sara.amsby.blogg.se

I fredags när jag började kräkas tänkte jag vilken tur att Danne är hemma, nu får han hålla ställningarna ett par dagar så att jag kan vila efter det här! 

Hahaha! Sedan dess har jag 

1. Först varit magsjuk själv och ammat/lugnat mellan varven. 

2. Därefter tagit hand om en magsjuk Alfred så fort jag slutat kräkas. Då är man ju ändå typ frisk, eller?

3. "På tredje dagen" i sakta mak julstädat och engagerat barn så gott jag orkade och däremellan försökt fylla på depåerna efter tömning och intensiv dubbelamning

4. Ja, sen igår natt var det Dannes tur. Han klarade sig inte han heller. Dagen efter blev det klart att man såklart inte alls är frisk när man slutat kräkas. Man vill vila och vara själv och känna sig jättesjuk. Japp - just precis så är det ju! Så då såg jag till att han fick lugn och ro och vila hela dagen - med hjälp av mina föräldrar. 

5. Var/är avis på Danne för att han fick det jag ju behövde när jag var sjuk. Kändes ju helt orimligt att han skulle mata, ta hand om ett barn även om det inte kräkte eller  överlag göra mer än nödvändigt - så hur kunde det kännas så normalt att jag tog huvudansvaret när jag mådde precis lika dåligt? Mamma-instinkter!

Ja, och nu går jag och nattvakar med Svea i bärsjal. Hon bajsade lite rinnigt i gårkväll. Efter ett par timmars sömn vaknade hon och gallskrek. Inget bajs men ont i magen. Kändes varm. 39 graders feber. Ringde 1177 eftersom allmänna rådet är att åka in med barn under 3 månader som har feber och barn 3-6mån som har mer än 39 grader. Hon tyckte dock jag kunde ge febernedsättande och avvakta eftersom Svea ätit och inte haft diarré och nu sover lugnt. Så nu håller jag alla tummar för att hon lyckas sova genom natten och vaknar frisk och feberfri. 

Själv fortsätter jag väl då att ta hand om alla andra. Jag är ju trots allt inte sjuk nu, så många dagar sen min sjuka. Bara ganska utsjasad, aningen orolig och lite ledsen över känslan av att en mamma ändå först och främst finns till för alla andra, precis hela tiden, no matter what.