Rapport från en sändag

Natten till söndag fick jag sova riktigt bra. Först för att min fina pojke sov utan avbrott 21-03:30. Sen tack vare underbara Danne som tog vakentimmarna när en väldigt ledsen Alfred inte kom till ro. Jag sprang upp med en nappflaska och la mig sedan på soffan. Drömde mycket och vaknade strax efter sju, något mer utvilad. Hämtade en nyvaken pojke bredvid sovande pappa och gav Danne sovmorgon. Jag har därmed varit något piggare idag. Alfred däremot var trött, snorig, blev lätt ledsen och kändes stundvis varm. Vi tog därför en lugn dag på hemmaplan med promenader, mys och bus på hemmaplan. 
 
 
Numera blir det en hel del upp och ner, upp och ner i sjalen på en promenad. Jag tog en riktig långrunda med mina pojkar efter lunch. Sprang fram och tillbaka in i huset för att få med min napp, koppel, bajspåsar, kamera och mobil. Vilken tur att jag i sista sekund satte stövlarna på Alfred utifall att han skulle vilja gå själv.
 
 
Klart han ville! Nästan hela rundan. Helst med Dante i koppel. 
 
 
Eller utan Dante i koppel. För Dante vill ju helst springa själv han också.
 
 
 
Då kastar Alfred pinnar istället, eller tittar på allt spännande som finns i skogen. 
 
En koja till exempel
 
Eller en svamp
 
Ajajaj - USCH!
 
Snitselband kan man också hitta i skogen. Alfred plockade upp en liten bit naturvärdesband från marken. Den skulle genast knytas i en gren. Jag knöt fast den och han drog loss igen. Gick till nytt träd. Han pysslade koncentrerat. Satte upp. Tog ner. Gick till nästa träd. Hängde över en gren. Tog ner. Mammas lilla hjälpreda vet att det ska sitta band i måååånga träd när man är i skogen! 
 
 
För ett halvår sedan skulle jag tänkt att det vore bättre att ta med vagn eller sele när Alfred blev stor nog för att gå själv. Nu går det så snabbt att knyta upp att jag hellre sjalar. När Alfie springer knyter jag sjalen som en tröja och slipper bära den. Sen slänger jag bara upp honom på ryggen när benen är trötta. 
 
 
Där sitter han och hummar, kramas, myser med nappen. Laddar batterierna. Och så sprattlar han till och vill ner. Det är ju inte alltid det funkar att låta honom bestämma men idag hade vi verkligen ingen tid att passa. Så skönt! En lång och långsam runda. Bara följa efter en ettåring och se var man hamnar. Det borde alla göra ibland. 
 
Mot slutet blev vi båda trötta. Alfred tog en dricka-paus. Jag knöt honom på magen sista biten. Stretade med Dante som ville åt alla håll, stövlar som trillade, kameran som hängde och slängde. Mobilen som inte hade någon ficka att ligga i (stoppar den innanför bröstpasset när jag knyter på rygg). Just precis då vore en vagn ganska skön att ha ändå. Jag ringde på förstärkning istället och Daniel mötte upp. Tog hand om stövlar och hund. Skönt! 
 
 
På eftermiddagen lagade jag lasagne, sen pysslade vi i trädgården fram till läggdags. Jag fick hjälp som vanligt :-) 
 
 
En riktigt skön dag med lagom återhämtning för trötta mammor, som sen följdes av ännu en bråkig natt som sopade undan den uppsamlade energin - men det är en annan historia.

Barnarbetare i paradiset

Det finns så många barn i världen som sliter hårt. På industrier, i gruvor, i hemmet. Barn ska inte tvingas arbeta. Inte slita ont. Däremot tycker jag det är fantastiskt när barn kan vara delaktiga i de vuxnas sysslor. Det ger en så fin gemenskap, närvaro, tid tillsammans, samförstånd. Alfred älskar när vi fixar och donar tillsammans! När han får "diska" i diskhon, laga mat i selen, dammsuga, sopa eller vad vi än fixar med. Idag har vi arbetat ihop på många olika sätt, hela familjen. Livspussel när det är som bäst :-). 
 
 
Jag började jobba hemifrån en stund för att sen ta med Alfred till BVC. Nu har han passerat 9kg och 74cm. En liten lättviktare har vi, men finast i världen :-). Efter BVC följde han med mig och Dante ut i skogen. Han var trött redan i bilen och det tog inte en kvart innan han sov där bak. Sen sussade han sött ända tills det var lunchdags och jag fick riktigt mycket traktplanerat. Njöt av att höra hans snusande vid örat och tänkte att nu sover han med skogens sus och våra fotsteg mot mossan som vaggvisa. Sämre kan man ha det! 
 
