Idag är det inte synd om oss!
Jag är noga med att säga det till mig själv. Nu har vi det bra! I solen på vår nya altan, med vackraste utsikten. Nu har vi det bra! Med barn som dansar och far runt på rullskridskor, med en älggryta som vi kan äta utomhus, tillsammans, lediga, i lugn och ro.
Nu har vi det bra, trots att det var tufft igår. Än en gång fick kollegan skjutsa mig till skjuthuset efter ett anfall som inte gav med sig utan bara blev tyngre och tyngre. Bara för att jag fick en promenad från bilverkstan till kontoret. Jag som tänkte kika på röjningar i solskenet efter lunchen… Än en gång fick jag stryka halva att-göra-listan och stappla in på akuten, stödd på kollegans arm, kämpa för varje andetag i en timme medan personalen gjorde vad de kunde med andningsmask, syrgas, nålar och dropp. Än en gång fick jag lyfta mig själv i kragen, peppa upp mig efteråt när kroppen pustade ut på britsen på intensiven. Det kunde varit värre! Det gick över snabbt ändå. Personalen känner mig nu, låter mig känna efter. Vill jag sova eller åka hem? Jag ville hem, kroppen kändes stark nog för det.
Titta, en tofsvipa - så underbart! Och tranan, tänk nu har tranorna kommit. Titta på spindeln som kryper omkring på mitt ben, och på bofinkarna i gräset. Titta, vilken utsikt vi har, man ser nästan isen smälta bara man sitter i trappen länge nog. Läsa bok, jag tycker ju om att läsa. Lägga pussel. Lösa korsord. Lugna dagar, stilla dagar, dagar att rita och skriva.
Jag samlar de små guldkornen, sätter dem som plåster på såren. Ovanpå andnöden, tröttheten, hjärtklappningen, yrseln. Förra veckan var kroppen ett vrak. Förra veckan gick det bara att ligga eller sitta, inte göra, bara vara.
Den här veckan har jag orkat igen, klarat av att jobba, vara mamma, putsa fönster och träna gymnaster. Pausat och läst bok, vänt ansiktet mot solen, gått en promenad. Att orka efter en vecka i sängen är som att få gå på toa när man varit riktigt kissnödig, eller dricka vatten när man är sådär vansinnigt törstig. Det är lätt att njuta, av pirret i kroppen när energin strömmar till, av att röra sig, av att göra. Jag tror människan är byggd så, att vi kan njuta extra mycket när tillvaron är lite mer slitsam än vanligt. Det är väldigt finurligt.
