Strålande jul
Det går som på räls - så länge jag ser till att det inte spårar ur. Så känner jag litegrann just nu.
Alfred och Svea är i underbara åldrar. Fem och sju. OCH de har massvis med vilja. Hela tiden! Det har jag också. Jag vill ha lagom mycket (eller lite) skärmtid. Åtminstone en gnutta tid när jag får göra mamma-saker och dessutom en stund att koppla av varje dag. Jag vill att de hjälper till, att de är ute, att de försöker vara snälla mot varandra. Mycket vilja! Ofta går det bra, och eftersom julen är barnens tid så låg julaftons-fokus på att de skulle ha det bra hela tiden. Att jag sen slocknade med Svea på kvällen, det fick det vara värt! Men vänta lite, vi backar först bandet. För julen är ju mycket mer än den 24:e.
Julen börjar ju faktiskt redan vid advent, när julmarknaderna dyker upp, Nissen flyttar in och vi återupptäcker alla traditioner! Fast fjolårets influensa, den blev tack och lov en engångsföreteelse, pjuh. I år har vi fått pyssla på utan baciller och för det är jag väldigt tacksam (och för säkerhets skull ny-vaccinerad).
Julen är lussebak och pepparkaksbygge och det här året en spännande adventskalender (Trolltider) att vakna eller somna till. En hel del Sunes Jul också såklart!
I år har julen även varit lussesång i kyrkan med stolt familj i bänkarna och en underbar tomte bland de duktiga skolbarnen 🙏
Det har varit juluppvisningar gånger tre och avslutning på både gymnastik och parkour.
Granen hämtas i skogen - det är sedan gammalt! I massvis med snö och med lika delar iver och otålighet. Att den förkastas efter redan någon dag så att pappan får hitta en snyggare, det börjar bli tradition det med. Men kul har vi, när vi går på granjakt
hos någon av mina snälla markägare ❤️🌲 I år kunde dessutom båda barnen yxa sig en egen liten (fast inte så liten ändå) gran. De hamnade tillslut som portal i trädgården.
Tjoff sa det bara, så hade 23 gånger fyra kalender luckor öppnats, med fiskedrag och smink och choklad. Ja, de "tråkiga" kalendrarna glömdes snabbt bort i mängden! Hur dagarna försvann är det ingen som vet men plötsligt stod julhelgen framför dörren
och allt hade vi hunnit förbereda. Klappar och gröt och nissen hade delat ut julprydnader nästan varje dag. Bara den där gången då Olof sov över blev han visst blyg och glömde. Eftersom en gång är ingen gång och två är en tradition så är det numera
sedan gammalt att lillejulafton firas med Jockes familj ❤️🙏
Väldigt mysig start på en helg full av förväntan! När nu barnen bara har en enda "äkta" kusin som dessutom är vuxen, då är det himla tur att Jocke fixat så fina bonuskusiner som man kan leka med!
Och väldigt stolt blev jag över Alfred när han ställde upp på en smink-session med tjejerna! Cooling på riktigt 🙌
Så var det dags för årets första klappar.
Flickorna fick kristaller från oss, och varsin klippdocka som jag målat. Mormor och morfar gav bort filtar och Svea och Alfred hade packat ihop några böcker och gosedjur som de ville ge till kusinerna. Alfred fick en lysande boll som användes flitigt
och Svea en gosig klänning. Sen fick alla pop-it-spel av mina föräldrar.
Trötta, varma och mätta var vi när vi gick ut och lekte på gården en liten stund. Sen fick Alfred bråttom hem när han fick veta att både Melker, Vilgot och William skulle ner på hockey-planen. Så resten av eftermiddagen spelades där, på byns bästa samlingsplats
med en rink fylld med både vuxna och barn. Vilka matcher det blev! Och så skönt att vara ute och röra sig efter en mysig förmiddag inomhus. Trots att mina luftrör fick sig en törn…
Efter lillejulafton kommer 🥁🥁🥁🥁 JULAFTON! Och det först av allt julaftons morgon. Med nissepaket och massvis med fjärilar i magen - om man är barn alltså! Med stora gäspningar och en hel del tålamod nu när man blivit mamma. Nisse hade dessutom gömt
sig med paketen för han ville öppna dem själv. Tur att barnen är bra på att leta. Bra på att bygga Lego är de också, även om mamman ständigt behövs för att hitta bitar eller hjälpa till på annat sätt. Och mellan varven måste man såklart läsa bara
en gång till på paketen under granen. På julafton går det ju faktiskt inte att sitta still!
