Lofoten dag 5
Det här inlägget hade kunnat heta "inget napp i Napp" eller "vågat i Uttakleiv" eller helt enkelt "det blir som det blir". Fast nu har jag ju bestämt att det helt enkelt får bli Lofoten dag 5. Det var dagen då regn byttes mot sol.
Om man haft facit i hand så skulle vi kanske ha stannat en natt till i Fredvang och i lugn och ro låtit barnen njuta av strand, vad och värme. Men man har sällan facit, och vi fyllde dagen med många spännande äventyr som vi hade missat om vi stannat på stranden. Så mycket äventyr att en dag kändes som tre! Den började i lagom sakta mak kring åtta, med en pappa som varit först vaken och börjat med frukosten. Han erbjöd sig sen ta hand om packningen den här gången, annars har det ju mest varit jag som packat upp och ner, och föreslog att jag skulle ta en foto-runda. "Mamma och jag ska gå upp på ett berg" sa Svea för det hade vi pratat om. "Jag vill också följa med" sa Alfred och så lämnade vi pappan ensam med tält och packning och drog iväg mot ett berg.
Vägen gick längs stranden och var minst lika spännande, nej ännu bättre, än själva bergsbestigningen. Vi hade inte gått så långt när vi fick ta av oss skorna och vada genom vattnet. Ett enda steg satte jag i strömmen så pilade en rödspätta, eller kanske sandskädda, iväg mot havet. Spännande, spännande! Alfred sprang såklart efter medan jag hjälpte Svea över. Sen ville ingen ta på sig skorna igen.
Vi gick över sand och vatten, plockade snäckor tills jag nästan tappade byxorna och hittade sen något ännu roligare. "Magneter!" "Det heter maneter" försökte jag lära ut och berättade om öronmaneter och brännmaneter men då lyssnade ingen. Barnen plockade magneter från stranden och räddade dem ut i havet. Själv ringde jag Jocke på facetajm och fick visa upp allt det vackra.
För vackert var det! Solen, havet, barnen, bergen. Det här var precis det jag längtat efter när vi tittat på Lofotenbilder hemma i sverige.
Tillslut kom vi till stigen och barnen orkade en liten bit upp så att vi fick utsikt över tälten. "Vi ser pappa!" Sen gick vi ner igen och Daniel hämtade i lagom tid för att vi hann packa ner tältet och ge oss av innan tolv. Så var reglerna på campingen. Checka ut glömde vi dock 😅
Vi åkte mot Hauklandstranda som vi hört mycket gott om men var först tvungna att stanna för lunch. Daniel hade hittat en fin strand med restaurang, för han och barnen var väldigt sugna på annat än konserver. Väl där blev barnen sugna på att surfa och bada också, för det var surf-tema på stranden. Här blåste det dock och var inte alls så badvänligt som det såg ut från bilen så det slutade med att vi åt och att Svea köpte en tröja för sin mormor-peng. Sen åkte vi vidare igen.
Nästa stopp var oplanerat men fint. Vi kom till en fiske-by som hette Napp, och då bara måste man testa fiskelyckan, inte sant? Det var väldigt vackert, och så tursamt att bilen kunde parkeras mittemellan en kaj och ett utsiktsberg. Svea var trött och kunde stanna i bilen med telefonen medan killarna fiskade och jag gick på tur.
Vi möttes av ett dramatiskt berg, stora gräsvidder och betande får. Det kändes som att vara i Skottland! Här fick man campa, på enorma ytor i ett vackert landskap. Stressen byttes mot lugn. Men oj så det blåste! Och det var bra långt från parkering till vettiga tältplatser. Vi släpade med oss badväska och fika till en del av stranden där det åtminstone var sol och lite, lite kö och satte oss för att fika.
"Ska vi bada nu, vi vill bada". "Men det är ju så kallt" tyckte Daniel som frös i full klädmundering. Jag förstod barnen, kände samma som de. Nu hade vi väntat hela dagen på det där badet, kallt eller inte nu skulle det bli av! Så vi tog på våtdräkterna och begav oss mot havet.
Jo, det var kallt! Men blåsten kändes mindre med våtdräkt på och vågorna var roliga att hoppa i. Sakta blev vi allt modigare, vågor är ju så lockande! Vi hoppade och lekte, gick längre och längre ut och tillslut surfade Alfred och jag in mot land. Det var inte snorkling i en varm och stilla turkosgrön vik, men vi hade roligt, vi skrattade och det var sagolikt vackert.
Två örnar kretsade kring det dramatiska berget där en molntuss hela tiden täckte toppen. Solen kom och gick. Fåren betade. Daniel hämtade tältet men hela tiden tvekade vi. Skulle det bli bra att ni här, i den kalla, ihållande vinden, med långt avstånd till bil och toaletter. "Vi åker vidare" bestämde vi tillslut och så hade vi för första gången avvikit från planen. Men på sätt och vis ingick ju även det i vår plan!
Det var en trött och hungrig familj som satte upp tält och lagade mat. Jag fick till och med börja om från början med tältet som blev alldeles snett och vint. Men är det konstigt att man är lite mosig i huvudet efter en sån dag? Två berg, tre stränder, en fiskekaj och bad i kalla vågor. Äventyr för flera dagar egentligen! Att duscha varmt, spela spel med Svea och somna i tältet var väldigt skönt.
