Inga fiskar men harar och ägg

I år är vårvintern MAGISK! Dag efter dag med strålande värmande sol, minst lika skönt som en sommardag. På morgonen har vi vaknat till -20 grader och jag konstaterar lättat att maskinerna inte kör sönder något idag heller. Efter lunch passerar temperaturen nollan, det droppar från taket och fåglarna kvittrar i trädgården.  Snön har stannat kvar lääänge men nu är den på sista svängen. Fläckar i skogen är torra och bara. Däremellan sjunker man till knäna i djupsnö. Pölar samlas i dikena bredvid brunt gräs och vita vidder. 

(null)    

Det finns en viss risk att vilja ALLT nu. Den här tiden kan man pimpla på en sjö. Vara i skidbacken precis hela tiden. Åka på utflykt med kompisar. Åka längdskidor. Sitta på altanen med en kaffekopp. Springa. Promenera. Vi gör allt, fast inte hela tiden såklart. Vi har lyckats hålla ett lugnt tempo och jag njuter av guldstunderna.


Angeldag med jobbet (null)

Nu är påsken här. Det är som finalen på årets bästa årstid! Mitt emellan vinter och vår. På bänkskivan i köket väntar groddplantor på att växthuset ska bli redo. Samtidigt är isarna vackert vita, skidbacken välpistad och längdspåren snabba.

(null) 

Nu kan vi springa utan vantar och overaller. Gunga. Cykla (med god vilja). Samtidigt klättra i snöhögen, bygga en snögubbe, kasta snöboll.

(null) 

Vi har visserligen haft påhälsning av en snabb magsjuka. Följt av halsont och huvudvärk. Nog kivas vi en del här hemma. Skäller, tjatar och suckar. Ändå är det härliga tider nu på många sätt. Med barn som kan leka tillsammans. Nattningar där barnen läser för oss efter att vi högläst för dem. Pysselstunder där vi ritar eller pärlar tillsammans. Jag är så stolt över de båda. Alfred med de växande framtänderna, lika klok som galen. Svea med sina fräknar, lockar och tröjorna inbylsade i tajtsen. Med en obändig vilja och outtömlig kärlek. 

(null)

Men nu är det påsk. Ledighet. Firande. Med eller utan baciller i huset. Med eller utan viljekamp och otålighet. Jag tänker njuta. Av sol. Av traditioner. Av tid med familjen och av tid för mig själv. Idag har vi pimplat på en sjö tillsammans. "Om man visste att varje påsk var så här solig så skulle jag genast göra det här till tradition" sa jag och tänkte på en blåsig och kall pimpeltur vid samma sjö men med betydligt yngre barn. Så långt vi kommit sedan dess! Inga babyvakter och barn som vaknar i bilen. Ingen som ska ammas medan vinden blåser så att mjölken stockas. Inga blöjor att byta. Det måste man påminna sig om ibland. 

(null)

Nu är de ute och äter glass med Daniel och lilla Maria. Jag ska passa på att ta en dusch. Snart väntar nattning och då ska jag förbereda morgondagens äggletning. Kanske kommer det en ny rapport redan innan helgen är slut. Den som lever får se. 

(null)