Lofoten dag 3
Saltströmmen, platsen där fiske stod i fokus. För mig var det aldrig målet med resan, det stopper var helt för killarnas skull. Därför kändes det helt okej att ha en lite tråkig förmiddag så länge resten av familjen hade det bra. Killarna försvann snabbt med bil och spön. Svea väntade och längtade efter att Marte skulle vänta. Klockan var sju när vi vaknade. Den blev halv åtta och hon sprang för att se om kompisen var vaken. Den blev åtta och hon sprang för att se om kompisen var vaken. Den blev halv nio och nio. Tillslut, när frukost, disk och morgonplock var bortstökat, tog vi en tur till stranden istället.
När vi planerat resan och killarna pratat om torsk, sej och hämleflundra, då har Svea och jag pratat om att plocka snäckor på stranden. Inte för att jag visste om det fanns snäckor i Norge, men nog borde vi kunna plocka något ändå? Det fanns snäckor! Vi hade knappt hittat en vit och fin sandremsa så började Svea se snäckskal på marken och knappt hade hon hunnit till vattenbrynet innan hon ropade "jag ser en krabba!" Jag trodde hon sett fel, att det var gungande sjögräs, men visst sprang där en krabba på botten!
En lång stund traskade vi runt och undersökte bland stenar, sand och pölar. Mina byxfickor fylldes av skal.
När vi tillslut gick tillbaka upp igen var klockan tio och Marte hade äntligen vaknat! Eller nettop som hon själv sa. Så kunde Svea äntligen leka med kompisar, och inte bara Marte utan även hennes bror och kusin och ett par äldre tjejer på studsmattan. Jag tog chansen att packa ihop i tältet och därefter sätta mig och måla en stund.
Killarna hade lovat fisk till lunch, övermodiga efter att Alfred dragit sej på sej på sej kvällen innan. Vid elva kom de tillbaka utan fisk. En enda sej hade Alfred fått och den slängde de tillbaka.
De gick snabbt ut för att testa närmare campingen men till lunch blev det ris och salami åt oss vuxna och pannkakor med mycket efterlängtad glass för barnen.
Jag hann som sagt tröttna på Saltströmmen och det kändes inte alls jobbigt att packa ihop tältet och åka till nästa ställe. Äventyret fortsätter! Nu åkte vi 40 minuter mot vår sista bokade sovplats, den allra mest lovande; Geitvågen. Jag blev inte besviken! Känslan var helt annorlunda, med mer utrymme och tält och husvagnar dolda i olika hörn på det stora området. I centrum fanns en avgränsad badsjö, en strand och två stora studsmattor. Vi fick ett riktigt fint läge nära sanden.
Barnen sov i bilen och vaknade först när vi kommit fram. Alfred försvann genast för att spana in området och spelade snart fotboll med några killar.
Svea var ledsen, gnällig och saknade Marte. Ändå tog det knappt en minut innan hon spanat in nästa kompis, och hon hann bara upp på studsmattan innan det kom en till. På varsin matta studerade de två flickorna varandra. När Svea gjorde bakåtvolt gjorde den andra flickan samma. När hon körde flickis härmade den andra flickan. Det var en spännande lek där inte ett ord yttrades.
Sen åt vi glass och drack kaffe i en kiosk där vi tvingades låna Alfreds femhundring för att betala. Han fick pengar med torsk på tillbaka och ett löfte om att jag skulle betala med telefonen framöver.
På kvällen tände vi, med mycket möda och stort besvär, en eld vid en fin grillplats. Vi kokade köttsoppa på primusköket och grillade marshmallows över gaslågan när elden gav upp. Barnen fiskade krabbor med kompisar och allt var överlag väldigt lugnt.
