Åk ändå!
Med det vill jag säga att vi har varit på utflykt idag. I ösregn. Med Hammarstrand som mål. Jag är så tacksam över att Daniel också vågar vara utomhus även regniga dagar. Att barnen inte är rädda för att bli blöta. Jag jag inte föll för frestelsen att
stanna hemma och läsa, pyssla med väven, pyssla, pussla och kanske bygga lite Lego. Jovisst, det hade varit mysigt, men jag BEHÖVER vara utomhus och det tror jag gäller för resten av familjen också.
Först stannade vi vid Döda fallen, för det är en så häftig plats att man liksom inte bara kan köra förbi den. Dessutom var det dags för lunch och på caféet med den fina utflykten visade sig maten vara godare än vi kunnat hoppas på. Svea fick både pannkakor,
Nuggets och gurka. Alfred åt av allt han kunde hitta och Daniel och jag hittade mjölk- och glutenfritt utan att behöva krångla. Efter maten sprang barnen på våta broar och levde livet!
Svea och jag gick ända till utskiktsplatsen. Nej, vi sprang dit. Hon först och jag jagandes. Varvat med nyfikna frågor och ivriga diskussioner på fyraårings vis. "Varför är här trappor mamma, jo för stenarna det vet jag" eller "hållen är från stenar som legat i vattnet" eller
"mina ben är jättesnabbt och starka". Det är fint att få dela på de små busungarna ibland, korta stunder eller längre. Men också skönt att få åka iväg hela lilla familjen ibland.
Så åkte vi vidare mot Hammarstrand. Stannade för att köpa distraktion åt Svea innan nästa aktivitet. Det stod nämligen FISKE på schemat. Livsviktigt för killarna. Mindre lockande för lillflickan. Det löste vi med pyssel och fika.
En fin liten sjö hittade Daniel, med både öring, röding och regnbåge enligt beskrivning. Regnet öste ner. "Då nappar det bra" sa Alfred ivrigt och klagade inte ett dugg på gummistövlar och galonbyxor. Jag satte Svea på ryggen och traskade
till "gapakojan" med väskan tyngd av distraktion. Det fungerade till och med bättre än planerat.
Tre kort och två små fiskar pysslade vi ihop under stor koncentration. Den lydiga boxen var fylld med allt vi kunde önska och lite till. Jag försökte styra lite när Svea ville gå loss på allt glitter på en gång och hon tillrättavisade mig så som bara
en bestämt strax fem-åring kan. "Det är min låda mamma, du får fråga mig om du vill vara med".
Tre fiskar fick killarna upp under tiden. En abborre. En öring. En regnbåge. Den sista fick följa med hem. Så de vann väl tävlingen om flest fiskar också. Alfred fick som vanligt rätt när han sa att han kommer dra upp fler fiskar än vi hinner pyssla ihop.
Inte trodde jag på det inte.
Sen var det ett slitet gäng som vände hemåt. Stannade på pizzeria för lite dämpning av allmän irritation. Och så kom solen fram. På sin bästa sida, så här efter flera timmar av regn. Då var vi ju tvungna att stanna en gång till. Prova fiska lite mera.
Plaska med fötterna i vattnet. Bygga lite i sanden. Skapa några fler minnen av en dag där vi bråkade en del men ändå hade det väldigt bra tillsammans ❤️