En god jul đ
Vi hade glada gÀster i granen nÀr vi vaknade. Granen som i Är stÄr parad pÄ altanen, med julkulor blandat med talgbollar. Den har aldrig varit till glÀdje för sÄ mÄnga tidigare!

Klockan rusade frÄn sju till halv Ätta till nÀstan nio och ryktet gick om att tomten snart skulle vara i skogen. Vi vÀntade ivrigt pÄ meddelande men gick tillslut ut ÀndÄ. För det fanns annat roligt som vÀntade utomhus. Första anhalt var mormor och
morfars carport. DĂ€refter - Leifbacken.

Klockan blev nio - halv tio - tio. Barnen lekte med Maria i snö och 16 minusgrader. Inga meddelanden kom. Vi hade det roligt i snön men tillslut gick vi in för att vÀrma oss.

Julafton Àr en vÀntans dag. En dag dÄ tiden Àr satt ur spel. Det klÀmdes och kÀndes pÄ paket. LÀstes och sorterades. Maria och Svea försvann upp pÄ rummet. Alfred och jag spelade kort. Vi ritade allihopa vid bordet. "NÀr kommer tomten" turades
vi om att frÄga. Timmarna gick.

Men sĂ„, strax innan lunch, gick djungeltelegrafen. Tomten Ă€r pĂ„ vĂ€g till Sandsmon! KlĂ€der pĂ„. Ut i snön. Nya snowracers att Ă„ka pĂ„. Fler kompisar att möta upp. Mot magiska granen đ

"Han kanske inte Àr dÀr Àn" - "han kanske inte har hunnit fram" - "jo jag tycker jag ser nÄgot rött" - "dÀr, titta, han Àr dÀr!"

Jo, han var dÀr, lika röd och magisk som alltid. Han satt dÀr vid granen och berÀttade om sin snarkofax - eller vad det nu var. Sen delades paketen ut. Till Maria. Lilja. Svea. Alfred. Elian. Alea. Alvin. FörvÀntansfulla barn som vÀntat sÄ lÀnge pÄ
första klappen.

"Nu tar vi sÀcken och Äker hem!" Tomten behövde inte riskera att bli fördröjd hos oss. Alla hade brÄttom att fÄ komma in i vÀrmen och öppna presenter.

I Alfreds paket lÄg Lego och Lego. Precis som han hoppats pÄ! I Sveas lÄg en stor gosedjursgiraff och LOL-dockor som hon verkligen verkligen ville ha. Att alla klappar fyndats second-hand var det ingen mer Àn mamman (och tomten sÄklart) som visste om.
SĂ„ fick vi landa vid gröt, smörgĂ„s och gott sĂ€llskap. Ăta i nĂ„gorlunda lugn och ro innan det kröp myror i barnen igen. Men sĂ„dana myror Ă€r min mamma bra pĂ„ att tĂ€mja. En ledtrĂ„d dök upp.
"Soffan!" tjöt barnen och rusade ivÀg för att hitta en till lapp, och dÀrefter full fart till nÀsta, och nÀsta, och nÀsta. Ner i kÀllaren. Upp igen. In till datorn. Till badrummet. Till diplom. Till sovrummet. Till
ugnen. Kors och tvÀrs. Tills paketen dök upp i torktumlaren. Varsin kasse full med klÀder och helt underbara smÄ kameror. Nu Àr vi tre fotografer i familjen - plus Danne och Jocke och kanske varenda en om jag tÀnker efter.

Det var nÄgra timmar av total upprymdhet blandat med fokuserat lugn. Alfred som landade med Lego. Svea som lekte med LOL. Jag med en stickning. LÀngtan till nÀsta hög med presenter. Danne vid kalkonen. Farmor och farfar pÄ rundtur i mormor och morfars
fina hus.


En liten paus innan nÀsta omgÄng presentöppning. Klara - fÀrdiga - full fart! SÄ öppnades böcker, spel, Lego, dockskÄpsmöbler, smink, pyssel och nya skridskor. Varje klapp till hurrarop. "Ja - en sÄn!" Alfreds trollstav till Svea blev
en succé. LikasÄ Handbok för superhjÀltar som hon gav till honom. Mina romerska ringar gick ocksÄ hem. Vi pustade ut nÀr allt var över. Jag tackade tyst för att vi vuxna inte ger varandra klappar. Det rÀcker sÄ hÀr! SÄ att man kan landa igen.
Möblera dockskĂ„pet. Börja bygga Lego. Undersöka pysslet. Ăppna ett spel.

Mörkret föl. Vi tÀnde marchaller. Jag fick gÄ en sparkpromenad. Danne traskade bort för att hjÀlpa tomten hemma hos Jocke. Kylan och stjÀrnhimlen hjÀlpte till att skapa lugn efter all iver och entusiasm. PÄ alla gÄrdar brann eldar, marchaller och
ljusslingor.



Kalkonen var fantastisk. Ett av spelen kom vÀl till pass. Alla började bli aningen möra efter en lÄng och spÀnnande dag.


EfterÄt gick vi ut för att spela bandy, Äka pulka och tÀnda en eld.

Nu har jag landat framför teven i vÄrt mysiga hus. Tittat pÄ Karl-Bertil Jonssons jul och stickat en kofta. Julafton har varit precis sÄ fin som man kan hoppas pÄ. Just nu önskar jag bara att jag hade skickat ivÀg de dÀr utrensade leksakerna i paket
till Ukraina sÄ som jag och barnen pratade om i början av december. Att orken rÀckt till mer Àn bara vÄr egen familj och en ihÀrdig influensa. För hur idylliskt det hÀr livet Àn Àr sÄ har vi sÄ mycket som vi skulle kunna dela med oss av. Men
ikvĂ€ll ska jag stanna vid tacksamheten inför att det finns andra som klarar av att ge nĂ€r jag inte riktigt rĂ€cker till. Ett annat Ă„r Ă€r det vĂ„r tur â€ïž Kanske redan 2023?
