Advents-paradoxen

Det blev alltså vinter den första november i år och så rullade ännu en månad fram. En månad med återupptäckt kulbana i Alfreds rum och gröna väggar och tak samt en prydlig tavelvägg i vårt sovutrymme. En månad som kunde varit mörk, regnig, slaskig, dimmig kladdig. Som istället blev härligt vinterfrostig! Som kunde fyllas med kaffe i solen i min skidoverall, skidåkning, nya pulkor på skolgården, rätt kläder till rätt fritidsutflykter. Där Elsa, Joel och Anja ständigt hittade på nya äventyr åt barnen. Utemåndag, utflyktsonsdag, fredag med film och städ. Där Alfred fick tillbaka Marie när vikarie-Eivor behövde återvända till Kalknässkolan. Kom hem fylld med berättelser från dagar då de sett Lilla Aktuellt (vet du hur mycket pengar Elon Musk har? Och nu är Trump president i USA igen. Och idag har vi firat FN-dagen. Och jag har målat spaniens flagga). Svea fick tillbaka Sandra och Susanna och verkade nöjd med det. Hade fått nya platser och satt inte längre bredvid skrikig Isak utan roligare Dante. Hade fått läsa bok för humlorna. Nya coola musikläraren Johan började öva inför luciatåg. På gymnastiken började vi öva inför juluppvisning. Vinter kröp allt närmre advent. 


Så blev November till december, omärkligt och obevekligt. Julpyntet kom på plats sista helgen i November, självklart både senare och klenare än hos Jocke och Angelica som pyntat både hemmet och en hel tomtestuga i svårslagen stil. Svea hade ängslats och undrat om Nisse skulle komma i år. Satt upp lappar på fönstret med "Jag älskar dig" och mutat med både gröt och godbitar. Tack och lov dök han upp, med paketkalender och allt. Någon fiskedrag-kalender blev det dock inte i år. Däremot en massa andra återkommande traditioner, som julfika på jobbet (den här gången med riktig gran som Daniel fixade), och nya traditioner som att lämna önskelista i fina tomtestugans brevlåda. 
 
 
Önskelistorna var dessutom både egenskrivna egenkomponerade och väldigt underhållande läsning. Särskilt Alfreds! Där samsades kläder och fiskespö med både morotsland, lövblås, hangglider och Gokart, 125 suddgummin, vinterstövlar, softshelloverall och fotboll. Allt han kom på att han behövde eller ville ha fick en plats på den kreativa listan! Där stod också trumset, och på Sveas fick Keyboard en viktig plats tillsammans med egen telefon, platta, läppglans och Uggs. Kanske var det den där instrument-önskningen som gjorde att pianot blev ovanligt välspelat denna höst, av både barnen och kompisarna? Eller att vi kom på att guldtrummans notbok som utgår från siffror funkade toppen på pianot bara vi satte siffror på tangenterna. I år flödade åtminstone musiken lika mycket som brottningsmatcherna här hemma och avlöstes i princip bara av all utomhuslek samt en hel del pussel (hos mormor) och pyssel (både här och där). 

Utomhus är ändå bäst, som Alfred konstaterade när han skulle tänka ut sin favoritplats på julens läsbingo. Utomhus i sparkföre är kanske till och med bättre än bäst! Killarna körde rally med småsparkarna och ett och annat bråk om vem den röda lilla sparken egentligen tillhör blev det. Men en dag åkte vi på en frusen sandsbäck och det var himla mysigt! 


En annan dag hämtade vi årets julgran, direkt efter en lördagsträning. Än en gång lät en snäll markägare oss hämta på sin mark och gav dessutom tummen upp för gran till Jockes familj. Det blev mysigaste granplockningen på flera år! Vi var friska, det var nästan ingen snö så vi slapp pulsa, det var ljust ute hela tiden och gott om fina granar. Det här stället hade jag sett ut redan i våras när jag kontrollerade föryngring med markägaren som hellre ville ha planterade tallar än självföryngrad gran i framtidsskogen. Hem kom vi med två riktigt vackra exemplar och små adventsgranar åt barnen. Inår behövde pappan minsann inte knycka en ny gran dagen efter! Dessutom var barnen inte bara stora nog för att gå själv utan kunde både yxa och bära granar utan hjälp. Så fint att se dem ta sig fram och lära sig nya färdigheter! Att hantera en yxa bör väl alla skolbarn i Sverige kunna, eller?
 
