Still-tid
Svea började titta på julprogram nästan innan halloween var förbi 😂 Nu är det önskelistor och tomteprat mest hela tiden. Hon har haft gott om tid under veckan som gått, för än en gång blev det bara en dag i förskolan och sen fick hon feber.
Daniel har vabbat. Jag har jobbat hemifrån när det gått. Lugna och långsamma dagar utan att jäkta vid frukost, utan allt för mycket markägarkontakt. Det behövde jag just nu!
Trots helt galet nyttig mat och flera veckor av tålamod har jag känt mig urgröpt och urvriden sedan anfallet i oktober. Det var helt enkelt svårt att hitta tillbaka till känslan av att vara frisk. Kanske sitter det i kroppen, som såklart påverkas både av
kortison och ansträngning. Kanske sitter det i huvudet, som surrar av tankar och oro varje gång jag tappat kontrollen så totalt och tvingas att backa igen. Oavsett vad så var stillhet en bra medicin som jag ska försöka fortsätta med under de
mörka vintermånaderna.
Vi har målat, handarbetat, skrivit och läst. Spelat spel och byggt med Lego. Idag målade Svea och jag till och med utomhus med vattenfärger. Det gör jag gärna om ❤️
För Svea var det några dagar hemma som krävdes för att komma på benen igen. För mig var det också mera hemma-tid, plus lite Calle-prat och roliga framtida-projekt att se fram emot. För en vecka sedan kändes tillvaron ganska så ångestfylld. Den här
helgen är känslan mycket mer trivsam, kroppen känns lite starkare igen och igår ägnade jag en timme i vävstugan för första gången på väldigt länge.
Men nu är det Alfreds tur i sjukstugan. En förmiddag med badkalas ledde till en eftermiddag med feber i soffan 🤒 Så det blir kanske ännu en långsam vecka med en hel del vabb och hemma-mys, och lika mycket julpyntande och advents-pepp! Det blir nog bra
i vilket fall som helst.
