sara.amsby.blogg.se - Lite mer som min mormor

Lite mer som min mormor

Tänk alla goda förutsatser som svävat där i världen. Jag spann också fantasier innan jag fick barn. Inte, som man kanske kan tro, om att bära nära och skippa vagnen, potta tidigt och fostra ett fritt "hippie-barn". Jag såg ju fram emot den där sovande ungen under vagnens filtar och hade idéer om tydlighet, struktur och fasta rutiner. Så som jag växte upp. Jag insåg, i helgen när grannarna var på besök, att vi har en liten vilde här hemma. En som får klättra på allt möjligt, hoppa upp och ner under måltiderna, sova när han verkar som tröttast och äta när han är hungrig. Alfred är van vid föräldrar som lyssnar. Som ger utrymme. Som finns tillhands. Som inte skäller i onödan. Med en 1,5 åring hade man kunnat ha konflikter om precis allt och vunnit precis noll av dem. Bråkat om att äta upp, sitta kvar, halsduk på, inga fingrar, inte här, inte där, gör som vi vill. Allt slutar i tårar. Jag hoppas verkligen att det inte innebär att han är helt utan gränser. Jag inbillar mig att vi hittat en balans där vi säger nej när det verkligen behövs istället för att tjata tills både han och vi tröttnar. Efter att vi bestämt att man måste ha kläder utomhus, måste borsta tänderna, inte får skicka på toaborsten, leka med elden, plaska i pottan eller hänga i lampan känns det helt okej att han står på sitt bord och tittar på Dante genom fönstret med resterna av smörgåsen i handen. Välja sina strider heter det nog tror jag. Vi skapar förhoppningsvis en god stämning som "uppfostrar" bättre än några pekpinnar. Det återstår väl att se 🙈 Än så länge vet jag bara att det är en alldeles underbart kärleksfull och självsäker liten vilding vi har här hemma (nej fråga inte vad han har i munnen).

En annan sak som blev lite annat än jag tänkt mig är maten. Jag som under tiden i Umeå lagade mycket vegetariskt och hittat "rätt" i en ren kost med grytor, fisk och sallader ville såklart bjuda mitt framtida barn på hemlagat och nyttigt. Ingen falukorv med ketchup och makaroner där inte. HaHaHa! Jag minns hur jag lite ömt berättat om mormor som hyllade halvfabrikat och köpekakor. "Hon var ju ensamstående i en tid där det måste ha setts som otroligt lyxigt och modernt". Eh, eller så var hon bara en bra överlevare.

Jag tycker om att laga mat med min lille kock. Särskilt eftersom han tycker det är så roligt att vara med. Röra i grytor och stekpannor. Smaka. Hjälpa till.

I söndags jag fixa till en lasagne, sådär lite lagom lyxigt och ordentligt på helgen. Plockade fram en gryta, lät Alfie riva lök i maskinen som finns kvar sen jag var liten, fräste löken, tog fram köttfärsen. Eh, nej jag tog inte fram den halvtinad köttfärsen. Jag tog fram köttet vi ännu inte malt till färs. Ojojoj det fanns inte med i tidsplanen, varken hos mig eller hungrig ettåring. Fram med vevkvarn. Leta tvingar att spänna fast den med. Hittar inga. Försöker montera ihop veven. Misslyckas. Ger mig!

HALLELUJA för ICAs köttbullar, frysta potatiskroketter, frysta morötter, frysta ärtor. Alltsammans på en plåt. Vips in i ugnen. Klart en liten stund senare. Alla mätta och glada! Hur farligt kan det vara med halvfabrikat egentligen? Förr i tiden levde ju en massa ungar på bara välling och brödkanter så det här kan ju inte vara så illa 😅

Fast idag blev det fiskgryta med potatismos efter jobbet. Jag hade två frivilliga kockar att tillgå. De provsmakade jättebra. Det blev gott! Sen tittade vi på Pippi Långstrump. En till av principerna jag släppt. Ingen tv innan 2 år läste jag mig till och det försökte jag hålla. Fast alltså, förr i tiden fick ju småbarnen suga på en klut med brännvin när mamman inte orkade med dem och i jämförelse är väl Pippi rätt bra? (trött hjärna argumenterar). Dessutom är det mysigt att kura i soffan tillsammans.

Barnet i magen kommer landa hos en mamma med lite större verklighetsförankring. En mamma som började med gravid-brallorna så fort plusset kom. Med lite onyttigare kostföring under graviditeten. Betydligt mindre fysisk aktivitet. I ett hus med två vuxna som redan är föräldrar. En hund som sedan länge vant sig vid småbarn. En storebror som älskar att pussas och kramas och säkert kommer lära pyret använda surfplattan innan det sagt Mamma och Pappa. Ska bli spännande att se vilka förutsättningar det bjuder på! Ganska bra kan jag tycka :-)