 
Så ökade julkänslan, steg för steg. I skogen lyste magiska granen, som vuxit sig riktigt stor! Hemma sydde jag och mamma nya julgardiner till flera rum och barnen pyntade med fler och fler tomtar allt efter som dagarna gick. Vissa dök upp i nissens paket, andra tog vi fram ur lådorna i förrådet. Svea slet sitt hår över det rosa rummet som bara inte ville bli juligt och mysigt hur många tomtar och ljusslingor hon än satte dit och Alfred satte tomtar på sin snusdosesamling som spred en väldigt distinkt doft i hela rummet. 

 
Efter att granen hämtats var det som att julen växlade upp ett extra snäpp. Joakim bjöd oss på fantastiskt julbord än en gång och bekräftade därmed traditionen han instiftat året innan. Lika mysigt och gott var det nu och lika härligt att se barnen leka så bra tillsammans. 

 
Ett par dagar därefter firades lucia med ett storartat luciatåg i Eda kyrka. Barnen skred in i sån fart att tåget såg snabbspolat ut och sjöng sen med starka röster och underbar inlevelse. Oj så de gick in för det! Det visste vi nästan för i över en vecka hade det sjungits sånger vid varje tänkbart och otänkbart tillfälle hemma och både Alfred och Svea var grymt bra på de kluriga texterna. Kvarterets ungar tog sen initiativet till ett spontan-genrep den 12/12 när de gick runt och sjöng för grannarna i kvarteret. Väldigt uppskattat och belönat med diverse godsaker. Så det var inte underligt, men ändå så himla roligt, att luciatåget blev det bästa på många år! 
 
Och redan samma kväll fick vi njuta av ännu ett luciatåg- fyllt med parkourkillar och med coola Andreas som lucia! Killarna skred in till luciasången för att sen rocka loss till cool musik och party-belysning innan de drog till med en massa hopp och volter. Väldigt lyckad show!
 
 
Och dagen efter fortsatte föreställningen på Valla-skolan där hela gymnastikklubben hade sin årliga juluppvisning. Pegasus fick äntligen stoltsera i nya dräkter, fina frisyrer och med en massa snygga övningar. I år har hela laget utvecklas otroligt mycket! Det är en förmån att få vara deras tränare och extra roligt att Alfred hittat tillbaka till gympa-peppen. Det är dessutom ett så mysigt gäng att hänga med. I år är vi verkligen ett enda stort lag som har roligt tillsammans.


Nästa dag var en vilodag. Lugn söndag. Andra advent. Tända ljus och sova länge. Öppna nissepaket. Det var också en dag då tomten dök upp i tomtestugan. "Mamma, jag vet inte om jag vill träffa honom innan julafton" sa Alfred. Men han behövde inte oroa sig, det var inte riktiga tomten som satt vid stugan. En väldigt fin tomte var det dock, som delade ut polkagrisar och visade in i sitt hus. Alfred stannade länge och lekte i snöhögen men Svea blev kall om fötterna så efter att ha hälsat, lämnat ett paket till tomten och lekt lite med Alissa tog vi sparken hem igen. 

 
Så var även sista veckan förbi. En vecka med julavslutning på gymnastiken, där Alfred slog till med en härlig lucia-utstyrsel till allas stora glädje. Med julbord på box-wisky på jobbet. Med paket till två grannar som kanske skulle bli ensamma och behövde extra uppmuntran. 
 
 
Även i år kändes det som att advent bara rusade förbi! Trots att, eller kanske just eftersom, vi gjort allt det där man ska. Nissekalender, en superbra julkalender på teve där vi inte missade ett enda avsnitt, julbord, pepparkakor, lucia, granplock, pynt, uppvisningar, magiska granen, vi maxade denna tid av mys, stjärnor och mörker och även i år så det bara poff så var det sista advent! Det är verkligen en adventsparadox, jag inser att det är samma år efter år, tiden går så mycket snabbare än man minns. I ett försök att krama ut det allra sista ägnade vi sista helgen åt att baka pepparkakshus med huset fullt av barn och en himla massa stök. Vi kramade därmed den sista energin ur mamman också som tillslut ägnade en god stund åt att moralpredika om krig i världen och att vara snäll mot varandra när man nu har det så bra. 

 
Och med det så var det faktiskt - JUL!