Julen 2024, året när Svea råkade välta tomten

Så var det jul igen ja nu är det jul igen och var tog hela hösten vägen? 
 

Nu har vi ju hittat vår egen lilla jultradition. Lillejulafton firas med lillebror och Angelica som sen har julafton med hennes familj. På julen kommer Daniels familj hit, och Kerstin. Vi går till tomten innan lunch, äter sen gröt och öppnar klapparna i tomtesäcken hos mamma och pappa, är ute en stund och därefter blir det fika och mer paket hemma hos oss. Att julmaten består av kalkon istället för julbord börjar också bli en tradition. Ja, vi hade till och med planerat in en övernattning för barnen och mig hos Jocke och Angelica på julnatten för att göra rum för Amsbys. 

Men det kom en massa sjukdomar i vägen! Inte hos oss, tack och lov, men Vickan fick oroande symptom som krävde en massa undersökningar och slutade med ett lättat besked först den 23:e så Amsbys stannade hemma för att pusta ut. Kerstin däckade i influens och hann inte pigga på sig. Därför blev det en jul i det lilla, och en ganska så lugn sådan (trots våra galna barn). 

Lillejulafton hölls åtminstone precis som vanligt, med kusinlek, tomte gröt och dignande kakbord. Det är alltid så mysigt hemma hos Joakim och Angelica och så himla roligt att se barnen leka tillsammans. 
 
De hann pärla julgranar, leka tagen, spela tevespel och klämma på paketen under granen innan kaffet var urdrucket och det var dags att öppna klappar. Alfred fick Ronaldo-tröjan han längtat efter och Svea fick ett spa-kit, vi gav bort spel till Lova och Alicia och Svea hade pysslat åt Jocke och Angelica. Dessutom hade Alfred gjort ett tittskåp till Angelicas pappa och var lite besviken över att han inte kom förrän dagen efter. Firandet slutade med pulkaåkning och utomhuslek. 
 

Så blev det äntligen julafton! Halv sju började dagen med ivriga utrop över nya paket under granen och en rask öppning av nissens julpaket. Sen byggde barnen Lego i nya julkläder tills solen gick upp och färgade himlen rosa. 

 
Då gick vi ut! Inte kan man vänta på tomten inne hela förmiddagen, då blir det bara stök och bråk. Det är lättare att vänta i en snöhög, och en pulkabacke, eller spela lite snö-fotboll. När fötterna blivit kalla gick vi tillbaka och tände en eld på gården, och då plötsligt kom meddelandet. Tomten har blivit siktad - han är på väg! 

 
I år var det ett helt gäng som samlades för att få träffa tomten i skogen. Dante och Steffo, Leif med familj och vänner från Norrköping, Vilgots familj och så hela Elians gäng som går lite i förväg. Barnen väntade duktigt på varandra och sprang sen snabbt mot magiska granen. 

 

Svea var först dit och gav tomten en stor kram! Varpå han tog ett steg bakåt, ner i djupsnön, och hux flux hade Svea brottat ner tomten 😂 Vilken tur att han är så snäll, att han inte slog sig och att de kunde skratta åt det tillsammans. 

 

En stor säck fick våra barn, har de verkligen varit så snälla? Tveksamt? Eller jo, det har de nog ändå. På det stora hela, med lite känslostormar mellan varven. De tittade på när kompisarna fick sina säckar och sen bar det iväg hemåt igen, nästan lika ivrigt. Mot öppning, och lunch.

 

Tomten gav Alfred en fotboll, Svea en sminkdocka med röd peruk, familjen fick spel och barnen fick även kläder och pussel. Väldigt bra klappar. Och väldigt bra lunch därefter med gröt, mackor, lax och skinka. 

 

Förra året åkte vi skridskor efter lunch. I år var isen i Forsmo inte redo så det blev pulkaåkning istället, ett väldigt bra alternativ! Vi började att testa Jockes is-bana med snöhögsramp. Väldigt lyckat! Sen gick vi bort till backen ner mot ödehuset som jag länge varit nyfiken på. Herregud vilken rolig och helt livsfarlig backe! Enda nackdelen med den var att det tog lite tid att gå tillbaka upp, men tid hade vi. Hemma i barnens rum förberedde mina föräldrar nämligen julens stora överraskning. 

 

 

Vi kom hem med trötta och rosiga barn som var redo för nästa omgång presenter, och fika såklart. Dags att slå sönder pepparkakshuset, koka kaffe, duka upp dadlar, fikon, sockerkaka och mandariner. Trots att vi bara var mina föräldrar och vi fyra blev vardagsrummet ganska fullt och barnen betade sig metodiskt igenom fina kläder, böcker, spel, ett stitch-gosedjur, en box med klippdockor, en häftig kub, varsin alldeles riktig kamera (mina gamla), öronmuffar och så lite utdelning från dem till oss. Sen återstod de största paketen. Ett avlångt till Svea, ett fyrkantigt till Alfred. Kunde det vara en keyboard och ett trumset? Fast riktigt så stora var de väl inte? Nej, en tavla var det, från Lofoten, med ett löfte om att äntligen få byta färg i Sveas sovrum. Och en förstärkare i gammal stil. Alfred såg lite konfunderad ut. ”Kom så tar vi upp tavlan och förstärkaren till era rum” manade vi ivrigt. Och där stod de, under stora silkestyg. De riktiga presenterna från mormor och morfar. Julklapparna som återuppväckt musikintresset hos min pappa, och faktiskt även hos mig, Jocke och Daniel. En keyboard till Svea. Ett trumset till Alfred. 

 
Jag tänker ibland att presenter handlar om annat än grejer. Bra presenter öppnar nya dörrar! Och det finns många dörrar jag gärna gläntar på åt mina barn ❤️ Dörren till naturen, som man kan putta på med bra kläder, fiskesaker, en sovsäck eller en utflykt. Dörren till sport, där nyckeln kan vara en airtrack, en gymnastikdräkt, en boll, ett mål, roliga läger och träningstid. Dörren till fantasi och kreativitet som kan öppnas med ett kit för att göra fiskedrag (som förra året), bra pennor och papper, genom att måla eller pyssla tillsammans. Dörren till läsning som jag ständigt föser in dem genom med hjälp av böcker och kvällsläsning. Och så dörren till MUSIK! Den som jag så smått visat vägen till genom ett munspel till Svea, en balmy-drum förra året, genom att spela på pianot hemma, spela låtar på Google och dansa tillsammans. I år verkar barnen vara stor nog för att själva kliva över tröskeln. Hela hösten har de spelat på pianot med hjälp av en motbok med siffror som tillhörde guld-trumman. Fått allt större självförtroende. Nu ska de få gå vidare i den världen, utforska den och se hur de vill använda musiken i sitt liv. Den som kommer från min pappas sida i släkten. Min farfar spelade alltid på flygel eller tramporgel när vi var där hemma. Faster och farbror också. Pappa spelade piano och gitarr när jag var liten, jag gick några år i musikskola men lärde mig bara litegrann och Jocke hittade musiken först i tonåren. Våra barn har ju alltid varit fysiskt aktiva, men det ska bli kul att se om de har lusten och förmågan att lära sig spela instrument. 

 
En fin jul avslutades med en väldigt god middag - och en himla massa musikskapande.