Alla fåglar kommit re’n

Ojojoj vilken dag det här har varit. Igår var jag helt tömd på energi och det kändes som en nu förkylning var på ingång. På något sätt lyckades jag visst ladda batterierna för idag har de hållit genom massvis av aktiviteter! 

Imorse hade jag mitt vecka 24 besök hos barnmorskan. Vi pratade, mätte, vägde och lyssnade på ❤️. Allt säg så bra ut! Mitt i prick 👏 Jag har gått upp 6kg halvvägs i graviditeten. Bra jobbat tycker jag själv. Om jag fortsätter så här är jag uppe i 62kg vid förlossning och det vore kanon. Gärna lite till också :-). Det innebär iaf att jag ligger på ungefär samma vikt som den här veckan med Alfred, med nästan samma mått på livmodern och samma frekvens på lills hjärtat. 150 slag i minuten. Ändå är jag ju större nu, troligtvis pga uttöjda muskler som får magen att falla ut mer. Bra blodtryck, bra järnvärde, ja det mesta var bra helt enkelt. Vi pratade lite om träning och konstaterade stt det känns som jag tränade mycket mer förra gången med med en liten hemma rör jag mig minst lika mycket nu. 

Put put ❤️
(null)

Med det sagt åkte jag ut i fält och traktplanerade på skidor i fyra timmar! Bara en halvdag i vanliga fall men dubbelt så länge som jag hade trott jag skulle orka. Så kan det bli ibland och det gick riktigt bra. 

(null)
(null)

Sen fortsatte dagen med intervallspurter efter liten gladfis som kutade till grannarna hela tiden medan jag försökte laga middag. Efter tre löpningar kompromissade vi. Han satt på min rygg medan jag tände grill och förberedde. Sen sprang vi och lekte medan grillen blev varm. Därefter satt han på ryggen när jag la på fisken, skar sallad, gjorde sås. Så lekte vi lite till medan fisken lagades. Den blev bara lite torr. Det var det värt. 

(null)

Så fort middagen var uppäten åkte jag till hembygdsgården och pluggade in ljudsystem. Sen hade vi en härlig kväll med sol, fika, sång, lekar och eld. Jag studsade som vanligt som en guttaperkaboll mellan mikrofon, kamera, vänner och liten vilde men hann ändå prata och njuta av kvällen. Alfred hade jätteroligt bland alla kända och okända människor och var djupt fascinerad av elden. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

När jag kom hem hade Danne redan nattat så jag kunde äntligen slå mig ner med lite SVT-play, kvällsfika, stretching, nebulisator och till sist raklång på en spikmatta i min egen säng. Nu kommer jag förhoppningsvis vara människa imorgon också 🤗

I mina tankar...

... åkte vi och köpte virke redan innan lunch så att jag kan bygga odlingslådor nu. 

... passar jag på att göra lite "tyst städning" (våttorkar ytor t.ex) medan Alfred sover. 

... åkte vi och badade idag, om vi bu inte köpte virke vill säga. 

... får jag tummen loss och katalogiserar bilder, framkallar nya favoriter etc. 

I verkligheten sitter jag lugnt med blogg och en kopp kaffe. Efter att långsamt ha strosat genom kvarteret och mellan grannarna på morgonen. Tagit alla chanser att sitta ner en stund. Jag har träningsvärk efter jobbveckan 😝 Inte mycket ork i denna kropp just nu. Prio ett på listan är därför alltid vila. Och helgen har ju faktiskt två dagar till! 

Vackert väder och mycket fältjobb under veckan.
(null)

Lillpojken är omväxlande trött och ivrig efter resa och dagissagar. Pippi och Emil turas om att rädda vardagen här hemma!
(null)

I magen bor en liten akrobat! Många kullerbyttor, sammandragningar och tilltagande foglossning så här i vecka 23. 
(null)

En hel del kullerbyttor även utanför magen.
(null)


Magen och jag i stora staden

Nu har jag varit i Stockholm. Oj vilka bryderier jag hade dagarna innan. Resa. Inte resa. Resa. Inte resa. Jag hade bokat möte med en ny markägare och en gammal. Fått en icke-ombokningsbar tågbiljett på onsdagen. På fredagen lämnade nya markägaren återbud. Suck! Sånt händer, men plötsligt kändes resan myclet mindre viktig. Resa. Inte resa. Resa. Ja, tillslut reste jag ändå. Biljetten var ju betald, ett möte skulle hållas, kanske kunde jag få ihop ett till på kort varsel - lika bra att försöka! 

