning och annat åt Danne. Fast Alfred erbjöd sig stt fixa gräset ;-) 
 
 
Vi åkte på utflykt till kollegans sommarstuga under tiden. Fick träffa hans härliga barn. Den lilla trollungen är nästan lika gammal som Alfred. 
 
 
Mycket bus, god fruktsallad och en promenad i skogen. Perfekt! Det är så roligt att vi år flera på jobbet med små i samma ålder. Det blir så lätt att hitta något att prata om på fikat då :-). 
 
Smågungen blev burna i skogen. En i sele, en k sjal :-) 
 
 
När vi kom hem fick jag tid stt springa, styrketräna och duscha. Underbart! Nu har Danne satt upp en stång i trädgården att göra chins i. Förutom det har vi romerska ringar, ribbstol, pilatesboll och tunnmatta i längan. Bra förutsättningar för träning alltså! 
 

Sandsmo-ligan junior

Regn. Sol. Regn. Sol. Idag gällde det att ha kläder för väder och hitta på saker att göra inomhus under skurarna. Det klarade vi alldeles utmärkt! Två promenader började vi dagen med. En lång med Alfred på ryggen. En ännu längre med honom i vagn. Jag lyckades till och med söva i vagnen och fick prata med Rebecka under tiden. Plus plus!
 
 
Efter en god lunch hämtade vi upp Loui så att killarna fick leka en stund. Han lät sig snällt bäras bort hemifrån, satt lugn i vår vagn på den korta promenaden och följde nyfiket med in. Sen ville Alfred pussas och samtidigt kom Daniel och sa hej. Det blev för mycket! Vi backade lite och särade på pojkarna. Loui satt länge i mitt knä och tittade medan Alfred sprang runt och lekte. Alfie i sin tur var så duktig. Tittade ofta mot sin kompis men lekte så fint på egen hand. 
 
 
En liten bit i taget fick de närma sig varandra. När Loui var redo fick han undersöka leksakerna medan Alfred ammade en stund. Sen var de på golvet samtidigt medan jag gjorde mitt bästa för att roa dem på varsitt håll. Tillslut blev de vänner över en kastrull russin.
 
 
De var så söta! Alfred matade Loui som snart på nåder lät sin lille kompis kramas och pussas lite. Så lekte de på golvet tills jag upptäckte att solen sken utomhus. Då gick vi ut. 
 
 
Allt blir så mycket lättare utomhus! Killarna lekte lugnt medan jag städade undan inomhus och plockade fram fika. Så kunde jag dricka kaffe och titta på medan det grävdes och vispades i sandlådan. 
 
 
Vi avslutade med en fika innan det var dags för nästa sovning. Daniel och jag skrattade åt hur smutsig och kladdig Alfred var i jämförelse med Loui som åt duktigt och spillfritt :-). 
 
 
Alfred var så uppspelt efter försöket att han vägrade somna. Danne tog med honom på en biltur och medan han körde lillpojken till ro passade jag på att ta ett varmt bad och laga middag. 
 
 
Oj så utvivlas jag blivit nu :-). Sömn, roliga aktiviteter och ganska mycket astmamedicin har gjort susen! Nu ska jag hugga tag i en massa jobb-saker innan det är dags för nästa semester. Inte ens en månad kvar!