Höst i Ådalen
Så kom livet tillbaka, livet och vardagen. Det innebär numera skola, gymnastik, parkour och så all kompislek på hemmaplan. Den där härligt fria fritiden där vi bara eldar, leker och njuter av tiden just nu. Av utsikten som är lika fin varje årstid. Av att bo i världens bästa by.
Men för Alfred var hösten inte bara lek och idyll hösten 2024. Redan innan våra vab-veckor hade vi på känn att tvåornas nya lärarinna inte hanterade klassen lika bra som den gamla. Någonting kändes fel. En fröken som inte kommer fram och hälsar, inte syns, som kommunicerar enbart med mejl, som skriver "ok" utan något krya på dig när barnet är hemma sjuk. Efter sjukfrånvaron blev det allt tydligare. Skoldagarna var stökiga och Alfred erkände villigt att han, liksom alla andra i klassen, sprang omkring och busade. Det kom mejl, allmänna eller personliga, där vi fick veta hur jobbiga vår barn var, hur det inte är okej, hur vi måste ta ett snack med dem. Jag frågade och lirkade med Alfred. Buset kunde han berätta om, men annat från skolan, nej det mindes han inte. "Vad har ni för tema på engelskan?" - vet inte - "vad gör ni på matten?" - vet inte - "gick det bra att läsa upp Robin-boken?" -vi läste inte, det gör vi aldrig. Vår numera så mogna och relativt lugna åttaåring gjorde bus och inget annat i skolan och var uppfylld av instängd frustration över ny läraren som - bara står där fram med sin dator och gör ingenting och sen skriker hon. Vi oroade oss, pratade med andra föräldrar, alla hade samma bild. Våra fina forsmo-barn var nu en tok-klass med en förfärlig skolsituation. Tur då att man åtminstone kan komma hem till en fungerande vardag med kompisar, gymnastik, parkour och lek där man får vara sig själv.
För Svea däremot är skolan något roligt och spännande. Sexåring-humöret verkar hållas i schack i den stimulerande skolmiljön där fröken Marie beskriver henne som en stjärna. Hon läser, räknar, räcker upp handen, är riktigt duktig på att gympa och dansa. Kanske inte konstigt att man bryter ihop och gnäller som ett mycket mindre barn hemma när man är så otroligt duktig utanför hemmets trygga väggar. Fast även hemma visar Svea hur stor hon blivit genom att raskt läsa sig till tio kryss gång på gång. Som belöning går hon på bio med kompis Olov och åker på badhuset med mig och Alfred. Där simmar hon nu hela stora bassängen och tar samma simmärke som Alfreds kompis Thor. Alfred tar sig nu lätt fram och tillbaka, fram och tillbaka i bassängen och båda två simmar med Sveas sjöjungfrufena.
Så blir det oktober och höstmarknad. Höstlovet närmar sig, och plötsligt är Alfreds fröken inte längre där. Hon blev hastigt sjuk en morgon och ersattes av en snäll vinarie-tant. Över en dag slappnar Alfred av och blir samma pigga, kloka, glada och snälla kille igen. Och så blir det höstmarknad i Sollefteå igen, som varje oktober, med militärer, poliser, ponnyridning och tulpanlökar till mamman. Förra året knackade vintern på dörren vid den här tiden. Nu står träden ovanligt länge i sin vackra höstskrud. Snart är det halloween. Snart är det höstlov. Snart är det advent. Men nu är det nu!
