Små och stora bragder

Vissa människor har lätt att känna dig värdelösa när de egentligen är helt fantastiska. Andra är, tja, lite mindre anspråkslösa. Idag kände jag för att nominera mig och barnen till bragdguldet när vi julhandlat utan gnäll och problem. En på magen, en i kundvagnen, blipp blipp blipp. Stanna till på fica-hörnan och öppna ett paket korv och en låda dadlar. Amma och byta på Svea medan Alfie äter rå korv. Inga skrik på vägen hem. Ja ni hör ju, like a pro ;-) 

(null)

Senare på kvällen stod Alfie på min imaginära prispall igen. Stapplande och vinglande på ett par ny-invigda skridskor. 

(null)

Jag borde sluta förvånas, men jag blir så imponerad av den ungen! 2,5 år, lite stora och dåligt spända skridskor, first time ever. Ett par varv åker han runt mellan pappas ben. Sen ska han prompt stå själv. Fixar det också såklart. Lyckas vingla fram några decimeter. Försöker igen och igen och igen. "Ge mig klubban pappa". Han kanske inte lirade hockey med storpojkarna, såsom alldeles säkert var planen, innan läggdags men han rörde sig i alla fall framåt på egen hand.

(null)

Och än mer imponerande - han ramlade och ramlade och ramlade men reste sig varje gång upp (själv) utan att misströsta. Häftigt tyckte jag att det var! 

(null)

Men visst för jag väl skryta lite till ikväll också va? För Svea har suttit i matstol idag. Och ålat fram till leksak på golvet. Hon är så stoooor nu 😯

(null)

Hon har förresten också haft en "first time" idag. Hon fick nämligen åka pulka som en stolt storebror drog.

(null)
(null)

Sist men inte minst - Danne har varit på Birsta och kom hem med lite roliga presenter till både barn och hem. Och med en massa positiv energi (hur det nu kan finnas sådan kvar efter shopping i julstressen!!!). Sen tog han båda ungarna på kvällen så att jag fick ett skönt träningspass och en promenad. Vilken man och vilken familj man har va! Älskar er ❤️

(null)