Ett sista farväl - del 2
Det har gått 16 år sedan jag flyttade från Höör och självklart har saker förändrats sedan dess, men så otroligt mycket är exakt likadant som när jag växte upp. Samma butiker, hus, stigar och människor! Det finns en trygghet i det, att få komma tillbaka till någonting oföränderligt.
Första kvällen, efter att vi kramat om Lotta och Tore och hälsat på jättestora hunden, tog barnen och jag en tur till lekplatsen. Den där roliga, som byggdes när Jocke och jag var liiiite för stora för lek men sket i det och roade oss där ändå. Daniel tog med fiskespön för att njuta av is-fritt vatten. Kvällen var varm och under bokträden blommade snödroppar. Barnens kickbikes rullade lätt på asfalten och snart var de nere på den roliga pumptracken. Jag ringde mamma och pappa, filmade och visade och rätt som det var åkte "Stiffes" bil förbi. Stoffe som bodde granne med oss under alla år och som fortfarande kör runt i samma Volvo med samma dekal. Overkligt!
Dagen efter fortsatte "the walk down memory-lane". Solen sken och besöket hos farmor var planerat strax innan lunch. Vid middagstid var vi inbjudna hos kompisar, därutöver ville vi ut i naturen! Fiska, leka, fika. Vi började nere vid Sätoftastranden vid Ringsjön, en av de platser jag har allra mest minnen ifrån. På den stranden har Joakim och jag lekt under alla årstider. Badat och ätit kanelbullar och melon. Åkt skridskor, lekt med vass, matat ankor och blött ner oss. Tidig vår är det vattenpölar och spring på bryggor som gäller. Det fattade mina barn snabbt och ganska snabbt var både stövlar och regnkläder blöta 🤷♀️ Någon fisk blev det inte men ett par nya fågelarter på vår numera ganska så digra lista.
Lilla farmor, som blev sjuk i kroppen allt för tidigt och nu har bott på hem i flera år. Nu låg hon i sin säng och orkade bara vara vaken en liten stund. "Är det Sara" sa hon darrigt och tittade envist på Alfred trots att jag satt närmast. Vi satt där en bra stund efter att hon somnat och det kändes inte sorgligt, bara som att natta någon som var väldigt trött. En gammal själ som levt ett rikt liv med barn, barnbarn, resor och middagar. Nu kunde hon bara vänta.
Efter farmor-besöket gick färden till ännu ett favorit-ställe. Fulltofta Naturcentrum och strövområde. "Jag förstår att jag jobbar i skogen, platsen där alla lekar fanns" tänkte jag när jag såg barnen klättra och klänga på alla stora träd. Jag har inte vuxit upp med skogsbruk, ingen skog i familjen eller föräldrar som arbetat inom industrin. Jag kunde knappast skilja på tall och gran när jag började läsa till jägmästare. Men det var ändå i skogen livet pågick. Alla utflykter, vandringar, kojbyggen, lekar bakom skolan, alla träd jag klättrat i och byggt hinderbanor kring. Hoppas att mina barn får med sig åtminstone lite av den känslan i sitt liv!
Vi åt lunch på Naturcentrum och någon tog pannkakor - igen! En glass blev det visst också :-)
Sen åkte vi en liten bit till för att kryssa av ännu en skånsk fågel. Stork! I Fulltofta finns nämligen ett hägn med både tama och vilda storkar 😍
Resten av den dagen lektes det hemma hos Lovisa, Mattias, Nelson, Frankie och James. Inte en enda bild fick jag till men många härliga skratt och en härligt varm magkänsla ❤️🙏