Det doftar torkade äpplen…
… i hela huset. Golven är rena. Tvätten vikt och undanstoppad. Potatisen och frukten plockad. Lugnet råder. Det var ändå rätt skönt att komma hem!
Efter ännu en smidig flygresa där Alfred mest sov, och där min kusin mötte upp för fika i Bromma, landade vi i Sundsvall över natten. Det var lagom att mellanlanda. Hälsa på farmor och farfar igen. Slippa tänka på middagar och uppackning efter en hel resdag. Alfred var uppenbart trött av alla nya möten och miljöombyten. Vi mådde alla bra av att på måndagen nå Sandsmon.
Solen sken och värmde den friska höstluften. Vinden hade slitit sönder ett träd, vält vårt lastpall-staket och plockat ena äppelträdet rent från frukt. Grannens studsmatta hade sånär krossat våra bilar. När väskorna var uppackade och Alfred somnat i min famn i soffan till ljudet av ”Geni-kampen” gick vi ut i trädgården. Vår sovande favorit la vi försiktigt i vagnen, nu med sitt-insats istället för liggkorgen och baby-nestet som mjukt skydd. Han snusade snällt vidare. Jag plockade äpplen och tog kort. Daniel grävde upp potatis. När fin-killen vaknade fick han vara med och titta på.
Grannarna kom förbi och fick lite av den enorma squash-skörden. Sen cyklade vi enhjuling, gick på lina, pratade och hade det bra. Det var värt att flytta hit enkom för att få så bra grannar! Oberoende av finaste huset, bästa trädgården och allt annat jag gillar med vårt hem.
Jag och Alfred fick en mysig kväll med högläsning och invigning av tygblöjorna. Han somnade intill mig, sov vidare bredvid sin pappa och sen en stund på egen hand innan det blev en omgång skrik medan jag åt kvällsmat. Ändå nöjd med framstegen! Efter en skön tillsammans tog vi tillbaka vår inkörda rutin med 1) babygym och frukostmakeri, 2) mat och mys i fåtöljen, 3) promenad och ringa mamma. Därefter läste vi högt tills Alfred somnade igen och ännu en gång fick jag ner honom i vagnen. Framsteg som sagt =D.
Vi promenerade bort till gymmet och han sov nästan hela vägen. 2 minuter till så hade det bara varit mysigt och trevligt. Jag såg fram till Forsmo IF när han slog upp ögonen. Han ville inte ligga kvar. Äta ville han. Geeeeenaaaast! Vi stannade. Krånglade. Försökte amma i selen. Gav upp och lät honom skrika. Då tystnade han. Ny lärdom! Gymma gillar han åtminstone och vi hade en riktigt rolig stund tillsammans. Det var skönt att komma igång igen efter en veckas total semester i Skåne. Nästa måndag börjar mamma-baby-träningen på aquarena. Ser fram emot det =).
Nu väntar en eftermiddag med städning på hembygdsgården så nu måste jag nog sluta skriva. Vi hörs!