Ett sista farväl - del 1
Sportlovet närmade sig och vi planerade så som vi brukar under vår och höst - fortsatt vardag! Fritids anordnar ofta roliga aktiviteter på loven och skidbacken står redo så snart vi är lediga så Daniel och jag slog oss till ro med att spara både pengar och semesterdagar till kommande äventyr. Men så var det en känsla, ett tidigare besked, något som satte fart på en ovanlig spontanitet. Min gamla farmor som bott på hem i många år hade nyligen varit sjuk och läkaren trodde inte att hon skulle överleva många dagar. Ändå piggnade hon till, kunde sitta uppe och var utom fara igen.
"Vi åker till Skåne på sportlovet" sa min magkänsla helgen innan lovet började. " Nu på en gång!" För sent för bra tågbiljetter men tack och lov inte för en peppad familj eller välkomnande släktingar! Daniel fick två semesterdagar och jag fick tre, med kort varsel. På onsdagen var vi på väg ner mot släkten, med bil, nästan två år efter förra resan.
Jag hade inga planer, bara en stark längtan efter att komma ner till hemtrakten. Bort från smältande mulen vinter och jobbig astma. Ner till vår och lättare kläder! Istället var det Daniel som tog tag i att styra upp detta hastverk genom att planera ett stopp med jumpyard och övernattning i Örebro. Väldigt bra plan eftersom våra barn inte är vana vid så långa bilresor! Men det gick bra 🙏 var till och med mysigt att åka bil, med pysselböcker, högläsning, lekar och skärm och såklart många pauser på vägen.
1,5 timmar innan stängning hade vi installerat oss på hotell, ätit middag på asiatisk restaurang och var peppade på hopp och lek (och nya strumpor att nyttja i gympahallen).
Efter en himla massa hoppande konstaterade vi att Åres jumpyard är snäppet vassare men att det var väldigt skönt att röra sig efter allt sittande! En dusch på hotellet blev en skön avslutning på dagen.
För att inte tala om starten på nästa, för det bästa med hotell är väl ändå frukosten? Vem tror ni åt pannkakor?
Fördelen med att mellanlanda är att resan blir en del av målet. På torsdagen var inte Höör huvudattraktionen, det var Gränna. Godis-staden som vi berättat för Svea om många gånger och där vi nu äntligen hade tid att stanna. Inte en minut för tidigt heller för vid det här laget var Svea ordentligt less på att sitta still!
Minns ni scenen i Pippi Långstrump när de går in i en godisbutik och köper 18 kilo karameller? Ungefär så tror jag att timmarna i Gränna kändes för barnen - eller åtminstone för mig! Fyra butiker fick de handla i, något litet i varje, och var och en överträffade varandra i idyllisk äkthet och utsmyckning 😍
När de botaniserade på sista stället fick jag i uppdrag att leta lunchställe. Glatt spatserade jag runt i solen och tog bilder utan att hitta något bättre än Grillhouse. Sen kom Daniel ut med två ivriga yrväder, pekade ner i en gränd och hittade resans mysigaste restaurang! Ett litet ställe i en källare med salladsbuffé och billig husmanskost, kanske med ägare från Grekland? Svea åt resans tredje pannkaksmåltid av fyra möjliga, körde på andra hamburgare-lunchen på raken men jag fick lamm-racks som var magiskt goda! Och salladen, ja den kunde vi nästan ätit oss mätta på innan resten av maten kom!
När godis-staden var avklarad trampade vi gasen i botten för att få lov att komma fram. Mer skärm, tröttare familj, karameller i munnen. Någonstans i Småland somnade Svea och Alfred satt lugnt med sitt Nintendo. I lugn och ro fick min mage landa i det hemma där jag spenderade mina första 19 år. När vi landade på Preem i Höör, med läskigt tom tank, konstaterade Alfred att de små sakerna i livet blir extra roliga när man haft riktigt tråkigt. En Loka, sol och värme och känslan av att vara FRAMME!