 
På eftermiddagen var jag på kontoret och under tiden började killarna arbeta med grusgången.
 
 
Efter middagen tog vi itu med projektet allihopa. Först med en mammig Alfred i sjalen...
 
 
... och därefter allesamman med gemensam muskelkraft. Alfred var mycket beskäftig med sin gröna kratta och ville hemskt gärna skjuta på skottkärran. 
 
 
När vi tog paus för kaffe passade han på att bada lite i en vattenhink. Bästa paus-underhållningen! Han är som en liten dräng på gården, pinnar runt och fixar med det ena och det andra. Klappar sin gula häst i sandlådan. Drar i vattenslangen. Plockar bär. Gräver i gruset. Ständigt i rörelse!
 
 
Vädret var fint så vi tog en promenad innan läggdags. Dumt nog utan kameran. Skogen var så fin! Ljuset sådär lågt med långa skuggor som det blir när sommaren går mot höst. Kvällen var lite sval och Alfred gosade ner sig i den mjuka ullsjalen och sög på sin napp. Lagom trött. Lagom nära. 
 
 
När vi kom till utkiksplatsen drog en regnslöja förbi på andra sidan älven och skapade en dimmig svagt upplyst kuliss med en vacker regnbåge. Alltid ta med kameran! Nu fick mobilen duga. 
 
 
Vår duktiga lilla barnarbetare slutade dagen i storartad stil genom att kissa på pottan, bada en stund och sen somna gott vd bröstet. Hade inte kunnat fantisera ihop en bättre unge om jag så försökte! 
 
 
Imorgon åker jag till Lycksele med jobbet och tar familjen med mig. Hade inte kunnat dikta ihop ett bättre jobb heller :-).
 

Inga syskon i bilen tack

Så var det söndag igen här gången var den inte alls lika lång som förra veckan. Klockan är lver sex och jag har ju varken städat, klippt gräs eller satt upp bokhylla. Fast inte slagit sank heller förstås. Hela förmiddagen jobbade vi på med fibergrävningen och nu är både vi och granntomten redo att få det inblåst. SÅ SKÖNT! Alfred satt först på min rygg och "hjälpte till". Sen grävde vi ur hans sandlåda tillsammans för att lägga den grova grusen i gångarna och fylla på med finare sandlådesand istället. 
 
 
Efter lunchen fick Daniel och Daniel gräva klart i lugn och ro medan jag och Alfred åkte in till stan. Det har nämligen arrangerats BB-marscher över hela landet och hos oss är det ju högaktuellt. Vi ville självklart ställa upp! 
 
 
Vi slöt upp med Cheri och Thor så att killarna fick sällskap med varandra på varsin rygg och vi fick småprata i tåget. Mysigt, trevligt men inte minst VIKTIGT!
 
 
För oss börjar det kännas rimligt med syskon förr eller senare. Jag har fortfarande inte fått tillbaka mensen så jag lär väl inte bli gravid i brådrasket, och bråttom har vi inte alls, men Alfred börjar blir stor nog för att vi ska klara av två barn. Vi har dessutom blivit riktigt haj på det här med att vara föräldrar och saker och ting sitter allt mer i ryggmärgen. 
 
 
Men helst vill vi ju ha ett öppet BB på rimligt avstånd nästa gång. Jag vill inte oroa mig för långa bilturer, kalla vintrar, komplikationer och sådär. Hellre föder jag hemma än att ränna fram och tillbaka till Sundsvall. Det är vansinne att sverige som är ett så "tryggt i-land" hsr en så dåligt fungerande förlossningsvård! 
 
 
Därför tågar vi med våra små mirakel på ryggen och hoppas att det gör skillnad förr eller senare. 
 
 
När vi kom fram till parken fick Alfred springa runt en stund medan vi lyssnade på några brandtal. Så fick han ju visa upp sin fina "made in Ådalen" body också! Finns att köpa på butik madeinadalen i långsele (sök upp dem på fb vetja!)
 
 
Väl hemma hade vi fått besök av Bernt, på väg ner från Umeå till Stockholm. Det är en av mina brevvänner, en fantastisk bekantskap sedan några år tillbaka. Vi fikade, pratade och tittade på Alfred. Typiskt bra söndags-göra! 
 
Nu försöker jag än en gång få mina luftrör fria från segt slem så att jag kan soringa RN liten runda ikväll och jobba utan att ta fullkomligt slut imorgon. Får väl se hur det går, de är visst envisa just nu. 
 
God kväll på er!