Som en rullande snöboll
Januari - nystart - tid att reflektera. När jag gjorde årets nyårslista så började jag scrolla lite bland inläggen från 2014. Nästan tio år har gått sedan dess! Så otroligt mycket har hunnit hända. Jobb, hund, kärlek, hus, barn (i kronologisk ordning
alltså). Det är lätt att fastna i de stora förändringarna. Se hur livet tagit enorma kliv på vuxen-stegen. Därefter hamna i ett nu fullt av utmaningar. Sucka över att jag blir tröttare, svagare, inte orkar arbeta som för några år sedan och anpassar
vardagen för att slippa hamna på sjukhus igen. Då är bloggen så bra! För den påminde mig om att jag faktiskt hela tiden följer mina mål, min lust och min magkänsla, medvetet eller omedvetet. Här är ett utkast från Lisas lista som jag
lånade och bloggade efter, under några veckor för nio år sedan.
Jag flyger visserligen inte än, och blev ärligt talat aldrig någon fena på bokföring. Inte på piano, teckenspråk eller ridning heller för den delen även om jag red hos Karin ibland tills astman sa stopp och tecknade med barnen när de var små. Däremot
kan jag numera väva 🙌 Inte mindre än tolv sjalar har jag producerat de senaste åren, och den 13:e är på god väg. Dessutom tränar jag gymnastik igen. Det skulle jag inte gissat när korsbandet gick av, att jag 34 år gammal fortfarande skulle snurra
runt på tumblinggolv och trampetter. Ingen dålig utveckling trots allt!
2014 var dessutom ett år med väldigt mycket astma. Ja, astman var anledningen till att den här bloggen startades våren 2013 och länge låg allt fokus på att blogga om en sjukdom som jag kände mig väldigt ensam i. Nu har jag både hittat en facebookgrupp
där jag kan ställa alla frågor jag ville ha svar på då, för 10 år sedan, samt fått kunniga läkare på lungkliniken. Jag har dessutom familj, vänner, kollegor och en kurator att vända mig till. Astman må fortfarande vara besvärlig, men jag är inte
lika ensam om problemen längre. Men då, vintern -14, var det någon som tyckte att jag skulle skriva en bok där astma var kärnan. Det finns ärligt talat inte många sådana att läsa. Jag tyckte idéen var bra men kunde inte komma på hur. Nu däremot har
jag skrivit på exakt en sådan berättelse i drygt ett år. Långsamt går det. Jag skriver bara någon gång ibland. Det är osäkert om den någonsin kommer läsas av mer än ett fåtal utvalda. Ändå är det ännu en idé som väcktes för snart ett decennium sedan
som nu förverkligas!
Åter till nutiden!
Vardag 2023. Som en snöboll rullar den på och det fastnar fler och fler uppgifter kring den allt tyngre vardagskatapulten. Precis som varje gång ett lov tar slut alltså! Bloggen får stå tillbaka. Veckor försvinner. Imorgon är det tags för xolair-spruta
igen och sen kommer lönen. Men det är faktiskt riktigt bra! Åtminstone att vi ska få lön. För det här har varit en fattig månad. Månaden då alla pratar om elräkningen (som för oss hamnade på över 10’000kr). Då min bil passade på att gå sönder.
Då matpengarna tog slut redan i mellandagarna 🤷♀️ Då är lön, om än liten pga föräldraledighet och sjukveckor, välkommet. Ja, januari har handlat en hel del om pengar. Om vad som kanske kan säljas för några småslantar. Om hur onlinehandling kan få
ner matkostnader. Om hur vi kan duscha på gymmet för att minska varmvattenförbrukningen.
Självklart har januari varit mer än bara sparande och taskig ekonomi. Januari har varit en stor snöhög där roliga-pappan byggt häftiga tunnlar kors och tvärs. En snöhög där hela kompisgänget lekt flera gånger om dagen och där vuxna har fått tid för
både prat och lek. Forsmos lekplats 🙏
Det har varit en månad med en massa roligt pyssel av olika slag! På jobb, kväll, morgnar och lugna helgdagar. Med eller utan baciller i kroppen. Gud så tacksam jag är för pyssel och skapande - och för att få skapa tillsammans med familjen ❤️🙏
Appropå skapande är vi förresten sååå nära något slags avslut i rummen nu! Till stor del tack vare pappa som outtröttligt jobbat i rummen medan jag jobbat i skogen. Lite mer gips, tapet och färg, lite mer el och några lister. Sen är det bara rolig möblering
och logistik (särskilt i Alfreds rum) som saknas. Fast det är kanske inte så bara heller, jag har nämligen klurat på om jag själv kan bygga in lådor under Alfreds säng. Fortsättning följer helt enkelt!
En vecka i januari ägnade jag åt ett test. Ett hjärt-test. Inte för att jag tror att mitt hjärta fungerar dåligt men när jag tryckte på om de tuffa reaktionerna där astman kommer tillsammans med röda kinder, hjärtklappning och svimning ville
han undersöka hjärtat innan han spekulerade kring mastceller eller allergi. Klokt tycker jag! Så därför har jag med en dosa på bröstet både gått i skogen och tränat gymnastik, noterat tryck över bröstet, andfåddhet och aktivitet.
När jag tänker efter har denna januari, som gick så fort, innehållit väldigt mycket! Två förkylningar har vi redan hunnit med. Ett intressant mötes-dygn med kollegorna. Uppstart på gymnastiken inkl. två utbildningstillfällen för tränarna. En mysig krabbelur-fika
med grannfamiljen. Nu ska vi bara knyta ihop säcken denna sista januari-vecka. Sen ser vi fram emot soliga februari. Då hoppas jag på skidåkning både på längden och tvärsemot, mycket ljus och fler fikastunder utomhus.