🎶 När kommer tomten, snart kommer tomten, titta här på listan över allt som vi vill ha! 🎶 På Sandsmon behöver man inte vänta tills det blir mörkt, för här kommer tomten i skogen mitt på dagen. Men väntar, det gör man ändå. Otåligt. Nervöst. För tänk
om han redan varit där. Tänk om vi missat honom. Tänk om mammas spioner inte ser honom passera - eller om mamma inte tittar på telefonen - eller… han kanske inte kommer i år?
Men det gjorde han, tack och lov. Fina snälla tomten satt där vid magiska granen. Pratade och kramade och delade ut julklappar. Spelade fotboll med Alfred som hade sin boll med sig. Kramade lite extra på Svea som längtat såååå mycket men ändå väntade
tålmodigt tills alla andra grannar fått sina säckar. Tomten kom och det är vi fantastiskt glada över. Och att han finns, det tvivlar inte ens jag på! För vi träffar honom ju varje år vid vår magiska gran och inte en kotte köper tidningen och missar
allt det roliga ❤️🎄
Nissen däremot, honom tycker jag att jag känner igen… men duktig var han på att bära säcken! I sjalen som mamman hade runt halsen.
Sen kom vi hem till mormor och morfar och där fanns det en Nisse till. Lika gullig men kanske inte riktigt lika stark.
Svea har varit så gullig den här julen. Hon märker när jag är trött och då har hon tröstat mig och sagt att jag behöver inga julklappar mamma. Jag har svarat det är klart du ska ha julklappar men hon har försäkrat mig att du behöver inte köpa några klappar alls åt mig mamma, för jag får ju ändå av jultomten.
Tur då att han skickade med en hel säck full med fina saker. Små spy-X-Röstmemon, ett stort spel och fina kläder delade tomten ut. Men Sveas underbara balett-stass (nedan) var det Mimmi som hade köpt, och tjusiga festkläder till Alfred också.
Gröt och knäcke hos mormor och morfar, det är ett lyckat koncept som vi kör för tredje året ❤️ Enkelt och gott och mitt på dagen. Efteråt tog jag med mig de yngsta och äldsta till skridskobanan för lite frisk luft, rörelse och andrum innan nästa paket-race.
Svea fick inviga fina understället och mormor-tröjan. Pappa fick återuppliva sina skridsko-skills. Mimmi och Ami fick visa vad de gick för i varsitt mål och Kåge fick rädda oss när det höll på att bli översvämning på ena toaletten. Lite trött på att
vara mamma kände jag mig just då.
När hela högen under granen skulle öppnas, då hade både kameran och fotografen tagit slut och det var inte lätt att hänga med i svängarna. Mera fina kläder, en kareoke-maskin med tillhörande stass, fiskekläder, en sjungande fisk och ett kit för
hemmagjorda drag, men mysig trumma, spel, en bok, en vacker docka, en väderstation, två pulkor, en megastor sackosäck, några fina gosedjur och osynlighets-pennor delades ut. Säkert har jag glömt något! Men MINA presenter minns jag! Fina servettringar
som Svea gjort, ett underbart servettställ och en smörkniv som Alfred snickrat och både gryta och mixer som Daniel ordnat ❤️
Belöningen för mamman blev vilstund följt av en underbar kalkon-middag som Daniel lagt hela dagen på att förbereda. Så tillslut blev det kväll. Den sista stunden kämpade vi oss igenom med pulkaåkning i mörkret och gröt till hustomten. Vi somnade nästan
i soffan men klarade oss till sängen, och ja, sen var julafton slut för alla utom pappan som höll sig vaken för lite välförtjänt ensamtid.
Men när man är förälder, då är den 25:e bästa dagen, inte sant? När allt är rott i hamn. Förväntningarna förbi. När leksakerna är på plats och maten färdig. Idag har vi gått promenad, byggt Lego och åkt i skidbacken och nu har vi haft litegrann för lång
skärmtid (att döma av Alfreds svordomar nere i soffan) medan jag skrivit detta mastodont-inlägg. Dags för rester från gårdagens underbara kalkon!
