1cm och 100%
”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där”. Ett så vackert citat! I år var hösten lång och vintern kom verkligen smygande in. Sakta blev det kallare. Rimfrosten kom. Stjärnorna. Den magiska granen tändes. En centimeter snö.
Men en centimeter är 100% bättre än noll. Plötsligt kunde Leif-backen invigas. Svea som länge vägrat att gå ut följde plötsligt gärna med och timmen innan läggdags försvann snabbt på kvällarna.
Jag är inte rädd för mörker. Mörkret är faktiskt en av de saker jag uppskattar mest med vintern. Att få promenera under stjärnhimlen utan att vara vaken sent på kvällen. Stå mitt i världen och känna sig som en del i världsrymden. Ja, en del av hela mänsklighetens historia. På något sätt kommer allt så mycket närmare där en vinterkväll under stjärnorna. Förfäderna som vandrat till små gråa stugor under vita trädkronor och gnistrande himlar.
Tryggheten i mörkret har jag lyckats överföra till Svea och Alfred och för det är jag tacksam ❤️ Vi leker mörker-gömme i skogen tillsammans med Kelvin och André. Får med oss fler av kvarterets ungar. Jag räknar i kojan. Barn mellan 4-11 försvinner bland stammarna. Sen traskar jag stilla i månskenet och letar efter kurande barn. Som är trygga. I en mörk och kall vinterskog.
Var inte rädd för mörkret - ty ljuset vilar där 🌠