När de gnolar för sig själva mår de bra!
Sommarlov! I måndags sjöng Alfred på livets första skolavslutning. "Sommarlov" med grannen Måns. Klädd i storblommig skjorta och kepsen högt på skulten. Det ska tydligen vara så. Sen återstod bara två dagar på fritids. Nu har barnen sommarlov - och vilken start de fått!
Man kan resa långt på lovet. Det finns mycket häftiga platser. Man kan resa kort också. Vi bor nämligen på precis en sån där häftig plats. "Om vi hade varit i Australien nu hade jag aldrig velat sitta här" sa Daniel idag, när vi flöt fram längs älven. Vi var på äventyr. Med start vid Eds brygga och mål i Westlings "lagun". I en älv där inga krokodiler eller giftormar simmar. Den är spännande ändå!
I vår älv hittar man utlopp för åar där sand spolats ut på botten och där en fiskekrok fastnat högt upp i en björk. Där kan man stanna en stund, bada lite och äta melon.
I vår älv finns det små varma grunda vikar som inte syns från vägen. Där växer spöklika häggar och alar fulla med spinnarlarver, där finns klätterträd i vattnet och man kan hitta döda små fiskar och levande snäckor på botten. Där kan man stanna en stund, bada lite och äta melon.
I vår älv hänger träden ibland ut över vattnet så att man kan fatta tag, klättra upp och sen hoppa ner i älven igen. Där kan man stanna en stund, klänga upp på nipkanten och äta tacochips.
När Alfred traskar runt i vattnet, spanar och spejar och gnolar för sig själv, då mår mitt mammahjärta bra. Den harmonin hittar han bara när vi är på lagom stora äventyr i naturen. Och även om Svea frågade sjuttioelva gånger om vi inte var framme snart och frös och var kissnödig så var hon den första att börja prata om hur mysig paddlingen var, efteråt när hon hunnit värma sig. För mig finns det inga motorbåtar i världen som kan mäta sig med att flyga ljudlöst (nej ljudlöst blir det då aldrig med två barn i sällskap, långsamt är ett bättre ord) genom vattnet och se husen i slowmotion från älvakanten. Samma hus som jag cyklar förbi till och från jobbet utan att ana hur deras bakgårdar ser ut. Och lika härligt som det är att äventyra på älven, lika trevligt är det att komma fram. Till en strand full av solande grannar. Till ett hopptorn där Alfred slår framåtvolt. Till kompisar man kan paddla med och ett nytt vollybollnät där man kan testa sina färdigheter. Stillheten och gemenskapen - tänk att vi får ha dem båda!
Det känns som semester nu, även om jag fortfarande jobbar. Inte ett moln, så långt ögat kan nå, inte en droppe regn, på flera da’r. Så sant som det var sagt! På jobbet söker vi brandvakter och ställer maskiner. En skotare tände på hos min markägare i veckan men brandvakten löste det snabbt. Det gäller att ha vatten med sig i fält. För att dricka, eller för att släcka. Vatten vatten vatten. Efterlängtat av allt och alla! Barnen har startat ledigheten med bad, båt, pool och mera bad. Jag hakar på med kvällsdopp efter jobbet och vattnar sedan blommorna på kvällen.
Eller, kvällsdopp förresten, det är fötterna som doppas i år. Jag har nämligen bestämt mig för att man inte måste bada. Efter massvis med år då nästan varje simtur lett till astmaanfall. Min kropp vill inte. Nu lyssnar jag!
Denna helg - en minisemester - ett genrep inför nästa helg - då är det på riktigt! Då är det midsommar och sommar och sommarlov även för mig. Men ledighet är ju alltid ledighet och vi har fyllt den med allt annat än jobbigheter. Gårdagen tillbringades först på fotbollsplanen. Där spelade Svea 2,5 matcher och Alfred fem (!!!) i en stekhet gryta. Två små briljanta, uthålliga, orädda och drivna spelare är de. Kämpar om varje boll. Stolta mamman står bredvid och skriker sig hes. "Kommer du alltid skrika sådär" undrar Alfred. Ja! Därefter badade vi på Risön och kom hem ganska så matta men väldigt nöjda.
Och idag blev det alltså äventyr, och därefter bad hos bästa brorsan. Han som landat så fint i skogskanten. Med pool, altan, grill, fyrhjuling, eget företag och en underbar liten familj. Jag tror att Jocke 10 år hade varit väldigt nöjd om han fått veta att det var så framtiden skulle se ut.
Imorgon ska jag cykla elcykel till jobbet igen. Förundras över de blommande ängarna. Njuta över att jag får bo och leva just här. Just nu. En ynnest!
