Tacksam
Jag är så oändligt tacksam.
Tacksam för att jag lärt känna astman, min astma som inte stämmer med mallen, och vet vad som händer när jag blir sämre. Vet vilka verktyg jag behöver. Tacksam för att jag redan beställt en ny nebulisator för att få tillvaron att fungera. Hoppas
den kommer imorgon!
Tacksam för att jag har ett flexibelt jobb. Idag har jag arbetat hemifrån. Illustrerat, mejlat, pratat i telefon, ordnat administrativa uppgifter. I lugn och ro! Imorgon ska jag åka ut i skogen under en halvdags jobb - sen är det påsk!
Tacksam över att ha en sambo som är hemma mycket så att jag kan dra mig undan och vila när behovet blir för stort. Och andra människor som ställer upp om han råkar arbeta.
Allra mest är jag tacksam över att veta att det här bara är en dipp som jag kommer kunna mota undan. Tänk, för inte så många år sedan var det här vardag. Ständig inflammation. Dagliga anfall. Många akutbesök. Ännu fler tankar och funderingar. Hur mycket ska jag dela med omgivningen? Vad händer om det blir värre? Ska mina vänner veta hur dåligt jag mår även om de inte kan hjälpa mig? Mitt
i det levde jag studentliv med en himla massa träning, tävling, resor och utflykter - mån om att inte ge avkall på livet.
Numera vet i princip alla omkring mig att jag har svår astma, att det kan bli otroligt besvärligt, att jag ändå hanterar det själv så ingen behöver bli rädd. Numera har jag kontroll, verktyg, kunskap. Det gör det inte fysiskt enklare, men
är mentalt en helt annan värld!
Ändå kan det vara värt att upprepa:
När det blir jobbigt att andas (för mig):
- Behöver det inte alltid pipa pch väsnas, däremot blir jag tyst och innesluten.
- Går jag in i mig själv och blir väldigt lugn men har också svårt att ta beslut, be om hjälp, ta mig ur bubblan. Jag fokuserar på att behålla kontrollen.
- Hjälper inte snabbverkande medicin, det är en annan typ av anfall jag får. Däremot lugn, vila, luft, vatten.
- Blir jag väldigt sårbar även om jag inte får panik.
Vad omgivningen kan hjälpa till med:
- Visa med gester, blickar eller ord att du märker att det är jobbigt. Det är en trygghet!
- Finns till hands, det är obehagligt att vara helt ensam.
- Följ med ut när det är lämpligt
- Erbjud vatten om det är möjligt
- Kom gärna med en kram, det är alltid skönt när energin tryter.
Tycker i allmänhet att alla jag känner är grymma på att finnas tillhands! Som sagt, är så himla tacksam över att vara där jag är idag, på så många sätt. Och om några dagar är jag förhoppningsvis mitt pigga och friska jag igen :-) Innan dess ska jag se
till att ha kul på både jobb, körsång och påskhelg med eller utan luft!