Jag såg fram emot:
1. Att sitta stilla på ett tåg en massa timmar helt ensam. 
2. Att sova en ostörd natt och äta en ostörd frukost. 

Det var härligt att sitta på tåget timme efter timme. Jag älskar att åka tåg. Även om jag kom på mig själv med att sakna Alfred 1 minut efter avgång och ägna låååång tid åt att scrolla bilder i mitt eget instagramflöde 🙈 Sen kände jag någon sparka inuti. En liten sprattelfisk som allt som oftast blir åsidosatt än så länge. Nu är det bara du och jag lilla okända älskling tänkte jag och klappade fina magen. Du och jag på äventyr. 

Ungefär såhär förlöpte vistelsen: 

Episod taxi
Tåget blev sent. Jag kom inte fram förrän halv elva på kvällen. Jag bokade taxi på vägen, fick ringa istället för att använda appen för jag hade ingen aning om var jag skulle be bilen stanna. När jag kom till utsatt plats 15 minuter tidigt stod där en bil från sagda bolag. Efter en liten stund gick jag fram och knackade på fönstret för att kolla om utifall att bilen var min och bara i god tid. Ha ha ha. Chauffören skrattade mig inte upp i ansiktet men inte långt ifrån. "I god tid" i Stockholm innebär tydligen 2 minuter tidig. 

Episod hiss
Kom välhållen till hotellet och checkade in. Fick ett kort i handen. Våning 6. Letade upp en hiss. En massa knappar. Stjärna. Pil upp. Pil ner. Chansade på pil ner. Tjohoo dörren öppnades. Tryckte på 6. Inget hände. Tryckte på 6. Inget hände igen. Tredje gången. Nej. Tryckte på botten och kom ut igen. Provade uppåtriktad. In igen. Tryckte på 6. Vad sjutton är det här! Letade efter ett trapphus. Nej, det fanns inget! Tillbaka till hissen. Upptäckte en korthållare. Där skulle nyckeln placeras. Hissen rörde sig. Pjuh! Morgonen efter, när jag ätit, skulle jag åter använda hisspiiiiipeln med förnyat självförtroende. Då stannade den på trean. In välldeen massa kineser. Sen åkte hissen neråt igen. Innan den fortsatte till min våning. Vad hände där liksom? Hissen -Sara 2-0.

MEN JAG SOV SÅ GOTT SÅ GOTT! Och åt en massa frukost därefter. 

Sen promenerade jag till Norras kontor som visade sig vara jättefint. Vädret var grått. Det brusade ständigt från alla vägar runtomkring. Jag undrade hur folk kan bo såhär utan att bli galna. Men man vänjer sig väl? Det var en väldigt fin promenad ändå förbi en skogsdunge, ett koloniområde och en havsvik. Jag fick en känsla av en annan tid, när jag var ensam och inte hade rotat mig. Men så kände jag den mysiga magen puta under kläderna. Du och jag lilla pyret, du och jag i stora staden. 

(null)
(null)
(null)

På kontoret gick tiden snabbt. Jag ringde stockholmare som inte svarade eller hade tid idag. Förberedde mötet. Höll mitt möte. Avräknade och skickade mejl. Klockan två var det mesta gjort och det kändes skönt att åka mot tågstationen igen. Se till att få i mig lite mat innan hemresan. 

(null)

Jag gick en kort tur på stan också. Det är inte varje dag man är i Stockholm ändå. Jag hittade en barnbutik och hoppades på att hitta en present till Alfred. Men den var:
1. Dyr
2. Full med föräldrar som fångade mig mellan hyllor och barnvagnar
3. Helt tom på lekvänliga leksaker
Blir så fruktansvärt obekväm i stadsmiljö och affärer, särskilt när allt är så pretentiöst, alla så uppfixade, allt så tillrättalagt. Sen råkade jag ändå hitta en Superfin "gravid-outfit" på indiska när jag bara skulle leta efter någonstans att äta. Var så nöjd med mitt inköp att jag struntade i att inga lyxiga restauranger lockade. Hade precis bestämt mig för att bara ta en hamburgare på centralstationen innan det perfekta matstället dök upp precis mittemot. SÅ GOTT. Jag är proppmätt!

(null)

Nu sitter jag på tåget. Har arbetat ett par timmar. Är alldeles nöjd med att få ta det lugnt igen. 

Trots buller, cigarettrök, små missöden och konstiga stadsnormer blev det en riktigt trevlig tur söderut. Fast jag önskar att jag sluppit det där återbudet så att jag kunnat känna mig liiiite mer effektiv...