sara.amsby.blogg.se

Satt på kyrkis och fikade med fina människor medan Alfred lekte. En mysig bebis vid bröstet. Långsamma samtal. Randig mjukisdress. Blev bjuden på låtsasglass. Hade en elefant på bröstkorgen - typ. När jag lyfte upp en trött Alfred i sjalen högg det till i ruyggen. Ajajaj. 

En långsam biltur genom sagolikt landskap. Två sovande barn. En mycket ynklig mamma. Hela världen glittrade och gnistrade. Hur kan vi bo så här fint? På termometern föll temperaturen under -25. Jag hade ont överallt kändes det som.

Lyfte över barnen i vagn och stånkade ekipaget till svärföräldrarna. Varsågod - ert barnbarn är välkommet och jag så tacksam ❤️ Landade i mjuk soffa med sovande bebis vid bröstet. Blev hämtad för "träning". Stretchade en timme. Pratade. Duschade. Mådde så mycket bättre. Elefanten hade nog bantat bort några kilo under passet och satt lite lättare över bröstet.  Ryggen mådde bättre.

Så blev jag bjuden på mat. Lite glass. En promenad med pigg och glad storpojke i -27 grader. Han simmade genom snön. Klättrade över bergen snöplogen lämnat. Hämtade sin snöskyffel. Ville inte gå in. Stjärnorna lyste så klara. Snart blossade våra kinder. Det enda som fanns kvar av dagen var nattningen. Den skulle jag orka! 

Livet alltså! Det gäller att vara lagom mycket i huvudet - lagom mycket i kroppen - lagom mycket på jorden. Skapa minnen. Minnas rätt saker. Vara tacksam när man kan. Svära när det behövs. Nu får man sova!