😴😴😴😴

Igår fick Daniel jobba ett monsterpass. Inatt bölade jag eftersom Svea häll mig vaken och jag var sååååå trött efter alla tidiga morgnar och det kändes sååååå orättvist att mina föräldrar ställde upp och tog Alfred men jag ändå var vaken. Danne var knappast pepp på att ta över efter sitt långpass, oavsett hur mycket sovmorgon jag kunde locka med. Vi var alltså två trötta föräldrar imorse. Trots att jag fick "sova" till halv åtta och Danne låg ända till halv tio. Jag blev väckt av en otroligt mysig och kelsjuk liten pojke och gosade i soffan i säkert en timme. När jag tog mig upp för att göra frukost ville han vara nära så jag knöt upp honom på höften och lät honom gosa vid bröstet. Han fick sitta kvar i sjalen när jag satte mig för att äta och plötsligt kände jag hur hela han slappnade av. Klockan var nio på morgonen och Alfred hade somnat. Först när Svea och Danne kom ber vid halv tio vaknade han till, så trött att jag trodde han höll på att bli sjuk. 

(null)
(null)

Han somnade inte på sovrundan även om vi sköt på den ett par timmar. Det gjorde inte så mycket. Alfred och jag åkte och handlade och hämtade paket. Sen var han väldigt trött vid middagstid men när vi väl ätit gick vi en sjalrunda och sen var det dags för barnprogram. Jag fick åka och träna medan Danne och farmor Ami sövde barn. Toppen! 

Nu ska Danne för första gången sedan Svea var en vecka gammal sova med lilltjejen. När vi bytte tanken "varannan natt Svea varannan natt Alfred" mot att jag tog Svea och Danne tog Alfie, då var det på premissen att vi skulle ändra igen om ett barn blev jobbigt att ta själv. Nu har jag plötsligt två barn halva nätterna var och varannan natt och det börjar bli ohållbart. Hoppas att bli alla sover drägligt nu 👍 Det behöver vi. Godnatt!