På hemmaplan
När jag hämtade Alfie på dagis i onsdags ville han genast åka hem. "Mamma, åka hem!" Det var en gosig och svettig liten pojke som blev buren till bilen. Pappa var hemma. Vi åt korv och pasta och trugade i Alfred litegrann. Han hoppade upp och
ner från stolen som vanligt. Efter en stund hostade han till och kräktes. Flera gånger. Vi tröstade och torkade. Han såg mest förvånad ut. Var lite hängig efteråt men lekte vidare. Ändå ringde varningsklockan. Kanske bara solsting. Kanske något värre.
Så igår vabbade jag. För säkerhets skull. Inte låta en potentiellt smittsam pojke gå på dagis. Inte ta med sig eventuell smitta till kollegor strax innan semestrarna startar. Men Alfred var pigg och glad idag. Åt som vanligt (inte så mycket alltså men
lite då och då). Lekte i solen med mössa och solkräm. Drack mycket och åt en massa apelsin.
Vi har dessutom börjat få röda jordgubbar i landet! Flera gånger har lillungen varit där idag, och han har bara plockat röda, inga vita. Det gör mig så stolt och glad. Jordgubbar. Rabarber. Snart vinbär. Härliga tider!
I huset går arbetet framåt. Vi har ett golv istället för ett hål (alltså inte ett färdigt golv men grunden), och snart även väggar. Det känns skönt att isolering och husgrund är instängt igen.
Snickaren har dessutom med sig en hund som Alfred älskar och Dante är fruktansvärt irriterad på.
Imorgon får Alfred vara med pappa och farmor och farfar (48 timmarsregel på förskolan) och jag ska jobba min sista dag innan semestern. Så nu ska jag försöka slumra lite igen!
